feminetik.se feminetik.se

Just nu 22 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

feminist=arg?


Gå till senaste inlägget



#1  feminist=arg? annaztazia
2006-04-13 03:10:22

Satt och diskutera på en chatt om just feminism, Många där påpekade för mig att feminister alltid är så arga, alltid klagar och gnäller.
Jag och fyra andra satte oss över ett Msn- Möte ;) och prata igenom det. Vi är alla feminister.

Vi kom fram till att ja, ibland är det faktikst så det verkar. Att feminster är arga och bråkar om så mkt som möjligt!
(Jag drar VERKLIGEN inte alal över en kam nu)

För gud vet hur många ggr jag fått kommentarer för att jag faktikst skrattar åt de där sk Sexistiska skämten, att jag fått höra att det är fel, det och det som jag gör.
Jag borde ej kalla feminist, etc etc.

ÄR det så? vad tycker ni? MÅSTE man kommentera och bli förbannad på vart enda sexistiskt skämt om man är en "riktig" feminist? måste man tycka att top model bara är föööör hemskt, måste man sluta raka sig under armar, får man verkligen ha urringat?


För mig handlar feminism om att göra VALET, inte att bli tvingad till val, vare sig av patriarket eller av feminismen...

/Anna

#2  Sv: feminist=arg? macramatic
2006-04-13 06:29:20

Mmm, mjo. Jag har börjat ha urringat.

#3  Sv: feminist=arg? tiarafeministen
2006-04-13 10:36:22

Att vara feminist innebär knappast att man per defenition är arg hela tiden. Men ganska ofta. Detta handlar inte om ett personlighetsdrag utan att vi med våra feministiska glasögon ser så mycket att vara arga på!!!! Hela världen är genomsyrad av ett patriarkat och därför kan vi ständigt finna nya anledningar att rasa, bli förbannade och slå näven i bordet.

Jag tycker att man ska se denna ilska som en tillgång i sitt konstruktiva arbete med att förändra könsrollerna och krossa patriarkatet.

Sen ska man naturligtvis få klä sig som man vill, skratta åt de sexistiska skämten och gärna dra egna fast omvända (och på det sättet synliggöra det förtryckande och förnedrande utan att behöva föreläsa! typ "elaka" mansskämt...) OCH HA KUL!!!

/ Linnéa

#4  Sv: #3 tiarafeministen FiaMia
2006-04-13 10:46:23

Oj, vad jag håller med dig!
(Och just för att en blir så himla arg jämt är det ju så viktigt att HA KUL också!)

#5  Sv: feminist=arg? olaberg
2006-04-13 22:36:11

"MÅSTE man kommentera och bli förbannad på vart enda sexistiskt skämt om man är en "riktig" feminist? "

Klart att feminister bråkar. Motvalls kärring mot hela systemet. Och systemet är typ överallt. tiarafeministen säger det så bra i #3. Man MÅSTE inte. Men det är LÄTT hänt.

Med brillorna på blir världen smärtsamt tydlig.

#6  Till Annaztazia fredriktomte
2006-04-14 14:28:04

Nej, det är väl bara bra om du är glad och lycklig. Det finns inget egenvärde i att gå omkring och vara irriterad och förbannad bara för sakens skull. Åtminstone om man inte själv mår bra av att få vara arg och sur.

Dessutom når du säkerligen fram till betydligt fler icke-feminister med det du säger om du är glad och trevlig än du skulle göra om du är arg och otrevlig. Kan man hålla huvudet kallt så tror jag att man har mycket större möjligheter att göra en skillnad här i världen.

#7  Till Tiarafeministen fredriktomte
2006-04-14 14:30:03

Tiarafeministen sa:
Sen ska man naturligtvis få klä sig som man vill, skratta åt de sexistiska skämten och gärna dra egna fast omvända (och på det sättet synliggöra det förtryckande och förnedrande utan att behöva föreläsa! typ "elaka" mansskämt...) OCH HA KUL!!!


På vilket sätt skulle "elaka" mansskämt vara omvända i förhållande till övriga sexistiska skämt? Det finns ju massor med sexistisk humor där udden riktas mot män. Och som i sig knappast är mer feministiska än de sexistiska skämt med udden riktade mot kvinnor.

#8  Sv: feminist=arg? metamorfos
2006-04-14 14:53:13

Ebba Grön sa:
Slicka uppåt
Sparka neråt


Kanske därför som sexistiska skämt riktade mot män inte är lika "farliga" som sexistiska skämt riktade mot kvinnor? Fortfarande, alltså.

#9  fredriktomte tiarafeministen
2006-04-15 19:54:46

med kategorin elaka manskämt syftar jag på just de skämt som är omvända, alltså inte alla sexistiska skämt om män utan dom som är just omvända. Ex så har blondinskämt en stor stilistisk likhet med många elaka mansskämt.
Jag vet inte om jag ska behöva dra en massa kassa vitsar för att exemplifiera.

Själva poängen är att de inte är ett dugg feministiska, utan att de genom att vara tvärtemot och samtidigt exakt samma sak synliggör hur sexistiska och förtryckande skämten faktiskt är eftersom de är samma sak, fast på något sätt ändå inte...
De synliggör normen, utan att vara en föreläsning.

OM de är roliga eller ej är upp till var och en...

#10  Sv: feminist=arg? annaztazia
2006-04-15 21:43:16

Jag brukar garva som faan åt riktigt fundiga Blondin skämt. Dels för att de är så utbotade dumma, dels för att de ej är sanna.
Just blondin skämt (jag är själv blondin egentligen) är ju skämt som verkligen inte har ngn sanning bakom, eftersom jag VET att jag inte är "blåst" utan däremot smart.

Jag tycker sexistiska skämt är roliga just pga den anledningen att de ej är "sanna".
Tycker det är värre med skämt som tex handlar om tragedier som 11 september eftersom det har drabbat människor en gång i tiden etc etc

#11  Sv: feminist=arg? annaztazia
2006-04-15 21:43:40

Inser att jag skriver lite flummigt, men herrgud vad trött jag är! Sorry gott folk

#12  Sv: feminist=arg? Sapho
2006-04-16 22:01:27

Nej, man måste inte, enligt mig, bli arg över allting för då skulle jag ständigt vara ilsken och arg. Jag väljer mina fajter numera. Märker jag att jag har att göra med en person som inte är intresserad av att se mer nyanserat på livet så låter jag det hela bero. Varför ödsla energi i onödan?

Jag rakar bort kroppshår, har ibland urringat och tajta jeans och sminkar mig alltid. Och om jag gör det för patriarkatet så bjuder jag på det!

Jag försöker jobba med mindre bra sidor av mig själv i omgångar. Jag hade tidigare en tendens att fnissa med i tråkiga skämt, läs sexistiska skämt, för att inte sticka ut. Efter ett tag kände jag att det blev ohållbart att skratta åt något som jag inte höll med om för fem öre så jag slutade med det. Det var och är skitsvårt för det förväntas av många att lyssnarskaran ska brista ut i ett gapflabb och gör man inte det så är man humorbefriad och en trist, politisk korrekt k*rring.

#13  Sv: feminist=arg? spec
2006-04-16 23:02:18

Jag blir sedd som arg för att jag påpekar, och det är nog vanligt, att man blir ses som tråkig, motsträvig och arg för att man motsätter sig skit.
Jag tycker det är fortfarade att det är svårt att hitta en väg där jag kan få säga ifrån utan att ses som är obstinat. kanske för att jag inte alltid vet vad som känns okej, att mycket fortfarande handlar om att känna in.

#14  Sv: feminist=arg? slaktprod
2006-04-17 00:08:26

Jag tror att ilskan hänger ihop med skammen. Ett sexistiskt skämt biter inte om det inte finns någon sanning i det, och då menar jag inte sanning som i en fysisk eller individuell situation, utan sanning som i de naturaliserade föreställningarna om kvinnor och män.

Går man bara omkring och är arg hela tiden så är man antagligen ordentligt förtryckt i symbolisk bemärkelse men det man får tänka då är väl att det till stor del sitter i ens eget huvud, man är den man blivit som uppfostrad av kulturen. Iom att man blivit arg så betyder det ju att man iaf i viss mån är medveten och då gäller det (om man vill finna ro) att arbeta sig fram till nästa steg, från krigare till mentor. Mentorn skrattar inte åt det sexistiska skämtet men hen blir inte heller arg. Hen sparar erfarenheten och använder den.

Jag kommer t.ex. att tänka på en person som berättade att folk i fikarummet alltid sa att vissa saker var så typiskt invandrare. Hen gjorde det då till sin personliga dagsruntin att ungefär en gång om dagen säga "typiskt svenskar" på tal om vad det nu kunde vara, en våldtäkt eller vad som helst. Det är ju fan humor och politik på samma gång. Ascoolt.

Och.. det är klart att man får raka benen och kolla på Top Model så länge man inte sitter och stirrar/pekar/skrattar ut en annan tjej på stranden för att man tycker hon har för fet rumpa eller nått sånt. Men garva åt sexistiska skämt, det kan man väl bara göra om man anser att det finns någon (om än bara en gnutta) sanning i dem (i kulturell bemärkelse)? Vad är det för sexistiska skämt du menar är roliga för att det inte finns någon som helst sanning i dem?

#15  Till slaktprod annaztazia
2006-04-17 02:27:03

Vad är det för sexistiska skämt du menar är roliga för att det inte finns någon som helst sanning i dem

****
Som sagt vad jag måste ha varit trött när jag skrev,,,
Jag menade att sexistiska skämt som ex BLONDIN skämt (vilket jag ofta anser just är sk sexistiska) är "osanna"
Men om det dras skämt om att kvinnor ska stå vid spisen etc etc så kanske just skämtet är lite småroligt (har inga exempel på just ngt "vits") så skrattar jag inte på samma sätt, eftersom jag vet att de är "sanna" det är verkligen det vi vill komma ifrån, dessa sk stereotyper...
Men ett skämt som handlar om människors tragedi ex 11september, de ÄR inte roliga
skämt som handlar om våldtäkt, misshandel de är INTE roliga heller.

Jag hoppas du förstår vad jag menar.
Att sitta 10 timmar på jobbet och gå in här och skriva...är inte alltid det lättaste, jag uttrycker mej då och då lite fel.'

#16  Sv: feminist=arg? chalky
2006-04-17 05:58:20

klart att man är förbannad. att man kallar sej feminist handlar ju om att man har kommit till insikt om att vi lever i ett sjukt orättvist samhälle och vem kan undvika att vara arg då? det måste finnas mycket ilska inblandat om något ska förändras. jag tror inte att rösträttsrörelsen var några direkt lyckliga människor. däremot ser jag inget fel i att skratta åt sexistiska skämt. det handlar om vad man egentligen skrattar åt. antingen så skrattar man åt att man ser en sanning i dom eller åt dom som tycker att det finns en sanning i dom. personligen håller jag mej till det sistnämnda. samma sak gäller rasistiska skämt eller skämt riktade mot underklassen. jag umgås nog inte med någon som inte kallar sej feminist, antirasist och socialist(på något plan), och ändå florerar dessa skämt hela tiden bland mina vänner. man får helt enkelt tänka på vem som drar skämten och om den personen står för det som sägs eller skojar om skämtet i sej.

till annaztazia:
ett exempel på ett sånt skämt är: vad kallar man en kvinna som är mer än fem meter från spisen? på rymmen.

ps. det viktigaste är nog att välja sina forum för den typen av skämt. så fort någon tror att man menar allvar så blir det enormt fel

#17  Sv: feminist=arg? Blindalina
2006-04-17 14:03:09

är en arg så är en arg.

men när en inte är arg, så kan jag skratta åt sexistiska skämt. jag skrattar ofta åt det jag tycker är absurt komiskt.

#18  Till Tiarafeministen fredriktomte
2006-04-17 14:20:07

Tiarafeministen sa:
med kategorin elaka manskämt syftar jag på just de skämt som är omvända, alltså inte alla sexistiska skämt om män utan dom som är just omvända.


Alltså, ett klassiskt sexistiskt skämt där man byter på könet, t.ex. som chalkys skämt i #16 fast man frågar vad man kallar en man som är fem meter från spisen?

Fungerar det även på kvinnor, dvs att man tar klassiskt sexistiska skämt om män och drar dem om kvinnor istället?

Tiarafeministen sa:
Jag vet inte om jag ska behöva dra en massa kassa vitsar för att exemplifiera.


Hade iofs underlättat.

#19  Till Metamorfos fredriktomte
2006-04-17 14:25:03

Vad härligt att kunna bete sig hur svinigt och sexistiskt som helst utan att någonsin behöva reflektera över vad man gör samtidigt som man kan ta sig rätten att bli fly förbannad om någon skulle utsätta en själv för samma behandling.

Du och jag har nog lite olika syn på det här med hur mycket män kan sägas befinna sig "uppåt" och kvinnor "nedåt", samt vad detta innebär för hur man bör behandla andra människor.

#20  Till Chalky fredriktomte
2006-04-17 14:26:04

Varför måste man vara förbannad för att man är feminist? Och varför skulle det krävas ilska för att förändra någonting?

#21  Sv: feminist=arg? Blindalina
2006-04-17 14:27:24

#20
Därför att om en är arg så är en det. Varför skulle det inte krävas ilska? Ilska är sunt!

#22  fredriktomte metamorfos
2006-04-17 14:35:38

Jaha, du tolkade mitt inlägg så. Det får stå för dig.

#23  fredriktomte, ps metamorfos
2006-04-17 14:36:55

För övrigt undrar jag uppriktigt hur din feministiska analys över sakernas tillstånd ser ut.

Du menar helt enkelt att det är män som är i underläge, alltid och ovillkorligen. Jaha, bra att veta.

#24  Till Blindalina fredriktomte
2006-04-17 17:55:18

Ja, visst, om en är arg så är en arg. Det har jag inte sagt någonting om.

Om det krävs ilska för att man ska kunna förändra någonting så tycker jag att du (eller Chalky) bör kunna förklara varför denna ilska krävs. Om ni hävdar att en viss komponent krävs för ett visst resultat, och detta ifrågasätts så ligger ju "bevisbördan" på er. Det är ni som får försöka visa varför denna komponent krävs. Att skriva "varför skulle det inte krävas ilska?" är liksom inte något argument.

Om ilska är sunt eller inte beror väl helt på person och situation. Olika människor är olika ilskna och arga av sig. Vissa är lugnare än andra (vilket knappast gör dem "osunda" för det).

#25  Till Metamorfos fredriktomte
2006-04-17 18:00:12

Nej, det menar jag inte. Men så tänker jag inte heller i banor om att det ena könet ständigt måste vara fullständigt och ovillkorligen underordnat det andra könet. Min uppfattning är att kvinnor överlag drabbas mer av ojämställdheten i samhället och att männen som grupp besitter mer makt(medel). Men detta är en oerhört grov generalisering, och knappast någon måttstock för vad som gäller i det individuella fallet. Exempelvis är det ett ytterst litet fåtal av männen som sitter på de positioner som överlag ger gruppen män tillgång till mer makt(medel). Den individuelle mannen har för det mesta väldigt lite med detta att göra. Därtill finns det områden där även män, generellt sett, förlorar gentemot kvinnor. Som jag ser det är saker och ting helt enkelt lite för komplicerade för att utnämna det ena könet till "uppåt" och det andra till "neddåt". Det kan funka om vi pratar överklass vs underklass. Men inte när det gäller kön.

#26  till fredriktomte chalky
2006-04-17 22:48:35

jo. ilskan krävs för att om man inte är förbannad på orättvisorna så har man ingen drivkraft till att förändra dom. vad ska man annars vara? om man är ledsen så är man handlingsförlamad och om det inte påverkar ens humör så är man antagligen likgiltig. jag är till viss del förbannad hela tiden. utan ilska kan inget förändras

#27  annaztazia slaktprod
2006-04-17 23:10:56

Ok, ja det är kanske svårt att uttala sig generellt, det finns ju många olika sätt att skämta på. Jag kommer t.ex. ihåg när en av våra föreläsare kom på sig själv med att säga något sexistiskt varpå hela klassen bröt ut i asgarv. Inte åt sexismen givetvis, utan åt det enorma klanteriet att häva ur sig något sådant inför en universitetsklass. Hade han inte själv insett sitt misstag tror jag han hade tappat en hel del förtroende istället. Skämt är nog bland det knepigaste som finns och visst är det viktigt att kunna skratta. Som någon tidigare sagt handlar det nog mycket om situationen och vem det är som skämtar. Ett exempel jag använt tidigare är ju att det t.ex. är väldigt olika om det är Henrik Schyffert eller Anna-Lena Brundin som drar ett skämt om stringtrosor t.ex.

#28  fredriktomte slaktprod
2006-04-17 23:13:48

Vilken konstig tolkning du gör av Metamorfos inlägg. Visste jag inte bättre skulle jag nästan tro att du är arg. ;)

#29  Till Chalky fredriktomte
2006-04-18 00:42:22

Varför måste man vara ilsken eller arg för att ha drivkraft?

Du fokuserar bara på de negativa reaktionerna. Vad sägs om positiva reaktioner och positiv drivkraft? Vi har uppnått en viss nivå av trygghet, rättvisa, frihet och lycka i vårat samhälle. De flesta svenskar lever i stor välmåga. Livet är i stora drag ganska så trevligt. Men, det kan bli bättre. Samhället kan bli tryggare och rättvisare. Individerna friare och lyckligare. Livet än njutningsfullare. Jag skulle vilja att mina eventuella barn och barnbarn får leva i en värld utan orättvisor, otrygghet och ofrihet. Jag vill att de ska vara så lyckliga som de bara kan vara. Är inte detta en ganska bra drivkraft för att vilja ändra på det som står i vägen för denna önskan?

#30  Till Slaktprod fredriktomte
2006-04-18 00:43:22

slaktprod sa:
Visste jag inte bättre skulle jag nästan tro att du är arg. ;)


Ja, visst är det hemskt?

#31  till fredriktomte chalky
2006-04-18 01:42:51

menar du allvar? hur fan ska du kunna uppnå något bättre genom att gå runt och vara nöjd? om du tycker att vi har uppnått något så kan du ju sluta kämpa nu. varför kan du inte se skiten för vad den är? visst, vi kanske har kommit en liten bit på vägen, men bara faktumet att goda tankar motarbetas så mycket att vi inte har nått ända fram än gör mej asförbannad. sen är det klart att man inte kan gå runt och skrika ut sin ilska hela dagarna, men i allmänhet borde man vara skitsur

#32  Till Chalky fredriktomte
2006-04-18 03:47:37

Chalky sa:
menar du allvar? hur fan ska du kunna uppnå något bättre genom att gå runt och vara nöjd? om du tycker att vi har uppnått något så kan du ju sluta kämpa nu.


Varför skulle jag sluta kämpa bara för att jag tycker vi har uppnått någonting?

Ett enkelt exempel: Om en friidrottare vinner en bronsmedalj i OS, måste denna friidrottare då välja mellan att antingen vara stolt över sin insatts och glad över medaljen och därmed sluta idrotta, eller vara missnöjd och förbannad över att inte ha vunnit guld för att på så vis kunna fortsätta sträva efter guldet?

Om en idrottare klarar av att vara både nöjd över sina prestationer hittintills och samtidigt kämpa för att förbättra prestationerna ytterligare, varför skulle inte en politiker (eller politiskt intresserad person) kunna resonera likadant?

Chalky sa:
varför kan du inte se skiten för vad den är?


Det går alldeles utmärkt att se "skiten" utan att för den sakens skull tvunget vara konstant rosenrasande. För övrigt är "skiten" i form av svensk ojämställdhet mellan könen en fis i världsrymden jämfört med den skit som kan återfinnas runtom i resten av våran värld. Om den svenska skiten kräver att man är fly förbannad dagarna i enda, vad borde då inte skiten i resten av världen leda till? Sprängda blodkärl i hjärnan?

Chalky sa:
sen är det klart att man inte kan gå runt och skrika ut sin ilska hela dagarna, men i allmänhet borde man vara skitsur


Det kanske funkar för dig, men om jag gick omkring och var skitsur i allmänhet mest hela tiden så skulle jag må mycket dåligt (vilket sannolikt dessutom skulle drabba personerna i min närhet). Jag mår mycket bättre av att vara lycklig och glad.

#33  Sv: feminist=arg? chalky
2006-04-18 12:18:56

1. jag tycker att det är en tam jämförelse och förstår inte hur du kan göra den.

2. håller absolut med, men bara för att sverige är ett av de bästa länderna på detta planet så behöver det definitivt inte vara bra.

3. helt och hållet min poäng. det är klart man kan vara skitförbannad på vissa grejer och jävligt nöjd med andra.

#34  Till chalky fredriktomte
2006-04-18 13:39:29

chalky sa:
1. jag tycker att det är en tam jämförelse och förstår inte hur du kan göra den.


Varför skulle den vara tam? Jag skulle nog våga mig på att påstå att elitidrottare på OS-nivå ofta besitter bra mycket mer drivkraft (rörande sin sport) än vad de flesta politiskt intresserade människor gör (rörande sin politiska hållning). Om elitidrottaren kan antas ha så mycket drivkraft utan att för den sakens skull drivas av vrede eller ilska, varför skulle inte politikern också kunna ha det?

#35  fredriktomte chalky
2006-04-18 13:45:01

därför att idrottare inte kan drivas av vrede på samma sätt. eventuellt kan vissa drivas av en vrede gentemot sig själva, men inte mot ett system. och dessutom måste man tänka på att idrott, hur seriöst det än kan kännas, alltid är lek.

#36  till chalky fredriktomte
2006-04-18 15:16:46

Men om idrottarna *kan* besitta lika mycket drivkraft så är väl det ett bevis på att ilskan inte är *nödvändig* för att uppnå drivkraft. Varför skall då ilskan eftersträvas? Har den ett egenvärde i sig självt?

#37  fredriktomte Blindalina
2006-04-18 15:39:47

är en arg så är en arg, är en glad så är en glad. en kan väl växla sinnestillstånd efter behov bara?

ilska, upprördhet kan vara enormt konstruktivt och ge en den drivkraften som sätter igång saker. det viktiga är hur en använder sig av den. fokus. att då säga att ilska är icke-konstruktivt och att en bör försöka glädjas åt allt som inte är jävligt är kontraproduktivt. ilskan ger energi åt upprördheten. du verkar betrakta på ilskan i den här frågan som att ställa sig och förgås av sin frustrerade och inbilska aggression, men det är ju alltså konstruktivt och användbart. en mår även bra när en använt sin ilska rätt, när en använt sin kraft.

ilska är inte enda vägen men det är oerhört användbart och den är nåt som bör respekteras och lyssnas på.

glad kan en vara resten av tiden, det ena hindrar ju inte det andra. men respektera din ilska och känn av dess fantastiska energi!

det viktiga när det gäller politik är att en vet att rikta sin ilska.

#38  Sv: feminist=arg? Blindalina
2006-04-18 15:40:37

och dessutom handlar ilska om yttrandefrihet!

#39  Blindalinda chalky
2006-04-18 16:30:38

precis. och om man inte fixar att vara förbannad på vissa saker kan det i värsta fall leda till att alla ens rättigheter går upp i rök. tyvärr så måste man till och med kämpa framåt för att stå stilla

#40  #3 Khazad
2006-04-18 16:49:37

Menar du att man ska vara förbannad och motarbeta sexism och ett patriarkat och därefter - om man vill och tycker det är kul - SJÄLV leva efter de spelregler som patriarkatet hävdas ha skapat, som man i förra andetaget var förbannad på?

Gäller det bara kvinnor eller får män också göra så?

#41  Khazad chalky
2006-04-18 17:00:45

vare sej du vill eller inte så har ju könsrollerna färgat dej. jag tror att det är omöjligt att leva på ett könsneutralt sätt i ett patriarkalt samhälle, men man kan ju iaf försöka ta itu med det värsta hos sej själv. vissa grejer måste man dessutom efterfölja för att bli tagen på allvar. därför måste man till viss del leva efter patriarkatets regler för att kunna nå nånstans. det är en jävligt långsam process. dessutom misstänker jag att du misstolkade tiarafeministens inlägg jävligt hårt men jag borde kanske låta henne/honom själv avgöra det

#42  Till Blindalina (och chalky) fredriktomte
2006-04-18 17:05:21

Gå tillbaka och läs igenom mina inlägg en gång till. Jag har aldrig skrivit någonting om att ilska inte skulle kunna vara konstruktivt, eller att ilska inte kan vara en positiv drivkraft.

Däremot har Chalky hävdat att ilska är ett måste för förändring, och när jag ifrågasatte detta (utifrån utgångspunkten att det finns *fler* drivkrafter än ilska) svarade du med att fråga varför ilska inte skulle krävas. Vilket ju i praktiken blir ett medhåll till Chalkys påstående.

#43  # 39 chalky Blindalina
2006-04-18 17:07:00

# 39

Japp, så ta vara på ilskan alla!

#44  # 42 Fredriktomte Blindalina
2006-04-18 17:14:48

Ok, men vad pratar vi om här? Det personliga eller det politiska?

Jag skulle lyssna mycket mer på en politiker som hade ett genomtänkt resonemang men var konstruktivt, upprört, ärligt arg, än en som hade ett ständigt salongsbeteende.

Överdrivet utplanat, anpassat humör tror jag lägger krokben för den konstruktiva debatten.

Att på ett personligt plan gå runt med undertryckt ilska verkar ju väldigt onödigt. Bara för att en är arg kan en vara glad i nästa stund! Det får en väl känna själv!

#45  fredriktomte Blindalina
2006-04-18 17:27:57

men du verkar se ilskan som ett så uppförstorat problem som tar över alla andra känsloregister. att vara arg då och då och att använda denna som drivkraft är inte samma sak som att gå runt och ständigt vara rosenrasande, att inte kunna känna glädje och lycka över världen eller att inte ha nån humor. Oftast kan en kombinera allt detta väldigt smidigt. men själv tycker jag det känns smartast att lägga ilskan på faktiska åtgärdningsbara formulerade problem, snarare än att gå runt och irritera sig på småsaker. är du nöjd med allt jämt?

världen är komplex… jag är skitarg och skitglad om vartannat, mm. det känns mest otroligt sunt. vad är det som är fel i den ilskan?

säg gärna till om jag skulle ha missat nåt i ditt resonemang för jag känner mig lite förvirrad över vad det är du menar med icke-konstruktiv ilska.

#46  Blindalinda chalky
2006-04-18 17:31:31

fast det personliga är politiskt. dina erfarenheter är ofta en följd av ett politiskt system, men i övrigt håller jag med dej

#47  fredriktomte Blindalina
2006-04-18 17:39:55

fredriktomte sa:
Ett enkelt exempel: Om en friidrottare vinner en bronsmedalj i OS, måste denna friidrottare då välja mellan att antingen vara stolt över sin insatts och glad över medaljen och därmed sluta idrotta, eller vara missnöjd och förbannad över att inte ha vunnit guld för att på så vis kunna fortsätta sträva efter guldet?"


Det går inte att jämföra med sport. Sport gör du för din egen skull för din personliga tilflredställelse, att kämpa mot orättvisor är något som läggs på dig utanifrån, som du inte håller med om är bra. Det är två helt olika fighter. Elitidrottaren kämpar för sig själv, aktivisten eller politikern kämpar för samhället eller sin och andras rätt.

fredriktomte sa:
"Det går alldeles utmärkt att se "skiten" utan att för den sakens skull tvunget vara konstant rosenrasande. För övrigt är "skiten" i form av svensk ojämställdhet mellan könen en fis i världsrymden jämfört med den skit som kan återfinnas runtom i resten av våran värld. "


Vem är konstant rosenrasande, en är arg när en är arg som sagt.
Även om du tycker att det nån blir arg på är missriktat med tanke på hur andra mindre bemedlade personer kanske har det, så har du ändå rätt att vara arg på just det du upplever som fel! återigen, varför ska du inte erkänna din ilska? och framförallt, ilska och tilltro, tillförsikt och glädje kan existera samtidigt hos en människa.

#48  # 46 Chalky Blindalina
2006-04-18 17:42:24

jo, det håller jag definitivt också med om. men jag syftade på hur Fredriktomte menar att en skall separera sin privata ilska från sitt samhällsengagemang.

#49  till Blindalina fredriktomte
2006-04-18 18:28:49

Blindalina sa:
Ok, men vad pratar vi om här? Det personliga eller det politiska?


Min diskussion utgår från från annaztazias inlägg #1. Alltså huvudsakligen personligt, men det går ju att tillämpa på politik också.

Blindalina sa:
Jag skulle lyssna mycket mer på en politiker som hade ett genomtänkt resonemang men var konstruktivt, upprört, ärligt arg, än en som hade ett ständigt salongsbeteende.


Jag gillar konstruktiva och sakliga argument. Hatfyllda tirader ger mig inte så mycket. Men i största allmänhet kan både politiker som är väldigt lugna liksom politiker som är ilskna och arga vara intressanta. Det beror, i mina ögon, inte på deras humör utan på vad de har att säga.

Blindalina sa:
Att på ett personligt plan gå runt med undertryckt ilska verkar ju väldigt onödigt.


Ja, det kan jag ju hålla med om. Jag förespråkar inte att folk ska gå omkring och undertrycka sina känslor.

Blindalina sa:
men du verkar se ilskan som ett så uppförstorat problem som tar över alla andra känsloregister. att vara arg då och då och att använda denna som drivkraft är inte samma sak som att gå runt och ständigt vara rosenrasande, att inte kunna känna glädje och lycka över världen eller att inte ha nån humor. Oftast kan en kombinera allt detta väldigt smidigt. men själv tycker jag det känns smartast att lägga ilskan på faktiska åtgärdningsbara formulerade problem, snarare än att gå runt och irritera sig på småsaker. är du nöjd med allt jämt?


Jag bad dig läsa om vad jag skrivit eftersom jag aldrig påstått att ilska inte skulle kunna vara en drivkraft. Jag har inte heller påstått att ilska över orättvisa förhållanden på något sätt skulle innebära att man inte kan vara glad och lycklig för det. Och jag är inte nöjd med allting jämt. Och självklart kan jag bli arg. Men jag har ett jämnt humör, och är för det mesta glad och tillfreds med livet.

Blindlina sa:
världen är komplex… jag är skitarg och skitglad om vartannat, mm. det känns mest otroligt sunt. vad är det som är fel i den ilskan?


Det är inget fel i den ilskan. Det har jag aldrig påstått. Allt jag har sagt är att även en person som väldigt sällan är skitarg kan ha en politisk målsättning och drivkraft.

Blindlina sa:
säg gärna till om jag skulle ha missat nåt i ditt resonemang för jag känner mig lite förvirrad över vad det är du menar med icke-konstruktiv ilska.


Tycker det verkar som du missförstår allt. Börja med att läsa det chalky har skrivit. Läs sedan mina svar på det han säger. Det jag skriver är en reaktion på hans påståenden. De handlar inte om någon form av fördömande av ilska som politisk drivkraft eller någon form av krav på att andra människor ska le och vara glada hela tiden.

Blindalina sa:
Det går inte att jämföra med sport. Sport gör du för din egen skull för din personliga tilflredställelse, att kämpa mot orättvisor är något som läggs på dig utanifrån, som du inte håller med om är bra. Det är två helt olika fighter. Elitidrottaren kämpar för sig själv, aktivisten eller politikern kämpar för samhället eller sin och andras rätt.


Även politisk kamp sker ju ofta till förmån för det egna intresset. Vill man vara riktigt filosofisk kan man hävda att *allt* en människa gör, görs på grundval av egenintresse. Men den diskussionen behöver vi ju inte ta. I vilket fall har jag svårt att förstå varför ilska skulle vara en nödvändig ingrediens när man kämpar för någonting som även berör andra, men inte när man kämpar för någonting som bara berör en själv. Varför skulle det vara så?

Blindalina sa:
Vem är konstant rosenrasande, en är arg när en är arg som sagt.
Även om du tycker att det nån blir arg på är missriktat med tanke på hur andra mindre bemedlade personer kanske har det, så har du ändå rätt att vara arg på just det du upplever som fel!


Det jag skrev om att vara rosenrasande konstant var ett svar på chalkys påstående om att människor borde gå omkring och vara skitsura jämnt enbart utifrån de könsorättvisor som finns i Sverige, samt att en människa som inte var förbannad därmed inte heller såg orättvisorna.

Självklart har människor rätt att vara arga över orättvisor i Sverige även om det finns värre orättvisor på annat håll.

Blindalina sa:
återigen, varför ska du inte erkänna din ilska?


Vad får dig att tro att jag inte skulle erkänna min ilska när jag känner den?

#50  Chalky Khazad
2006-04-19 08:25:39

Jag förstår allt du skriver och håller med om det mesta men jag ser inte kopplingen till mitt inlägg.
Att ena stunden kritisera ett beteende och i nästa själv uppvisa det kritiserade beteendet, är det ok?
Är det lika ok för en man som för en kvinna?

#51  Khazad chalky
2006-04-19 16:55:51

Khazad sa:
Menar du att man ska vara förbannad och motarbeta sexism och ett patriarkat och därefter - om man vill och tycker det är kul - SJÄLV leva efter de spelregler som patriarkatet hävdas ha skapat, som man i förra andetaget var förbannad på?

Gäller det bara kvinnor eller får män också göra så?


vet inte om jag kanske misstolkade dej eller om mitt inlägg var lite luddigt. jag menade att det kan vara svårt att inte följa patriarkatets spelregler ganska ofta även om man är sjukt förbannad på dom

#52  # 49 fredriktomte Blindalina
2006-04-19 17:48:26

jag menar såhär: det är inget problem för en människa att gå omkring och vara arg, om en vet VAD en är arg på, OCH dessutom gör något för att förändra det.

om en inte vet vad en är arg på, och hur en ska lösa det, det är då en kan förgås under sin icke-konstruktiva ilska.

det är också därför en måste formulera sin ilska/frustration.

fredriktomte sa:
Jag gillar konstruktiva och sakliga argument. Hatfyllda tirader ger mig inte så mycket. Men i största allmänhet kan både politiker som är väldigt lugna liksom politiker som är ilskna och arga vara intressanta. Det beror, i mina ögon, inte på deras humör utan på vad de har att säga.


Var kommer hat in i bilden? Hat är ju inte så effektivt och ofta tärande på den som hatar och fullständigt förödande i en diskussion. Sakfyllda argument-tirader i kraftfull ton däremot, av nån med esprit, det är drivande för att det är ärligt och konkret. Men då är ju förutsättningen att det som framförs är genomtänkt förstås, vilket jag utgår ifrån. Tänk "Speakers Corner".
Men ja, visst kan även lugnare politiker vara intressanta och värda lyssnas på, men både och som du säger.
Det var den officiella ilskan.

Den personliga ilskan däremot som Annastazsia pratar om i # 1,
är väl det vi egentligen talar om här i övrigt.

fredriktomte sa:

Även politisk kamp sker ju ofta till förmån för det egna intresset. Vill man vara riktigt filosofisk kan man hävda att *allt* en människa gör, görs på grundval av egenintresse. Men den diskussionen behöver vi ju inte ta. I vilket fall har jag svårt att förstå varför ilska skulle vara en nödvändig ingrediens när man kämpar för någonting som även berör andra, men inte när man kämpar för någonting som bara berör en själv. Varför skulle det vara så?


Du krånglar ihop det lite.
Jag menade att elitidrottaren kanske har bättre nytta av det lugna, meditativa motiverandet, snarare än ilska, och har fullständig kontroll över sitt frustrationsobjekt ( komma över den där ribban).
Å andra sidan är väl t ex hockeyspelare väldigt arga och upprörda under stor del av matcherna?
Jag förstår inte riktigt vitsen med att jämföra med kampen i sport,
den är hursomhelst under ytterst kontrollerade, uppställda former.

Ilska över ett system eller orättvisa är en utanifrånpålagd ilska, som du inte själv rår över, förrän du hävdar din rätt och mening!
Sporten är ett system, om du blev arg på själva sportens regler så är det nåt att jämföra, inte annars.


Visst kan även du som har ett jämnt, lugnt humör också ha politisk målsättning och drivkraft.
Men kan vi inte vara överens om att båda metoderna funkar då?

#53  # 1 Blindalina
2006-04-19 18:01:07

"För mig handlar feminism om att göra VALET, inte att bli tvingad till val, vare sig av patriarket eller av feminismen..."

Ja visst handlar det om det. Känner en tvång för att uppföra sig på olika klyshiga " feministiska" stil-sätt så bör en nog fundera igenom alltihop en gång till och vad det är en tycker egentligen.. Det handlar ju om vad _du_ tycker, och inte nån annan. Men visst, det är ju inte helt enkelt att lista ut, alltid.

Jag gör bara de val jag själv vill, under vissa förutsättningar.

Jag tycker iofs inte alls att ILSKA har så mkt med olika feministfördomar att göra.

En är arg om en är arg, som sagt. Varför skulle en annars vara arg? När en inte är arg så är en glad eller något. Enkelt.

#54  Sv: feminist=arg? Tiriq
2006-04-19 20:59:25

Min teori är att många kvinnliga feminister tenderar att sätta särskilt stort värde på sin ilska eftersom det ingår i den kvinnliga könsrollen att aldrig bli ordentligt arg. Nu har de bestämt att de inte behöver lyda den sortens lagar längre, och plötsligt får de tillgång till en sorts cool kraft som de kan få att explodera _utåt_ (istället för att den går tillbaka in mot dem själva, som det lätt blir i könsrollen) mot det som fick dem att bli arga från början (nämligen bl a att de inte fick bli arga). Det är inte destruktivt eftersom det är _hinder_ de nedmonterar med ny frisk brutalitet - dynamit är inte fel i sig.

#55  Sv: feminist=arg? MyDarlingSister
2006-04-21 04:34:24

Jag får ett intryck av att en stor del av diskussionen i den här tråden egentligen helt enkelt handlar om semantik, att definitionen av "ilska" skiljer sig åt.

För att få drivkraft vilja ändra på samhällskonstutionen tror jag att det i åtminstone någon mån behövs, om inte ilska, så åtminstone ett missnöje med hur det ser ut i nuläget. Missnöjet över det ser jag som något mer konstant (så länge samhället ser ut som det gör) än just ilska, som jag ser mer som en sinnestämning, som visserligen ofta kommer sig av att man är just missnöjd med situationen som den är nu, ofta just när man blir påmind om tingens ordning.

För att däremot få drivkraften att, tex.som jag försöker med nu, skaffa en utbildning, behöver jag inte känna ett missnöje (eller ilska om man så vill) mot min nuvarande situation. I det fallet är det mer en fråga om mig som individ, som även om jag inte är missnöjd med min nuvarande plats i livet, inte vill vara kvar där för alltid, utan växa, åldras och utvecklas.

#56  Sv: feminist=arg? Milliecent
2006-04-21 09:49:00

Tycker att så fort en diskuterar med någon som inte är feminist/antifeminist (undantag finnes här på feminetik) så dras allting upp utom själva feminismen. Det blir en diskussion om allting runtomkring; hur arga feminister är, hur mycket vi hatar män och om vi verkligen inte är lesbiska allihopa eller om vi fått för lite kuk och är arga pga det.

I övrigt tycker jag inte att det är så konstigt att vi är arga. Ingen lyssnar ju på oss!

#57  fredriktomte #25 metamorfos
2006-04-21 14:26:05

Du ser således ingen som helst strukturell kvinnodiskriminering.

#58  Till Blindalina fredriktomte
2006-04-21 18:10:21

Blindalina sa:
Var kommer hat in i bilden?


Det behöver inte komma in i bilden överhuvudtaget. Jag använde bara sammma metod som du gör när du förkunnar att du inte skulle lyssna på en politiker som har "ett ständigt salongsbeteende" och att "överdrivet utplanat, anpassat humör" lägger krokben för den konstruktiva debatten. För man måste ju inte ha ett ständigt salongsbeteende eller ett överdrivet utplanat, anpassat humör bara för att man inte är förbannad. På samma sätt som man inte måste hata bara för att man är förbannad.

Blindalina sa:
Visst kan även du som har ett jämnt, lugnt humör också ha politisk målsättning och drivkraft.
Men kan vi inte vara överens om att båda metoderna funkar då?


Ja, detta kan vi ju vara överens om.

#59  Till Tiriq fredriktomte
2006-04-21 18:13:27

Jag har också sett det resonemanget nyttjas av kvinnor för att ursäkta och skyla över sin egen ilskenhet och aggressivitet. Dvs, av kvinnor var aggressivitet i sociala sammanhang förmodligen inte skulle gillas av omgivningen oavsett vilket kön de råkar besitta. Kan vara knepigt att skilja dessa två tendenser åt ibland.

#60  till Metamorfos fredriktomte
2006-04-21 18:14:58

Det beror helt på vad du lägger in i ordet. Jag skulle vilja påstå att det existerar en strukturell kvinnodiskriminering. Men din definition på vad som utgör strukturell kvinnodiskriminering kanske skiljer sig från min definition.

#61  fredriktomte Tiriq
2006-04-21 23:14:06

Klart nån skulle kunna bli lite maktberusad, sånt händer. Kan också tänka mig att det kan bero på att de fortfarande har kvar sin föreställning om kvinnor som i grund och botten rätt ofarliga ("mostly harmless") och därför glömmer bort att de kan göra nån illa. Men, som sagt, då är det inte dynamiten det är fel på.

#62  till Tiriq fredriktomte
2006-04-22 00:22:19

Tror inte att man behöver försöka identifiera något specifikt "manlig" eller "kvinnlig" förklaring till dylikt beteende. Både män och kvinnor kan vara förbannade, arga, lättirriterade och aggressiva. Vissa mer så än andra. Anledningen till att fler kvinnor som är aggressiva, lättirriterade och elaka distanserar sig från sitt eget beteende genom att hävda att det är samhället som satt särskilda (och orättvisa) krav på att kvinnor ska vara snälla och söta är nog helt enkelt att de kan komma undan med det. Hade de aggressiva, lättirriterade och elaka männen kunnat distansera sig på samma sätt (genom att hävda att män inte tillåts vara arga och ilskna), hade de säkert gjort det.

#63  Sv: feminist=arg? Tiriq
2006-04-22 14:30:23

Jag menade inte att de _hävdade_ det när nån ifrågasatte dem, utan att det kan vara en omedveten uppfattning.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?