feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Pedofilskräcken - igen


Gå till senaste inlägget



#1  Pedofilskräcken - igen Pigge
2006-03-19 12:11:58

Jag tolkar nedanstående händelse som att män som ger sig in i kvinnoyrken ibland underskattar svårigheterna att bli accepterade av majoritetskulturen. Bilden av ett oproblematiskt möte mellan män och kvinnor leder till sådana här katastrofala situationer:
http://sydsvenskan.se/malmo/article148220.ece

Läs och rys!

#2  Sv: Pedofilskräcken - igen metamorfos
2006-03-19 12:50:32

I egenskap av förälder till små barn tycker jag nog att det är värt att vara uppmärksam på de pedofiler som ändå lyckas nästla sig i barns närhet. Att kalla det "pedofilskräcken" som om pedofiler vore något att inte vara rädd för, tycker jag är ett hån mot alla som utsatts/utsätts för en pedofil.

#3  Hur tolkar du artikeln? Pigge
2006-03-19 12:56:09

Jag menar att det finns en oro som i det här fallet gör kommunikationen svår. Allt som inte är normalt - i betydelsen vanligt - blir misstänkt. Män, invandrare, arbetare - sådant som inte stämmer överens med vit medelklassskultur upplevs som främmande och hotfullt.
I det här fallet handlar det om beröring vid samling - närhet i en helt öppen situation.
Jo jag menar att pedofilskräcken i det här fallet är en del av en härskarteknik som syftar till att eliminera avvikande element.

#4  Sv: Pedofilskräcken - igen FiaMia
2006-03-19 13:25:33

Läs och rys?
Ja, men det är inte sånt som jag går igång på, trots att jag tycker att det är en hemsk situation för den enskilde mannen. Jag håller med metamorfos. Det att barn faktiskt och påtagligt utsätts för övergrepp är betydligt mer upprörande för mig.

Frågan är också vad orsaken är till att sånt som du länkar till händer? ”Pedofilskräck”? Som jag ser det är orsaken till att han drabbas det att samhället_är_ett_patriarkat. Alltså det vi som feminister jobbar emot. I ett samhälle grundat i könsmakt ser vi - vardagligen - manlig makt över kvinnor och barn demonstrerad i olika former av sexuellt våld. Det du kallar ”pedofilskräck” uppstår ju inte ur ingenting. Det uppstår grundläggande ur det faktum att mäns sexualiserade våld slår också mot de mest skyddslösa i samhället. Det, tillsammans med det att människors vilja att skydda barnen till en del krockar med okunskapen om hur mäns sexualiserade våld fungerar.

Att en enskild man kan utsättas på detta sätt är alltså ETT exempel på mekanismerna i ett patriarkat. Ett annat, betydligt vanligare, exempel är att barn på dagis utsätts för grova övergrepp utan att de någonsin upptäcks. Eller att barnen inte blir trodda. Eller att de blir trodda, men att det inte finns bevis. Eller att de blir trodda och det finns indicier men att det viktiga för samhället ändå inte är utsatta barn.

Inte ens när förövaren erkänner betyder det att barnen får stöd. En undersökning för några år sedan visade att män som begick övergrepp mot barn på dagis i stort sett enbart dömdes för de övergrepp de erkände. Exempelvis erkände en man som begått övergrepp mot ett stort antal barn på ett dagis några övergrepp mot några barn men inte andra övergrepp som barnen berättat om. (Polisen hade bland annat hittat sperma i soffor där barnen berättat att övergrepp begåtts, så det fanns lite kringindicier kring vissa av övergreppen, men inte när det gällde andra.) Åklagaren valde att bara gå vidare med de övergrepp som mannen erkänt. Det viktiga för rättsapparaten var ju att mannen blev dömd. Budskapet till barnen och deras föräldrar blev att samhället tror mer på mannen än på barnen till och med när det är helt uppenbart att mannen är förövare. Alla de barn som berättat om övergrepp, där mannen inte erkänt, lämnades därhän. De fick ingen brottsofferstatus och alltså ingen upprättelse eller ekonomiskt stöd för att kunna få hjälp att bearbeta övergreppen. Ingenting.

Det finns hur mycket som helst att säga om alla de barn som utsatts för sexuella övergrepp av män på dagis. Om hur samhället osynliggjort dem, och svikit dem på så många olika sätt. Och det upprör mig så oändligt mycket mer än om en man förlorar sitt vikariat med bibehållen lön och friad från anklagelsen.

Och som sagt, allt handlar om att vi lever i ett patriarkat. Du och jag upprörs över olika följder_av_patriarkatet. Men det viktiga är kanske att vi är överens om att vi måste motarbeta könsmaktssystemet?

#5  Kanske det... Pigge
2006-03-19 14:14:27

.... om det är patriarkatet eller kampen mot detsamma som skördar offer kanske kvittar lika för mannen. Det faktum att övergrepp begås och osynliggörs berättigar inte till sådana här övertramp.

I danmark har debatten accelererat de senaste åren. Danmark ser jag som ett i grunden fördomsfullt och machoindränkt samhälle. Ändå har många män jobbat i förskola och fungerat bra där. skillnanden mot Sverige är att deras insatser inte har romantiserats.

Nu när främlingsfientligheten ökar i landet så uppstår också en stark misstänksamhet mot dessa män som så tydligt bryter mot normen. (Marie Nordberg har satt samman en antologi om män i förskola där detta utvecklas) Jag ser det som en motsvarande tendens när en personalgrupp på så lösa grupper bryter mot anständighetens lägsta regler.

Varför tror FiaMia och Metamorfos att jag inte skulle bry mig om pedofiloffren. Jag blir bekymrad över att dessa används för att relativisera denna händelse.

#6  Sv: Pedofilskräcken - igen Zeppe
2006-03-19 14:26:25

Jag håller med Pigge om att det är väldigt synd, självklart leder sånt här inte direkt till fler män i förskolan.

Självklart är det bra att vara uppmärksam, men då tycker jag hellre att förskolorna och skolorna borde bli noga med att bara ha kvalificerad personal, och att intagningskraven för lärarutbildningen (och barn&fritid på gymnasiet) borde bli mycket, mycket strängare (tänk intervjuer) - det är skandal att de utbildningarna är såpass lätta att komma in på och lätta att segla sig igenom.

#7  Sv: Pedofilskräcken - igen Blindalina
2006-03-19 15:12:22

Orättvist, och visst är det hemskt när rädslan ökas på. Lösningen är MER insatser/medvetande mot pedofili i samhället och "reclaim the kids" . Tror jag. Ge oss 70-talet tillbaka! Klart barn ska vara nakna på badstranden. Är visserligen lite OT men det kom ut en bok för några år sedan av Carl Hamilton med domedagstiteln" Det Infantila Samhället- Barndomens slut"
där han först skildrar alla mekanismer i dagens farliga samhälle och sedan hävdar att han måste skydda sina tonårsdöttrar från det, för det är det enda rätta. Jag kan inte hålla med mindre. Undersök den paranoida rädslan, säger jag.

#8  Zeppe Pigge
2006-03-19 15:13:44

Jag förstår inte kopplingen till krav på utbildningen. Mannen har sin examen. Problemet är att han inte passar in.

Här handlar det om att han betraktas som skyldig till motsatsen har bevisats - i längden om tolkningsföreträde när det gäller verksamheten. Vilken närhet vill vi se mellan pedagog barn?

Återigen Danmark - där finns en strikt kod för män i förskolan som skapats för att undvika varje tvetydig situation. En triumf för alla regelälskare - kanske nödvändig - men för mig känns det hårt att beröring misstänkliggörs.

#9  Pigge Zeppe
2006-03-19 15:36:24

Jag pratar inte om honom. Jag menar att det bästa sättet att komma till bukt med eventuella oseriösa förskollärare, är att kolla folk INNAN de börjar jobba, eller ännu hellre innan de börjar utbilda sig. Om yrkeskåren hade haft högre status hade föräldrarna inte lika lätt kunnat misstänka att han börjat jobba bara för att få chansen att tafsa på ungar.

Ingen misstänker att en manlig gynekolog slavade sig igenom gymnasiet och sju år på universitetet för att få kika på fittor. Men alla skulle misstänka det om det fanns ett treårigt gynekologprogram bland de praktiska utbildningarna på gymnasiet. Självklart ska det krävas mer utbildning för en specialistläkare än för en (förskol)lärare, men skillnaden kunde vara betydligt mindre än idag om vi bara värderade yrket lite bättre. Jag tycker det är ett väldigt viktigt yrke, och jag tror att större resurser till skolan kunde lösa väldigt många andra problem i samhället.

#10  Sv: Pedofilskräcken - igen metamorfos
2006-03-19 16:07:56

Det jag främst protesterar mot är Pigges rubrikval. Jag hoppas att det är en groda.

#11  Sv: Pedofilskräcken - igen FiaMia
2006-03-19 16:22:02

Jag håller med metamorfos igen.

Om man sätter rubriken "Pedofilskräcken - igen", så blir det där frågan hamnar. Åter: är det "pedofilskräck" som skapar problemen eller är det mäns sexualiserade våld i patriarkatet?

#12  Sv: Pedofilskräcken - igen kezo
2006-03-19 16:39:36

"– Det är inte säkert att en kvinnas beteende mot barn uppfattas på samma sätt som en mans."

Citat från artikeln.

Det är här det egentliga problemet ligger. Det är här man måste förändra. Manlig och kvinnlig personal måste behandlas lika. Om det anses normalt att kvinnlig personal kramar och klappar på barn - ja då är det också normalt att manlig gör det. Går någon över gränsen bör omgivningen givetvis reagera - men det gäller båda könen.

Problemet bottnar också i att många verkar tro att det inte "finns" kvinnliga pedofiler.

Att föräldrar sedan gör allt för att skydda sina barn från misstänkta förövare tycker jag är helt i sin ordning - det är inte "pedofilskräck" och det är nedlåtande att kalla det något sådant. Felet ligger i hur hela det här ärendet har hanterats - inte i föräldrarnas oro.

#13  Sv: Pedofilskräcken - igen metamorfos
2006-03-19 17:36:26

Det spelar ingen roll om det är män eller om det är kvinnor som är pedofiler. Så länge barn fortfarande utsätts för pedofiler är det _bra_ att personal är uppmärksamma på varandra. Tänk om han verkligen gjort något? Tänk om han faktiskt varit pedofil som utnyttjat barnen? Tycker inte alls att det är dåligt att personalen reagerat. Tvärtom är det bra!

Och jag tycker fortfarande att det är en mycket magstark rubrik på denna tråd.

#14  kezo svenskaflicka
2006-03-19 18:14:47

Håller helt med kezo, ett mycket stort problem i sammanhanget är att kvinnliga pedofiler osynliggörs som fenomen. Vad jag förstår brukar en lågt räknat säga att var tionde pedofil är en kvinna.

Oavsett orsaken till svårigheten att acceptera män som förskollärare, är det ju tyvärr så som jag förstår att andelen män inom förskolan har minskat de senaste 10-15 åren. Vilket ju är en sorglig utveckling.

Pigge:
Att denna händelse skulle vara ett resultat av kampen mot könsmaktsordningen finner jag rätt svårbegripligt. Men du får gärna förklara mer. Tvärtom ser jag väl det som ett uttryck för att vi i Sverige lyckats väldigt dåligt med att bryta upp en könssegregerad arbetsmarknad. Minns inte siffrorna, men det var en undersökning på EU-nivå som nyligen refererades som pekade på att Sveriges arbetsmarknad var bland de mer könssegregerade i Europa (om jag minns rätt, i vart fall låg vi långt ifrån i topp). I Sverige har vi istället då lyckats med att ha relativt litet lönegap mellan män och kvinnor, och hög förvärvsfrekvens. Men att kvinnor ska bli stridspiloter och brandmän, eller män bli förskollärare - har vi inte varit nåt vidare på.

Så ja, mycket arbete återstår. Och det går inte alltid framåt ens en gång.

#15  Sv: Pedofilskräcken - igen metamorfos
2006-03-19 19:09:13

Det är ett inte helt okänt faktum att flera av de pedofiler som inte åkt fast för att de gett sig på närstående, har varit idrottsledare, ungdomsledare och andra som jobbat nära barn. Därför, som det ser ut i dag, ser jag hellre färre män i förskolan än fler utsatta barn.

Och jag anser att rubriken är väldigt magstark, fortfarande. För att inte säga kränkande.

#16  Sv: Pedofilskräcken - igen Peggy
2006-03-19 21:01:23

Detta är vansinnigt.

Vi behöver fler män i förskolan.

#17  Sv: Pedofilskräcken - igen Alex
2006-03-19 21:07:48

Jag tror det här har varit uppe förut. Men anledningen till att vi har så få män inom förskolor nu, och anledningen till att det har minskat sen 70-talet är väl "pedofilskräcken". Oavsett om den är välgrundad eller inte. Vad jag kommer ihåg så uppmärksammade media en del fall med män som förgrep sig på barn på förskolor.

Och att det är en skräck vill jag nog hålla med om. Jag har vikarierat på en förskola och jag upplever att jag hela tiden fick rättfärdiga att jag ville jobba med barn som jag tror att kvinnor inte skulle behöva. Att jag som man var lite konstig som _ville_ arbeta på dagis. Och jag gjorde det mot mig själv, jag var väldigt vaksam på hur jag tog i barnen för att det inte skulle missuppfattas, för att de inte skulle säga nåt konstigt till sina föräldrar. Något som inte gjorde arbetssitationen bättre.

Men att det finns en överdriven vaksamhet (som jag nog tycker) betyder ju inte att man inte ska ha goda rutiner och ta signaler från barn och personal på allvar. Och man ska vara vaksam på både män och kvinnor.

#18  Sv: Pedofilskräcken - igen Faktum
2006-03-19 21:13:56


Detta är vansinnigt.

Vi behöver fler män i förskolan.


WORD!

#19  Sv: Pedofilskräcken - igen svenskaflicka
2006-03-19 21:14:15

Ja, jag tror verkligen på fler personer överhuvudtaget i förskolan.
Av båda kön. Med mer personal så minskar problemet med att enstaka barn lämnas ensamma med någon enskild personal. Och varför förskolor skulle 30-40% mindre personal per barn idag än på 1980-talet är ju svårt att se argumenten bakom.

Att försöka screena ut pedofiler från platser med barn har jag svårt att tro på. I så fall, OBS - vilket jag inte tycker är vettigt alltså, så är det väl främst fosterfamiljer, boenden av olika slag, barnpsykologer, barnläkare och andra som i så fall borde bestå endast av kvinnor. I dessa yrken/befattningar så finns det ju ofta logiska skäl till att vara ensamma med barnen. Vet inte ens varför jag skriver om detta, men vill väl peka på det omöjliga i nån slags säkerhetstänkande i detta avseendet. Rimligare i så fall att massivt utöka satsningar på öppenvårdspsykiatrin, i de flesta fall (som jag förstår det) har ju pedofiler en medvetenhet om sin problematik. Antalet vårdplatser är ju dock alldeles för litet. Precis som vad gäller allt annat inom psykiatrin.

#20  Kezo - Pigge
2006-03-19 21:28:12

- detär naturligtvis inte föräldrarnas oro som är problemet (Den är helt rimlig och måste tas på största allvar!)

Jag beskriver förskolan som en arena för maktkamp och att den härskande kulturen använder fula knep för att manövrerar ut avvikare. I det här fallet är arbetsledare, personalavdelning, B&u-chef och polis om att anklagelserna är orimliga och inte ens bör leda till förhör. Det han anklagas för (att ha klappat ett barn på magen under sångstund) är bisarrt och kan bara förstås i ljuset av... just det...pedofilskräck

#21  svenska flicka Pigge
2006-03-19 21:34:01

Jag har inte skrivit att det finns en självklar koppling till kampen om könsordningen. Men som man i förskolan är det nödvändigt att ta ställning till de rådande normerna. Om förskolan representerar "det goda" en kvinnlig fristad - då bör ju männen som väljera att arbeta där närma sig förskolan med största möjliga anpassningsvilja.
Jag menar att det är en olycklig romantisering. Fältet är helt öppet för konflikter ochg det vi läser är tyvärr en del av denna maktkamp. Och det är svårt att vara neutral. Några av debattörerna väljer den säkra linjen (inga män= inga övergrepp) Jag menar att det är ett olyckligt val.

#22  i filmen lady vengeance (koreansk) divad
2006-03-19 22:23:48

visas det tydligt hur det ska gå för en pedofilistisk/mördande förskollärare.

#23  öhhhh.... Pigge
2006-03-19 22:28:00

....varför tar du upp det här?

Jag förstår delvis hämndlystnad ( inte förebyggande sådan) men föreslår att du startar en ny tråd.

#24  Pigge svenskaflicka
2006-03-19 23:20:28

Förstår inte riktigt ditt inlägg - det jag reagerade på var nämligen:
"om det är patriarkatet eller kampen mot detsamma som skördar offer kanske kvittar lika för mannen" - vilket jag tolkade som att du menade att det kunde var nåt av de?

Sen förstår jag inte heller vad du menar i övrigt med ditt inlägg, men jag kanske ska skylla på att jag är trött och ska läsa om det imorrn. Men vem menar det du säger, att män ska närma sig förskolan med största möjliga anpassningsförmåga? Det låter ju knappast som en likhetsfeministisk person skulle resonera så iaf. Och vad är det som är en olycklig romantisering?

#25  Svenska flicka Pigge
2006-03-19 23:43:26

fiamia skrev:
Och som sagt, allt handlar om att vi lever i ett patriarkat. Du och jag upprörs över olika följder_av_patriarkatet. Men det viktiga är kanske att vi är överens om att vi måste motarbeta könsmaktssystemet?

Jag förstod inte sambandet till händelsen - om inte allt omfattas av patriarkatsteorin som då blir lite... ska vi säga diffus?


Om anpassning eller inte - för mig är det en viktig fråga. Det handlar om synen på förskolan som en statisk företeelse. En vanlig tanke figur är att männen ska komma in och förändra verksamheten - de representerar då bilden av "det nya" . Detta kallar jag att romantisera och när det hamnar i skarpa lägen ger sådana beskrivningar ingen ledning.

#26  pigge svenskaflicka
2006-03-20 00:35:02

Patriarkatsteori är väl ingen teori jag brukar hänge mig åt, men att detta problem har att göra med könsmaktssystemet tycker jag är rätt givet. Är ju fråga om klassisk uppdelning av manligt och kvinnligt i olika sfärer, med olika värden på sfärerna. Samtidigt har vi att göra med goda modern och onda farliga män. Så vet inte varför det skulle vara så svårt att få in det hela i feministisk teori.

Okej, då förstår jag vad du menar. Och absolut, är helt med på dig att det är helt fel på det sätt som det ofta argumenteras för att män ska finnas i förskolor. Vilket ju är det typiska argument som könsmaktsordningen säger oss att män och kvinnor ska finnas till för - som komplement till varandra. Pappor är komplement till mammor som föräldrar etc. På samma sätt skulle här män vara komplement till kvinnor. Den aspekten tycker jag själv är ointressant. Och kontraproduktiv absolut. Sen vet jag inte exakt om jag förstår vad du menar i övrigt med detta, men att det också finns motstånd mot män på förskolor är rätt klart. Och då ofta med utgångspunkt från just rädslan av att män ska komma in och förändra.

Nåväl, ja män ska finnas i förskolan för att det är skit med könssegregerad arbetsmarknad, inte för att män står för andra kvaliteter än kvinnor.

#27  SF Pigge
2006-03-20 08:08:24

SF:
Nåväl, ja män ska finnas i förskolan för att det är skit med könssegregerad arbetsmarknad, inte för att män står för andra kvaliteter än kvinnor.

Pigge:
Och här är vi inte överens. Men det är en annan diskussion som kanske riskerar att skymma det väsentliga här - att ett övergrepp har begåtts och att det bagatelliseras av ideologiska skäl.

#28  Pigge metamorfos
2006-03-20 12:46:24

Men det är en annan diskussion som kanske riskerar att skymma det väsentliga här - att ett övergrepp har begåtts och att det bagatelliseras av ideologiska skäl.


Jag tycker fortfarande att ordvalen här är väldigt magstarka. Vilket övergrepp har begåtts? Mot något barn?

Du får ursäkta, men jag tycker det luktar väldigt mycket "tyck synd om alla stackars män" här, och "om en eller annan pedofil slinker igenom och skadar några barn så gör det inget för att det är i alla fall orättvist mot alla stackars män som inte får jobba i förskolan".

#29  Metamorfos Pigge
2006-03-20 16:15:01

Det professionella övergreppet är att gå till föräldrarna med skvaller om arbetskamrater och därigenom förstöra en människas liv.

Jag tycker inte alls synd om "alla män" - men jag ser just denna grupp nyutbildade könsbrytare som en utsatt grupp. Särskilt om de dessutom i någon mening är avvikande - klassmässigt, etniskt eller sexuell läggning. En rejäl karl brukar majoriteten kunna förhålla sig till ganska profesionellt - men den gruppen som inte lever upp till traditionell manlighet vill jag nog kalla : utsatt.

I Danmark löser arbetsgivaren situationen genom strikta regler och obligatoriskt nätverksarbete. I Sverige litar vi på magkänsla och att vår tolerans ska omfatta även de som inte tillhör normalitetens krets. En riskabel strategi.

#30  Hmmmm.... Pigge
2006-03-20 16:24:10

...varför tror du att jag inte tycker att det gör något om det slinker igenom en eller annan pedofil?

Det var väl lite Glocalnet över det påståendet?

#31  Sv: Pedofilskräcken - igen embla
2006-03-20 19:39:00

En grupp som inte fått någon uppmärksamhet i denna tråd är de barn som snarare är offer för vuxnas pedofilpanik (skräck är berättigat, panik indikerar att viss irrationalitet har insmugit sig) snarare än för pedofiler.

Det måste finnas många barn som får vanlig ordinär kärlek och omanke, och som plötsligt finner sig omgivna av panikslagna vuxna som frågar konstiga frågor om vad den eler den dagisfröken gjort med dem och hur.

Det gick en film en gång med Liam Neeson där han anklagas för sexuellt utnyttjande eller liknande av sin styvdotter. Det som hände var att flickan (i femårsåldern) kom in i badrummet när han duschade och ställde frågor om vad han hade för underlig grej mellan benen och han svarade rätt sakligt.

Nakna kroppar är inget konstigt, vanliga kramar och klappar är inget konstigt. Det är vidrigt att somliga utnyttjar barns oskuldsfullhet (i brist på mer målande ord) och jag vet inte riktigt hur vi ska göra för att få bukt med detta enorma samhällsproblem, men jag tänker att en bit på vägen är att visa barn vad som är "normal" beröring och låta dem förstå att om någon vuxen gör något som går utanför så ska de berätta det. En förutsättning är ju sen att samhället även visar barnen att vi lyssnar på dem.

Om sex inte blir något hemligt och mysiskt, om kroppsdelar kan omnämnas under deras rätta namn (och inga mystiska framstjärtar) så kanske det inte heller skulle kännas lika konstigt för barn att berätt vad de är med om. Det ska inte vara svårare att säga att "Kalle satte fingret mellan mina ben" än "Kalle sparkade mig på benet."

#32  embla svenskaflicka
2006-03-20 19:57:22

word!

#33  Sv: Pedofilskräcken - igen metamorfos
2006-03-21 09:30:48

Och ändå lever vi föräldrar i en verklighet där pedofiler finns - kanske inte i just vårt bostadsområde, kanske de inte håller till just vid våra barns skolor eller förskolor - men de finns, i grannkvarteret, vid grannskolan, dagiset nästgårds, och de begår övergrepp på barn. Och då pratar jag om de pedofiler som inte begår övergrepp inom familjen.

Som liten fick vi alla (flickor) lära oss att inte följa med "fula gubbar" som bjöd på godis/ville visa sin kanin/hund/marsvin. Det gäller tyvärr fortfarande. Och oron är berättigad.

Det är vad jag anser att den här tråden glömmer bort. Pigges ordval "pedofilskräck" och "övergrepp" som syftar på den stackars mannen i artikeln, är helt klart malplacerade i det här sammanhanget. Det ger mig en känsla av att Pigge vill förringa de faktiska problemen med att pedofiler faktiskt sökt (och förmodligen fortfarande söker) sig till verksamheter där barn finns - idrottsföreningar, skolor, fritidsgårdar, förskolor.

#34  Metamorfos svenskaflicka
2006-03-21 11:36:09

Är helt inne på vad du menar, och kan förstå kritiken mot rubriken. Eller framförallt tycker jag det är överdrivet att tala om ett övergrepp mot den enskilde förskoleläraren i det här fallet. Rättsövergrepp möjligen i så fall om han oskyldigt blivit kickad.

Men annars tycker jag att det finns en relevant jämförelse mellan det intresse som väcks och ägnas pedofiler jämfört med de föräldrar som begår övergrepp på sina egna barn. Trots allt begås ju de flesta sexuella övergrepp inom familjen, och här spelar ju också förskolan en väldigt viktig roll just genom att upptäcka, misstänka och anmäla övergrepp. En roll som de tillsammans med vården i alldeles för liten utsträckning tar.

Jämförelsen med överfallsvåldtäkter och relationsvåldtäkter är här slående. Detta innebär givetvis inte på nåt sätt att en ska förminska problemet med pedofiler i offentligheten. På samma gång som vi ska tänka på att det finns fler mammor och pappor (och andra släktingar) ändå som begår övergrepp på sina egna barn, än de barn som blir utsatta utanför familjen av utomstående.

Nåväl, vad är mina slutsatser då om detta. Jo att det viktiga är att stärka förskolepersonalens kompetens och stöd vad gäller dessa frågor. För att upptäcka oegentligheter såväl på förskolan som i hemmet, eller rättare sagt när barn reagerar med beteende som tyder på att de blivit utsatta. Och även om jag inte är biologist, kan det mycket väl vara så att det underlättar upptäckt av övergrepp om vi har en tvåkönad personal på våra förskolor. Inte misnt övergrepp från manliga anhöriga då. Då det trots allt då kan bli mer tal om fröknars (ja alla kallas ju ofta så) snoppar likagärna som deras snippor.

Allt detta sagt, ska inte detta förminska den befogade oro och rädsla som finns för pedofiler i barnmiljöer eller än oftare då övergrepp från barnens släktingar. Men vi måste ju också göra något åt denna situation, och då tror jag mycket på resurser och att utnyttja och använda den kompetens som finns. Och med för litet resurser i förskolan finns det inte en susning att personal ska fundera på om de barn som mår dåligt (vilket ju ofta är lätt att se) kan varit med om övergrepp. Ja, så tänker jag iaf kring detta.

#35  Metamorfos skrev: Pigge
2006-03-21 16:56:46

Det är vad jag anser att den här tråden glömmer bort.

OK - jag kan göra en lista på hundra andra saker som den här tråden glömmer bort. Fast egentligen tycker jag att det är fel att avkräva trådar helhetsperspektiv.

Jag blir bekymrad över försöken att monopolisera övergreppsbegreppet - för mig handlar det om maktmissbruk och jag ser det här fallet som ganska solklart. Däremot ställer jag gärna upp på att vi försöker värna om ordet "kränkning" som idag tycks kunna betyda vad som helst.

M. fortsätter tro att jag vill förringa faktiska övergrepp - lägg ner! Pedofilskräcken eller pedofilpaniken är ett reelt problem som förtjänar en seriös genomlysning utan moraliserande övertoner. Möten mellan människor innebär risker - ingen tjänar på att fördomar om hur förövare ser ut underblåses. Godis och keldjur kanske är goda råd fortfarande. Hur ser du på skägg och hudfärg?

När det gäller diskussionen om resurser och koppling till möjlighet att känna igen är jag osäker på om det håller. Inte heller är jag övertygad om att män har känsligare radar.

Men jag är övertygad om att i just det här fallet hade situationen hanterats annorlunda om de funnits andra män i personalgruppen.

#36  Till Pigge fredriktomte
2006-03-22 04:43:01

Är lite skeptisk till att det huvudsakligen skulle röra sig om att kvinnorna på en kvinnodominerad arbetsplats har svårt att acceptera män som kollegor. Den sortens beteende kan iofs säkert vara ett problem inom barnomsorgen, och det går ju förståss att tänka sig att den ursprunliga anmälan var ett resultat av den här sortens intolerans. Men sedan har vi ju hur som helst de tre familjernas polisanmälan. Och dessa kan ju inte gärna förklaras med att kvinnliga dagisfröknar har svårt för konkurrens i form av manliga dagisfröknar. Överhuvudtaget tror jag mer på pedofilskräcken i sig som förklaring. Även vad gäller den kvinnliga personalens reaktioner. Tyvärr är den nog en inte oviktig faktor vad gäller att fortsätta att stöpa pojkar och män i hårda och emotionellt handikappade former, där fysisk närhet enbart kan erhållas av kvinnor (och då helst i samband med sexuella relationer).

#37  Till FiaMia fredriktomte
2006-03-22 05:02:07

FiaMia sa:
Att en enskild man kan utsättas på detta sätt är alltså ETT exempel på mekanismerna i ett patriarkat. Ett annat, betydligt vanligare, exempel är att barn på dagis utsätts för grova övergrepp utan att de någonsin upptäcks. Eller att barnen inte blir trodda. Eller att de blir trodda, men att det inte finns bevis. Eller att de blir trodda och det finns indicier men att det viktiga för samhället ändå inte är utsatta barn.


Har du någon form av statistiskt stöd för att sexuella övergrepp på dagis skulle vara vanligare än misstänkliggöranden och anklagelser om detsamma?

Annars ställer jag mig nog ganska tveksam till det där påståendet. Sexuella övergrepp mot barn är ju inte direkt vanliga, och majoriteten av dessa begås av närstående till barnet (t.ex. mamma eller pappa).

FiaMia sa:
Inte ens när förövaren erkänner betyder det att barnen får stöd. En undersökning för några år sedan visade att män som begick övergrepp mot barn på dagis i stort sett enbart dömdes för de övergrepp de erkände.


På vilket sätt innebär fällande domar stöd till barnen? Varför skulle barnen inte kunna få stöd utan fällande domar?

FiaMia sa:
Åklagaren valde att bara gå vidare med de övergrepp som mannen erkänt. Det viktiga för rättsapparaten var ju att mannen blev dömd. Budskapet till barnen och deras föräldrar blev att samhället tror mer på mannen än på barnen till och med när det är helt uppenbart att mannen är förövare. Alla de barn som berättat om övergrepp, där mannen inte erkänt, lämnades därhän. De fick ingen brottsofferstatus och alltså ingen upprättelse eller ekonomiskt stöd för att kunna få hjälp att bearbeta övergreppen. Ingenting.


Nu säger jag ingenting om det enskilda målet, det må mycket väl vara så att åklagaren där schablade. Men överlag så är det inte särskilt konstruktivt att ha en inställning som bygger på att alla brottsutsatta skall få stöd och upprättelse genom att gärningsmännen döms. För i en rättstat så är det en omöjlighet. Det kommer alltid finnas brott som inte går att bevisa tillräckligt. Vissa brott är dessutom notoriskt svårbevisade. Att nära uppfattningen att upprättelse fås genom att någon annan döms är bara självdestruktivt i längden. Därtill tror jag inte att små barn bryr sig särskilt mycket om rättegången som sådan. Hos dem finns ju inte samma fixa idéer om vilka samhällsinstitutioner som gör vad. Upprättelse och stöd borde kunna ordnas från annat håll. T.ex. genom föräldrar och andra vuxna individer som betyder mycket för barnen (vad en avlägsen domare bestämmer tror jag inte barnet bryr sig så mycket om).

#38  Till Metamorfos fredriktomte
2006-03-22 05:09:11

När man skriker PEDOFIL så fort en man överhuvudtaget tar på ett barn eller kramar ett barn så tycker jag det är *högst* berättigat att tala om en överdriven pedofilskräck.

Att den dessutom är starkt kopplad till mäns kön går inte att komma ifrån. Kvinnors beröring ifrågasätts och misstänkliggörs inte alls på samma sätt (här är problemet med att inte upptäcka övergrepp mycket större, samhället blundar för det mesta för kvinnliga sexualförövare, särskild sådana som ger sig på barn). Om kvinnor ifrågasattes på samma sätt så skulle det förmodligen knappt finnas några dagisfröknar kvar överhuvudtaget som inte någon gång under sin karriär polisanmälts för sexuella övergrepp mot barn. Det är inte rimligt.

#39  Till Svenskaflicka fredriktomte
2006-03-22 05:12:05

Svenskaflicka sa:
Vad jag förstår brukar en lågt räknat säga att var tionde pedofil är en kvinna.


Jag har sett uppskattningar på att cirka 20% av de sexuella övergreppen som begås mot barn begås av kvinnor (sedan hur de korrelerar mot vilka som är pedofiler och vilka som inte är det vet jag inte). Att jämföra då med de cirka 1% som kvinnorna utgör av de som dömts för sexuella övergrepp mot barn.

#40  Till Embla fredriktomte
2006-03-22 05:12:24

Bra poänger!

#41  fredriktomte svenskaflicka
2006-03-22 05:26:25

Jag tror att de uppskattningar jag sett gäller en uppskattning av antalet pedofiler (oavsett om de begår övergrepp eller ej). Kan förstås vara förenligt med det du säger, vilket då skulle säga att kvinnliga pedofiler relativt sett är mer benägna (eller har lättare, mer möjligheter etc) att begå övergrepp. Sen så görs ibland den märkliga åtskillnaden mellan de som begår övergrepp på egna barn och på andras barn - där de första ju inte alltid räknas som pedofiler.

Ja, att det bara är 1% av de som dömts för sexuella övergrepp är förstås talande för ett stort problem för rättsväsendet och vårt samhälle att se denna brottslighet hos kvinnor.

#42  Häxjakt? Pigge
2006-03-22 08:06:20

http://sydsvenskan.se/malmo/article148953.ece
Genusforskaren Marie Nordberg kommenterar ur ett mer postmodernt perspektiv. Där jag ser en traditionell maktkamp om innehållet ser hon besvikelse inför stereotypa roller. Intressant.

FT:
Det var föräldrarna som gjort anmälan - efter det att personalen ringt runt och hetsat. För mig är det ett skräckexempel på mobbeteende. Föräldrar går på instinkt och rykten. Personal måste arbeta på ett annat sätt.

#43  Sv: Pedofilskräcken - igen metamorfos
2006-03-22 08:24:55

Pigge - hade mitt barn gått på ett dagis där en av personalen misstänktes vara pedofil, hade jag varit tacksam för information så tidigt som möjligt. Jag (och många föräldrar med mig) hade blivit rent ut sagt skitförbannad om det kommit fram långt efteråt - och det faktiskt legat något bakom misstankarna. Tack och lov gjorde det inte det i detta fall. Men tänk tanken OM det faktiskt varit sant?

Och Pigge - jag tycker fortfarande du bör välja dina ord bättre.

#44  Sv: fredriktomte #37 FiaMia
2006-03-22 11:22:10

Jag skrev det i mitt första inlägg #4, men jag kan ta det igen:

Ett brottsoffer kan få rätt till skadestånd och ekonomiskt stöd för att exempelvis kunna gå i terapi och bearbeta vad en utsatts för. Det får en förstås inte om mannen frias. En får det inte heller om åklagaren väljer att inte ta upp ens fall. Därför spelar det en avgörande roll för det enskilda barnet om: 1. åklagaren lägger ner förundersökningen om just mig, eller 2. förövaren inte döms för brottet mot mig.

Här uppstår alltså en krock. Samhället vill ha mannen dömd, men bryr sig inte om ifall mannen döms för alla övergreppen eller bara några. Mannen får ju samma straff (högt straff eftersom han begått grova övergrepp mot ett stort antal barn) oavsett om alla_ fall finns med i rättegången. Alltså väljer åklagaren i detta fall att åtala med ett undantag endast de övergrepp mannen redan erkänt = enkel rättegång.
Men för de enskilda barnen kan det alltså vara avgörande om de får brottsofferstatus och därmed skadestånd. Föräldrarna kanske inte alls har möjlighet att själva betala för terapi. Barnet sviks av samhället, som var mer intresserat av att få en förövare dömd än av att stötta utsatta barn.

Alltså önskar jag att polisen blev bättre på förhörsmetoder med barn (respektive misstänkta förövare), att åklagare skaffade sig mer barnperspektiv, och att domstolarna därmed skulle ge fler barn det stöd de behöver. Självklart står det inte i motsättning till att samhället skulle kunna ge barnen stöd även om mannen inte döms. Men idag räknas brottsofferstatus som det gör.


Det finns självklart ingen statistik över antal misstänkliggöranden” av män som du krävde att jag skulle jämföra med antal utsatta barn. Liksom det inte finns statistik över utsatta barn. Statistik förs över exempelvis polisanmälningar och domar.
Däremot finns kunskap att få för den som verkligen är intresserad. Jag rekommenderar exempelvis Frank Lindblad/Malin Holm/Anna Kaldal: Sexuella övergrepp på daghemmet Glädjen i Karlstad – myndigheternas och föräldrarnas perspektiv, Karolinska Institutet 1999, Carl Göran Svedin/Kristina Back: Barn som inte berättar, Rädda Barnen 1996 och Monica Dahlström-Lannes: Mot dessa våra minsta. Sexuella övergrepp mot barn, Gothia 1990.


Om sexuella övergrepp mot barn är ”vanliga” kan vi tycka olika kring. Enligt SOU 2001:14-Sexualbrotten visar offerundersökningar bland vuxna i de nordiska länderna att 19% av kvinnorna varit utsatta för sexuella övergrepp före 18 års ålder, alltså nästan var 5:e flicka.
Hur mycket är ”vanligt”?

De flesta av de övergreppen begås av någon närstående man. Det gör inte att övergrepp på dagis blir något jag vill strunta i. Bara i detta exempel hann mannen förmodligen begå övergrepp mot alla barn utom eventuellt ett på det dagiset. Han hade dessutom jobbat på två dagis till tidigare. Både när det gäller honom och andra förövare på dagis i Sverige är det ju så att de skaffat sig ”tillgång till” väldigt många barn som de begått övergrepp mot.


Att människor är mer misstänksamma mot män än mot kvinnor när det gäller sexuella övergrepp tycker jag är helt självklart. Majoriteten av alla sexuella övergrepp begår av män.
Det är fakta. Att män misstänks fast de inte gjort något beror alltså i grunden på att så många män begår sexuella övergrepp.
Lösningen: att män slutar begå övergrepp. Om du som man inte vill bli oskyldigt misstänkt tycker jag du ska lägga din energi på att få andra män att inse att mäns sexuella våld mot kvinnor och barn måste upphöra.

#45  Metamorfos Pigge
2006-03-22 18:14:17

Metamorfos: Men tänk tanken OM det faktiskt varit sant?

Pigge:
Ja - det argumentet gällde ju under häxprocesserna också. Ungefär hur många vill du offra i din iver att skydda barnen? Har vi 4.000.000 möjliga förövare?

Om ord - jaså du tycker pedofilskräck är ett starkt ord. Hur ser du på "pedofilpanik"?

#46  Fiamia Pigge
2006-03-22 18:16:17

fiamia sa:

Lösningen: att män slutar begå övergrepp. Om du som man inte vill bli oskyldigt misstänkt tycker jag du ska lägga din energi på att få andra män att inse att mäns sexuella våld mot kvinnor och barn måste upphöra.


Tack för de goda råden. Men du vet väl ganska lite om var jag lägger min energi? Känner vi varandra?

#47  Sv: Pedofilskräcken - igen Apoc
2006-03-22 19:16:19

FiaMia sa:
Enligt SOU 2001:14-Sexualbrotten visar offerundersökningar bland vuxna i de nordiska länderna att 19% av kvinnorna varit utsatta för sexuella övergrepp före 18 års ålder, alltså nästan var 5:e flicka.


Hur många av dessa är pedofil-övergrepp. Alltså t.ex. hur många är övergrepp på barn under 15 av mycket äldre personer? Jämnåriga killars övergrepp är ju en annan sak.
Jag menar inte att du ska svara på frågan, bara at vi ska tänka på det när vi tolkar statistiken.

FiaMia sa:
Lösningen: att män slutar begå övergrepp. Om du som man inte vill bli oskyldigt misstänkt tycker jag du ska lägga din energi på att få andra män att inse att mäns sexuella våld mot kvinnor och barn måste upphöra.


Jag tror det är kopplat. Om män inte tillåts ta hand om barn lär män få mindre förståelse för barns känslor.

#48  Sv: Pedofilskräcken - igen Karra
2006-03-22 19:22:24

Jag tycker också att trådtiteln känns onödigt rajlerande, som om oro för pedofiler är nåt knasigt och irrationellt typ torgskräck.

Med det sagt vill jag ändå framföra min förfasning över vad som stod i artikeln. Vilken otroligt sjuk syn på män!

#49  Sv: Pedofilskräcken - igen Pigge
2006-03-22 19:53:28

[Citatvisning har stängts av då det här inlägget innehåller formateringsfel.]


Karra sa
Jag tycker också att trådtiteln känns onödigt rajlerande, som om oro för pedofiler är nåt knasigt och irrationellt typ torgskräck.
[/citat]

Raljera är absolut inte avsikten. Däremot menar jag att förskolor och skolor som kulturer har starka inslag av -inte agorafobi - men väl xenofobi.

Rädslan för det främmande tar sig ofta irrationella uttryck och ett sätt att ge den form är anklagelser för pedofili. I detta fallet drabbade det en manlig förskollärare - det kunde varit andra som inte passade in bilden av normaliten

#50  Sv: Pedofilskräcken - igen metamorfos
2006-03-22 20:34:47

Pigge - nu gör du det igen. Du använder ordet "häxjakt" som någon slags liknelse. Det finns en viktig skillnad. Häxor fanns inte på riktigt. Men det gör pedofiler.

#51  Sv: Pedofilskräcken - igen Karra
2006-03-22 20:43:14

Ja, att människor handlat irrationellt i det här fallet tycker jag också.

Men trådtiteln "Pedofilskräck-igen" får det att låta som att all oro för att barn ska utsättas för sexuella övergrepp, all "beredskap", i själva verket handlar om irrationella fobier och fördomar, som om pedofiler var lika verkliga som jultomten.

#52  Sv: Pedofilskräcken - igen Karra
2006-03-22 20:45:18

Dessutom tycker jag att du Pigge kommer med jävligt onödiga passningar till metamorfos om att hon skulle vilja "offra" varenda svensk man för att skydda barn från övergrepp, och insinuerar att hon skulle vara rasist.

#53  Sv: Pedofilskräcken - igen Pigge
2006-03-22 20:45:30

Det var Marie nordberg som använder ordet "Häxjakt"

Jag använde ordet häxprocesser som liknelse. I den betydelsen att det var omvänd bevisbörda som användes.

Ja - pedofiler finns. Men inte överallt och hela tiden. Men spekulationer om var dom är och hur dom ser ut skulle jag vilja undvika. Risken att trampa ner i fördomsträsket tror jag är stor. Förödande stor.

#54  Sv: Pigge - igen metamorfos
2006-03-23 06:17:46

Jag är fullt medveten om att pedofiler förekommer i och i närheten av verksamheter där det finns barn. Är du det?

Jag är dessutom väl medveten om att väldigt många övergrepp mot barn begås inom familjekretsen (vilket någon var inne på) - men det är inte ämnet för tråden. Och om någon, Pigge till exempel, tror att någon, jag till exempel, blundar för detta, vill jag hänvisa till mina första inlägg i denna tråd. Där skriver jag klart och tydligt att jag avser de pedofiler _som_inte_begår_övergrepp_inom_familjen_.

Och eftersom Pigge tog upp ett fall som handlar om barnomsorgen, fortsätter jag att hålla mig på den linjen - pedofiler som söker sig till verksamheter där det finns barn, antingen genom anställning, ledarskap eller att vara i närheten. Men Pigge, du kanske vill förneka förekomsten av detta? Jag tycker det verkar så.

#55  Metamorfos Pigge
2006-03-23 08:16:11

Det är en ganska allvarlig anklagelse - särskilt i min yrkesroll vore en sådan försummelse gravt tjänstefel.

Efter att ha arbetet 25 år i förskola känns det lite bisarrt att du tror att förnekelse skulle vara möjligt. Jag har aldrig bagatelliserat övergrepp. Varför tror du det?

#56  Sv: Pedofilskräcken - igen svenskaflicka
2006-03-23 08:42:40

Har redan föreslagit att denna tråd stängs för att den spårat ur enligt min mening. Till detta förslag beaktats föreslår jag självbehärskning.

#57  Ämnet var skräck - Pigge
2006-03-23 08:51:45

- och då handlar det ju om just det som sf säger: urspårning!

I stället för att diskutera fallet och farorna med att låta känslan och oron styra handlingarna hamnade vi i en moralisk frågeställning : Är Pigge tillräckligt upprörd?

Förskollärarens brott i det här fallet är en lig mig att han har varit nära barnen. Deltagit i lekar och därigenom inte solidarierat sig med en distanserad förskolekultur. Därigenom är han misstänkt och lovligt byte för intriger.

Pedofildiskussionen är ett sidospår som borde ha fått förbli det.

#58  Sv: Pedofilskräcken - igen metamorfos
2006-03-24 18:48:48

Välj dina ord bättre i fortsättningen Pigge, så kanske du kan få tråden att gå i den riktning du önskar.

#59   sharatec
2006-03-25 12:36:53

Inte för att vara den, men kan vi inte åtminstone FÖRSÖKA utgå från att inte precis alla utom vi själva är idioter...? Bara för en gångs skull...

#60  Till Svenskaflicka fredriktomte
2006-03-26 19:33:17

Svenskflicka sa:
Jag tror att de uppskattningar jag sett gäller en uppskattning av antalet pedofiler (oavsett om de begår övergrepp eller ej). Kan förstås vara förenligt med det du säger, vilket då skulle säga att kvinnliga pedofiler relativt sett är mer benägna (eller har lättare, mer möjligheter etc) att begå övergrepp. Sen så görs ibland den märkliga åtskillnaden mellan de som begår övergrepp på egna barn och på andras barn - där de första ju inte alltid räknas som pedofiler.


Jo, det låter som en ganska rimlig förklaring. Om man betänker hur mycket mer tid kvinnor i genomsnitt spenderar med barn samt även den lägre grad av misstänkliggörande som riktas mot kvinnor så borde kvinnliga pedofiler överlag ha fler möjligheter att begå övergrepp (utan att behöva vara rädda för att väcka misstankar). En annan tänkbar förklaring är att det skulle vara fler icke-pedofila kvinnor som begår sexuella övergrepp mot barn (t.ex. som ett sätt att straffa barnet eller tillsammans med en annan pedofil).

Sedan bör jag väl påpeka att de siffror jag sett varit ungefärliga uppskattningar, och sådana är alltid lite osäkra.

#61  Till Pigge fredriktomte
2006-03-26 19:44:59

Pigge sa:
Det var föräldrarna som gjort anmälan - efter det att personalen ringt runt och hetsat. För mig är det ett skräckexempel på mobbeteende. Föräldrar går på instinkt och rykten. Personal måste arbeta på ett annat sätt.


Jo, jag har förstått det nu. Det blir svårare att bedöma föräldrarnas reaktioner när man inte vet hur situationen målats upp av den runtringande barn. Frågan blir väl hur utbredd pedofilskräcken är bland (kvinnlig?) förskolepersonal runt om i landet. Är detta en hyggligt isolerad händelse, eller är det symptomatiskt för attityden hos de svenska förskolelärarna? Om det rör sig om det senare så är det ett jättestort problem som man måste ta itu med.

Sedan kan man ju också konstatera det tragiska i att det är mannen som tvingas flytta från sin arbetsplats (och de barn han knutit an till) pga sina kollegors agerande. http://sydsvenskan.se/malmo/article148221.ece Inte för att jag är någon absolut anhängare av principen "flytta-inte-på-offret-flytta-på-problemet" eller ser det som någon möjlig lösning i detta fall, men det är ju väldigt tråkigt för den enskilde.

#62  till FiaMia fredriktomte
2006-03-26 21:30:45

Fiamia sa:
Ett brottsoffer kan få rätt till skadestånd och ekonomiskt stöd för att exempelvis kunna gå i terapi och bearbeta vad en utsatts för. Det får en förstås inte om mannen frias. En får det inte heller om åklagaren väljer att inte ta upp ens fall. Därför spelar det en avgörande roll för det enskilda barnet om: 1. åklagaren lägger ner förundersökningen om just mig, eller 2. förövaren inte döms för brottet mot mig.


Terapi borde väl kunna tillhandahållas även om ingen gärningsman dömts? Ungefär som att ett misshandelsoffer inte nekas sjukhusvård tills dess att en förövare bakom misshandeln hittats. I den mån det är svårt för brottsoffer att få adekvat terapi/vård såvida gärningsmannen inte dömts så ligger problemet mer i detta än i att vissa förövare går fria. En rättstat som den svenska förmår inte döma alla brottslingar (med mindre än att Sverige slutar vara en rättstat). Så enkelt är det. Och den (rimliga) hjälp eventuella brottsoffer behöver borde inte villkoras genom ett slumpmässigt lotteri baserat på vilka gärningsmän som åker fast och vilka som inte gör det.

FiaMia sa:
Här uppstår alltså en krock. Samhället vill ha mannen dömd, men bryr sig inte om ifall mannen döms för alla övergreppen eller bara några. Mannen får ju samma straff (högt straff eftersom han begått grova övergrepp mot ett stort antal barn) oavsett om alla_ fall finns med i rättegången. Alltså väljer åklagaren i detta fall att åtala med ett undantag endast de övergrepp mannen redan erkänt = enkel rättegång.


Det här låter lite som ett underligt resonemang. För begångna brott föreligger det allmänt åtal. Det innebär att en åklagare *MÅSTE* åtala om grund föreligger för åtal. Sedan spelar det ingen roll om personen som har begått brottet även begått en massa andra brott som gör att personen i vilket fall får maxstraff (dvs livstid, men mig veterligen måste man dömas för mord för att kunna få livstid). Däremot kan det ju som sagt vara så att åklagern låter bli att åtala för vissa brott eftersom bevisningen i det potentiella målet är för svag. Sedan kanske det finns enstaka åklagare som är lata och struntar i att utreda mer än till en punkt där de känner att de kan få personen dömd för åtminstone ett par brott. Men det är i sådana fall en brist hos den enskilde åklagaren, inte någonting som är inbyggt i systemet.

FiaMia sa:
Men för de enskilda barnen kan det alltså vara avgörande om de får brottsofferstatus och därmed skadestånd. Föräldrarna kanske inte alls har möjlighet att själva betala för terapi. Barnet sviks av samhället, som var mer intresserat av att få en förövare dömd än av att stötta utsatta barn.


Och hur blir det då med de barn där bevisningen inte räcker till för en fällande dom eller ens för en påbörjad rättegång? Skulle dessa barn vara mindre svikna bara för att deras uteblivna skadestånd är ett resultat av för svag bevisning (snarare än enskilda åtalares lathet)? Hela min poäng är att systemet är orättvist hur du än vrider och vänder på det så länge som barnens möjlighet till stöd och hjälp är villkorat av fällande domar och/eller inledda rättsprocesser. Rättsväsendet är inte till för att hjälpa det enskilda barnet. Rättsväsendet är till för att upprätthålla lag och ordning i samhället.

Vill man öka stödet till det enskilda barnet som utsatts för brott så bör man istället verka för att mer resurser läggs på brottsoffer och att dessa resurser *inte* villkoras av hur det går i en eventuell rättegång.

FiaMia sa:
Alltså önskar jag att polisen blev bättre på förhörsmetoder med barn (respektive misstänkta förövare), att åklagare skaffade sig mer barnperspektiv, och att domstolarna därmed skulle ge fler barn det stöd de behöver. Självklart står det inte i motsättning till att samhället skulle kunna ge barnen stöd även om mannen inte döms. Men idag räknas brottsofferstatus som det gör.


Jag har ingenting emot att polisen, åklagarna och domstolarna blir bättre. Men jag anser inte att det skall vara domstolarnas uppgift att ge barn stöd. Angående hur saker och ting räknas så kan ju detta ändras. Annars kan man ju säga exakt samma sak om rättsväsendets arbetssätt. Det är som det är idag.

FiaMia sa:
Det finns självklart ingen statistik över antal misstänkliggöranden” av män som du krävde att jag skulle jämföra med antal utsatta barn. Liksom det inte finns statistik över utsatta barn. Statistik förs över exempelvis polisanmälningar och domar.


Så vad baserar du då påståendet att det är "betydligt vanligare" att barn utsätts för grova övergrepp (utan att dessa upptäcks) på dagis än att enskilda män misstänkliggörs som pedofiler?

FiaMia sa:
Om sexuella övergrepp mot barn är ”vanliga” kan vi tycka olika kring. Enligt SOU 2001:14-Sexualbrotten visar offerundersökningar bland vuxna i de nordiska länderna att 19% av kvinnorna varit utsatta för sexuella övergrepp före 18 års ålder, alltså nästan var 5:e flicka.
Hur mycket är ”vanligt”?


Jag passade på att kolla upp SOU 2001:14. De siffror du presenterar stämmer inte. Enligt diverse olika undersökningar som utförts i norden så hamnar antalet vuxna kvinnor som någon gång utsatts för sexuella övergrepp före 18 års ålder förmodligen runt 9 till 19%. 1992 gjordes en undersökning bland 17-åringar, där man kom fram till att 12% av flickorna hade utsatts för sexuella övergrepp någon gång. Plockade man bort blottning så föll denna siffra till 7%. Vilken ålder flickorna var när övergreppen begicks, samt vilken ålder förövarna var (om de t.ex. var jämnåriga eller vuxna) framgick dock inte. Av de sexuella övergreppen beräknades en fjärdel begåtts av närstående. De senaste svenska undersökningarna i ämnet ligger dock antalet kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp före 18 års ålder på 7-8%. Även här bör vi kunna minska ner talen ganska rejält om vi ska få fram hur många av dessa som blivit utsatta i åldern 1-6 år av dagispersonal. Jag skulle gissa på att det är en mycket liten andel (någon eller några promille kanske) av de svenska kvinnorna som blivit utsatta för sexuella övergrepp när de gick på dagis.

En annan intressant sak är att om vi räknar på hur många män det finns inom barnomsorgen och jämför detta med hur stor andel av de sexuella övergreppen mot barn som begås av kvinnor så kommer vi fram till resultatet att majoriteten av de sexuella övergreppen mot barn som begås på dagis begås av kvinnor. Hur stor differansen är beror lite på vilken siffra vi väljer att använda. Med utgångspunkten att 95% av dagispersonalen är kvinnor betyder det att den kvinnliga dagispersonalen begår 67% (10% av de totala sexuella övergreppen begås av kvinnor), 77% (15% av de totala sexuella övergreppen begås av kvinnor) eller 82% av de sexuella övergreppen mot barnen på dagis. Detta förståss med utgångspunkten att kvinnliga sexförbrytare är vare sig mer eller mindre benägna än män att begå sexuella övergrepp på dagis.

FiaMia sa:
De flesta av de övergreppen begås av någon närstående man. Det gör inte att övergrepp på dagis blir något jag vill strunta i.


Men om majoriteten av alla övergrepp begås av en närstående man så borde majoriteten av övergreppen på dagis begås av en kvinna. Har du tänkt på detta?

FiaMia sa:
Att människor är mer misstänksamma mot män än mot kvinnor när det gäller sexuella övergrepp tycker jag är helt självklart. Majoriteten av alla sexuella övergrepp begår av män.


Om misstänksamheten resulterar i handling så är det fråga om ren och skär diskriminering. Bara för att den grupp man kommer ifrån är överrepresenterad vad gäller ett visst beteende betyder det inte att man ska behöva accepterad att bli särbehandlad *enbart* på grunden av ens grupptillhörighet. Tycker du att samma slags resonemang som du kör med angående män på dagis är okej angående invandrare och brottslighet i allmänhet? Invandrare är överrepresenterade vad gäller en hel del brottslighet. Är det därför okej att människor är mer misstänksamma mot invandrare än vad de är mot etniska svenskar? Att man behandlar invandrare annorlunda eftersom de är överrepresenterade i brottstatistiken?

FiaMia sa:
Det är fakta. Att män misstänks fast de inte gjort något beror alltså i grunden på att så många män begår sexuella övergrepp.

Lösningen: att män slutar begå övergrepp. Om du som man inte vill bli oskyldigt misstänkt tycker jag du ska lägga din energi på att få andra män att inse att mäns sexuella våld mot kvinnor och barn måste upphöra.


"Det är fakta. Att invandrare misstänks fast de inte gjort något beror alltså i grunden på att så många invandrar begår brott.

Lösningen: att invandrare slutar begå brott. Om du som invandrare inte vill bli oskyldigt misstänkt tycker jag du ska lägga din energi på att få andra invandrare att inse att invandrares brott mot etniska svenskar måste upphöra."

Detta exempel på hur dina resonamang kan tillämpas på andra grupper får representera hur otäck jag tycker din inställning är. Ytterligare kommentarer är överflödiga.

#63  Till Karra fredriktomte
2006-03-26 21:40:15

Karra sa:
Men trådtiteln "Pedofilskräck-igen" får det att låta som att all oro för att barn ska utsättas för sexuella övergrepp, all "beredskap", i själva verket handlar om irrationella fobier och fördomar, som om pedofiler var lika verkliga som jultomten.


Detta är ju *din* tolkning av rubriken. Det är inte så att den betyder detta. När jag såg rubriken och sedan läste artikeln så fick jag en klar och tydlig uppfattning att Pigge åsyftade den överdrivna skräck som får vissa människor att ifrågasätta (och polisanmäla) varenda fysisk beröring eller ömhetshandling som utförs av en man gentemot ett barn. Du tyckte ju också att synen på män som framkom i artikeln var otroligt sjuk. Borde det då inte vara ganska enkelt för dig att sluta dig till att det är denna otroligt sjuka syn på män (att alla män som ens rör vid ett barn på något sätt måste vara dregglande pedofiler) som åsyftades med rubriken?

#64  Sv: Pigge Luxemburg
2006-03-27 13:20:18

Jag är imponerad av ditt tålamod.

Själv har jag inga svårigheter att förstå vad du menar.

För egen del känns frågeställningen lite inaktuell. Jag har bara kommit i kontakt med dagisvärlden på senare år och har aldrig sett eller ens hört talas om någon manlig personal.

Det där med män inom barnomsorgen känns som att det hör till en förhistorisk period.

Det är ju verkligen lite skrämmande att jag tänker så. Men ibland formar vardagen tänkandet mer än ideerna.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?