feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Språket?


Gå till senaste inlägget



#1  Språket? divad
2006-03-13 11:19:24

Hur ska vi anpassa språket efter att de förutfattade meningarna av könet minimerats? Är det ens möjligt så länge den tydliga klassificeringen finns kvar?

Hon, han osv i det svenska språket, men än större problem reser sig i tex det spanska där många ord är manliga eller kvinnliga. I Japanskan, kinesiskan, indiskan osv delar också tydligt uppkönen. Borde inte lite energi läggas på detta område ska förändras?

Det svenska språket är nog ett rätt vänligt språk för den feministiska revolutionen, vilket den här sidan vittnar om :)

#2  Sv: Språket? Peggy
2006-03-13 13:03:19

kolla denna tråd:

http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?f…

#3  tack peggy divad
2006-03-13 13:42:18

du är inne på samma linje som mig. Men det är sjukt svårt att diskutera kanske. Okunskapen om språk och dess betydelse för samhället är nästan total. Själv skiljer jag mig inte ett dugg från den ovetande massan, därför skapade jag tråden. men men, för svårt ämne kanske.

#4  Sv: Språket? Kaiser
2006-03-13 16:43:44

enkelt.

Vi inför klingon. Klingoner skiljer inte på kön i sina ord. Iofs skiljer de inte heller på 'kärlek' och 'mord' heller, men ...

To love, is to die a litttle :o)

#5  Kvinnliga former Henrik
2006-03-13 17:00:59

Lärarinnor, skådespelerskor och frisörskor är på utdöende. Men i Tyskland har feministiska påtryckare sett till att dom kvinnliga formerna gjorts obligatoriska!

Genus på substantiven har nästan alla indoeuropeiska språk, men absolut inte japanska och kinesiska. Så klingon kan ha rötter i sydostasien.

#6  Sv: Språket? Faktum
2006-03-13 17:16:51


Hur ska vi anpassa språket efter att de förutfattade meningarna av könet minimerats? Är det ens möjligt så länge den tydliga klassificeringen finns kvar?


Ska vi anpassa språket för att minimera förutfattade meningar? Vem bestämmer förutfattade meningar?

Det luktar varning 1984 här...........

#7  faktum divad
2006-03-13 17:22:45

faktum sa:
Det luktar varning 1984 här


ja ja..

#8  Sv: Språket? Faktum
2006-03-13 17:24:48


ja ja..


????

#9  Sv: Språket? Raffe
2006-03-13 17:36:31

Jag har sett att en del här tar ställning i språket genom att säga "Ibland är EN glad, ibland är EN ledsen" istället för "Ibland är MAN glad, iblland är MAN ledsen".
Är det sådana grejer du menar?

Bryr mig inte det mista om huruvida språket är könsrelaterat eller inte. Vårat språk berättar om historia, och den vill jag inte ta bort. Tycker mer att det är intressant ju mer bakgrunder som finns i vårat språk...

#10  Sv: Språket? Peggy
2006-03-13 17:40:46

Visst, sant, men jag har en känsla att jag inte kan bli jämställd så länge jag heter "kvinna". Det är ett för nerskitat ord.

#11  henrik divad
2006-03-13 17:41:02

fick för mig att det var så i östasien också. Är du säker på att japanskan inte är tydlig med genus?

faktum: jo, jag tänkte på att om språket är väldigt bundet till könen så kan det vara problematiskt, eller ett hinder för en friare/öppnare sexualitet med mindre förutfattade meningar som är knutna till kön. Hon eller han begreppet ställer ju till det för mänga människor.

Det har väl inget med nyspråk att göra.

#12  he he divad
2006-03-13 17:43:08

DAS MAN heidegger!

JAg tror den biten härleds ifrån att det ofta är oklart angående kön över nätet.

#13  Patriarchy, the Chinese way Teiresias
2006-03-13 17:45:53

På modern standardkinesiska är "han" och "hon" samma ord när man talar. Det är först i skrift som skillnaden framträder.

#14  Sv: Språket? Peggy
2006-03-13 18:15:46

Herr H. ger oss ännu fler goda anledningar att lägga bort m-ordet.

#15  Sv: Språket? SGTallentyre
2006-03-13 19:07:04

Nutida svenska är ett av de språk i världen där genus har minst grammatisk betydelse.

På de flesta språk är många livlösa ting maskulina eller feminina, och fördelningen förefaller slumpmässig. På tyska (och äldre svenska) är solen en hon och månen en han, på franska är det tvärtom. På franska är alla länder feminina utom Marocko, Japan, Portugal och Senegal som är maskulina.

På vissa andra språk är böjningsmönstret olika beroende på talarens kön. I hur stor grad språkligt genus påverkar talarens sätt att tänka är omdiskuterat inom Sapir-Whorf-hypotesen, se

http://en.wikipedia.org/wiki/Sapir-Whorf_hypo…

#16  SGTallentyre Faktum
2006-03-13 19:14:13

Du komemr in här och bara dominerar, whats up?
Tack för länken.

#17  Genusaspekter i japanska Henrik
2006-03-13 21:26:44

Visserligen finns inga i genus i japanska men genusaspekter finns det gott om. Kvinnors och mäns språk skiljer sej markant. Det hänger ihop med att alla ord finns i flera versioner med olika artighetsgrad. Ålder, samhällsställning och kön avgör vilka ord man ska använda och vilka tilltalsord ens samtalspartner är värd.

Kvinnor är oftast inte särskilt mycket värda. Jag minns en dialog ur nybörjarboken (jag läste 70p på unversitetet) som gick så här.
---------------------------------------------------------------------- -----
En nyinflyttad granne knackar på. Herr och fru Ito öppnar.

Granne: Förlåt denna simpla granne men var kan den ärade tvättstugan finnas?

Fru Ito: Jag ber om ursäkt när jag säger den ärade grannen att tvättstugan är över gården.

Herr Ito: Jag ber er förlåta att min simpla hustru svarade så oförskämt.

Granne: Inte alls, er högt värderade hustru gav värdefullt besked. På högt ärat återseende!
---------------------------------------------------------------------- -------
(Sa jag förresten att jag läst 70p japanska?)
Nu har det förstås hänt en del i Japan dom senaste trettio åren men språkskillnaderna mellan könen är fortfarande skrämmande stora. När man flabbat färdigt åt japanerna kan man ta sej en tänkare på hur vi har det i svenskan. Institutionssekreterarna (en enkönad skara) satt och fikade och någon visade upp en brosch eller nåt sånt. Jag kom förbi och nån slängde ur sej "Vad tycker du, Henrik?" På mitt svar följde ett gapflabb! Jag sa nämligen:
NÄ, GU' VA' GULLIGT!
Rätt ord men fel kön på talaren.

Omoshiroi desu ne? Sayoonara!
(Jag kanske borde förklara att jag tagit sjutti japanska poäng.)

#18  Sv: Språket? irtion
2006-03-13 21:52:03

Språket har verkligen makt, jag försöker att använda hen henom hens när könet på den jag pratar om inte är relevant. jag har även försökt mig på att skriva, i min analoga dagbok, tvärt om. Det vill säga benämna alla hon som han och alla han som hon. Det blev ganska uppenbart hur mycket värderingar jag trots allt lägger i orden. testa.

man/en känns inte riktigt lika viktigt då jag snarare ser både man och man tagana ur människa snarare än att man syftar på bara män, men jag vacklar. Förut tyckte jag tvärt om.

henrik:
intressant och hemskt det du berättar om japanskan. jag tänker på hur det nog är vanligare att kvinnor förminskar sig själva i hur de uttrycker sig även i svenskan.

#19  Sv: Språket? metamorfos
2006-03-13 22:23:21

Återigen, med risk för upprepning:

Den som inte tror att språkets utformning har betydelse, behöver läsa om Egalias döttrar. Genast.

#20  Sv: Språket? Teiresias
2006-03-14 00:25:25

Det vore häpnadsväckande i fall språket INTE skulle återspegla en urgammal och systematisk orättvisa (ja alltså i den reent hypotetiska värld där något sådant kunde förekomma)

#21  Sv: Språket? FiaMia
2006-03-14 09:15:25

"Language helps form the limits of our reality."

Ett ganska skrämmande citat om en går in i det.
från Dale Spender i den feministiska klassikern "Man Made Language".

#22  Sv: Språket? olaberg
2006-03-14 09:47:04

Jag håller med metamorfos i det att språket spelar stor roll.

MEN stirra er inte blinda på språkligt genus. Språkligt genus, som styrt böjningar osv. är, som SGT mycket riktigt säger väldigt slumpmässigt. Troligen är språkligt genus den grej i språket som MINST lider av könsföreställningar, och som MINST påverkar föreställningar om manligt/kvinnligt.

Det är REALgenus som är grejen. Sjuksyster, brandkvinna osv. Ord som syftar på varelser, där benämningen har varelsens kön i sig.

Och ja, _ibland_ händer det att ett realgenus blir ett språkligt genus. Men det är fortfarande realgenusaspekten som gör det knasigt, inte språkgenusaspekten.

Att jaga efter språkgenus är att jaga efter vind.

#23  Sv: Språket? FiaMia
2006-03-15 20:14:29

Men språkGENUS är väl bara en liten, liten del av det språkliga förtrycket?

#24  Sv: Förtryck? Raffe
2006-03-15 20:42:01

Är intresserad av vad förtrycket skulle innebära i praktiken?
Slå gärna upp ordet innan ni förklarar. Är lite trött på att höra om förtryck hela tiden...

#25  Sv: Språket? olaberg
2006-03-15 21:29:06

Raffe: Om du menar det språkliga förtrycket och mitt petimeterrapande om olika slags språkliga genus så är väl brandman och dagisfröken exempel på förtryckande realgenus?

#26  Sv: Språket? olaberg
2006-03-15 21:33:57

FiaMia: Oh ja! Det visar väl inte minst de japanska skolövningarna?

Men det är lite av den högre skolan. Pronomen (han/hon/hen) och substantiv (brandman/dagisfröken) är ju så lätta att känna igen och så enkla att göra något åt, så därför tycker jag att de förtjänar att lyftas fram.

Ett språk som innehåller enkla justeringar (hen/dagispersonal) har ändå, menar jag, gjort mycket för att slå undan benen på mer subtila konstruktioner.

#27  Sv: olaberg Raffe
2006-03-15 22:36:46

Knappast förtryck sålänge både kvinnor och män kan arbeta som dagisfröken och brandman... Som sagt, slå upp ordet förtryck. Det är ett starkt begrepp som jag inte vill se missbrukas.

#28  #27 Raffe jenslandberg
2006-03-15 23:27:37

Om nu endast begreppsdefinitioner som finns angivna i lexikon motsv. godkänns av dig vore det behjälpligt om du hänvisade till de/det lexikon vars definition du använder innan du använder dig av så svepande raljans i ditt uttryckssätt.
Detta med hänsyn till att språk är ett kraftfullt verktyg som jag inte vill se missbrukas.
Tack på förhand.

#29  Sv: Jens Raffe
2006-03-15 23:52:36

Sure thing.
"hårda åtgärder mot (viss grupp av) personer i syfte att hålla dem i ett tillstånd av maktlöshet både om fysiska och andra påtryckningar {etyranni"
www.ne.se / förtryck - ordled.

#30  Sv: Språket? olaberg
2006-03-16 09:11:27

"Knappast förtryck sålänge både kvinnor och män kan arbeta som dagisfröken"

Då menar jag att du ringaktar språkets makt och könsidentifikationens roll, och att du behöver fundera en smul på hur normbildning fungerar.

Tänk på en brandman vilkensomhelst. Tänk på en dagisfröken vilkensomhelst. De personer som poppar upp i din skalle är, antingen du vill det eller ej, dina idealbilder.

Med så starkt könade idealbilder skapar det en norm för vilket kön som passar för vilket yrke, och i förlängningen vilka egenskaper som är förknippade med de olika könen. Vilket understödjer könsbaserade orättvisor.

Din ordboksdefinition "hårda åtgärder..." är bra. Gentemot mitt resonemang ovan skulle man kunna hävda att det inte kvalar in som "förtryck" eftersom åtgärden kanske inte är hård nog.

Men då ber jag dig betänka sk "kinesisk vattentortyr". Offret binds under en droppande sten. En vattendroppe faller ner i ansiktet. En vattendroppe är inte mycket. Inte nästa heller. Men till slut bryter offret samman.

Även ett litet gruskorn i skon kan ge ett farligt sår i foten, givet lite tid. Och pyttelite ökade utsläpp per person och år kan ge stora skador om alla gör så under lång tid. Och en människa är inte stark, men många kan tillsammans flytta berg.

Det är i det ljuset man ska se hårdheten i språkliga förtryckande strukturer (eller i förtryckande strukturer öht). Tittar man på delarna, var och en för sig, så är de sannerligen inte mycket. Knappt ngt att lyfta på ögonbrynen för. Men då missar man det strukturella i att det pågår, och att alla små bitar arbetar åt samma håll.

#31  olaberg metamorfos
2006-03-16 09:29:37

Skriver under på allt i # 30.

#32  OT: #29 Raffe jenslandberg
2006-03-16 12:16:41

Då den angivna definitionen av "förtryck" inte efterfrågats av mig ser jag allt utom första raden i #29 som missriktad välvilja. (Första raden ser jag som välvilja:)
Nyckelordet i #28 är "innan", som i "innan du gör om samma sak igen".

(För att undvika oklarheter: Mitt användarnamn är "jenslandberg", vilket visseligen är 12 tecken långt och därför med fördel kan nedkortas till "jens" vid akut brist på kvarvarande utrymme i rubriken eller inlägget, men som jag föredrar att i diskussionsforumen ha utskrivet i sin helhet:)

#33  Sv: Språket? PerEdman
2006-03-16 13:18:24

> "Den som inte tror att språkets utformning har betydelse, behöver läsa om Egalias döttrar. Genast."

Den är en bra bok, men den förändrar inte världen.. bara breddar perspektivet.

/ Per

#34  #33 metamorfos
2006-03-16 14:23:44

Eh... ja... det är liksom poängen med att läsa Egalias döttrar.

Vad ville du ha sagt? Eller förstår du inte mitt språk?

#35  Sv: Olaberg Raffe
2006-03-16 14:34:10

Bra jobbat. Jag berömmer dig för en snygg argumentation... som tyvärr redan är död.

Varken ordet brandman eller dagisfröken är åtgärder mot någon grupp, det är bara historiska ord som var mycket logiska vid sin födelse.
Som sagt, det enda jag är emot är att använda ordet "förtryckt" när det är helt felaktigt.

jenslandberg, om det nu inte var DU som ville se definitionen var det onödigt att kommentera om det överhuvudtaget.

#36  Raffe divad
2006-03-16 14:53:36

Som sagt, det enda jag är emot är att använda ordet "förtryckt" när det är helt felaktigt.

Rättare sagt: DU är trött på att andra använder ordet förtryck när DU inte anser att det är förtryck och där DU aldrig kommer att ändra åsikt.

#37  Sv: divad Raffe
2006-03-16 14:59:44

Fel. Förtryck är en fråga om faktum. Antingen vidtar man hårda åtgärder eller inte. Antingen vidtar man åtgärder eller inte. Eller så vidtas ingen åtgärd alls, då kan det inte vara förtryck.
Man kan inte TYCKA att jorden är platt osv.

#38  Sv: Språket? olaberg
2006-03-16 19:02:51

"Förtryck är en fråga om faktum. "

Vems faktum (givet din ordboksdefinition)?

Kringskuren i sin frihet kan man möjligen på objektiva grunder bedöma om någon är.

Men om huruvida man är det _hårt_ eller ej, vilka bedömningsgrunder menar du ska gälla?

I alla hänseenden är det en bedömningsfråga, där någon part måste hävda tolkningsföreträde framför en annan. Den ene kan alltså mycket väl hävda förtryck där den andre inte märker det.

Till skillnad från frågan om jordens platthet (geometri=enkla kriterier), så är förtryck en betydligt mer subjektiv fråga. Varför ditt hänvisande till förtryck som ett objektivt faktum ter sig lite ogenomtänkt.

#39  Sv: olaberg Raffe
2006-03-16 19:18:07

Man kan såklart tvista om vad som är hårda åtgärder och inte, det är sant, men också allt. Jag accepterar icke att folk skriker förtryck åt allting och sedan säger "Jag får tycka vad jag vill*lipa*".
Begreppet förtryck förtjänar åtminstone så pass mycket respekt att man motiverar varför något är förtryck.
Vilka åtgärder som vidtas, och vilken grupp som hamnar i ett maktlöst tillstånd.
Går inte definitionen att aplicera på något sätt i sammanhanget, är det inte förtryck, objektivt.
Det går inte att TYCKA att något är förtryck, det förstår alla av oss. Antingen är det förtryck eller inte. Subjektivt är en fråga om smak.
Exempel:
Var Irak förtryckt under Saddams styre? Ja, eftersom (hård åtgärd) staten inte erkännde några rättigheter åt folket, inte tillät några partier än statens egna, allt form av motstånd möttes med död och tortyr, vilket ledde till (maktslöst tillstånd) att folket bara fick accpetera sin överhet.
Är kvinna A förtryckt av sin man B? Ja, eftersom (hård åtgärd) man B slår henne och hotar med att döda henne om hon säger till någon, vilket leder till (maktlöst tillstånd) att kvinna A lyder sin man mycket försiktig.

Jag vill inte vara en besserwisser, men förtryck är något av det värsta människor kan uppleva, och därmed anser jag att man bör vara försiktig med begreppet.

#40  Raffe olaberg
2006-03-16 19:20:39

"Varken ordet brandman eller dagisfröken är åtgärder mot någon grupp, det är bara historiska ord som var mycket logiska vid sin födelse."

Ovanstående kräver att du betraktar förtryck enbart som resultatet av en medveten handling (intentionalism).

Med en så snäv definition förstår jag att det är mycket av det som folk upplever som förtryck inte enligt dig kan vara det. Man kan till exempel i sådana fall aldrig "råka förtrycka", om jag förstår dig rätt? Man borde rimligen inte enligt den definitionen kunna förtrycka genom passivitet (som t ex att underlåta att släppa en fånge fri), eller tolkar jag dig fel?

Om jag tolkat dig rätt så drar jag två slutsatser:

- din definition är snävare än de flestas. Normalt språkbruk brukar vanligen lämna utrymme för överförd bemärkelse, så att en företeelse (som t ex språkbruk) vars konsekvenser blir som vore de resultatet av ett medvetet förtryck (lika stor tvångströja) lika gott kan benämnas som detta. Uppenbarligen begriper alla övriga i denna tråd detta.

- ditt sätt att hävda en definitions primat framför en annans är en smula ofruktsamt. Det borde stå klart för dig att betydelsen av ordet "förtryck" i denna debatt är dess överförda bemärkelse, så vari ligger problemet? Det som belyses, nämligen att språket agerar tvångströja för våra tankemönster, det säger du ju uppenbarligen inte nej till. Kan man få ett konstruktivt förslag i den debatten kanske, istället för ett ordvrängeri kring betydelsen som tvingar mig att skriva ett så här långt och i grunden ofruktsamt inlägg bara för att komma till rätta med petimeterpillande i ordboken?

Eller spelar det stor roll huruvida det benämns som förtryck eller ej? Måste alla sluta med att kalla icke-intentionellt tvång för förtryck?

#41  Sv: Språket? olaberg
2006-03-16 19:22:47

"Jag accepterar icke att folk skriker förtryck åt allting och sedan säger "Jag får tycka vad jag vill*lipa*"."

Du kanske inte inser det själv, men du är just nu väldigt oförskämd. Den normerande syn på språket du förfäktar innehåller ett ringaktande av folks upplevelser.

Lyssna.

#42  Sv: olaberg Raffe
2006-03-16 19:40:44

Håller med om att "petimeterpillande i ordboken" är ett väldigt trist bidrag till en debatt, men det kan vara nödvändigt ibland. Speciellt när folk kallar mig förtryckare. För om jag förstår dig rätt är det jag som älskar språket och dess historia, som brukar det enligt normerna, som är en av förtryckarna? Du förstår kanske själv varför jag vill att vi ska sakta i backarna lite...

Jag kan inte föreställa mig att man "råkar" förtrycka någon. Åtgärden mot en fånge är ju att medvetet hålla honom kvar. Om man råkar glömma honom är det ju inte förtryck, utan en olyckshändelse.
Förövrigt om ni ska debattera dessa frågor offentligt ser jag det som bättre retorik att kalla detta för en "olyckshändelse" istället för "förtryck". I senare fall känner folk sig bara anklagade och suckar för sig själva "tokiga feminister". Observera nu att JAG inte tycker att ni är tokiga.

I nästa inlägg tycker du att jag är oförskämd. Jag ber om ursäkt i så fall, men det känns som att det är det du menar när du antyder att förtryck är ett ord som alla får använda när dem vill...
Nåja. Jag vill inte förstöra er diskussion och nu känner jag mig som en idiot, men det känns meningsfullt om ni iaf. tänker över saken innan ni kallar diverse "förtryck" i framtiden.

#43  Sv: Språket? olaberg
2006-03-16 21:46:13

Roligt att du gillar ords historia. Jag är väl mer tveksam än du till att låta användningen av ett ord styras av historien snarare än dess aktuella användning moderna språkbrukare emellan, men visst kan historien lära oss ett och annat om ordens rätta bruk.

Som till exempel det faktum att ordet förtryck historiskt använts inte blott som krävande en handling av en förtryckare, utan något som man kan vara utsatt för, syftande på belägenheten. SAOB, vårt språks historiska ordbok, kanske kan anses vara auktoritet i sammanhanget? http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?fi…

Ordets feministiska användning är dessutom, som du ser belagt från 1787. En liten hälsning från historien till tråden. :-)

#44  Raffe olaberg
2006-03-16 22:40:46

Nåväl, skit i språkhistorien:

Det förtryck som aktivt och medvetet utövas av någon är lätt att peka ut, och ganska lätt att åtgärda. Till exempel enstaka stollar, eller för den delen förtryckande institutioner (lagtexter mm).

Problemet är att trots att vi i så hög grad monterat ner de direkt förtryckande institutionerna (med rösträttsfrågan som ett landmärke) så kvarstår kvinnoförtrycket. Dvs den belägenhet att kvinnors frihet i hög grad på olika sätt kringskärs.

Ska man sammanfatta kampen efter de institutionella hindrens rivande, dvs större delen av 1900-talets kvinnokamp, så går den ut på att finna de olika mekanismer som finns, där man tydligt kan spåra orsak-verkanssamband mellan företeelse och minskade friheter. Dessa mekanismer som inte kräver direkt uppbackning av lag, mekanismer som i sig saknar kvinnoförtryckande avsikt men som agerar så ändå.

Detta benämns träffande "förtryckande strukturer". "Förtryckande" i det att de inskränker individers frihet, och "strukturer" i det att de sällan uppträder på en enkel och lätt igenkännbar plats utan vävs samman av många små saker.

Språket är en sådan. Språk bär tankemönster, och historiska tankemönster är inte alltid de mest jämställda.

Men samma logik kan och bör appliceras på andra förtryckande mönster som man finner. Nu kan det visst hända att en oförstående omgivning tycker det är lite hysteriskt och tokigt. Och det får de gärna tycka. Men bara för att dessa inte har sett sambanden, betyder ju inte att sambanden inte finns, bara att dessa personer har en del kvar att lära sig, och en del kvar att upptäcka.

En annan insikt från 1900-talets kamp är att ett av skälen till att en viss förtryckande struktur inte synts, har varit att den upplevts nästan uteslutande av kvinnor. Eftersom kvinnors röst om kvinnors erfarenhet i det offentliga samtalet saknats, så har inte upplevelsen klätts i ord och aldrig problematiserats. Vinsten från de medvetandehöjande grupperna på 70- och 80-talen låg precis här, plötsligt fanns forum där en gemensam erfarenhet kunde kännas igen och kläs i ord. Strukturen synliggjordes och kunde börja bekämpas.

Och precis _detta_ är det som du riskerar att träffa och förringa med "Jag accepterar icke att folk skriker förtryck åt allting och sedan säger "Jag får tycka vad jag vill*lipa*"." För vem är du, eller jag, eller någon annan, att hävda att den människan _inte_ har stött på precis ett sånt förtryckande mönster som vi är på jakt efter?

Som jag skrev: ett förtryck kan inte alltid objektivt konstateras. Kränkning är en upplevelse. Vad man kan göra är att lyssna, och försöka se vad denna andra människa har upplevt. Visst, i nästa steg kanske det visar sig att det sk förtrycket inte var ngt annat än vad vem som helst råkar ut för. Men ofta är det inte så. Och hur se skillnad, innan man till att börja med har tagit personens upplevelse på allvar?

Så mycket som en minimal kännedom om olika förtryckande strukturer som på detta sätt synliggjorts genom åren borde stämma till eftertanke och stor ödmjukhet. Partnervåld ansågs en gång i tiden vara familjegräl, enstaka händelser. Prostitution ansågs vara en ensidig följd av prostituerades verksamhet, utan att man funderade över köparens ansvar. Mekanismer som hindrat kvinnor att visa sin duglighet har tagits till intäkt för att kvinnor i sig själva inte _är_ lika dugliga.

Allesammans är det exempel på förtryckande strukturer som börjat monteras ned, tack vare feminismens idoghet i att ta berättelserna om dem på allvar, och att se det för vad det är: förtryck.

Därför skrev jag: Lyssna. Att inte lyssna först och tycka sen är att ånyo osynliggöra erfarenheter av förtryck. Och tycker man att "förtryck" är ett för starkt ord i sammanhanget, då har man sannerligen inte lyssnat tillräckligt.

#45  Sv: olaberg Raffe
2006-03-16 23:35:50

Att lyssna är viktigt innan man fördömer, helt klart.
Men om du fortfarande anser att språket är förtryckande kan du väl vara så god och ge ett exempel på förtryck i vår vardag som har med språket att göra, enligt definitionen.
Att någon känner sig kränkt, är inte förtryck. Jag håller dock helt med om att en kränkning är individuell, någon annan kan aldrig säga när en person blivit kränkt eller inte.

#46  #35 Raffe jenslandberg
2006-03-23 02:19:24

Läs gärna mina inlägg (#28 & #32) igen. Om du inte förstår vad jag eftersträvar trots att jag klart och tydligt formulerat det så vill jag påstå att det är DU som bör tillämpa en hög grad av självkritik innan DU postar inlägg där DU gör antaganden som inte grundar sig på gängse praxis vid tolkning av skriftlig kommunikation.
För att klargöra ovanstående: Du gör ett elementärt sakfel i din kritik av mina inlägg (#28 & #32)i #35. Om du inte förstår hur det kan komma sig undanber jag mig fler inlägg som rör detta.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?