feminetik.se feminetik.se

Just nu 22 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Uppdelning hemma


Gå till senaste inlägget



#1  Uppdelning hemma Kakathree
2006-02-04 13:27:33

Denna tråden kanske ska ligga under känsligt, jag vet inte riktigt eftersom jag inte har tillgång dit ännu.
Iaf.

För att försöka göra det så jämnställdt som möjligt hemma skulle jag vilja att jag och min sambo delade lika på matlagningen, kanske varannan dag eller varannan vecka.

Nu till problemet, min sambo är vegetarian och jag är vegan. Han har vart vegan tidigare men åt då inte särskilt bra och lärde sig aldrig att lära näringsriktig mat. Kan jag fortfarande "kräva" att vi ska dela på matlagningen när det såklart blir extrajobb eftersom jag är vegan?

Som det är nu lagar jag definitivt mest mat. Han diskar men det är enligt mig inte lika jobbigt eftersom det går mycket snabbare att diska.

Vad tycker ni, hur ska vi dela upp det?

#2  Sv: Uppdelning hemma Faktum
2006-02-04 14:00:12

Om jag vore i din situation skulle jag försöka att undvika att ge en bild till din sambo att du kräver att han ska dela på matlagningen. Prata med honom om detta, berätta att du tycker att det vore bra om ni delade på matlagningen för att det känns viktigt för dig.
Det finns säkert nåt du kan använda som "lockbete", han kanske tycker att det är orättvisst att han t.ex alltid ansvarar för att bilen fungerar och att det bytts vinterdäck på den. (Detta är ju bara ett förslag, jag vet ju inte var ni har för förhållande). Du kan säkerligen hitta någon som du kan kompromissa med för att få det mer jämställt.

#3  Sv: Uppdelning hemma UppåtEmma
2006-02-04 14:59:53

om han varit nötallergiker - hade det vart ok om du lagade mat med massa nötter i då det var din matlagningsdag?

nej. samma sak med mat som den ena tycker är vedervärdigt - det lagar en väl inte heller till varandra i ett kärleksfullt förhållande? eller?

Men - om det är så att din sambo inte gillar att laga mat så då tycker inte jag att han ska behöva göra det. Laga du mat åt dig så kan han laga sin egen/äta färdigmat. Det borde ju vara det allra enklaste? Jag tycker inte en har rätt att kräva massa saker i ett förhållande...

#4  Sv: Uppdelning hemma andreas
2006-02-04 15:01:45

Om ni båda tycker det är tråkigt att laga mat borde det väl gå att hitta kompromisser. Ni kanske kan göra storkok tillsammans ett par ggr i veckan och stoppa i kylen (förutsatt att det inte finns nackdelar med att kyla veganskt, typ att proteinerna smiter vid uppvärmningen eller nåt? Där är min erfarenhet begränsad). Det är kanske rimligt att du som har högre krav på maten engagerar dig lite mer, men det behöver ju inte betyda det dubbla... kompromissa kan ni ju göra på något område där han har högre krav.

Själv trade:ar jag då disk mot matlagning anytime, laga mat är kul och diska är tråkigt! Jag har lite dåligt samvete ibland för att jag alltid tar över matlagningen helt och min stackars date oftast bara har disken kvar att hjälpa till med... Jag ser oxo en trend i samhället (detta har jag tagit upp förr) att matlagning börjar bli coolt och därmed håller på att förvandlas till en manssyssla, medan disken förblir något tråkigt och stannar på kvinnans bord... tänk alla coola manliga tevekockar ("socker-Tina" undantaget då, men hon beskrivs nog oftare som söt än cool, fastän hon är rätt cool). Detta är fan en kategorisk ojämställdhet, en som jag tvingas erkänna att jag medverkar till att förstärka genom mitt agerande :(

Så jag säger: tjejer, reclaima matlagningen! Jag känner på mig att vi män inte kommer att släppa den ifrån oss utan strid! (fast det är klart, den som ändå tycker det är tråkigt att laga mat kan ju få välja sina strider nån annanstans, det är ju inte som att det inte finns mer att kämpa för).

#5  Sv: Uppdelning hemma Elsa
2006-02-04 15:46:59

Jag har lite samma "problem", tror jag. Vår uppdelning hemma är veckovis ansvar för antingen städning eller disk, matlagning och handling sker tillsammans eller lite mer ad lib. Jag är vegetarian/fusk-vegan och sambon blandkostare (köttis), och vi har dessutom olika krav på käket - jag gillar billigt och nyttigt i stora volymer medan min sambo sätter större värde på smak och favoriträtter och har en större förkärlek för t ex grädde och vitt bröd än jag.

Jag tror som UppåtEmma - om två som bor ihop tycker olika mycket om att laga mat, äter olika och har olika preferenser, dela upp matlagningen så att var och en ansvarar för sin egen mat. Om din sambo inte har samma krav på sitt krubb som du är det väl rimligt att han slipper lägga ner så mkt tid på det, men då kan han - tycker jag - inte heller räkna med att få ta del av dina kulinariska kreationer.

Jag har tänkt en del på dethär med millimeterrättvisa, och kommit fram till att det viktigaste nog är att var och en tar ansvar för sig själv. Jag är mer ordningsam än min sambo, sätter större vikt på att hålla bord och ytor rena från grejer och att städa ofta. Det är det kravet jag ställer på mitt boende, och skulle min partner inte vara beredd att mötas i en städkompromiss som funkar även för mig - det vill säga, städa mer - skulle jag inte välja att vara sambo utan bo ensam (eller med någon som jag är mer städkompatibel med).

Alltså: Den som vill ha rent runt sig och äta bra mat på regelbundna tider måste kunna skapa ett hem för sig själv där dessa kriterier uppfylls - eller med andra ord, ta ansvar för att golvet blir dammsuget, disken diskas och linsgrytan kokas. Att ta ansvar för andra vuxna och skapa ett rent hus med vällagad mat åt någon annan ingår däremot inte i paketet, så om inte de som bor ihop kan enas och hitta sätt att mötas så kanske andra boendeformer ska övervägas. Den som inte är beredd att städa, damma, diska, skura, koka, steka och baka men som ändå kräver rent och snyggt samt maten på bordet i tid bör inte ha ett eget hem utan bor lämpligen på hotell.

Resonemanget funkar på andra uppgifter än matlagning och städning, förstås. Är du inte beredd att antingen själv laga din bil eller betala en verkstad - skaffa inte bil. Gillar du inte bajsblöjor och vill ha din nattsömn ifred - skaffa inte barn.

P.S. - om vegan/vegatarian-mat:

Så länge maten som lagas inte innehåller ägg är det ju inget problem att laga veganskt istället för vegetariskt, det finns ju många olika bra och prisvärda alternativ till att använda komjölksprodukter. Att lära sig näringslära är inte heller svårt, det klarar alla och är det svårt att hålla saker i huvudet går det ju att göra nån liten lathund (typ lista bra proteinkällor och vilka vitaminer som finns i vilken matvara) och sätta upp bredvis spisen. Alla kan laga bra mat, det tycker jag inte verkar vara grejen utan det handlar om motivation...

#6  Sv: Uppdelning hemma Kakathree
2006-02-04 17:16:45

Hmm jag får tänka över era råd lite.
Men om jag har fattat det rätt så tycker ni mer eller mindre att det gäller för båda att kompromissa.

Så om jag är mer pedantisk och han inte har något emot att leva slarvigt får vi helt enkelt se vart vi kan mötas? Och dela på allt arbete som det blir av det. Om jag sedan städar mer eftersom jag är mer pedantisk och han bara gör sin halva av det "acceptabla" eller överenskommna så är det fortfarande jämnställdt?

#7  Sv: Uppdelning hemma Faktum
2006-02-04 17:24:18

Om en människa känner att de krav som ställs inte är i samma nivå (ex. vad som anses vara ett rent kök) som personens egna krav men ändå städar köket mer så anser inte jag det vara jämnställdt. Den som ställer de högsta kraven ochvill förmå sin partner att nå samma nivå tycker jag ser endast till sina egna behov. Det behövs en kompromiss där ena partnern får höja sina krav något och den andra får sänka sina krav något. Om skillnaden är väldigt stor får en annan lösning försökas hittas.

#8  Sv: Uppdelning hemma Femmenist
2006-02-04 17:48:10

Om du vill att han ska laga mer mat, men han inte vet hur han kan laga bra veganmat är ett förslag att du skriver en lista med recept som han enkelt kan få tips och förslag från.

Om han helt enkelt inte riktigt gillar veganmat så är det ju lite svårt att försöka få honom att laga veganmat varje dag..

#9  #6 Elsa
2006-02-04 19:38:23

Nej, jag tycker att två (eller flera) som lever ihop ska dela rättvist på arbetsuppgifterna i hemmet - och det gäller alla uppgifter, från städning och tvätt till snöskottning och att byta däck på bilen. Det jag menar är att ett samboskap får ses som en förhandling, där båda parter får vara beredda att kompromissa för att uppnå ett gemensamt mål - att kunna bo tillsammans i ett hem där båda trivs och känner att de trivs med situationen.

Jag har, som sagt, lägre slarvtolerans än min partner. Jag kan tänka mig att anpassa mig till viss del, för att inte ställa orimliga krav på min sambo (som jag ju vill bo med), men ruckar inte på grundprincipen att ett hem ska vara rent och hyfsat välordnat. Min partner vill bo med mig, och gör därför valet att höja sin standard för att ge mig ett acceptabelt motbud i förhandlingen.

Om ni gör upp vad som ska göras, men du fortsätter att göra mer, så behöver du nog tänka över varför du städar mer. Kan du verkligen inte gå med på den standard som ni kompromissat er fram till, tycker jag att förhandlingarna antingen behöver tas upp igen eller att alternativa lösningar (t ex bo isär) bör övervägas. (Ett drastiskt råd, kan tyckas, och jag hoppas att du inte tar illa upp Kakathree - jag kan förstås inte ha särskilt relevanta synpunkter på om du och din partner ska bo ihop eller inte, jag försöker diskutera utifrån de allmänna frågeställningar som väcks...)

#10  #8 Elsa
2006-02-04 19:43:55

Jag håller inte med. Om du vill att han ska laga mer mat kan du säga det. Om han då bestämmer sig för att han vill laga mer mat kan han själv leta reda på veganrecept, det finns hur mycket som helst både på nätet och i kokböcker.

Du tar ansvar för dig. Du kanske vill att ni ska laga mat ihop, och har också den (helt rimliga) önskan att ni i så fall ska dela lika på det. Han tar ansvar för sig. Han kan antingen hålla med och gå med på att ni ska laga mat ihop, och köpa upplägget att dela lika på det. Eller så kan han o-hålla med och vilja sköta sin egen mathållning enligt sina egna, mindre noggranna, standards. I det första fallet har han ansvar för att laga hälften av maten, och då ingår att hitta på mat och handla. I det andra fallet har han inte det ansvaret utan ska bara se till att han själv får i sig det han vill. Inget av alternativen innebär att du har ansvar för att han lagar hälften av maten (genom att exempelvis förse honom med recept).

#11  Sv: Uppdelning hemma Terminator
2006-02-04 20:43:34

Låter knepigt det där med sammanboende! Jag tycker att man måste kunna dela ungefär lika, men det är klart att en får ha vissa "favoritsysslor", om nån som gillar att diska vill göra det, så var så god för mig.

Mitt problem är nog att jag är rätt dominant i köket, jag har inga höga hygienen- eller ordningskrav, men jag vill helst göra allt själv. Min partner tycker att när vi väl hänger ihop att vi borde laga mat tillsammans eller dela på matlagningen och liknande. Grejen är bara den att jag tycker verkligen om att laga mat och är för det mesta ruskigt snabb på det. Hemma hos mig=jag lagar maten. Kanske helt hemma hos henom också!

Frågan är om vår relation (som är av varaktig natur trots att vi inte bor ihop) då bygger på ojämlikhet när jag bara paxar vissa områden? Ifs brukar jag, förutom köket, totalt dominera gräsklippningen på sommarstället också... Så sammanfattningsvist: jag är inte för millimeterrättvisa, tycker om att ha saker flytande. Men resulterar det i långa loppet i att befästa viss roller, förmodligen grundade i könsroller?

#12  Terminator Faktum
2006-02-04 21:05:48

Jag tror inte att det krävs millimeterrättvisa för att bekämpa könsrollerna. De flesta om inte alla har växt upp i en roll som antingen man eller kvinna och har då också fått värderingar som leder till olika "viktighetsprioriteringar".

Vi befäster våra könsroller när vi väljer att prioritera olika saker som olika viktiga då dessa anses som klassiska könsintressen.
Men rättvissa kan det vara trots att klassiska stereotypa sysslor bedrivs av respektive kön.

Om en kvinna i ett förhållande anser att mannen bör ansvara för bilen och hon inte vill ha med den att göra samt att mannen också anser det så blir det rättvissa för detta paret. Om nu kvinnan anser att det är viktigt att just hon är med på föräldramötet i skolan och han är hemma för att hon anser (och mannen) att det är hon som är mest engagerad i barnens skolgång så anser jag inte att det är rättvisst att varannan gång är hon hemma och varannan gång är han hemma med barnen. Jag som utomstående skulle ju uppfattadet hela som rättvisst men skulle paret göra detta?

Den uppfostran vi har fått som unga är ju så präglad av våra roller som kvinna eller man att vi har fått olika prioriteringar. Så frågan är vad är rättvisa i ett parförhållande, är det att alla sysslor delas lika eller att sysslorna delas upp efter vår intressen? Är det så att rättvissan blir helt subjektiv, att de som lever i ett förhållande där vissa eller kanske alla sysslor är klassiska och båda trivs med detta anser det rättvisst medans jag som utomstående tycker det är orättvisst?

#13  Sv: Uppdelning hemma Elsa
2006-02-04 21:36:41

I ett jämlikt förhållande, i en jämlik värld, spelar det naturligtvis ingen roll om en part gillar däckbyten och biltvätt bättre och därför ägnar sig mer åt det än åt matlagning, som den andra parten tycker mycket mer om och därför sysslar med i större utsträckning. Det handlar inte om att alla måste gör allting exakt likadant. Men faktum kvarstår - i den värld vi lever nu är det inte självklart för en person som skaffar ett hem att vara beredd att för egen maskin upprätthålla den standard som den vill ha i hemmet, utan kan vara nöjd och belåten med att låta sin partner stå för markservicen utan att själv vara brydd över det och utan att omvärlden höjer på ögonbrynen. Detta är ett uttryck för en maktordning där en av två (godtyckligt indelade, kan tyckas) grupper förväntas serva och passa upp på den andra gruppen, samt ta ansvar för de personer ur den andra gruppen som hon lever tillsammans med.

Problematiken blir mest tydlig i samboförhållanden, exemplet som Terminator tar upp är mer svårdefinierat. Men jag tror att det alltid finns en stor risk att det som jag som kvinna väljer som "favorituppgifter" och därför paxar är sådana uppgifter som min sociala skolning tillåter och uppmuntrar, det vill säga "typiskt kvinnliga".

Faktum sa:

Om en kvinna i ett förhållande anser att mannen bör ansvara för bilen och hon inte vill ha med den att göra samt att mannen också anser det så blir det rättvissa för detta paret. Om nu kvinnan anser att det är viktigt att just hon är med på föräldramötet i skolan och han är hemma för att hon anser (och mannen) att det är hon som är mest engagerad i barnens skolgång så anser jag inte att det är rättvisst att varannan gång är hon hemma och varannan gång är han hemma med barnen. Jag som utomstående skulle ju uppfattadet hela som rättvisst men skulle paret göra detta?


En person som väljer att skaffa barn måste vara beredd att svälja hela tuggan. Då ingår engagemang i barnens skolgång, liksom kunskap om skostorlekar, bästisar och favoritfärger. Det är inte okej att räkna med att en annan person ska ta ens del av ansvaret, utan varje förälder måste själv stå för sin del av föräldraskapet.

I'm all for subjektivitet, men att urholka rättvisa till en beteckning på ett förhållande där alla parter är nöjda verkar inte konstruktivt. Människor vänjer sig vid och finner sig i de märkligaste situationer (normaliseringsprocesser i våldsamma förhållanden och Stockholmssyndromet http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmssyndromet är exempel på det). För mig kan inte uppgörelser där en av två föräldrar eller en av två sambos går fri från ett ansvar som faktiskt följer med att skaffa barn eller bostad, med konsekvensen att den andra parten får ta hand om "smitarens" ansvarsbit också, kallas rättvisa.

"Viktighetsprioriteringarna" är, som du säger Faktum, en stor del av vår uppfostran till goda män respektive kvinnor, och att agera i enlighet med dem är att befästa könsroller. Eftersom könsroller begränsar vårt levnadsutrymme och är en del av mycket obehagliga maktstrukturer är det enormt viktigt att ifrågasätta dem, och inte uppmuntra beteende som fortsätter att (re)producera dem.

#14  Sv: Uppdelning hemma Terminator
2006-02-04 22:36:42

#12 Faktum: dina argument låter lite som allas som brukar säga att de inte är för feminism men för jämställdhet...och at de minsann är med sin egen fördelning. Inget fel i att vara "nöjd", om en lever i den bästa av världar, men om inte (som typ alla av oss) är det svårt att tänka att det är det bästa.

Ofta, eller åtminstone ibland måste en omvärdera ens val och tillåta nya lösningar. Jag vet att det är lätt att agera utifrån sina inlärda egenskaper och tycken... men de HAR med könsroller att göra och kösnroller är till för att brytas.

Jag funderade lite på en egen lista om hemmasaker som jag gillar att göra och inte. Jag är en kvinna som avskyr att städa, diska, borra (gillar inte höga ljud) och fixa med pillriga tekniska grejer eller installera någo, till exempel. Men tycker om att tanka bilen och kolla oljan (inte så att jag har nån bil öht), klippa gräs, måla om hemma, laga mat och mangla tvätt. Jag rensar gärna ogärs men lämnar grävandet till andra pga ryggproblem.

Så jag kan lätt känna att jag är "ren", att jag plockat beteenden från båda lägren. Och när jag tänker så kan jag känna både att "shit va fånigt att tänka så", men också att det inte räcker.
en att jag tänker på saken får mig åtminstone reflektera över vad jag har "lärt" mig och inte.

Och apropå det där med föräldraskap, har funderat mkt kring feministiskt föräldraskap när en är en ensamstående (varannanvecka) förälder som jag. Då finns ju inte det där goda exemplet med två föräldrar som tar lika ansvar i vardagen, utan i mitt fall jag som kämpar rätt hårt i alla livsområden och å andra sidan hens pappas fmilj där nya tjejen tar huvudansvaret över hemmet, vårt barn och deras gemensamma barn. Knepigt att lära ut hur det=parlivet "ska" fungera enligt min mening, samtidigt är det väl bra att ha en tuff mamma som kan, måste och gör allt!?

#15  Elsa #13 och Terminator #14 Faktum
2006-02-05 01:03:28

Det jag har skrev tidigare är mitt sätt att försöka belysa att som utomstående komma in och ifrågasätta ett pars relation i termer av rättvissa inte är en så enkel sak. För att ta det till en extrem situation, ta ett par som varit gifta i 50 år, de lever i ett ytterst klassiskt man/kvinna förhållande. De har ett lyckligt förhållande enligt deras egen utsago och rättvisa är inget de har reflekterat över då de bägge har haft klassiska uppväxter och gift sig unga, hon har varit hemma med barnen och hela det köret. Är det rimligt att jag som utomstående försöker få mannen att börja laga mat för att min uppgift som feminist är att bryta könsrollerna?

Ska vi försöka omvandla gamla människor som är rasister? Min farfar var värsta rasisten, inte kunde jag omvända honom, jag uppfattade honom till slut som ett lost case. Jag vill inte dra alla gamla under samma kam men min uppfattning är att de näst intill är helt lönlöst att försöka omvandla personer som är gamla när det kommer till värderingar.
Jag tror på att vi måste börja från grunden för att bryta könsrollerna, att de är barnen som är den viktigaste gruppen att förändra och detta måste ju ske till största delen av föräldrar och skolpersonal.

Jag vill bli av med könsrollerna helt! Men metoden att nå dit bör enigt mig ske genom att förändra barnens socialisering. Men allt det här är som en ond cirkel för mig. Vad ska man börja med? Föräldrarna, lärarna eller barnen, just nu lutar jag mot utbildning av lärare och föräldrar. Ska vi ifrågasätta alla observerbara könsroller vi stötter på, riskerar vi inte samtidigt då att vi sätter krokben för oss själva? Jag vet av erfarenhet att många gånger då jag hamnar i disskutioner med människor så blir de mer avståndstagande till feminsm.

Jag känner en slags uppgivenhet gentemot de som inte faller inanför ramen förälder ,skolpersonal och barn. De människor som är gamla, lever i lyckliga icke barn förhållanden o.s.v känner jag som mindre prioriterade personer i min kamp för att få bort könsrollerna.

Jag anser att vi borde utbilda alla blivande föräldrar så att de åtminstånde får en ärlig chans att förändras. Jag vet själv att det var först när jag själv läste och skaffade mig kunskap om feminism som jag själv kunde förändras. Inte genom övertygelse utan genom utbildning. Men en fråga som jag funderat mycket på är när är det försent? Kunde jag omvandla min farfar om jag argumenterat på ett annat sätt? Kanske men han faller inom den kategorin av människor som jag anser att jag inte har varken tid eller lust att försöka upplysa om feminism, jag vill lägga min energi på de människor som jag anser har störst betydelse för att lyckas förändra vårt samhälle.

Som du själv skriver, könsroller är till för att brytas, javisst men alla könsroller anser jag inte är värd min energi, t.ex. könsroller i pensionärsförhållanden.

Jag kan bara som jag ser det stödja och guida mina medmänniskor så att de får upp ögonen. Barn, blivande föräldrar och skolpersonal är min primära målgrupp.

Elsa sa:

I'm all for subjektivitet, men att urholka rättvisa till en beteckning på ett förhållande där alla parter är nöjda verkar inte konstruktivt. Människor vänjer sig vid och finner sig i de märkligaste situationer (normaliseringsprocesser i våldsamma förhållanden och Stockholmssyndromet [länk] är exempel på det). För mig kan inte uppgörelser där en av två föräldrar eller en av två sambos går fri från ett ansvar som faktiskt följer med att skaffa barn eller bostad, med konsekvensen att den andra parten får ta hand om "smitarens" ansvarsbit också, kallas rättvisa.


Låt säga att jag är bättre på att laga bilen än min sambo för att jag har ett intresse av bilar som är ett resultat av min socialisering. Då kan det väl inte rimligtvis läggas ett ansvar på min sambo att laga bilen för att vi har skaffat bilen tillsammans, om något pajar så är det väl rimligt att den som kan laga bilen gör det?
Det är inte en fråga om rättvisa utan om lämplighet i fallet med bilen. På något sätt blir det att hur jämställt det än blir så kommer människor att vara lämpade att göra olika saker då vi har olika erfarenheter och kunskaper. Målet är för mig att erfarenheterna och kunskapen inte ska stå i direkt propotion till vad personerna i fråga har mellan benen.

När det kommer till barn så kommer vi också att ha roller eftersom vi alla ändå kommer att vara olika som människor. Det blir ett logisk resultat att vi kommer ta olika roller som människor i vår relation med våra barn. Men jag ser inte det som en orättvissa att vi tar olika
roller som föräldrar. Ett homosexuellt par kommer också att ha olika roller då de är bra på olika saker och barnen kommer att präglas av detta. Är de överrens om att de uppfattar sitt förhållande som rättvisst trots att dom inte delar lika på hushållsarbetet så anser jag mig inte ha befogenheter att hävda att det minsann inte är rättvist.
Oj det blev ett långt inlägg, hoppas det inte blir allt för veligt.

#16  Sv: Uppdelning hemma Kakathree
2006-02-05 10:12:32

Det jag egentligen har mest problem med är att jag alltid ska komma på vad vi ska äta. Jag kan se en riktigt negativ utveckling av det. En cirkel som inte jag vill hamna i.

Han avskyr inte att laga mat, och det finns ju möjligheter för honom att laga vegetariska alternativ om han inte gillar mina veganska. Men ja, då får han ju göra extra mat.

Ska jag ta upp med honom att det är jämnställdhet det här handlar om och att det är därför det är viktigt för mig?

#17  Sv: Uppdelning hemma Marit
2006-02-05 11:03:02

Kakathree. JA, prata med honom innan du har tänkt på det så många varv att du hunnit bli arg/irriterat/färdigtänkt. Det brukar inte bli så smidiga samtal då. Ge honom en chans att vara med i diskussionen om ert gemensamma liv.

#18  Sv: Uppdelning hemma Marit
2006-02-05 11:12:25

Jag är väldigt mycket för självständighet. Vi kommer alltid vara beroende av varandra, förvisso, det är inte det jag avser. Jag avser de förhållanden där man är totalt beroende av varandra för vardagens rutiner, och därigenom handlingsförlamad och i avsaknad av kunnande kring saker som man ändå valt ska ingå i ens liv.

Detta beteende ger en onödig börda och press och ENSAMHET i något som väl borde vara en gemenskap?

Om bara en har koll det som rör barnen - hur mycket känns det då som en gemensam uppgift och glädje?
Om bara en har koll på det som rör bilen - hur mycket känns det då som en gemensam uppgift och glädje?
Om bara en tvättar - hur mycket känns det då som en gemensam uppgift och glädje?
etc. etc...

(Dessutom tänker jag på alla som plötsligt blir ensamstående - och aldrig har lyft ett finger för att byta olja på bilen, koka ägg, eller hålla ordning på ungarnas skolgrejer... Hur bra är det?)

Jag har absolut inget emot uppdelning och huvudansvar. Inte alls. Men det handlar om att ha insikt i alla arbetsuppgifter så att en med rätta kan uppskatta den insats som ens partner gör. Och likaså för att man när det uppstår extraordinära situationer utan allt för mycket bekymmer ska kunna gå in och ta över de arbetsuppgifterna...

#19  Faktum Elsa
2006-02-05 11:17:42

Nej, äldre par utan barn är inte heller min viktigaste feministiska prioritering, men jag tror att vi målar in oss i ett hörn om vi vill börja "från början" - strunta i allt som redan gått åt skogen och satsa på att uppfostra barnen feministiskt och jämställt. Det är naturligtvis också viktigt, men förändringsarbetet behöver ske på så många olika plan samtidigt.

Dessutom känns det ledsamt att tänka sig att människors liv och tankeverksamhet "tar slut" efter en viss ålder. Jag tror att personlig utveckling, nya värdingar och att tänka om är möjligt ända in i Nangijala. Jag uppfattar många äldre människor som mer förändringsvilliga än många i min egen ålder, både [fördom] Nisse på Verken och Lotta på Konsum [/fördom] och vänsterradikala dogmatiska djurrättsaktivister och anarkafeminister. Det öppna sinnet beror nog på många fler faktorer än ålder!

Faktum sa:
Låt säga att jag är bättre på att laga bilen än min sambo för att jag har ett intresse av bilar som är ett resultat av min socialisering. Då kan det väl inte rimligtvis läggas ett ansvar på min sambo att laga bilen för att vi har skaffat bilen tillsammans, om något pajar så är det väl rimligt att den som kan laga bilen gör det?
Det är inte en fråga om rättvisa utan om lämplighet i fallet med bilen. På något sätt blir det att hur jämställt det än blir så kommer människor att vara lämpade att göra olika saker då vi har olika erfarenheter och kunskaper. Målet är för mig att erfarenheterna och kunskapen inte ska stå i direkt propotion till vad personerna i fråga har mellan benen.


Din sambo har valt att skaffa en bil. Med införskaffandet av en bil följer vetskapen om att bilar kan gå sönder och då behöver lagas, och din sambo har därmed - i och med bilköpet - tagit ansvar för att bilen lagas när den blir trasig.

Om diskussionen ska gå runt vem som är mest "lämplig" att göra olika saker kommer vi ofrånkomligen att hamna i ett fortsatt reproducerande av könsrollerna. Kvinnor är - pga socialisering - mer intresserade av och bättre på att vårda relationer, ta hand om barn, passa upp på andra och sköta ett hem. Det gör att kvinnor lägger mer tid på detta, tar ansvar för män i sin omgivning, förvärvsarbetar i mindre utsträckning, och en massa andra saker som har att göra med samhälleliga maktordningar där alla är losers och kvinnor mest av alla.

Faktum sa:
Ska vi ifrågasätta alla observerbara könsroller vi stötter på, riskerar vi inte samtidigt då att vi sätter krokben för oss själva?


Ja, allt bör ifrågasättas. Tja, vi kanske riskerar krokben, men alternativet är att stillasittande se på när benen huggs av helt och hållet.

#20  Marit Elsa
2006-02-05 11:20:09

Väldigt bra sagt i både #17 och #18. Word!

#21  Sv: Uppdelning hemma elinlite
2006-02-05 12:00:57

Intressant läsning i sammanhanget:

http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,…

#22  Sv: Uppdelning hemma Karra
2006-02-05 16:00:25

Jag kan känna igen mig mycket i "det är viktigast att inte bråka"-grejen... Men jag jobbar på det.

I alla fall, vad gäller arbetsdelning: Man kanske inte kan begära att båda ska vara lika bra på precis allting, men man kanske kan försöka ordna det så att båda åtminstone är hyfsade på det mesta. Om Kakathrees kille inte är värsta proffskocken tycker jag ändå att man kan begära av en vuxen karl att han ska kunna svänga ihop en enklare middagsrätt. Om Faktums tjej inte är utbildad bilmekaniker kan man ändå begära av en vuxen kvinna med bil att hon ska kunna byta fläktrem om det krävs. Förstår ni?
Sen kan man ju också göra trade-offs. Min man har problem med astma vilket gör att jag oftast får sköta dammsugningen hemma. I gengäld tar han tvätten nästan varje vecka. Och så vidare.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?