feminetik.se feminetik.se

Just nu 20 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Konflikt mellan feministbudskap och andra budskap


Gå till senaste inlägget



#1  Konflikt mellan feministbudskap och andra budskap Malte
2006-01-24 10:18:17

Jag börjar känna mig trygg i att använda "en" som opersonlig pronomen ("man" vanligtvis) till vardags. I vissa texter jag skrivit om andra ämnen än feminism har jag dock skrivit "dam" för att föra fram ett feministiskt budskap.

För några månader sedan konfronterades jag av min bror (som delar mina åsikter i frågan jag ville föra fram). Han frågade om jag trodde att framförandet av feministiska åsikter i form av "dam" mm är ett hinder för att läsarna tar till sig mitt "huvudbudskap"? Jag svarade att det verkar inte orimligt. Vi diskuterade sedan huruvida det är rimligt att föra fram feministiska budskap genom revolterande språkbruk i texter som försöker övertyga om andra budskap? Vi kom då också in på relaterande frågor som framförandet av feministiska budskap genom utseende, kroppsspråk mm. Är det rimligt att t ex ha på sig en klänning för att bryta en könsnorm när en gör ett skolbesök om djurrätt?

Har ni några svar? Hur viktiga är dessa budskap genom språk och framtoning?

#2  Sv: Konflikt mellan feministbudskap och andra budskap Alkonost
2006-01-24 11:35:55

För mig är det som vissa kanske skulle kalla queerfeminism och andra skulle kalla för identitetspolitik den enkilda överskuggande överväldigande överordnade frågan. I politiska sammanhang är frågot om representation och existensberättigande för mig så stora att jag avslutat mitt engagemang i andra rörelser.

Å andra sidan måste inte den knutna vänsterhanden hållas ovaför huvudet hela tiden. Jag anstränger mig för att inte uppfylla de stereotyper som jag lättast förknippas med i mitt dagliga arbete, men jag går inte så långt att jag upfyller några andra i någon större utsträckning heller. Det vill säga, jag håller mig helt vid den bortre änden av den gemensamma fåran. Den som är intresserad kommer att märka konsekvensen. De andra kommer att bli lätt förvirrade.

Jag skriver en del i mitt arbete, och jag skriver aldrig "en" eller "dam". Jag skriver aldrig "man" heller. Opersonliga pronomen är onödiga. "Man" är en dålig rökridå. I allmänhet kan det bytas mot "jag": då har rökridån försvunnit. I andra fall kan det bytas mot passivformer: då blir rökridån desto mer effektiv.

Mitt, i brist på ett bättre ord, gensupolitiska engagemang springer ur en central del av min identitet. Det gör att jag inte kan koppla på eller av det beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i eller huruvida det "passar sig". Men jag kan naturligtvis välja att inte gå i full drag till mitt arbete.

Oavsett vilket budskap jag försöker kommunicera så kommer jag alltid att kommunicera andra saker med resten av mig. Med mitt ordval, min hållning, mitt kroppspråk, mitt sätt att prata. Det kommer att komminucera min identitet och mina övertygelser kring den.

Svadigt kanske, men för mig är svaret enkelt: jag kan inte låta bli att kommunicera min feministiska övertygelse, och jag tänker inte försöka.

#3  Sv: Konflikt mellan feministbudskap och andra budskap Teiresias
2006-01-24 15:08:15

Språkbruket är en seg historia. Nästan lika seg som tendensen att bygga sin identitet på könet. Jag finner stort värde i att kultivera en genusöverskridande allmänmänsklighet, och om och när tillräckligt många gör det, kommer språkets nästan hysteriska könssignaler nog att dö ut.

Att avvika från gällande och dumma språkliga normer är hjältemodigt. Jag är fylld av respekt för dem som gör det. Men min egen erfarnhet är att språkliga idiosynkrasier reser höga murar mot alla dem som inte är lika välsignat frigjorda som dessa språkets pionjärer. Hehe!

Vill vi markera feministiska värderingar, och det tycker jag att vi bör, tror jag att vi får ta en sak i taget. Jag är inte helt säker på vad jag menar, men sådan småttigheter brukar inte hindra mig från att öppna käften.

#4  Sv: Konflikt mellan feministbudskap och andra budskap Malte
2006-02-02 16:07:38

Jag skriver en del i mitt arbete, och jag skriver aldrig "en" eller "dam". Jag skriver aldrig "man" heller. Opersonliga pronomen är onödiga. "Man" är en dålig rökridå. I allmänhet kan det bytas mot "jag": då har rökridån försvunnit. I andra fall kan det bytas mot passivformer: då blir rökridån desto mer effektiv.


Hänger inte med. Rökridå för vadå? Håller med om att opersonliga pronomen ofta är onödiga, men om vi ser ett värde i att göra en poäng i att använda "dam" eller "en" tänker jag att det värdet överskuggar "onödigheten".

Att avvika från gällande och dumma språkliga normer är hjältemodigt. Jag är fylld av respekt för dem som gör det. Men min egen erfarnhet är att språkliga idiosynkrasier reser höga murar mot alla dem som inte är lika välsignat frigjorda som dessa språkets pionjärer. Hehe!


Höra murar? Du får jättegärna berätta om i vilka sammanhang du har upplevt det, vad du eller någon annan har sagt och hur andra ej frigjorda har reagerat!

Kan se en risk för att språkbruk som t ex "dam" kan användas för att skapa identitet inom gruppen och därigenom utestänga andra från budskapet. Men är det inte rimligt att tro att fler kommer att ta det som en tankeväckare?

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?