feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Förlåt mig en fråga


Gå till senaste inlägget



#1  Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-14 19:10:41

Hej alla. Jag är "nygammal" här, men jag vill så gärna ha svar på en svår fråga nämligen: vad är MAKT? Jag har så många gånger blivit utsatt för den men vad är makt? Varför vill vissa ha den så desperat när den ställer till så mycket smärta? De finns ju så många kloka här som kanske har läst eller själva skrivit om det?

#2  Sv: Förlåt mig en fråga slaktprod
2005-10-14 23:35:57

Oj oj. Ja du det har väl samhällsvetare frågat sig också i ett par hundra år sisådär. Finns en massa olika perspektiv på vad makt är. Hannah Arendt är väl en teoretiker som ofta dyker upp, men jag har inte själv läst henne, mer än nån kort stencil jag fick på någon kurs. Annars har du ju alla sociologerna, weber, marx, habermas, bourdieu, foucault. Alla de har väl något perspektiv på "makt", även om de inte alla behandlar frågan specifikt.

Jag skulle vilja redogöra för min personliga uppfattning om "makt", men det känns som jag skulle behöva sitta här i flera timmar då. Och om jag försöker förenkla så blir det bara felvisande och konstigt. Men vi kanske kan börja filosofera på saken tillsammans? Det vore kul.

Vi kanske kan börja med att fråga om makt finns öht, eller om det bara är något vi lärt oss att tro på. Är det "makt" när en apa dödar en annan apa? Finns makt bland djur, eller är det bara ett mänskligt fenomen? Huga. Jag märker redan hur det här kan spåra ur i 1000 olika riktningar. Men skam den som ger sig.

Hur tänker du själv om makt? Du kanske har någon mer konkret situation vi kan utgå ifrån för att göra det lite enklare?

#3  Helst allsmäktig Henrik
2005-10-15 00:53:16

Maktlöshet gör en olycklig. Förnuftet säger att man bör eftersträva så stor makt som möjligt. Att vara allsmäktig vore allra bäst. Tänk vad mycket gott man kunde göra då. Bland annat kunde man ge makt åt många nu maktlösa människor.

#4  Sv: Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-15 08:35:03

Jag vet inte vad makt är eller rättare sagt jag känner min egen maktlöshet varje dag - var dag et nytt övergrepp. Känns det som. Jag förstår inte varför de allra flesta män som jag har kommit i kontakt med eftersträvar makten? Denna makt som de sedan utöver på mig? Handlar det om brist på tillit eller kärleksbrist? Dessa maktens män som inte verkar lita på att bli sedda av sina medmänniskor - att vi ska se deras behov, och därför är snara att skaffa sig ett maktövertag, är det så? Jag känner inte igen det hos mig själv. Jag tror makt finns! Vidare så vet jag att jag inte har någon, och de som besitter makt nästan uteslutande använder den på sådan sätt att det inskränker min rörelsefrihet fysiskt, andligt och intellektuellt. Och Henrik, på dig låter det som att makt är rätt? Men om det innebär andras lidande, är då fortfarande makt = rätt? Är inte det ett patriarkaliskt sätt att se på sin omgivning. Och slutligen: Varför vill vissa människor bli chefer och bossa över andra, det har jag aldrig förstått.

#5  Maktmänniskor Henrik
2005-10-15 17:48:46

Det är du som ska ha makten över ditt liv, inte några andra maktgalningar! Vissa människor avskyr att bestämma över andra, själv har jag aldrig sagt åt någon annan att göra något (och det är en ganska dum egenskap). Andra gillar att bestämma och bland dom finns det både goda och onda. Patriarkatet handlar till stor del om att manliga maktmänniskor får för stort spelrum i samhället.

#6  Sv: Förlåt mig en fråga Peggy
2005-10-15 21:36:40

Att bestämma vad som är sant. Att sätta dagordningen.

#7  Sv: Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-15 22:38:30

Peggy: Visst håller jag med dig i att varje människa skall ha rätten att ha tolkningsföreträde över sina egna upplevelser och sitt liv, vilket vi med viss möda skulle få om vi visade mer empati mot varandra, men att tumma på sanningen för maktens egen skulle - det är för mig att ljuga ("att bestämma vad som är sant") men jag kanske har missförstått dig, Peggy? Kanske är jag (i mångas ögon) överkänslig var beträffar minsta lilla vittring av lögner? Men just lögner (eller att förneka andra människor behov) verkar vara maktens bästa vän - dess bränsle!

Henrik: Om Patriarkatet handlar om att minska manliga maktmänniskor från att få för stort spelrum; vad är i så fall är ett alternativ menar, du? Det sista jag vill är att ta plats bland dem och bli som dem!

Feja!

#8  Sv: Förlåt mig en fråga Peggy
2005-10-15 23:03:03

Freja, du verkar förutsätta ett förhållande där det FINNS en absolut sanning om något, och allt annat är lögn. Vad som hålls för sant har varierat över åren. De vars intressen avspeglas i vad som hålls för sant, de har makt. De som tycker annorlunda har väldigt lite att sätta emot när deras utsagor kallas "åsikter" och maktens "fakta".

#9  Sv: Förlåt mig en fråga josephine
2005-10-15 23:10:30

Makt är inget som finns. Det är något som utövas, det är ett verb. Det utövas i alla relationer, i alla situationer, men all makt är inte förtryckande. Makt är ofta en överenskommelse. Vi tillåter andra att utöva makt över oss. Dör makt finns, finns även motmakt.

Varför känner du dig maktlös Freja? Det är du inte.

(Boktips: absolut Foucault. Kanske Nietzsche om man tar sig igenom texterna förbehållslöst med öppet sinne och stort tålamod. Jag gillar hans aggrofrejdiga stil.)

#10  Makt över sitt eget liv Henrik
2005-10-15 23:33:09

Feja frågar hur man kan komma ur maktlösheten utan att själv bli en maktmänniska och jag skulle svarat ungefär som josephine. Det gäller att ta makten över sitt eget liv och inte acceptera att behandlas som en dörrmatta.

#11  Sv: Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-16 21:15:35

#8 "Freja, du verkar förutsätta ett förhållande där det FINNS en absolut sanning om något, och allt annat är lögn."

Förlåt Peggy, men är det mig du beskriver, nu? Hur vill du i så fall att jag ska svara på detta? Är det en fråga ställd till mig eller är det ett påstående om mig? Om det är en fråga; vad vill du veta om mig? Om det är ett påstående om mig, och jag inte känner igen mig själv i det – har jag fel då? Gör jag något fel när vår kommunikation inte alls fungerar?

#3 "Förnuftet säger att man bör eftersträva så stor makt som möjligt."
Henrik
Vems förnuft är det som du gör dig talesman och kvinna över? Jag delar inte din uppfattning - är jag oförnuftig då? Tänk om det finns fler människor där ute som är som du - eftersträvar total makt, för förnuftets skull? Du skulle jag, du och alla andra bli maktlösa. Är inte önskan om total makt hos en lika med total maktlöshet för alla andra? Jag vill inte att alla andra ska bli maktlösa bara för att jag ska bli maktfullkomlig - för det skulle vara total ickeempati inför alla! Varför först eftersträva total makt för att sedan dela ut den?

#5
Henrik först så skriver du att det är förnuftigt att vara allsmäktig (inlägg #3) sedan att i inlägg #5 säga att: "Det är du som ska ha makten över ditt liv, inte några andra maktgalningar!"

Vad tycker du egentligen om makt och om att ha den? Är det förnuftigt eller är du en "maktgaling" om du vill vara allsmäktig?

#10
"Feja frågar hur man kan komma ur maktlösheten utan att själv bli en maktmänniska"

Henrik, jag känner mig förminskat inför dig; var i denna tråd har jag ställt denna fråga? Jag känner inte igen mig själv i dina tolkningar om det jag skrivit.

#9
"Makt är inget som finns. Det är något som utövas, det är ett verb. Det utövas i alla relationer, i alla situationer, men all makt är inte förtryckande. Makt är ofta en överenskommelse."

Josephine är det här som du skriver sanningen eller en åsikt? Jag delar inte din definition av makt. Jag deltar inte heller i någon överenskommelse om min maktlöshet! Är jag osann då?

Men tack josephine och slaktprod som ställer frågor, får då får jag ha jag mitt tolkningsföreträda kvar, över mig själv!

#2
slaktprod: ” Hur tänker du själv om makt? Du kanske har någon mer konkret situation vi kan utgå ifrån för att göra det lite enklare?”

Jag vet inte vad makt är, men jag har mina misstankar. Jag märker att all min kärlek, empati och förståelse utnyttjas för att andra vill ta kontroll över mig och min situation eller så vill de illa kvickt skaffa sig ett tolkningsföreträde över mig. Då känner jag makten! Många människor ser mina egenskaper som svagheter som de vill utnyttja för egen vining skull! Jag tror att makt är hur man är mot varandra? Jag tror att makten är som solen för människor – den lockar och värmer och människorna märker inte till en början att de har fått brännskador, inte för än det är försent.

#9
”Varför känner du dig maktlös Freja? Det är du inte.”

Tack josephine för att du säger att jag inte är maktlös.

Jo jag känner mig maktlös inför den förnedring som jag utsätts för var dag! Förnedring och maktlöshet av att tvingas gå till arbetsförmedlingen och träffa ”min” föraktfulla handledare som som säger att jag "tänker fel". Och maktlöshet inför dels hotet att få min futtiga ersättning avstängd och dels inför hotet att tvingas göra en förnedrande praktik hos en snål makthungrig privat arbetsgivare som har satt i system att utnyttja de lönebidrag som ges från arbetsförmedlingens sida till dem. Förnedringen och maktlösheten i att se makthavare ljuga varje dag. Maktlöshet när jag inte orkar gå och förnedra mig på arbetsförmedlings Rehabgrupps som finns för oss som står utanför. Maktlöshet att återigen bli sjukskriven. Att vänta i timmar på akuten. Maktlöshet att få en bruk fylls med piller och en klapp på axeln. Maktlöshet att inte kunna unna mig eller mina barn någonting utöver livets absoluta nödtorft. Maktlöshet att aldrig har råd att åka på semester. Maktlöshet. Så såg mig, vad är makt?

#12  Sv: Förlåt mig en fråga josephine
2005-10-16 22:43:32

Min definition är ett hopplock av teorier, kanske framför allt lånat från Foucault.
Det finns ingen sanning Feja. Det finns teorier, det finns din sanning och min sanning och andras sanningar. Man skapar mening av erfarenheter. Min erfarenhet är att vi har mer makt än vi tror. Sjukvården och myndigheter är de mest tungjobbade, men det går att ta kontrollen. Förnedring är en känsla man kan frigöra sig ifrån. Jag tror att du har hamnat i en ond cirkel. Tyvärr är det du som måste bryta mönstret.
Jag är ledsen om jag låter hård och oförstående. Jag är dock övertygad om att du har fler val än du tror, det gäller bara att hitta tråden att klamra sig fast i.
Hoppas du inte tycker att jag trampar på dig och blir för personlig. Se det som en övning i att inte bli kränkt. Jag tror du måste jobba upp din självkänsla. Med den kommer även en känsla av att ha makt över sitt eget liv och sina reaktioner.

#13  Vi tror på dej, Feja! Henrik
2005-10-17 10:38:54

Jag önskar att jag vore allsmäktig och kunde ge dej makt över ditt liv. Den makten gör dej inte till en maktmänniska. "Det sista jag vill är att ta plats bland dem och bli som dem!", skrev du, och det tolkade jag som en fråga om hur man tar makten över sitt liv utan att bli maktmänniska. Var det fel?

Nu är jag inte allsmäktig, faktiskt inte alls mäktig, men jag vill i alla fall skrika ut att ingen borde ha det som Feja. Hur kan vi ha skapat ett system som gör människor så illa? Den enda ljusglimten är att Feja inte funnit sej i förnedringen. Jag hoppas att hon inte gör det och att hon få tillbaka sin människovärdighet. Och makten över sin tillvaro.

#14  Sv: Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-17 12:51:47

Jag tror absolut inte på att ökad personlig makt leder till välbefinnande. Ja, du missförstod mig. Makt som politik är hur vi är mot varandra, tror jag. Jag tror på kärlek, förståelse och empati som en väg till ökad välbefinnande och som livsviktiga egenskaper för människans överlevnad som känslomässig varelse! Varför ställer människor så sällan frågor till varandra? I stället tolkar de in och agerar utifrån sina egna tolkningar som de inte ens har checka av om de stämmer? Jag försöker verkligen att undvika att göra så som många gör mot mig men lyckas inte speciellt bra med det. Jag läser och lyssnar och förstår, tror jag, vad en människa vill framföra och känner att hon/han vill bli bekräftad i detta. Många verkar i ställe medvetet misstolka ett förryckt citat och ger nedvärderande kommentarer som får personen ifråga att framstå som allmänt knäpp i stället för att komma med en klargörande fråga - det är för mig makt eller maktmissbruk eller människomissbruk.

Jag tror vidare att många människor är så oerhört genomförljugna att de inte ens vet vad som är sant ens om de själva så att de till slut tror att deras egna sanningar går att förhandla om – som om sanningen vore relativ – sådan kalla jag för propaganda – ”egenpropaganda” de tror att de kan bestämma hur de skall uppfattas av andra. Med sanningen menar jag i detta sammanhang en människas känslor och vad som styr henne - kärlek eller rädsla? Jag tycker alla människor omkring mig ständigt bär på historier som de hela tiden vill berätta för mig – sanna historier om dem själva om deras känslor som de inte kan ljuga om. Jag hör sällan vad människor pratar om för jag är så upptagen med att lyssna på vad de har att berätta om sig själva!

Jag tror att önskan om makt beror på rädslan för att inte bli hörd och förstådd! För med ökad personlig makt kan man bestämma att andra inte har de behov som man själv har eller att de behov som de har är fel behov.

Med ökad personlig makt kan man bestämma att behovet att spegla amerikanska stupade soldaters sörjande anhöriga är mycket, mycket viktigare än att spegla irakiska, packistanka, japanska, khmerers eller palestinska anhörigas behov är! Det är makt, för det är hur vi är mot varandra!

På samma sätt är det makt om en mängd människor säger att de ihop och bestämmer att de bär på egenskaper som är bättre än andras och därför bestämmer gruppen att de ska blunda för andras behov, men att de ska titta extra mycket på sina egna behov! Det är makt för det är hur vi är mot varandra. Jag kan skaffa mig makt genom att medvetet ljuga för alla människor och mig själv igenom att säga att mina behov är viktigare än andras! Det är makt för att det är hur jag är mot andra människor.

#15  Freja slaktprod
2005-10-19 02:44:30

Jag tycker du har mycket tänkvärda åsikter, och jag har lite svårt att smälta det här som joesphine och henrik framhåller, att "du har makt över ditt eget liv". Till viss del har vi det, men inte heller ett sådant påstående är någon absolut sanning. För vi har bara den makt som strukturerna ger oss. Även om jag "väljer" att skita i alla strukturer, så kommer det inte att ge mig makt/kontroll över mitt eget liv. Skiter jag i alla strukturer så är det väl mest troligt att jag blir inspärrad på någon institution förr eller senare.

Poängen är kanske, att vi alla har vågra egna sanningar. Det finns ingen "universell sanning" som går att bevisa, men det finns värderingar, och vissa värderingar och prioriteringar får vissa konsekvenser. Inte så att vi kan definiera dem rakt av, men så att vi kan skönja dem i olika situationer. Och skapa oss bilder av dem. Kanske också vissa gemensamma bilder, om vi bara tar oss tid att lyssna.

Och om vi ser makt som "kontroll över sitt eget liv" så blir ju det här konstiga, ogreppbara ordet mer konkret. Jag tror inte att det finns "onda" människor som bara vill ha makt, men resultatet av vissa människors beteende blir onekligen ofta att andra människors livsval krymper. Det handlar kanske om att i sina egna val ha respekt för andra människors val och livssituationer?

Fast sen undrar jag om det inte ändå finns en "sanning", och det är att människor behöver varandra. Vi behöver visserligen varandra på olika sätt, men utan en moder kan man inte födas, och utan en vän blir många av livets bördor tunga att bära. Jag menar dock kanske inte att detta är en "sanning". Det är väl en tro jag har helt enkelt. :)

Sen vad det gäller makt, och ditt konkreta exempel med arbetsförmedlingen så är det ju mer än uppenbart att där finns en hierarki. En annan människa har blivit given en position som medför att han/hon har rätt att besluta över ditt liv. Jag minns själv när jag satt på Soc och tiggde pengar. Det var nog bland det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Svaret jag fick: "Nej, du får inga pengar eftersom vi räknar inkomst tre månader tillbaka." Jag skulle alltså ha sparat alla pengar som gick över Socialtjänstens minimisumma för vad man ska klara sig på under en månad. Problemet var ju bara att jag inte hade någon aning om att det fanns en sådan minimisumma.. och att den var så groteskt låg.

Det här Foucaldianska påståendet att makt inte är något som innehas utan något som utövas, blir i ett sådant exempel en sanning med modifikation. För bara det att veta att en tjänsteman skulle kunna neka mig pengar, när jag så desperat behöver dem, påverkar ju mitt liv. Har då staten utövat sin makt bara genom att existera? Hm.. det är iaf intressant att fundera på.

Å andra sidan kan man ju i ett globalt perspektiv fundera på om det inte kan ses som en lyxprodukt att öht ha tid att fundera på sådant här. Så i den meningen har vi mer makt än många andra. Fast, allt är ju relativt och "makt" går kanske inte att kvantifiera så lätt. Och sådana här tankar "vi har det ju ändå rätt bra" kan ju fungera som opium för folket.

#16  Sv: Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-19 12:34:14

“Skiter jag i alla strukturer så är det väl mest troligt att jag blir inspärrad på någon institution förr eller senare.”,

Jag tolkar det du skriver som så att: struntar man i maktstrukturerna, för att de är orättvisa, patriarkiska och lögnaktiga, samt vidhåller det in i det sista, så ställs man till slut utanför gemenskapen, som varje maktöverenskommelser, pakt eller grupptillhörighet innebär? Är det rätt? Så tror jag att det är. Man blir ett hot mot sammanhållningen, eller så förändras överenskommelserna runt sammanhållningen i maktgrupperna.

Ifrågasätter du sanningen i en maktkonstellation, så förändrar du antigen gruppen eller så går du under - i smått som i stort. Och av den orsaken så bestred jag Peggys inlägg #6, för att det hon skriver i sitt inlägg naturligtvis, i maken kontext, är helt sant. I den bemärkelsen att besitter man makt kan man bestämma vad som är sant, trots att de är falskt - makt gör lätt lögn till sanning. Därför är det vanskligt att inneha makt, och än svårare blir det att behålla den utan att ljuga eller bli förljugen av den. Min erfarenhet säger mig att håller du sanningen högt, som makthavare, förlorar du makten. Därför är lögnen makten bränsle.

Det patriarkala maktsystemet borde egentligen kalla många starka feminister i historien för äkta rättshaverister. Jag har aldrig hört att en kvinna har kallats för en rättshaverist!

Jag läste igenom Åsa Rosenbergs "Fem månader med F!"

Det jag inte fick någon grepp om är huruvida hon är förvånad eller inte över att knepen för att tillskansa sig makt luktar lika illa vem som än använder dem?

Vi var nog ganska många som redan innan F! Startade upp kunde förutse att maktkampen naturligtvis skulle vara lite motbjudande här, som bland vilka makthungriga patriarken som helst – det som förenar dem är lögnerna, för utan lögner - ingen makt!

#17  Sv: Förlåt mig en fråga slaktprod
2005-10-19 22:44:20

"Man blir ett hot mot sammanhållningen, eller så förändras överenskommelserna runt sammanhållningen i maktgrupperna."

Ja det är en rimlig tolkning, och ett intressant sätt att fundera på det. Fast jag tänker också rent konkret, d.v.s. att om man gör uppror så kan man ju faktiskt bli inspärrad. Bestämmer jag mig t.ex. för att det borde vara ok för alla mäninskor att gå nakna, och därmed bestämmer mig för att leva som jag lär genom att gå omkring naken, så kan jag ju bli arresterad för förargelseväckande beteende.

"Min erfarenhet säger mig att håller du sanningen högt, som makthavare, förlorar du makten. Därför är lögnen makten bränsle. "

Ah ja, det är ju fascinerande att fundera så. En annan tanke kan ju dock vara att makten faktiskt till viss del är en illusion, en slags masshypnos. Om vi alla bestämde oss imorgon för att Göran Persson inte längre är statsminister, så skulle han inte heller vara det. Vissa strategiska positioner i samhället, som ger vissa människor inflytande över allmänhetens livsvillkor, existerar bara pga att majoriteten tror på dem.

"Det jag inte fick någon grepp om är huruvida hon är förvånad eller inte över att knepen för att tillskansa sig makt luktar lika illa vem som än använder dem? "

Det är jag som är hon. :) Och jo, jag blev nog ganska rejält förvånad. Kände mig lurad, för jag hade inbillat mig på något sätt att det skulle bli annorlunda om vi försökte bygga en organisation med feminismen som grund. Det talades, och gör säkert fortfarande, om att föreningen ska bygga på medlemmarnas arbete. Jag trodde att det också innebar att medlemmarna skulle ha lika mycket inlfytande, eller i alla fall att vi skulle sträva i den riktningen. Men det blev ett gammalt hederligt system med representativitet. Och det arbete som medlemmarna ska göra är i huvudsak att fungera som "luft under vingarna" som Gudrun Schyman tydligen ska ha uttryckt sig på ett möte. Alltså värva medlemmar och få in pengar. Visst får medlemmarna också jobba med politik, men det är bara det styrelsen tycker är bra som kommer att komma med i slutänden. En massa motioner som skickats in till årsmötet togs det t.ex. aldrig ställning till, utan man gav styrelsen i uppdrag att jobba vidare med dem. Och nu är det alltså av styrelsen tillsatta personer som leder politikarbetet. Inte medlemmarna själva.

#18  Sv: Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-20 10:55:59

”Det är jag som är hon. :) Och jo, jag blev nog ganska rejält förvånad. Kände mig lurad, för jag hade inbillat mig på något sätt att det skulle bli annorlunda om vi försökte bygga en organisation med feminismen som grund.”

Jag är brakt ur fattningen. Varför agerar du under en kvinnas namn? Och förlåt mig om jag kallar dig för naiv och på gränsen till att vara beskäftig! Trodde du verkligen att feminister är bättre och finare människor än icke feminister, på tal om masshypnoser? Sådan maktpersonlighet som Gun Schyman har väl trampat på många människor för att nå dit hon vill – till makten, inte sant? En grupp består av individer, och så länge som var och en inte tar sitt personliga ansvar – nämligen att vägra acceptera att någon annan, som anser sig lite för mer och just därför vill ta din egenmakt ifrån dig för sin egen vining skull, så länge vi låter det ske, så kommer vi att ha det samhälle som vi förtjänar!

Personligen har jag aldrig förstått vad vi ska ha chefer och ledare till, mer än för deras egen skull, förståss.


”Ja det är en rimlig tolkning, och ett intressant sätt att fundera på det. Fast jag tänker också rent konkret, d.v.s. att om man gör uppror så kan man ju faktiskt bli inspärrad. Bestämmer jag mig t.ex. För att det borde vara ok för alla människor att gå nakna, och därmed bestämmer mig för att leva som jag lär genom att gå omkring naken, så kan jag ju bli arresterad för förargelseväckande beteende.”

Eller så hamnar du väl i TV och tillsammans med Naken-Janne, som naken Åsa : -)


”En annan tanke kan ju dock vara att makten faktiskt till viss del är en illusion, en slags masshypnos. Om vi alla bestämde oss imorgon för att Göran Persson inte längre är statsminister, så skulle han inte heller vara det. Vissa strategiska positioner i samhället, som ger vissa människor inflytande över allmänhetens livsvillkor, existerar bara pga att majoriteten tror på dem.”

Fascinerande tanke! Skulle alla människor ta ut sina besparingar från sina banker samtidigt så skulle banksystemet braka ihop! Och banksystemet skulle kanske bli betraktade som olagliga pyramidspel, som de i själva verket är!

#19  Sv: Förlåt mig en fråga slaktprod
2005-10-20 20:03:03

"Jag är brakt ur fattningen. Varför agerar du under en kvinnas namn?"

Det var det namnet jag gavs när jag föddes. Därför använder jag det. Och enl. mitt personnummer så faller jag väl också under kategorin "kvinna". Låt inte en mustach lura dig, om det nu är det som skett här.

"Och förlåt mig om jag kallar dig för naiv och på gränsen till att vara beskäftig!"

Jag vet inte vad syftet är med ett sådant konstaterande. Jag har dock blivit kallad naiv av flera som läst min text. Men om det är naivt att tro på en bättre värld, och att vi kan skapa en sådan tillsammans, ja då är naivt något positivt i mina ögon.

"Skulle alla människor ta ut sina besparingar från sina banker samtidigt så skulle banksystemet braka ihop! Och banksystemet skulle kanske bli betraktade som olagliga pyramidspel, som de i själva verket är! "

Exakt. Det gäller bara att vi kan organisera oss, så kan vi göra skillnad. Och det var det jag trodde vi skulle göra i F!. Men men, det var värt ett försök. Nu har jag ju iaf varit med och gjort det jag kunnat.

#20  Sv: Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-20 23:21:47

Det var inte mitt syfte att nedvärdera dig på något sätt, så jag hoppas att du kan förlåta mig om du har upplevt det så? Jag tycker inte heller det är fel att vara naiv, eller romantisk! Jag är själv naiv runt många frågor - dock ej runt kraftfält som maktsfärer utgör - det tror jag är farligt för oss!

Du är nog en ganska speciell feminist, då jag inte upplever dig så rädd.

Kan det vara så att du möjligen har försummat studierna om människan på individnivå och kanske tittat för mycket på strukturer, grupper, historia och politik för att hitta svar på vad en människa egentligen är för något?

Själv har jag varit med om åtskilliga processer som du beskriver i F! och jag lärt mig ett och annat om maktpersonligheter - så jag tror jag vet hur det kändes för dig.

Jag ser dessa maktpersonligheter lågt innan andra gör det nu. De tror ofta att de är kan gömma dig bakom diverse epiteter, retorik och rörelser, men de lyser som fyrar över mörka hav för mig numera så jag går jag sällan på grund av dem! Tvärtom kan jag finna ett nöje i att dra ner byxorna på dem!

Vad som kommer att bli ett problem i framtiden för feminismen, är att när vi får ett reellt inflytande så kommer vi att vara mycket dåligt psykologiskt rustade för att klara av att skilja mellan maktpersonligheter och patriarkatet. Därför förutsåg jag att F! skulle tämligen snabbt befolkas av maktpersonligheter, och fick rätt.

#21  Sv: Förlåt mig en fråga slaktprod
2005-10-21 13:58:29

"Det var inte mitt syfte att nedvärdera dig på något sätt, så jag hoppas att du kan förlåta mig om du har upplevt det så? Jag tycker inte heller det är fel att vara naiv, eller romantisk! Jag är själv naiv runt många frågor - dock ej runt kraftfält som maktsfärer utgör - det tror jag är farligt för oss!"

Äh, jag blev lite irriterad först, men av alla diskussioner jag haft med rabiata antifeminister har jag nog också fått ett lite hårdare skinn verkar det som. Spelar ingen roll, vi har lite olika uppfattning här bara. Jag tror att det vi kallar naivitet är viktigt, hellre det än cyniskhet. Om vi alla tilläts vara naiva så kanske vi skulle kunna ha helt andra dialoger, än de hetska polariserande kniven-mot-halsen-debatter jag tycker jag tycker mig se lite för ofta.

"Kan det vara så att du möjligen har försummat studierna om människan på individnivå och kanske tittat för mycket på strukturer, grupper, historia och politik för att hitta svar på vad en människa egentligen är för något?"

Mja, jag ser nog mycket till den stora bilden, men jag vet inte om det beor på försummade studier. Min grundläggande inställning beror nog mycket på min uppfostran. Ett extremt rättvisepatos, men också en tro på alla människors rätt få uttrycka sin mening, bli hörda och bli bemötta med respekt. Jag är en "ENFJ" enl. Jungs personlighetstest. :) Kan ju kolla på det om du funderar på min psykologi. http://www.typelogic.com/enfj.html

"Vad som kommer att bli ett problem i framtiden för feminismen, är att när vi får ett reellt inflytande så kommer vi att vara mycket dåligt psykologiskt rustade för att klara av att skilja mellan maktpersonligheter och patriarkatet. Därför förutsåg jag att F! skulle tämligen snabbt befolkas av maktpersonligheter, och fick rätt. "

Ja det kan ju hända att du har rätt i det. Men det känns som att det är något jag måste lära mig av egen erfarenhet i så fall. Jag vill hellre förklara och visa för de maktgiriga vad deras beteende får för konsekvenser, än att försöka undvika dem, eller ge upp kampen på en bättre värld. Som jag ser det står patriarkatet inte bara för kvinnoförtryck, det är en samhällsordning som bygger på många typer av förtryck, eftersom att man ska trampa på andra för att komma till toppen. Och hela idén om att samhället ska ha en topp är ur mitt perspektiv ganska tveksam. Så jag vet inte ens om jag kommer kalla det feminism, om exempelvis F!s arbete bara leder till att vissa kvinnor får riksdagsplatser. Då har ju bara vissa människor fått mer makt, men strukturerna står kvar.

#22  Sv: Förlåt mig en fråga Feja
2005-10-21 16:14:39

”Jag tror att det vi kallar naivitet är viktigt, hellre det än cyniskhet. Om vi alla tilläts vara naiva så kanske vi skulle kunna ha helt andra dialoger, än de hetska polariserande kniven-mot-halsen-debatter jag tycker jag tycker mig se lite för ofta.”

Där är vi nog överens i mycket men min passage om din ev. naivitet gällde här (som jag uppfattade det hela) om du trodde att feminister skulle vara bättre än andra människor och av den orsaken vara besviken? Och på de svarade du: ”Kände mig lurad, för jag hade inbillat mig på något sätt att det skulle bli annorlunda om vi försökte bygga en organisation med feminismen som grund”.
Men min poäng med frågan var inte huruvida vilken värdegrund som är mer trovärdig än någon annan, utan om du trodde att feministiska individer var bättre än andra icke feministiska, och om du av den anledning blev besviken? För det skulle vittna om en helt annan from av naivitet – en som jag menar är mycket farlig! Där av min undran om de förskjutna perspektiven hos dig: individen kontra perspektivet = gemensam värdegrund?

"Vad som kommer att bli ett problem i framtiden för feminismen, är att när vi får ett reellt inflytande så kommer vi att vara mycket dåligt psykologiskt rustade för att klara av att skilja mellan maktpersonligheter och patriarkatet. Därför förutsåg jag att F! skulle tämligen snabbt befolkas av maktpersonligheter, och fick rätt. " (skrev feja)

”Ja det kan ju hända att du har rätt i det. Men det känns som att det är något jag måste lära mig av egen erfarenhet i så fall. Jag vill hellre förklara och visa för de maktgiriga vad deras beteende får för konsekvenser, än att försöka undvika dem, eller ge upp kampen på en bättre värld/…”

Men där kan ju jag lära mig en del av dig också! För som det nu är så har de här maktpersonligheterna allt annat än positiva superlativ att ösa över mig – de är arga men rädda för mig, och det bygger man inte något förtroende på, i långa loppet, samt det ger inte strålande referenser heller!

#23  Sv: Förlåt mig en fråga slaktprod
2005-10-24 02:23:41

"Men min poäng med frågan var inte huruvida vilken värdegrund som är mer trovärdig än någon annan, utan om du trodde att feministiska individer var bättre än andra icke feministiska, och om du av den anledning blev besviken? "

Nej det har nog inte med individer att göra, utan perspektiv. Jag hade missförstått syftet med föreningen, tycker jag. Jag trodde nog att den stor del skulle vara att fokusera på att försöka skapa en icke-hierarkisk organisation m.m. Men syftet fram för allt var ju att komma in i riksdagen.

"För som det nu är så har de här maktpersonligheterna allt annat än positiva superlativ att ösa över mig – de är arga men rädda för mig, och det bygger man inte något förtroende på, i långa loppet, samt det ger inte strålande referenser heller! "

Det är en fin gräns där, mellan att fortsätta kämpa, och att bli utnyttjad. Det måste varje person bestämma för sig, hur mycket en orkar. Och valet blir säkert olika i olika situationer.

#24  Sv: Förlåt mig en fråga slaktprod
2005-10-24 03:07:24

Hittade ett citat av Aung San Suu Kyi och kom att tänka på den här tråden.

"It is not power that corrupts but fear. Fear of losing power corrupts those who wield it and fear of the scourge of power corrupts those who are subject to it."

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?