feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Rationell rädsla?


Gå till senaste inlägget



#1  Rationell rädsla? Michea
2005-08-26 21:00:52

Intervju med barnmorska om kejsarsnitt http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story…

Jag måste säga att jag blir lite irriterad över en del som sägs. Till exempel: "Många är rädda för att spricka och bli förstörda i underlivet"... "Satsa krutet på att tjata dig till terapeutisk hjälp i stället för ett kejsarsnitt!"

(Om att föda vaginalt) "Dessutom blir man starkare, man känner att man klarat av något stort och du blir modigare."

Mhm, okej, men det är fortfarande ett ofrånkomligt faktum att en _kan_ få underlivet förstört, hur mycket "terapeutisk hjälp" en än får före förlossningen. Och att "bli starkare" - varför måste förlossning alltid framställas som ett hjältinnedåd/elddop som en måste gå igenom för att bli en Riktig Kvinna? Det finns säkert många kvinnor som känner sig starka och bra efter att ha genomgått vaginal förlossning, men det finns också många som blir väldigt traumatiserade och inte vågar skaffa fler barn, fast de egentligen inte vill.

"Modigare"? Jag har varit med om ganska kraftig fysisk smärta många gånger, och det har då inte gjort mig modigare. Tvärtom har det haft en avskräckande effekt. Fast det kan kanske variera.

Nu verkar iofs inte just den här barnmorskan vara någon vaginal-födsel-fascist, det finns de som är betydligt värre...

Hur som helst, jag tycker inte att kvinnors förlossningsrädsla ska betraktas som irrationell och någonting som måste "botas". Är det inte rätt sunt att vara orolig över att en löper risk för permanenta skador i en situation? Är det inte mänskligt?

#2  Sv: Rationell rädsla? kezo
2005-08-26 22:00:31

Kvinnor var nog rädda förr också - särskilt som en del dog av förlossningar. Men då hade de inget val...

#3  Sv: Rationell rädsla? elinlite
2005-08-26 22:03:06

Ja. Huh. "Modigare"?
Det låter lite ruskigt idealiserande det där.
Fakta är väl egentligen det enda som en borde få i den situationen, vilka komplikationer som kan uppstå vilket alternativ en än väljer, en operation är ändå alltid ett ingrepp och kan gå fel det med.
Men det har gått lite väl mycket mässande ton i debatten. Det viktigaste är väl att kvinnan väljer det alternativ hen själv känner sig tryggast med. Om hen är lugn och trygg får barnet en lugn och trygg start.

#4  Sv: Rationell rädsla? olaberg
2005-08-26 22:33:36

elinlite: word.

Och Michea: det blir i allmänhet inte förstört, modell söndertrasat (även om det uppenbarligen känns så). Kejsarsnitt "förstör" mer (i meningen att det är mer kroppsvävnad som går itu).

#5  Sv: Rationell rädsla? elv
2005-08-26 22:42:30

Det viktigaste är absolut att kvinnan får välja själv, men eftersom det (som jag har förstått det) är mycket bättre för kroppen att föda vaginalt än via kejsarsnitt så finns det ju i mitt tycke en viss poäng i att försöka komma över sin förlossningsrädsla innan man bestämmer sig för kejsarsnitt. Att erbjuda kvinnor med förlossningsrädsla terapi med målet att hon ska kunna föda vaginalt tycker jag verkar väldigt vettigt och rimligt, men det är för mig också självklart att man ska få välja att föda med kejsarsnitt om man är så fruktansvärt rädd.

#6  Sv: Rationell rädsla? Karra
2005-08-27 10:57:45

Jag blir alltid lite vansinnig av den här inställningen att kvinnor som föder utan bedövning (eller "naturligt", gud vilket hatuttryck) är liksom modiga och starka. Min svärmor födde båda sina barn utan bedövning och min svärfar sa att ja, säga vad man vill om henne men hon har ju aldrig varit vek.
Man skulle aldrig insinuera att människor som opereras är veka för att de får smärtstillande och narkos. Men kvinnor som vill ha ryggmärgsbedövning, de "fegar ur".

#7  Modig? Henrik
2005-08-27 16:29:41

Om en säger att någon är modig har en väl inte därmed sagt att alla andra är fega? Jag var med när våra barn föddes och jag beundrar min fru jättemycket - hon var modig, vad ni än säger.

#8  Sv: Rationell rädsla? millae
2005-08-27 16:35:50

Äh, är det verkligen så utbrett att tänka att kvinnor som vill ha bedövning fegar ur? Jag tror inte det... Visst finns det folk som idealiserar förlossning utan bedövning, men det finns de som idealiserar kejsarsnitt eller "så mycket bedövning som möjligt"-förlossningar också.

Jag är dock helt för terapihjälp för förlossingsrädda, det är väl jättebra att få hjälp med en rädsla som förstör och tar över? Dessutom när det gäller försföderskor kan de inte ens riktigt veta vad som väntar ens en gång. Vissas förlossningar går snabbtr som fan och jag känner folk som inte ens nästan hade ont!

Och förstörd underliv borde vara väldigt ovanligt egentligen, det är rätt sällan barnet måste ut så snabbt/måste tas ut med sugklocka att en spricker helt och hållet. Det finns knep, men det verkar som om inte alla barnmorskor ens använder dem. Varma handdukar, krysta långsamt, salva en kan ha på mellangården medans en är gravid osv.

Jag tror att en operation är en väldig chock för kroppen och tar väldigt lång tid att läka, dessutom är förlossning en förberedelese för barnet också att komma ut i luften och världen.

Men men, det är bara som jag tycker! Men jag tycker ifs att alla borde få terapi för allt de är rädda för alltid.

#9  Sv: Rationell rädsla? Karra
2005-08-27 17:35:31

Utbrett och utbrett, jag tycker det är en relativt vanlig inställning. Att föda barn utan bedövning anses beundransvärt och tufft. Att vilja ha bedövning är inte riktigt "riktigt". Jag har hört många säga att det är onaturligt, att herregud kvinnor har ju fött barn i alla tider och bla bla.
Jag tycker det är rätt beundransvärt att gå igenom en förlossning, oavsett om man väljer bedövning eller ej.

PS. Henrik, det är ingen som sagt att din fru inte skulle vara modig.

#10  Klart man ska ta den bedövning man vill ha! Henrik
2005-08-27 17:40:27

PS. Karra, du skrev att du blev vansinnig på dom som tycker att en kvinna som fött utan bedövning är modig. Men jag är glad att du inte menade så illa.

#11  Sv: Rationell rädsla? Zeppe
2005-08-27 17:54:40

Alla är väl lika modiga, bedövning eller ej. Inte speciellt för att hon inte valt bedövning.

#12  Zeppe millae
2005-08-27 18:17:13

Jag, som inte hade bedövning träffar ofta kvinnor som berättar om alla bedövningsmedel de hade under förlossningen, jag tror inte de känner sig hotade för att jag inte gjorde det, eller tvärtom. Visst säger många att "vad tufft" om jag nämner att jag födde hemma oh utan bedövning, lika många tycker att "va galet". Jag har inte märkt att jag skulle få nån extraboost bara för att jag födde utan bedövning.

Huvudsaken är väl att ungen kommer ut och att en är någorlunda medveten om det som händer.

#13  Sv: Rationell rädsla? metamorfos
2005-08-27 19:00:02

Jag tror att det handlar om väldigt mycket snack - skitsnack och skryt - kvinnor emellan, det där om hur lite bedövning de fick och hur plågsamt det var och hur lång tid det tog och hur mycket de sprack osv osv.

Nej, jag förringar inte den smärtsamma process det faktiskt är att föda barn, absolut inte. Men minnet av en förlossning bleknar. Historierna om hur det var kan ganska snabbt bli lite.. skarvade.

#14  PS metamorfos
2005-08-27 19:01:18

Alltså snacket som handlar om att ju mindre smärtstillande och ju längre och plågsammare desto högre "rang".

#15  Rättelse metamorfos
2005-08-27 19:06:01

Äsch, vad jag formulerar mig illa i dag!

Jag menar att det där snacket kvinnor emellan som handlar om inget smärtstillande och plågsamt och spricka och bla bla bla - mycket är nog skarvat. För att ge mer "poäng" liksom. Som att jämföra leksaksbilar. Eller starkaste pappan.

#16  Sv: Rationell rädsla? Karra
2005-08-27 19:33:40

Millae, bara för att du aldrig råkat ut för det betyder det inte att det inte finns.

#17  Sv: Rationell rädsla? Karra
2005-08-27 19:35:35

PS. Henrik, ja, jag blir vansinnig på dom som anser att en kvinna som föder utan bedövning är modig. Om du läser mitt första inlägg igen så fattar du nog hur jag menade. Att det jag blir vansinnig på är att "bedövningsfria" anses modiga och tuffa och ett ideal att efterfölja.

#18  Sv: Rationell rädsla? Vilo
2005-08-27 20:15:10

Jag tänker på Micheas fråga "Rationell rädsla?". Jag skulle vilja veta hur många som verkligen får de där jätteskadorna i underlivet. Har hört/läst mycket sådant på sistone och det har snabbt blivit en sanning att det är så. Men hur många har men ett -två år efter sin förlossning? Jag påstår inte att det inte finns, inte heller att man ska förringa folks oro, bara att det börjar lukta lite mytbildning och att lite sköna siffror skulle sitta fint. Om någon råkar hitta några, berätta gärna här på feminetik!

Terapi tror jag är jättebra! Även om det sedan slutar i ett snitt i alla fall. Då har man fått jobba igenom tankarna. Dessutom är det ju så att en förlossning kan vara okontrollerbar. Man kan ha en snitt-tid och så kommer barnet hemma i hallen en vecka innan. Då är det synd att inte ha förberett sig.

Det där med förlossningsskryt får man väl ta med en nypa salt. Det är stort, de flesta behöver prata om det många gånger efteråt. De allra flesta jag har träffat är nyanserade och normalt inkännande gentemot andra. Ett litet antal tror att en lyckad/lätt förlossning utan bedövning är ett tecken på en enastående personlighet och psykisk styrka. :-) Till dem kan man väl bara påpeka att olika kvinnor har olika förutsättningar. Olika många smärtreceptorer i slidan, olika stora barn, barn som ligger på olika sätt och roterar mer eller mindre bra. Man kan få olika bra kontakt med sin barnmorska. Man kan,som jag, bryta svanskotan när man föder. För mig är det ganska självklart att det gör mer ont än om jag inte hade spräckt svansen... (obs, detta är inget smärtskryt! Det blev bra sedan! Tog tid men blev jättebra. Alla tusen stygnen också! Svenska läkare är fantastiska ibland! + att man faktiskt kan få smärtstillande efteråt, en information som nästan ingen får innan. Synd, för sånt kan också lugna,i alla fall mig.)

#19  svarar mera Vilo
2005-08-27 20:29:44

Skulle kanske inte berättat det där om min svans. Nu blev kanske någon livrädd. Ber om ursäkt i så fall. Kan bara säga att jag är en både smärträdd och föda-barn-glad person i alla fall!

Däremot måste jag säga att liknelsen mellan förlossningssmärta och annnan smärta inte funkar alls för mig.
Jag inser att det är ett problem med romatiserande och mytbildande kring kvinnors födande och att det i värsta fall innebär att man inte hittar fram till den optimala smärtlindringen. Samtidigt blir jämförelser av typen "tänk att operera blindtarmen utan narkos" bara larvig i mina öron. (såg det nyligen i en annan tråd) Har svårt att säga vad skillnaden är. Men det finns en väldig kraft i förlossningssmärtan som är häftig att uppleva trots allt. Dessutom finns det ju en förväntan kring hela situationen som i alla fall inte jag skulle känna inför en operation som föregåtts av trist smärta och feber.
Jag har också vänner som helt ärligt tycker att förlossningen var rätt lätt. Som mensvärk ungefär...

Återigen, alla är olika. De som berättar de värsta historierna håller på och bearbetar sina upplevelser. Det är faktiskt viktigt att komma ihåg. (precis som jag bearbetar som sjutton genom att svara i sådana här trådar.)

#20  Sv: Rationell rädsla? elv
2005-08-27 22:51:45

Det här med smärta... jag går ju själv runt och bara önskar att min förlossning ska sätta igång nu (under de allra sista veckorna av ens graviditet har man hunnit bli rätt less på det hela), vilket innebär att varje gång en sammandragning ens är det minsta smärtsam så blir jag jätteglad och hoppas och hoppas att nästa som kommer ska göra ännu ondare, så att jag kan vara säker på att det är på g på riktigt den här gången. Ganska bisarrt att verkligen gå och längta efter smärta på det viset, men smärtan innebär ju verkligen något positivt i det här fallet.

Därmed inte sagt att jag inte kommer att ligga och skrika efter epidural så fort jag trillar in på förlossningen, förstås =)

(För övrigt så föddes det ett barn med kejsarsnitt i serien Coupling på teve idag, och när pappan först inte lyckades uppbåda några särskilda känslor för det nyfödda barnet så kallade han sig själv för epiduralmannen (för att han upplevde att något hände men inte kände någonting)... det tyckte jag var hysteriskt kul. Sen när barnet öppnade ögonen och pappan helt plötsligt kände sig som pappa började jag gråta i stället. Håhåjaja. Man blir lite sentimental ;)

#21  Vilo millae
2005-08-27 23:36:03

Jag hållerprecis med. Och just det där att berätta och berätta hur det gick till tillhör den där tiden efter. Då tas det ju upp om en hade bedövning eller inte, men jag tycker fortfarande inte att det finns så stora motsättningar mellan kvinnor som hade smärtlindring eller inte. Olika erfarenheter bara!

För min del var förlossningssmärtan en positiv smärta och jag tror att det snabbade på processen, att ha så ont. Inte heller går det att jämföra med annan smärta, för den där smärtan vill så tydligt något. Det blir värre och värre, men det leder till att ett barn kommer ut. Efteråt var det ofattbart att en stod ut- samtidigt glömmer en väldigt fort. Att framkalla minnet av "hur ont det gjorde" känns rätt luddig... I slutändan handlade, i min del, att ha haft jättejätteont utan break i kanske fem timmar, (+flera timmar med inte lika hemskt ont då innan det riktiga värkarbetet satte igång).

Det var häftigt att uppleva den där smärtan också, trots allt var det en väldig väldigt kort tid av mitt liv.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?