Jag kommer att kopiera in valda delar av en ganska lång text som återfinns i sin helhet här http://www.ulydighed.dk/nordisk/tekster/femin….

Den tar upp flera olika frågor. Läs gärna artiklen i sin helhet. Kom gärna med kommentarer på den här texten. Att jag håller med Silvia Federici sticker jag inte under stol med. :-)

-------------------------------------------------

Framväxten av en gigantisk internationell babymarknad genom organiseringen av internationella adoptioner. Redan mot slutet av 1980-talet räknade man ut att ett barn anlände till USA var 48e minut och att i början av 1990-talet exporterades enbart från Sydkorea 5,700 barn varje år till USA. Idag har den här handeln, vilken feminister har beskrivit som den internationella
"barnhandeln", även spridit sig till de f.d. socialiststaterna, framförallt till Polen och Ryssland, där upptäckten av agenturer som sålde barn (1994 exporterades mer än 1,500 enkom till USA) har lett till en nationella skandal. Vi har även bevittnat framväxten av babyfarmer där barn specifikt produceras för export och det ökande bruket av tredje världen kvinnor som surrogatmödrar. Surrogatmoderskap, liksom adoption, möjliggör för kvinnor i de "avancerade" kapitalistiska länderna att undvika att sätta sin karriär och hälsa på spel. Regeringarna i tredje världen gynnas i sin tur av att försäljningen av varje barn inbringar utländsk valuta. Världsbanken och IMF ger stillatigande sitt samtycke till den här sysslan eftersom barnaförsäljningen bidrar till att korrigera
"demografiska överskott" och helt ligger i linje med principen om att skuldnationerna måste exportera alla resurser de har.

-------------------------------------------------

Om internationell feminism och "globalt systerskap" ska vara möjligt är det nödvändigt för kvinnor i första världen att göra till sin den kamp som kvinnor i tredje världen för mot strukturanpassning, skuldbetalning, införandet av egendomsrätt för intellektuell egendom, vilka är sätten som den nya internationella arbetsdelningen organiseras på och det starkaste beviset på att kapitalismen är ohållbar för en majoritet av världens befolkning. Det måste också betonas igen, liksom feminister i tredje världen så många gånger gjort, att ojämlikheterna som existerar mellan kvinnor på en internationella nivå förorenar den feministiska rörelsens politik. För tillgång till större resurser (resor, bidrag, skrifter och snabba kommunikationsmedel) har möjliggjort för europeiska och nordamerikanska feminister att genomdriva sina dagordningar på globala konferenser och uppta en hegemonisk position i definitionen av vad feminism är och vad en feministisk kamp måste vara.

-------------------------------------------------

Det är i den här bemärkelsen som feministisk politik måste omstörta den nya internationella arbetsdelningen och den ekonomiska globaliseringens projekt som är dess ursprung. Det är detta som är politiken vilken inspirerar "gräsrotsfeministiska" kamper och ursprungsbefolkningarnas kamper jorden över - kamper som kräver återlämnandet av exproprierad mark, skuldavskrivning och avskaffandet av "strukturanpassning" och privatiseringar. Det är även detta som är tredje världens feministers politik, vilka i åratal har påmint oss om att tal om jämställdhet inte kan skiljas från en kritik av det internationella kapitalets roll i plundrandet och återkoloniseringen av deras länder. De kamper som kvinnor för varje dag i sin vardag för att överleva är politiska kamper och feministiska kamper.

-------------------------------------------------

Sluta på inkopierade delar.

Så, varsågod att såga mej vid fotknölarna! ;-)

Jag håller med i sgs allt som skrivits.
Några invändningar har jag dock.
Dels finns det ändå barn som överges, vars föräldrar dör, vars tillvaro är odräglig och behöver hem, alla adoptioner är inte kategoriska barnköp.
Dels den internationella feminismen. Ofta framställs den västerländska feminismen som imperialistisk. Hur kan vi pusha den agenda vi tycker är "rätt" och inte göra kulturellt våld?

*Brummm, startar motorsågen*

Internationell adoption är en komplex förekomst som jag känner man inte kan ge en generell dom över. Man bör betänka att Sydkorea inte är ett U-land. Man bör också ta reda på det förfaringssätt som tillämpas i Sverige inför adoption. Det är inte så att man sätter upp sig på en lista och att ett barn sen kommer med posten. Men, visst kan det förekomma surrogatmödraskap som ett sätt att försörja sig. Jag vet inte hur pass vanligt det är, men i de fall den förekommer så organiseras den förmodligen av de mer ljusskygga förmedlingarna, med tanke på den kontroll som finns i de mer officiella.
Men, jag kan inte riktigt förstå hur man kan lägga ett ansvar på IMF och Världsbanken för att den typen av verksamhet fortsätter. Biståndspolitik är så mycket mer komplex än att den tillåter oss göra de slutsatserna.

Jag kan inte heller förstå varför det finns en förkärlek till att sammanblanda feminism med omstörtande av världsutvecklingen och dess delar, som t ex den ekonomiska globaliseringen. Jag kan inte förstå viljan att definiera en världspolitik som plötsligt alla "gräsrotsfeminister" ska anamma i alla kulturer. Men, jag gissar att det är en del av västvärldens koloniala arv: Att vi ska mynta begreppen, sen ska vi exportera detta (trycka ner i halsen?) till människor som försöker överleva med helt andra förutsättningar och med helt annan kultur, livsåskådning och vardag. Det hade nog varit så mycket mer konstruktivt om vi tittade på vilka behov som finns ur ett feministiskt perspektiv i andra länder, främst u-länder, och sen att vi utifrån detta försöker anpassa vårt samarbete med dem efter detta.

AJ! *känner hur motorsågen tröffar mej*

Ja, det var en bra sågning. :-) Jag inte tillräckligt insatt i den globala frågan om reproduktion och feministisk kamp så att jag kan bemöta dig och debattera. Har bara skrapat lite på ytan så alla åsikter och kommentarer emotses. :-)

Hoppas fler vågar skriva något. Jag vill gärna höra för och emot.

Två bittra sanningar som livet lärt mig: Kan nåt missbrukas, så kommer det att missbrukas. Och: kan det riktas emot kvinnor så kommer det att riktas emot kvinnor.

Ett sätt att bekämpa det som artikeln handlar om är att lyfta frågan. Adoption i Sverige är ju omgjordat av en process som ska se till att inte folk utnyttjas. En relevant fråga är ju om Sverige har vaksamhet mot den här typen av utnyttjande när det gäller vilka länder och organisationer vi samarbetar med.

I övrigt håller jag (som vanligt) med elinlite.

macramatic: "Det hade nog varit så mycket mer konstruktivt om vi tittade på vilka behov som finns ur ett feministiskt perspektiv i andra länder, främst u-länder, och sen att vi utifrån detta försöker anpassa vårt samarbete med dem efter detta. "

menar du "ur vårt feministiska perspektiv" eller ur det aktuella landets feministiska perspektiv.

Och så 10 000 kronorsfrågan, kan "vi" acceptera "deras" perspektiv?

Det är precis det som är frågan. Och den är berättigad.

För feminism innebär ett visst mått av moraliserande, det går inte att komma ifrån. Och det innebär ett ifrågasättande, _även av andra människors upplevelse av verkligheten_.

Clajo: Det jag menar är att om vi vill arbeta för att bredda feminism internationellt så ska vi uppmärksamma kvinnor i andra länder och hjälpa dem efter deras förutsättningar. Vad anser de är kvinnofientligt i sin miljö och vad kan vi göra för att hjälpa dem med detta? Jag tror t ex inte att man ska uppmana kvinnor i t ex Afghanistan att de ska slänga sina slöjor bara för att vi i Sverige anser att det är kvinnofientligt utan istället ta reda på vilka frågor som en eventuell kvinnorörelse där tycker är viktiga.

Gondul: Du gör mig för ett ögonblick väldigt osäker. Jag vet inte om jag själv är tillräckligt insatt i den globala frågan. Men, jag har en åsikt och jag vet att globalisering betyder något helt annat i många u-länder än vad den betyder för oss.

När det gäller globaliseringen så är många emot den här för att vi förlorar våra jobb. Och jobben kanske går till kvinnor i u-länder som jobbar för, i våra ögon, en spottstyver. Men, det kan ge dem en chans till ekonomisk självständighet. Så, en globalisering kan vara positiv för dem. Hade vi sett denna ekonomiska utveckling som ett fenomen som måste styras och regleras istället för att motverkas så tror jag att vi hade kommit mycket längre när det gäller mänskliga rättigheter och feminism på internationell nivå.

Ja, västvärldens välmående människor legitimerar denna handel i kraft av sina pengar och behov. I vissa fall blir det barnen till gagn men man bör i större utsträckning än vad som nu sker lyssna på de adopterade barnen när de blivit så pass vuxna att de kan uttrycka sina känslor inför vetskapen om att ha okända biologiska föräldrar långt bort i ett annat land. Behovet av att få bli adoptivförälder är stort. Hos många människor (men inte alla) är drivkraften att få en avkomma mycket stor. När jag fyllde 30 år så började jag själv tänka på att adoptera (men det låter sig lätt sägas när man är ensam tjej eller bor med en kille som egentligen inte vill ha barn). När jag såg unga mammor med barnvagnar så fylldes jag av ganska svåra känslor så drivkraften att adoptera måste ändå respekteras. En annan sak är att jag efter tio års envishet ändå blev med barn till sist. Just det, exakt, BLEV med barn! Vadå, det var MIN kamp och jag LÄT mig inte bli med barn,
Nej, JAG gjorde en man till pappa. Den som förstår vad jag menar med kvinnan som baskön förstår denna sista mening. Men samtidigt är det mig otänkbart att se ned på männen. De är på sitt sätt och vi är på vårt sätt men vår särart skall inte bara respekteras, nej, den skall BEGRIPAS och alla våra nedvärderade egenskaper skall komma att stå i en ny dager som egenskaper utan vilka samhället kommer att gå under. Här blev det väl litet av varje utav både reproduktion och feminism men nu tänker jag starta en ny tråd om Genuskunskap som EGET ämne i skolan. Om det vet jag inget men jag kan inget annat tänka mig än att det MÅSTE komma. Nu måste jag gå och sätta på fikat. Här sätter inte kaffet på sig av sig självt. Om inte jag gör det så händer ingenting: Va, inget fika på gång? Öh, i vilket skåp ligger filtren?
Ja,ja, vi SKA skärpa oss! Så är det att ha bara manliga arbetskamrater. Dom är ju hyggliga män/killar men att vara feminist känns ibland som att vada i sirap.

Macramatic: Det var det jag trodde att du menade, ville bara få det tydliggjort.

Jag tycker det är intressant att ställa sig frågan hur långt ens solidaritet sträcker sig.

Det blir, för mig omöjligt att, som Macramatic säger, låta bli att "sammanblanda feminism med omstörtande av världsutvecklingen och dess delar, som t ex den ekonomiska globaliseringen."

"vara feminist känns ibland som att vada i sirap. "

Det är det som gör dig till kämpe och hjälte.

Du får gärna utveckla din ståndpunkt. :-)