feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

jag fattar inte...


Gå till senaste inlägget



#1  jag fattar inte... Ell
2005-08-15 16:39:32

vad som driver en människa att göra en sån sak:

"Gärningsmannen överföll kvinnan på Stationsvägen. Där misshandlades hon innan hon släpades över bron som går över spåren, in i Rudans friluftsområde. Under två till tre timmar utsattes hon sedan för flera våldtäkter. Ett tyskt sällskap som campade i närheten märkte ingenting."

Hur står en sån man ut med sig själv?


DN "19-åring brutalt våldtagen i Haninge"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298…

#2  Sv: jag fattar inte... Michea
2005-08-15 16:41:29

Det är för jävligt.

#3  Sv: jag fattar inte... hamal
2005-08-16 23:25:03

Jo, det är verkligen för jävligt.

Men ännu värre var de två killar som mördade de två tjejerna på Hallandsåsen. De två killarna satt hemma hos en av dem och hade tråkigt. Det var ute på landet, det var sent, bussarna hade slutat gå och dom hade ingen bil. En av dem kom på tanken att ringa upp två tjejer han träffat för nån vecka sen - dom kanske kunde sno deras bil. Tjejerna var ute och körde och kom gärna och plockade upp killarna. Efter några timmars planlöst körande bad killarna om att bli körda upp på Hallandsåsen, dom behövde pinka. Utanför bilen sa dom till varann "Ska vi sno bilen nu?". Sen tog dom varsin tjej, slog henne med knytnäven, drog henne ur bilen, sparkade henne när hon låg på marken, och snodde sedan bilen och lämnade tjejerna att frysa ihjäl i vinterkylan. Några kilometer bort kvaddade dom dessutom bilen, som hittades nästa dag, och dagen efter det hittades bägge tjejerna ihjälfrusna.

Killarna åkte fast och det blev rättegång. Den ene killen erkände. Den andre, som varit drivande, nekade till allt men dömdes mot sitt nekande. Killen som erkände fick frågan: "Ni hade ju redan tillgång till bilen, men chaufför och allt - varför stal ni den?". Det enda svar han kunde ge var: "Vi hade inget att göra"....

Att killar mördar bara för att dom är uttråkade - DET är riktigt riktigt otäckt....

För några dagar sen rymde en av dessa killar men blev infångad igen efter något dygn - och då kom historien upp i tidningarna igen.

#4  Sv: jag fattar inte... Ell
2005-08-17 14:24:58

Ja det är oxå fruktansvärt, fast på ett annat sätt, av en annan kaliber. Det hnade varit fördjävligt om det varit två killar som blivit rånade på bilen och frusit ihjäl oxå. Men våldtäkt är en annan sorts ondska anser jag :) En sådan sak som sätter skräck i tjejer och som killar knappast behöver oroa sig för. Som fyller en sån vidrig funktion i samhället som alla killar tjänar på. Sen är det tydligt att förövaren anser sig ha makten och tillgång till en kvinnas kropp, när han vill. Det är ondska, samma som dubbelmorden, fast på ett annat sätt

#5  Sv: jag fattar inte... millae
2005-08-17 14:46:54

Det är liksom det att det aldrig går att jämföra det onda. Mord, våldtäkt...våldtäkt är i alla fall inte en mindre ond handling än mord, tycker jag. okej, man mister inte livet, men hela ens kropp, själ, jaget, rubbet, blir kränkt. Minnerna lever kvar överallt, för alltid.

När jag utsattes för våldtäktsförsök minns jag att jag tyckte att det om de våldtar mig är det värre än om jag skulle veta att de skulle döda mig.

Bara den grejen att de, tre unga män, körde runt i sin bil en kall natt i december för en massa år sedan och letade helt uppenbart efter ett offer, som blev jag, är ju helt sjuk.

Tre "vanliga" killar, en förlovad, en boende hos mamma och pappa, den tredje minns jag inte längre, fulla och med tillgång till kroppstyrka tyckte att de hade rätten att ta min kropp ifrån mig. Tyckte att bara för att jag gick ensam och de var tre skulle de kunna få mig.

I polisförhören efteråt sa de att de inte tänkte på att jag var så ung, 15 år, att jag inte såg så ung ut.

Jag kan inte förstå på vilket sätt min kropp skulle ha varit en mer lovlig tillgång för dem om jag skulle ha varit 25 eller 31 eller 85.

Jag är glad än idag at jag försvarade mig och slapp, men tankarna av att ha varit väldigt nära att bli gruppvåldtagen av en grupp fulla män i en bil, vetskapen om hur nära det var släpper mig inte.

#6  Sv: jag fattar inte... Ell
2005-08-17 15:01:34

Våldtäkter och sånna här mord känns så himla meningslösa!

#7  Sv: jag fattar inte... Kristin
2005-08-18 17:01:19

Jag tror att en kan jämföra det ökande antalet våldtäkter med det ökande antalet meningslösa misshandlar. Våldet trappas upp, både våldtäkt och misshandel är symptomatiska uttryck för det. Varför? För att det går förmodligen. Är offret en kvinna blir det våldtäkt, är det en man blir det i första hand misshandel. (Det finns även grova våldtäktssituationer där också.)

Jag tycker att misshandel kan jämföras med våldtäkt på många sätt. Det som gör att våldtäkt väcker större avsky är att det i första hand har riktats mot kvinnor (kvinnor = värnlösa) och att sexualiteten hos kvinnor förknippas med skam, något kvinnor ska skämmas för. (våldtäkt handlar inte om sex, men de facto att övergeppet sker i samma regioner gör att det lätt blandas ihop.)
Jag tror att om begreppen sex och övergrepp skiljs åt, separeras och om skammen i sexualiteten försvinner så kommer våldtäkt inte ha den starka skräckladdning som ligger i innebörden idag. Kvinnor kommer då inte att vara räddare för att bli våldtagna än att bli misshandlade, den ständiga paniska skräcken för sexuellt våld kanske skulle försvinna, även om inte våldet försvinner.

Jag tycker självklart att alla våldsyttringar är förkastliga, att både misshandel och våldtäkt är fruktansvärda uttryck som får hemska konsekvenser. Men jag tycker även att kvinnors paranoia inför tanken att bli våldtagna är än mer frukansvärd, en paranoia som ständigt och jämnt odlas av kvällspressen, oroliga föräldrar och välmenande hyggliga killar. Det är en rädsla som starkt bidrar till att begränsa kvinnors rörelsefrihet, en rädsla som i sig är ett lidande oavsett om hotet om våldtäkt föreligger eller ej.

Jag upplever att effekterna av våldtäkt och misshandel är i stort sett detsamma. En stark effekt efter en våldtäkt (som inte de misshandelsberättelser jag har hört vittnar om) är negativa effekter på en persons syn på sin sexualitet och sexuella relationer. Jag undrar om de starka effekterna skulle mildras om kopplingen sex och övergrepp försvann...? Jag är inte säker, men jag skulle gärna vilja se en sådan utveckling.

#8  Sv: jag fattar inte... Ell
2005-08-18 20:00:44

Sen, tycker iaf jag, att det är just i våldtäktsfallen och rättegången som genushierakin är tydlig. Där är det extra påtagligt

#9  #8 Kristin
2005-08-18 20:11:17

Håller med, det är stor skillnad på hur våldtäkts- och misshandelsoffer bemöts. I både första poliskontakten och i rättsalen.

#10  Sv: jag fattar inte... memma
2005-08-18 20:24:11

Detta är resultatet av en djupgående moralisk upplösning. Sänk spritskatten säger statsministern. Alkohol och våld mot kvinnor hänger direkt ihop. Så??

#11  Sv: jag fattar inte... millae
2005-08-18 20:25:46

Mm, om jag nu skulle spåna hur jag tror att dessa våldsverkare funderar... om killar misshandlas av okända (när det inte rör sig om rån i första hand) så är det väl för att de är avvikande eller uppkäftiga, för att de kanske kommenterar någon annan mans beteende.

Säkert av finns det flera andra anledningar också som gör att man kan bli påhoppad.

Om en man korsar liksom någons "gräns" med bara sin uppenbarelse eller med sina åsikter, klädsel, annat... då är man i farozonen. Är det då en annan man/en grupp män får för sig att den där typen ska sättas på plats, att han ska piskas livet ur? För att han är en utmanare på något sätt. Det är i alla fall så jag tänker att det kanske kan vara. Någon sorts rivalitet och utrryck av icke-tolerans...

Kvinnor däremot behöver inte vara på ett visst sätt eller yttra sig ens en gång, bara att vara en ensam kvinna räcker...att bli våldtagen och misshandlad.

#12  #11 Kristin
2005-08-18 20:42:38

Millae skrev:

"Kvinnor däremot behöver inte vara på ett visst sätt eller yttra sig ens en gång, bara att vara en ensam kvinna räcker...att bli våldtagen och misshandlad."

Tyvärr tror jag det är en utveckling som drabbar bägge könen. Jag vet flera fall där offret blivit påhoppat och misshandlat utan anledning. Om man godtar en anledning som att en man 'korsar någons gräns' och blir misshandlad för ex. att ha avvikande klädsel, så kan en appellera det även på kvinnor med ex. hon hade kort kjol och 'inbjöd' till våld. Jag tror att våldsyttringar i dagens samhälle är precis lika irrationella mot män som mot kvinnor, det är bara att det ibland yttrar sig olika.

#13  Sv: jag fattar inte... millae
2005-08-18 21:07:45

Nä, jag godtar inte det som en aledning, funderade bara ifall det kanske kan vara så. Att den där "icke-anledningen" är en just sån anledning. Att en man upplever att en annan man korsar hans gränser (och ingen annan kan veta ju vilka någon annans konstiga gränser kan vara...) men jag tror fortfarande att det verkligen inte spelar nån roll hur en kvinna är klädd eller vad hon gör eller säger, att hon inte behöver vara något annat än en kvinna för att bli våldtagen.

jag tar totalt avstånd från den där minikjolgrejen, jag tror inte våldtäkter (utomhusväldtäkter utförda av okänd/a gärningsman/män) har något att göra med hur offret är klädd eller ser ut.

men irrationalitet i både leden, men lite olika förklaringsmodeller tror jag.

#14  Hur man står ut med sig själv Ephemeer
2005-08-18 21:53:48

Jag tror att det finns två vanliga varianter.

-Rationalisering. "hon ville egentligen, jag har inte gjort något fel..." etc.

-De står inte ut med sig själva. Man ser sig själv som ett kräk, sjuk eller motsvarande. Jag tror att många som har gått "långt" är fruktansvärt fyllda av skam och äckel över sig själva.

#15  Sv: jag fattar inte... millae
2005-08-18 23:27:05

jag tänkte gen sak; att det förstås går bra att bli ett vanligt våldsoffer som kvinna om "är på fel sätt" eller har "fel kläder", "åsikter" etc... det minns jag i alla fall från högstadiet då jag mobbades för min askoola stil och fredsaktivism. men det där våldet var ju inte sexuellt laddat alls.

jag tror också att ephemeers varianter av våldtäktsgärningsmän är rätt vanliga typer. finns säkert andra också... i alla fall när gärningsmannen känner offret och det är inomhus vt är nog "tjataren" en rätt vanlig en. en som tycker att om en vill och en inte borde de kunna möta halvvägs, typ....

#16  Sv: jag fattar inte... elinlite
2005-08-18 23:35:22

För mig verkar våldtäkt vara närmare tortyr än "vanlig misshandel".
Dels för att det kräver ngt närmare planering och övervägande. Dels den repeterade fysiska handlingen.
Och dels för att det omfattar det innebär fysiska handlingar (dvs penis/instrument i kroppsöppningar odyl) som offret hellre skulle vilja förknippa med lust och njutning, det är alltså som en primitiv form för hjärntvätt.
Genom att koppla våld och misshandel till en fysisk känsla som offret under andra omständigheter gärna upplever som positiva har förövaren ersatt offrets "kropps" minne (dvs från att tex en penis i slidan är skönt till ngt negativt).

En misshandel med åtföljande smärta är ngt som de flesta upplever som negativt på alla sätt, kroppen har sällan positiva kopplingar till smärta.

(Och snälla, kan vi nu skippa en BDSM debatt, där handlar det om kontrollerad smärta).

#17  Sv: jag fattar inte... millae
2005-08-18 23:43:28

Just det elinlite, precis vart jag också ville komma!

våldtäkt och misshandel går inte under samma tak riktigt. dessutom vet jag inte om jag tror att våldtäkter egentligen ökar (det verkar mishandel göra), men kvinnor blir bättre på att anmäla.

att en man tycker att han har rätt att våldta en kvinna måste ju betyda att det finns en hel del felkopplingar i den mannen.

#18  Sv: jag fattar inte... jenslandberg
2005-08-21 01:30:53

Epheemer du har trevligt nog en alltför positiv bild av det mänskliga psyket. Jag önskar att fler var som du. Det finns ett alternativ tre, det vanligaste och det som de kräk av typen "vanliga killar" som överföll millae och ett oräkneligt antal andra tjejer: De kan och de vill. De har inga som helst moraliska invändningar. De kan och de vill, det är allt.

#19  jenslandberg Sveggo
2005-08-21 02:29:44

"De kan och de vill, det är allt."

Nja, det där känns som en undanflykt...
Jag tänker ungefär samma sak, det är kräk, a-moraliska, inte-riktigt-män...
Och då behöver vi ju inte leta i oss själva efter orsaker. Jag är övertygad om att grova våldtäkter och grov misshandel är ett resultat av manligheten, och om vi skyller på psykopati, drogmissbruk och psykisk sjukdom slipper vi liksom ta tag i det jobbiga...

Ephemeer är och snokar på rätt saker; rationalisering och ångest (tja, ärligt talat var det väl clintan i jäif som sa nåt liknande först...).

Jag ska dra på mig stora tänkarmössan och se om jag kommer fram till nåt...

#20  Svar till Kristin Tabris
2005-08-21 08:32:06

Jag har blivit misshandlad, på inget sätt har det lett till att jag hellre skulle önska mig död... skapat ångest givetvis, men en ångest som går att uthärda.

Jag har även blivit våldtagen... det däremot har lett till åratal av lidande... och även ett antal självmordsförsök.

Misshandel tar inte ifrån en ens egen kropp på samma sätt...
eller ens sexuallitet. Jag kunde fortfarande kyssa personer av det motsatta könet utan att få spy och kvävningskänslor trotts misshandel... det grava sexuella våld jag sedan fått uppleva har dock haft en annan effekt... "att döda en människa utan att döda den"


det handlar om att en akt som borde föra två människor närmare istället påminner om ens trauma... gör det omöjligt att fungera "normalt" sexuellt...

det handlar inte om att sexuallitet är skammligt...
det handlar om att någon varit inne i ens kropp mot ens vilja...
smutsat ner något som borde vara fint....

#21  #20 Kristin
2005-08-22 01:20:39

Jag håller med om mycket av vad du skriver. Jag har också blivit utsatt för båda sorternas våld i olika sammanhang och bearbetat det länge och väl. Jag förstår känslan med 'nersmutsning' och äckel eftersom jag själv känt den. Men, enda sättet för mig att komma över övergreppet var att betrakta det med samma ögon som om jag blivit utsatt för en grov misshandel, att vända känslan av förnedring utåt, att inte ta i det. Självklart går det inte i en handvändning och jag hade tur som snabbt fick professionell hjälp att bearbeta händelserna.

Dock tycker jag (när jag ser mig runt i min bekantskapskrets och andra jag jobbat med att skräcken efter våldshändelserna yttrar sig ungefär på samma sätt. Paranoia, extrem osäkerhet, mörkerrädsla, rädsla för att vara själv, rädsla för att vara bland andra, att inte våga gå ut o.sv. os.v. Och jag undrar fortfarande om jag inte lättare hade kommit över de övergrepp jag var utsatt för om den sexuella aspekten inte varit integrerad med våldtäktsbegreppet. Våldtäkt är våld, rätt och slätt. Det har inte ett dugg med sex att göra, men ändå pratar vi om sexualitet hand i hand med övergrepp. Det gör att våldtäkt som bregrepp också (utöver de rent fysiska aspekterna) rent psykiskt förknippas med sex. Jag skulle gärna se att en separerade dessa begrepp åt och i stället pratade om olika typer av våld.

Jag är riktigt trött och ska gå och lägga mig strax. Vet inte om det framgår vad jag menar. Kan förklara mig mer utförligt i morgon...

#22  Till Kristin memma
2005-08-22 19:29:45

Du skriver
" Men, enda sättet för mig att komma över övergreppet var att betrakta det med samma ögon som om jag blivit utsatt för en grov misshandel, att vända känslan av förnedring utåt, att inte ta i det. Självklart går det inte i en handvändning och jag hade tur som snabbt fick professionell hjälp att bearbeta händelserna". Dina erfarenheter är med all säkerhet mycket värre än mina. Jag var under ett par år utsatt för ett otal "relationsvåldtäkter" tills jag till slut inte orkade längre och flydde iväg. Dom samlagen var helt mot min vilja för det fanns ingenting annat än min killes råa lust.
Man kan fråga sig varför jag inte stack tidigare. Men ibörjan hoppades jag på vårt förhållande men sakta blev han en annan.
Det var en tid när jag ville vara så att säga snäll mot honom och var blåögd nog att tro att det skulle hjälpa. Våldet bestod egentligen i att jag flera gånger i veckan även under mens fick hans penis inkörd i mig utan att jag var förberedd "därnere". Det gjorde så förbaskat ont och jag var rädd att något skulle gå sönder. När jag några gånger vägrade så hotade han mig och då skulle jag så klart ha vänt mig till polisen. Jag har svårt för att som du skriver vända förnedringen utåt. Jag misstänker alltid killar för att förvandlas på detta hemska sätt och jag får väldigt litet ut av samlag på grund av detta. Min sexualdrift är det inget fel på men jag känner mig äcklig därnere. Jag har väl mig själv att skylla. För många misslyckade relationer, vek men segt viljestark och uthärdande. Det kanske är därför som machokillar med svagt självförtroende dragits till mig och eftersom dom sett ganska attraktiva ut så har jag fallit dit och sedan fått mitt straff. Jag känner mig litet plågad av att just mina erfarenheter gjort mig till feminist men jag har det sista året insett att allt handlat om mig som agerande underordnad i en tvåsamhet som jag TILL VARJE PRIS försökt rädda. Nu slutar jag för Emma ska i säng!!

#23  #22 Kristin
2005-08-23 13:21:26

memma skrev:
"Dina erfarenheter är med all säkerhet mycket värre än mina."

Det tror jag absolut inte. Jag tror inte att det går att mäta vilket som är värst. Det beror på hur det upplevs och vilken hjälp en får. Ett förhållandevis 'milt' övergrepp kan upplevas som ett större trauma än ett grovt. Jag tror att det är väldigt olika beroende på hur det upplevs. En sk. överfallsvåldtäkt är nog lättare att få snabb hjälp med än en/flera relationsvåldtäkter, då många har fördomar om hur det är att leva i en relation där det förekommer. Jag har hört folk som ställt sig frågande till varför offret "vill stanna kvar i relationen", och har en "skyll dig själv"- mentalitet till sådana fall, en mentalitet som spär på skammen ännu mer.

Jag är mycket positivt inställd till den nya 'våldtäktsakuten' på Södersjukhuset. Förhoppningsvis samlas stor teurapeutisk kunskap på samma ställe och kan förmedlas till andra akutenheter runt om i landet. Snabb hjälp är nog a och o i sammanhanget. Lite som när en blir avkastad från en häst. Sätter en sig inte upp direkt igen blir traumat/rädslan än större. Dåligt exempel i sammanhanget iofs.

#24  Sv: jag fattar inte... Vavva
2005-08-23 13:41:15

Håller med om det Tabris skriver. Våld är hemskt, men ångesten gick för mig att hantera. Min våldtäkt var 12 år sedan, men lever liksom med mig dagligen och har påverkat varenda relation jag haft sen dess.

Våldtäkt tar kränkningen till en annan nivå, av samma skäl som Tabris skriver, det som borde vara skönt och tryggt och avslappnat förknippas med våld och smärta och känslan av att bara vara en bit kött, en känsla som säkert förstärks av att hela resten av samhället också verkar tycka att kvinnor i första hand är vackra, tillgängliga köttstycken. Att bli misshandlad (nu räknar jag INTE in misshandel i nära relationer) degraderar mig inte till en icke-människa. Det gör en våldtäkt.

//Alva

Disclaimer: Det ovan är endast mina egna känslor och uppfattningar. Jag är medveten om att någon annan som misshandlats och våldtagits kan känna helt annorlunda.

#25  Sv: jag fattar inte... tomasE
2005-08-23 14:34:22

jag tycker varje våldtäkt vare sig alla dom som vardagligt sker och de som media rapporterar om är kränkande för varje drabbad människa och sprider vilt brett den sjuka köns synen effektivt.

Jag håller även med om att genusstrukturen syns klart i rättsmalningen från polis till domstol som stjärnorna på den molnfria natten när det gäller våldtäkter på kvinnor!

Prat efter handling är enkelt men handling innan prat är...

#26  Sveggo jenslandberg
2005-08-27 00:53:09

Vaddå slipper ta tag i problemet? Det är ju att gärningsmännen saknar de mest grundläggande spärrar som ÄR problemet. Jag tror nog att du tolkar in ett "utanifrån"-perspektiv i det jag skriver. Tro mig - jag är i allra högsta grad på "insidan". Jag har letat orsaker till allt jävligt i världen i mig själv i flera år nu - och jag är tacksam att jag kan både göra rationella val och leva efter dem.
Jag anser att det kan vara konstruktivt att skylla gärningsmännens benägenhet för övergrepp på könsroller enbart om det ger oss verktyg att arbeta med. Den enda koppling jag ser tydligast gamla vanliga: killar kommer ofta undan med att skada andra redan som barn. De kanske får skäll, men de hjälper dem ju inte att förstå vad det handlar om. Givetvis ska det finnas program för att injicera försståelse för gällande värderingar även för de som blivit vuxna - men då är det ofta så sent att investeringar i tid och pengar knappt ger effekt. Om vi går ner i åldrarna med åtgärderna är jag personligen övertygad om att vi kommer få bättre resultat, såväl inom ungdoms- och fångvården som samhället i stort. Att vuxenvärldens kommunikation med barn till största delen påverkas av barnets kön är ett stort problem. Om sedan biologiska faktorer spär på det hela är inte jag kompetent nog att bedöma, men jag anser att den biologiska faktorn i sådana fall är ett incitament för mer åtgärder och inte en ursäkt för att det sker övergrepp.
Jag fokuserar här på barnen eftersom de fortfarande är så lätta att forma. Ingen kan väl motsäga att dagens barn är morgondagens offer och gärningsmän?
[Det här var lite OT, men jag har gärna fokus på gärningsmännen ett tag till.]

#27  svar till kristin memma
2005-08-28 07:36:03

Ja, det är möjligt som du säger, men en överfallsvåldtäkt låter värre eftersom man där faktiskt riskerar att dö. Relationsvåldtäkter är mer diffusa men kan blockera ett nytt bra sexliv med en ny man. Varför man håller sig kvar vid en man som
våldtar i hemmet kanske verkar fullständigt obegripligt för en utomstående men jag är ju själv ett sådant exempel. Jag gör ett intryck av att vara stark utåt men har en inre mycket vek sida. Jag antar att det är därför som sk. macho-killar alltid dragits till mig , alltså machos som i själva verket varit ganska svaga inuti.
När det gått en längre tid så framträder ju min veka sida och jag förefaller inte längre vara den starka tjej som en sådan slags macho kan hålla i handen när det åskar. Detta är frustrerande för en sådan kille och bestraffningarna sätter igång i mitt fall med samlag som så småningom får karaktären av rena våldtäkter. VARFÖR lämnade jag inte direkt detta förhållande? JO, därför att det var hans SVAGA sida som jag kände en ömhet för och hoppades i det längsta att macho-sidan skulle mogna till styrka. Dessutom var jag mitt uppe i min desperata kamp att bli med barn och det till varje pris och ingen uppoffring kunde vara tillräckligt stor för detta. Sedan tillkommer självklart faktorer som man inte kan bortse ifrån men som inte går att dra upp i ett sådant här mer allmänt forum eftersom de är av mycket privat natur. Min varning är i varje fall att man ska se upp med macho-killar som bär på ett inre som är fyllt av komplex och som dom inte kan hantera naturligt pga sin inre svaghet. Jag antar att jag borde kontakta någon specialist som jag kan diskutera med och inte låta min frustration när det gäller män få ett okontrollerat utlopp på denna sajt. Å andra sidan orkar jag inte med fler samtal med expertis just nu eftersom jag är uppfödd nästan med konsultationer pga den allvarliga genetiska inresekretoriska sjukdom jag har ( och som inte förts vidare till min dotter). Jag har ofta funderat över om jag är feminist pga detta, men min slutsats är att min bakgrund nog utlöst min feministiska kampvilja. MEN, som du vet,
när man väl fått på sig feminismens glasögon så ser man en massa saker runt om sig som får en att vilja desperat ropa: "MEN SER NI DÅ INTE?"

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?