feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Ej publicerad replik i DN


Gå till senaste inlägget



#1  Ej publicerad replik i DN Krysset
2005-06-16 10:58:02

Den här publicerades i maillistan för genusforskning som jag prenumererar på. Tydligen har DN inte velat ta in den här repliken, vilket jag ställer mig undrande till. I övrigt vill jag bara förmedla den:

"Hej,

Nedanstående text är en replik från Utredningen om kvinnofridsuppdragen på Bo Rothstein och Ann-Marie Morheds debattartikel på DN-debatt 3/6 2005. Eftersom DN inte publicerar den och vi ser det som mycket angeläget att den läses - inte minst av genusforskare, sprider vi den på detta sätt.



En förvanskad könsmaktsförståelse

De senaste veckornas debatt har inneburit ett sällan skådat angrepp på feminismen i såväl dess teoretiska som politiska former. Feministisk våldsforskning hånas, röster höjs för att frysa bidragen till kvinnojourerna och en formidabel hetsjakt bedrivs mot en av denna forskningstraditions företrädare, professor Eva Lundgren vid Uppsala universitet. Att debattens utgångspunkt är en grovt förvanskad bild av våldsforskning och kvinnojourernas verksamhet, serverad i två TV-program som fått över hundra anmälningar hos Granskningsnämnden för radio och TV, tycks inte bekymra nämnvärt.

På DN-debatt (3/6) sällar sig professorn i statsvetenskap Bo Rothstein och föreståndaren för Nationella sekretariatet för genusforskning fil dr Ann-Marie Morhed till den anti-feministiska talkören. I deras artikel karakteriseras också Utredningen om kvinnofridsuppdragen, som vi arbetade med under 2004 (och som tillsattes av regeringen i december 2003, inte 2002 som påstås i artikeln), som uttryck för en "bisarr ideologi".

Utredningen presenterade i december förra året betänkandet "Slag i luften" (SOU
2004:121) där vi analyserar de myndighetsuppdrag som gavs i samband med kvinnofridspropositionen (prop 1997/98:55). Analysen görs, i enlighet med direktiven, utifrån en könsmaktsförståelse av mäns våld mot kvinnor. Mot bakgrund av de brister som kunde konstateras i myndighetsarbetet föreslår vi ett antal åtgärder. Rothstein och Morhed beskriver några av dessa så felaktigt att vi måste reagera.

Vi föreslår i betänkandet att en nationell expertgrupp skall utarbeta handlingsplaner för kvinnofridsarbetet utifrån av riksdag och regering fastslagna utgångspunkter. Det handlar alltså inte om att skapa ett policyskapande ”styrorgan” utan om att komma till rätta med att myndigheterna struntat i att genomföra demokratiskt fattade beslut. Vår utredning visar att inte någon av myndigheterna har tagit fram handlingsplaner, trots att regeringen ålagt dem detta. Gruppen ska bestå av myndighetsrepresentanter och forskare – inte, som felaktigt anges, av politiker eller frivilligorganisationer.

Vi pekar på att forskningskompetens bör samlas i ett nationellt forskningscentrum. Vi föreslår också att ett forskningsprogram upprättas från vilket pengar delas ut enligt samma förfarande som i forskningsråden - med andra ord just det Rothstein och Morhed efterlyser.

Dessutom föreslår vi kommunala enheter för våldsutsatta kvinnor och barn och våldsutövande män (s 231 i betänkandet). Det finns nämligen ingen motsättning mellan en könsmaktsförståelse av våld och behandling av våldsamma män, något inte bara Rothstein och Morhed utan även andra debattörer söker göra gällande.
Att ha ett könsmaktsperspektiv betyder varken att individuella skillnader suddas ut eller att enskilda berövas den hjälp de behöver. Därför föreslår vi att insatser för våldsutövande män utvärderas. Vi lyfter också fram den modell som utvecklats inom norska Alternativ til Vold - en behandlingsmodell som utgår ifrån en könsmaktsanalys, inte minst utvecklad inom feministisk forskning.

Det borde vara självklart för professor Rothstein och fil dr Morhed att basera sin kritik på fakta; vad våra förslag faktiskt handlar om och vari vår analys tar sin utgångspunkt. I stället skriver de fram en nidbild där ett könsmaktsperspektiv ges innebörder som att män inte ska få vård, att alla män ses som brottslingar, och där feministisk forskning är sekteristisk.

Men när Rothstein och Morhed uttrycker sitt förakt för den förståelse av våld vi använder i utredningen, avfärdar de samtidigt en förståelse sprungen ur en internationellt omfattande och etablerad forskningstradition är utgångspunkten också för FNs arbete mot mäns våld. Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor från 1993 beskriver våld mot kvinnor som ett uttryck för ojämlika maktförhållanden mellan könen. Vidare skriver man: ”Våld mot kvinnor är en avgörande social mekanism, genom vilken kvinnor tvingas in i en underordnad ställning gentemot män”. Samma synsätt återfinns i flera nationella jämställdhetsdokument och ligger till grund för Amnestys arbete för kvinnors mänskliga rättigheter.

Könsmaktsförståelsen i dess olika teoretiska och politiska former kan sägas förenas av att mäns konkreta våld mot kvinnor och barn tolkas i ett socialt och kulturellt sammanhang där män överordnas kvinnor. Våldet kan med denna förståelse inte separeras från den diskriminering och de kränkningar kvinnor utsätts för på alla områden i samhället: på jobbet, på gatan, i media, på krogen och i familjen.

Utifrån denna grundtanke följer att det inte går att stoppa våldet utan att förändra synen på vad som är möjligt att göra mot kvinnor, och att förändra de föreställningar som knyter samman manlighetsskapande, makt och våld. Det är dessa föreställningar och könsnormer som gör att män, enligt internationella beräkningar, utgör över 90 procent av våldsutövarna i världen, och det är dessa föreställningar som vi måste våga göra upp med om våldet någon gång ska få ett slut.

Vi befarar att legitimiteten för olika former av politiska åtgärder mot detta våld minskar när ett helt forskningsfält - internationellt etablerat sedan flera decennier - avfärdas. I den debatt som nu rasar om den "extrema feminismen" och kvinnors manshat hamnar, som så ofta, de viktigaste frågorna helt i medieskugga. Frågorna om hur vi ska förstå och bekämpa den aggression och det våld som män utsätter tiotusentals kvinnor för varje år – bara i Sverige.

Fil dr Åsa Eldén, Uppsala universitet
Utredare Peter Söderström, Västerbottens läns landsting Fil dr Maria Wendt Höjer, Stockholms universitet

Utredningen om kvinnofridsuppdragen"

#2  Sv: Ej publicerad replik i DN yoghurt
2005-06-16 11:02:21

Trist att det refuserades, det hade varit kul att se Rothstein/ Morheds svar.

#3  Orsak till våld? Robert
2005-06-16 11:11:24

Vad är då orsakerna till våldet i samhället?

Är det olika orsaker beroende på vilken könsgrupp som förrövare tillhör och vilken könsgrupp som offret tillhör?

Finns det endast en förklaringsmodell som förklarar allt våld eller finns det flera?

Vad är orsakerna till:
- Mäns våld mot andra män?
- Mäns våld mot kvinnor?
- Mäns våld mot barn?
- Kvinnors våld mot andra kvinnor?
- Kvinnors våld mot män?
- Kvinnors våld mot barn?
- Barns våld mot sina föräldrar?

Går det att generallisera för alla dessa fall eller ens för varje fall för sig?

#4  #3 Tillägg... Robert
2005-06-16 11:12:53

Vad är orsaken till barns våld mot andra barn?

Det är ju betydligt mer vanligt att barn slåss med varandra än att vuxna gör det!

#5  Sv: Ej publicerad replik i DN Pirjo
2005-06-16 11:57:58

Barns våld mot andra barn - det är väl något naturligt, instinktivt (reptilhjärnan)?
Och socialisering är väl att försöka kanalisera/sublimera denna instinkt?

Jag tror vi alla är födda med förmåga till aggression och våld - och när vi växer upp fattar vi att det är farligt att slå på de som är större och starkare - det kallas för självbevarelsedrift... Sådant fattar även djur... Fly eller fäkta

Vi människor har möjlligheten att välja om vi vill slåss eller inte... Det är väl ett tecken på mänsklighet att det finns lagar som förbjuder våld? Även om dessa sätts helt ur spel när det gäller krig...

Att blanda in kön i detta tycker jag är befängt... Det "naturliga" för män är väl att slå andra män? Revir/hierarki... Att slå kvinnor eller barn har väl ingen vettig funktion för artens överlevnad?

#6  #3 Kristin
2005-06-16 15:26:18

Det finns givetvis massor med olika förklaringsmodeller till våldsbenägenhet. Jag tvivlar på att en sociolog, psykolog och medicinare använder sig av samma modeller till att förklara våld.

Jag tror inte att våld uppstår på grund av en specifik faktor. Det finns olika förklaringar i olika situationer och det är därför de finns olika typer av forskningsperspektiv på detta. I en del fall kompletterar de varandra fullständigt, i andra fall krockar de hårt med varandra. De krockarna behövs ju för att vetenskapen ska fortsätta att utvecklas.

mäns våld mot andra män - kan således förklaras med div. könsstrukturella förklaringar, medicinska förklaringar, sociologiska förklaringar m. social bakgrund etc etc. Ofta behöver ju många olika situationer bli kartlagda innan analys sker, och vill man bara använda sig av ett perspektiv så anger man det och förklarar varför. Då får man ju klarhet i hur forkaren tänker och kan själv appellera andra modeller på samma fall för att verifiera-falsifiera.

Man måste mao se varje enskild förklaringsmodell för sig och utifrån den kontext-perspektiv den är skapad.

#7  Sv: Ej publicerad replik i DN Joss
2005-06-16 16:13:54

Könsmaktsförståelse????????????


I sann feministisk anda borde det väl heta könsrollsförståelse!!!!!!

Det finns inte en könsmaktsordning. Det finns en kapitalmaktsordning och ett könsrollsförhållande.

#8  Sv: Ej publicerad replik i DN Golem21
2005-06-16 16:18:51

Det är väl känt att våld även förekommer inom enkönade förhållanden. Enligt Petra Östergren har 25-32% av alla lesbiska varit utsatta för våld av en samkönad partner. Hur vill radikalfeministerna förklara detta? Är det manssamhällets även i detta fall som ligger bakom våldet? Jo självklart är det så. Ni hade väl inte trott något annat?
Catrin Holmberg och Ulrica Stjernqvist vid Centrum för Genusstudier vid Stockholms universitet håller för närvarande på med en kartläggning av just våld inom lesbiska relationer. I Kvinnotryck nr 8 försöker de ärerädda sin könsmaktsteori genom att konstruera en i mina ögon helt fantastisk slutsats. För att kunna förklara förekomsten av våld inom lesbiska förhållanden måste man "komma ihåg att parrelationen som sådan är en patriarkal institution och är därmed till sin form genomsyrad av manliga strukturer, oavsett vem eller vilka som bär upp den. Rent konkret betyder det att parrelationen/äktenskapet får sin betydelse och därmed sitt innehåll genom de manliga maktstrukturer som genomsyrar vårt samhåll" http://www.roks.se/kvinnotryck/2004/KT8_04_re…
Jag måste säga att jag är helt imponerad av denna fantastiska slutledningsförmåga! Holmberg/Stjernqvist spikar in ännu en ad hoc-lösning i den så omhuldade könsmaktsteorin. Med deras obevekliga metod är det inte längre nödvändigt med seriös empirisk forskning. Finns det avvikelser så tänjer vi bara lite på de teoretiska ramarna! Till slut så återstår bara ett vackert men ack så poröst luftslott!

#9  #8 Joss
2005-06-16 16:24:32

Ja det är ju en briljant tolkning av verkligheten så att den blir som intresset säger. Om det skiljer mellan kartan och terrängen så är det terrängen som är fel.

Slutsatsen är således att även ett matriarkat är en patriarkal struktur.

Hå hå ja ja!

#10  #5 (pirjo) Robert
2005-06-16 16:31:52

Om det nu är så att för barn så är våld naturligt, men med stigande ålder så socialiceras barnen till att våld inte är OK, då kan ju inte feministernas påstående om att "män socialiseras till att vara våldsamma" stämma.

På sin höjd kan man då säga att "män till en mindre grad än kvinnor socialiseras till att våld inte är OK".

#11  # 8 Golem21 Krysset
2005-06-18 13:04:57

Jag förstår inte hur du resonerar. Parförhållandet i vår kultur är väl begreppsmässigt oerhört kopplat till idén om föreningen "manligt"-"kvinnligt". Därmed är det ju begreppsmässigt länkat till en hel vidare struktur av värden och normer som sorterar "verkligheten" på ett sätt som upprätthåller våra sociala strukturer. Vad är det för "ad hoc-lösning" att peka på det?

"Könsmaktsteorin" som du talar om - vem formulerade den? Jag känner inte till denna teori, så det vore intressant att få reda på upphovet och vad den egentligen innebär.

Gjorde en sökning på susning.nu - inget resultat.
Gjorde en sökning på google - det verkar som om mest icke-feminister använder ordet... Men ingenstans hittar jag en vettig referens. Jag känner nämligen inte till någon formulerad könsmaktsteori.

Däremot att man kan studera _könsmaktsordning_. Det finns dock ett konstaterande att män i en majoritet av kända kulturer har varit maktmässigt överordnade kvinnor. Kan det vara den observationen du menar? Att det _finns_ en konstaterad genusrelaterad maktordning i vårt samhälle som har rötter i vårt förflutna - är det detta konstaterande utifrån sakfakta som du kallar "könsmaktsteori"? Jag försöker förstå vad du talar om här, men det är inte lätt...

#12  #11 Krysset mansgrisen
2005-06-18 14:20:39

Det som avses med könsmaktsteorin är det samma som du hävdar är en "observation".

De som tror att din "observation" är ett falsarium föredrar att kalla den för teori för att markera att de inte tror på den. Vore ju ett erkännande av den att kalla den för observation.

Förstår du?

#13  Sv: Ej publicerad replik i DN Golem21
2005-06-19 10:09:15

Ok, jag menade könsmaktsordningen.
Med ad hoc-lösning menar jag att man i detta fall inte erkänner empiri som tycks motsäga den teoretiska ramen utan försöker rädda teorin genom av vidga den till det absurdas gräns. På så sätt liknar tankarna om en genusrelaterad maktordning marxismen. Den är inte falsifierbar. Empiri som motsäger teori förkastas eller förklaras.

#14  # 12 Krysset
2005-06-19 10:18:21

Okay!

Då vill man lämpa socialantropologiska observationer över ända och mena att de är ogiltiga?

Då vill man stryka ett stort kryss över en diskussion som pågått och fortfarande pågår inom socialantropologin och hävda att de inte vet vad de talar om?

Det här är fortfarande inte fråga om någon teori, utan slutsats man har dragit av observationer. Ja, de har blivit ifrågasatta, framför allt av "natives" som har menat att etnocentrism och patriarkaiska ideer från observatörernas sida ibland har osynliggjort de kvinnliga maktstrukturerna. Vilket har fått till följd att man uppmärksammat observationerna/diskussionerna fortgår.

Det intressanta är att det tycks som om begreppet "könsmaktsteorin" har fått många att tro, även bland feminister, att det finns en sådan. Jag vet att Pierre Bourdieu tydligen var inne och tassade på området, men jag tror inte han skapade någon teori om det...

Ah, det här är så intressant att jag tror jag måste skapa en ny tråd om det! Jakten på den beryktade teorin - könsmaktsteorin! Är det en teori som antifeminister har lanserat eller finns den faktiskt?

#15  Sv: Ej publicerad replik i DN Golem21
2005-06-20 10:31:43

Till Krysset: se inlägget på http://www.feminetik.se/diskutera.php?sub=3&a….

Du borde använda en annan sökmotor än www.susning.nu.
Pröva med Google i stället! Uppenbarligen var inte mitt begrepp "könsmaktsteori" så tokigt när Eva Lundgren m fl akademiker har använt denna term. Jag trodde att ni genusfostrade feminister hade bättre kolla på vad era testuggande företrädare hade för begreppsapparat ;-)

#16  Sv: Ej publicerad replik i DN Golem21
2005-06-20 11:30:13

Krysset skriver att "parförhållandet i vår kultur är väl begreppsmässigt oerhört kopplat till idén om föreningen "manligt"-"kvinnligt". Jo, men var kommer de lesbiska förhållandena in någonstans? Homosexualiten har betraktats som en avvikelse i vår kultur och homosexuella har själva valt att försöka hitta nya former för samlevnad. Det är t ex en myt att man inom lesbiska förhållanden väljer en relation som liknar heterosexuellas livsstil. Det förekommer men behöver verkligen in inte vara det typiska. Man möter också på vanföreställningen att i en lesbisk relation har en i förhållandet typiskt feminina drag, medan den andre partnern är dominant ("manhaftig). Också det kan förekomma utan att för den skull behöver göras till en regel. (Vi vet för övrigt att heterosexuella förhållanden inte heller behöver vara uppbyggda kring relationen dominant-passiv.).
Så hur ska vi då förklara förekomsten av våld inom lesbiska parförhållanden? Tja, man kan ju alltid välja den reträtt som Krysset har valt genom att hänvisa till att parförhållanden i vår kultur är en patriarkal inrättning. De lesbiska kvinnorna skulle således utan att de själva vill det vara ett offer för manssamhällets förtryck. Suck! Mot denna fega och tyvärr ur vetenskaplig synvinkel invändningsfria lösning (den är lika invändningsfri som marxismen eftersom den alltid kan förklara avvikande fenomen med hänvisning till den övergripande strukturen) skulle jag vilja plädera för ett betydligt mer intressant tillvägagångssätt. Välj enkelheten som ledstjärna och fundera över om inte empirin vittnar om fundamentala begränsningar i teorin! Kan det vara så att våld och maktutövning måste förklaras utifrån andra faktorer än kön? Varför i så fall inte öppet studera tänkbara alternativ till genuskonstruktionen?

Mitt råd är: Lägg den så heliga teorin om en könsmaktsordning åt sidan och granska makt och maktutövning utifrån andra premisser! Vetenskap innebär per definition av söka ny kunskap. Och god vetenskap innefattar i grunden ett kritiskt och öppet sinnelag. Tyvärr verkar många ”genusforskare” ha glömt detta.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?