Hej alla, eftersom jag i de flesta fallen är emot feminister, här en liten anekdot som fick mig att halla med, atminstone delvis. Jag och min homosexuelle partner tog med min väns tvillingar ut i lekparken häromdagen (vi planerar att skaffa egna barn med surrogatmamma - ett omrade där vi naturligtvis inte haller med svenska feminister och konservativa). Det skulle väl kunna ha varit vara barn, och vi var lite interesserade av hur folk skulle reagera (Frankrike).

Flera personer, unga som gamla, oberoende av varandra, kom upp till oss och berömde oss för att vi tog vart ansvar och gav vara fruar (vos femmes!) en paus! Det var som om vi förtjänade medalj enbart för att kunna umgas med barn.

Jag förmodar att en kvinna aldrig skulle fa dylikt beröm, hur mycket hon än gör. Istället har hon press att göra karriär ocksa, utan att lämna barnen i sticket.

Baksidan av denna sortens konservatism för män är naturligtvis enorm: betydligt mindre rättigheter som föräldrar och en ständigt överhängande risk att misstänkliggöras för den ena styggelsen efter den andra. Men detta torde stärka argumenten för att luckra upp könsrollerna, inte undergräva den.

Varför anser ni er ha rätten till det? Kvinnor är människor, inte maskiner du kan hyra för en peng.

Rodriguez, om du vill diskutera det föreslar jag en annan trad (eller referera till tidigare diskussioner). Men lite kort:

- Jag har aldrig hävdat eller sett det som en rättighet, utan som ett privileg som vi tillkämpar oss genom att engagera oss enormt bade känslomässigt och finansiellt;
- Jag ser det som absurt att antyda (vilket du inte gör, men manga gör) att vi skulle vara sämre föräldrar än naturliga föräldrar - medan vi har funderat och planerat i över tio ar, föds manga barn av "misstag" till föräldrar som inte planerat nagonting;
- Jag inser det moraliskt fragvärdiga i att kvinnor gör detta av enbart ekonomiska skäl - förkastligt av samma anledning som organförsäljning. Men vi lugnade oss när vi insag hur genomreglerad den här sektorn är, och hur manga atgärder vidtas för att säkerställa att exploatering inte förekommer. Till exempel är betalningen relativt blygsam, och kvinnor som inte har haft barn förut, har en svar finansiell situation, eller har nagra som helst bekymmer med hälsan, antas inte till programmet. Paret lär känna surrogatmamman under en längre tid innan alla parter kommer överens. De flesta gör det helt enkelt eftersom de älskar barn och brinner för att hjälpa dem som ocksa vill ha barn. En del är ocksa engagerade för homosexuellas rättigheter, och alla de bögpar med barn vi lärt känna har blivit nära vänner med surrogatmamman.

Mostandet är patagligt, inte bara fran könsrollskonservativa och feministiska hall, utan även fran vara vänner. Vi har besegrat homofobi i vart samhälle, men de stycken som lever kvar kommer fram när det handlar om det viktigaste man kan tänka sig: barn, var fortlevnad. Jag kommer inte en sekund att latsas som om vart beslut inte är egoistiskt i en viss utsträckning, men du kanske atminstone ser att ett par som har varit tillsammans i tio ar, som älskar barn, som kämpar mot allt fran fördomar till juridiska hinder (fängelsestraffhot i Sverige), och som är beredd att investera 20 ar av sin tid och flera arslöner i en process utan garantier, kanske atminstone skulle fa möjligheten att samarbeta med villiga parter för att uppfylla den drömmen? Och kanske skulle vara bättre lämpade föräldrar än de som föds för att, till exempel, en människofientlig katolsk kyrka förvägrar kvinnor (och män) preventivmedel?

Men det kanske är önsketänkande.