I det här inlägget

http://www.weeklystandard.com/articles/neo-vi…

i den pagaende hätska amerikanska debatten om alternativa disciplinförfaranden med lägre bevisstandard i sexualbrottsmal pa universitet, medger författaren att lägre bevisstandard kommer att leda till missbruk och falska domar. Men, hävdar hon, det är värt det - de som döms falskeligen har förmodligen betett sig illa i alla fall, och det knullas pa tok för mycket pa universitet överlag.

Vi här i Sverige häpnarr säkert över sexualmoralism som verkade unket till och med pa 50-talet. Men det ligger väl i linje med hur en del andra feminister argumenterat - bland annat att de som anklagas skall fa lära sig en läxa, även om de inte är skyldiga.

Var ligger skillnaden mellan denna sortens feminism och sexualkonservatism numera?

Jag kan hålla med om att det inte är lämpligt att ha sex i föreläsningssalen eller i labbet. Men jag gissar att hon inte syftar på det, utan campus? Hur skulle det förbudet kontrolleras? Övervakningskameror i alla studentrum? :-D

Om falska anklagelser om övergrepp "är värt det", så kommer väl antagligen likaledes falska anklagelser om brott mot eventuella sexförbud också vara värt det...

Detta är inte uttryck för någon 50-talsmoralism.

I dessa frågor har både USA men också i stor utsträckning Väst i övrigt blivit MER moralistiska.

Att president Kennedy (en president jag dessutom gillar mycket) knullade runt som en duracellkanin ansågs inte särskilt besvärande i början på 60-talet. Men en avsugning från Lewinsky ledde till att Clinton 1999 blev den andra presidenten i USA:s historia att ställas inför riksrätt.

Clinton ställdes inte inför riksrätt pga avsugningen, utan för att han (förmodades) ljuga om den. Hans politiska motståndare hoppades därmed kunna beslå honom även med övriga lögner.

Att det inte sågs lika besvärande på Kennedys tid beror väl mest på att det inte drogs fram i ljuset (som en karaktärsfråga) på samma sätt.

Eftersom det var mer accepterat.