feminetik.se feminetik.se

Just nu 15 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Hur känner man sig när man blir "objektifierad"?


Gå till senaste inlägget



#1  Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? Intryck
2014-04-30 19:14:53

Det är nog i den ändan man måste börja för att komma åt eventuella problem med "objektifiering".

Enbart den bisarra metaforen "objektifiering" räcker inte långt. ("Objektifiering" som beskrivning av situationer där någon blir "reducerad" till sin kropp/sitt kön, det vill säga "reducerad" till kött och blod, det vill säga betraktad som ytterst MÄNSKLIG? Really?!)

Jag skulle vara helt oberörd av att en björn skulle kolla på mitt arsle och säga att han vill knulla det. Inte ens om det är fel kön blir jag "objektifierad" av ord.

(Men för den här gången behöver ni inte förklara på vilket sätt det INTE är typiskt kvinnligt att uppleva obehag av att bli "objektifierad". Beskriv bara hur ni känner er när det händer. Om ni klarar av att vara så transparenta - http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?s… - och icke-antikommunikativa.)

#2  Ang: #1 av Intryck Henrik
2014-05-01 01:12:16

Om du googlar objektifiering ser du att dom flesta träffarna är på antifeminister som förklarar hur objektifierade män blir. Du kanske bör diskutera med dom i stället?

Jag tänker själv på att rasister som du objektifierar medmänniskor av annan ras. Det tycker jag är obehagligt.

#3  Sv: Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? Intryck
2014-05-01 12:58:24

Hur känner man sig när man blir "objektifierad" på ett oönskat sätt?

Eftersom det i princip bara är kvinnor som känner sig "objektifierade", så har kvinnor tvingats ta ansvar för att namnge fenomenet. Med sedvanlig otydlighet som resultat. ("Objektifierad" när man ses som kött och blod, det vill säga som en människa!) Känner givetvis stort stort förakt för män som anammar språkbruket.

Bevisa att ni klarar av att öppna er och syssla med rak kommunikation. Om du vet vad det innebär att känna sig "objektifierad", berätta hur du känner dig när det händer. Bättre än att säga att "objektifiering" är dåligt för att det är "objektifiering". Bisarra metaforer blir inte sanna bara för att många icketransparenta och intellektuellt begränsade människor väljer att legitimera dem genom att klicka in något på Facebook.

#4  Ang: #3 av Intryck Henrik
2014-05-01 21:42:12

Objektifiering är ett uttryck som skapats av manliga filosofer. Om du vill veta vilka betydelser man har lagt i det kan du väl googla. Då ser du att det inte bara är kvinnor som objektifieras. Du är ju rasist och då objektifierar du människor med annan hudfärg genom att inte betrakta dom som medmänniskor. Det är en objektifiering som för mej och dom flesta svenskar är skrämmande.

#5  Sv: Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? Intryck
2014-05-02 12:27:25

Jag betraktar människor som organiska varelser av kött och blod som formas av sitt arv. Ett arv som formats av miljö, som i sin tur formats av arv. Det vill säga den absoluta motsatsen till att se människor som "objekt". Dessutom ser jag det som att alla individer är olika och att olika folkgrupper är olika, inklusive olika bra på olika saker och olika önskvärda för ett visst land.

Du förstår, jag ser det som att den viktigaste samhällsdebatten handlar om diskussion och inte - http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?s… - om nätverkande och socialt positionerande. Därför försöker jag uttrycka saker och ting så att alla förstår, och är försiktig med att använda metaforer. Jag är inte en som formar min åsikt utifrån en metafors språkliga sprängkraft, eller utifrån om rätt eller fel sorts människor brukar använda metaforen. Därför tycker jag inte att något är fel för att det har beskrivits som något så hemskt som "objektifiering".

Man är dessutom misstänkt antidemokratiskt sinnad om man tror/tycker att någon ska forma sin åsikt efter hur många som redan har en viss åsikt. Skulle säga att demokratins andemening är att folk ska tänka och tycka själva, i egenskap av individer, och att det är själva sammanställningen (=valresultatet) av förhoppningsvis fritänkande individers sidväljande som är själva demokratin. Man har inte demokrati för att folk ska välja sida efter vilken sida som är i majoritet. Snarare tvärtom.

Men allt ovanstående är egentligen sidospår.

Det var själva fan att män även skapade DET, uttrycket "objektifiering".

Men jag är lagd åt det hållet att jag vill diskutera, och inte bara söka efter verifierbara data.

Därför borde man ha kunnat gissa att jag vill diskutera med feminister som använder metaforen "objektifiering" och använder det som något negativt. Jag vet inte, ska vi tvista om huruvida det finns feminister som gör det? Hoppas inte.

Jag börjar med att anta att du är biologisk man, och feminist, och använder dig av "objektifiering" på det vanliga feministiska viset. Därför kan följande bli intressant:

Om du är straight/gay/bisexuell, hade du känt dig objektifierad om på alla sätt helt felaktiga personer som Pim Fortuyn/Marie Le Pen/jämförbar person hade sett dig på gatan och sagt att din röv var så fin att de vill penetrera den, med eller utan fysiska föremål?

Jag hade inte blivit det. Jag känner mig aldrig "objektifierad". Jag har distans till min kropp (och till mig själv i allmänhet).

Om ni inte vill övertyga mig om att kvinnor, vilka är det aktuella könet när det gäller feminismens användande av ordet "objektifiering", har sämre distans till sina egna kroppar, kan ni då förklara varför man borde vara emot "objektifiering"? Kan ni... förklara hur man känner sig när man blir "objektifierad"?

För den bisarra metaforen "objektifiering" säger inte ickefeminister något mer än att feminismen förtjänar förakt.

#6  Ang: #5 av Intryck Henrik
2014-05-02 23:38:33

Du vet redan vad objektifiering är och du utövar den själv när du skriver att vissa folkgrupper inte är önskvärda här.

Jag citerar Marco Helles blogg. "Sexismen och rasismen byggs upp med tydlig hierarki, tvingande hegemoni, fördomar, nedvärdering, utseendefokusering, objektifiering. Därför bekämpar rasisterna såväl mångfalden som feminismen."

#7  Sv: Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? TalkingBad
2014-05-05 15:46:08

För att klargöra: feminismen angrips fran tre väsensskilda hall.

Traditionalismen och i viss man rasismen (även om den är betydligt tvetydigare och intar skepnaden av till synes rätt logiska standpunkter, som att liberalisera invandring bland rika länder) vill behalla könsroller, upprätthalla och stärka kvinnans traditionella, inskränkta och (över)beskyddade roll.

Mansrättsaktivismen vill undergräva könsroller ännu mer än feminismen, och utvidga kvinnors frigörelse till män. I viss mening är traditionalismen mansrättsaktivismen motpol, men det är feminismen som dominerar genusdiskursen och utgör en bredare maltavla.

Ett tredje hall är den lite slappare skepsis mot feminism vi ser i media, typ Belindas lätt narcisstiska självrannsakan. Det är en rörelse som ifragasätter radikalare utsvävelser utan att ifragasätta grundläggande antaganden.

#8  Ang: #1 av Intryck kx2
2014-05-05 20:52:37

Intryck sa:
Det är nog i den ändan man måste börja för att komma åt eventuella problem med "objektifiering".


Det är faktiskt en både relevant och intressant fråga, hur man känner sig när man blir objektifierad.

Ett tips om du vill få folk att öppna sig och prata om sina erfarenheter, upplevelser och känslor med dig är att du undviker att öppet stoltsera med hur mycket du föraktar dem.

Intryck sa:
("Objektifiering" som beskrivning av situationer där någon blir "reducerad" till sin kropp/sitt kön, det vill säga "reducerad" till kött och blod, det vill säga betraktad som ytterst MÄNSKLIG? Really?!)


Att vara ytterst mänsklig innefattar fler saker än att vara av kött och blod. Att reducera - i bemärkelsen minska, begränsa - någon till kött och blod är inte att förmänskliga denne. Det är skilt från innebörden i en fras som exempelvis "Vi är alla människor av kött och blod".

Intryck sa:
Jag skulle vara helt oberörd av att en björn skulle kolla på mitt arsle och säga att han vill knulla det. Inte ens om det är fel kön blir jag "objektifierad" av ord.


Intressant att någon som reagerar så kraftigt på ordet objektifiera/d påstår sig vara opåverkad av hur ord används.

#9  Ang: #8 av kx2 Laura
2014-05-05 20:55:36

kx2 sa:
Ett tips om du vill få folk att öppna sig och prata om sina erfarenheter, upplevelser och känslor med dig är att du undviker att öppet stoltsera med hur mycket du föraktar dem.


Skriver under på det.

#10  Sv: Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? Intryck
2014-05-06 14:40:58

Den som är ödmjuk kan ta kritik, och borde därmed inte bli ur balans av att bli föraktad.

Jag blir inte OBJEKTIFIERAD av ord. Hur känner man sig när man blir "objektifierad"?

#11  Ang: #10 av Intryck kx2
2014-05-08 09:57:16

Vi pratar nog om olika saker. Jag pratar om hur man bör bemöta andra när man gör anspråk på att få tillgång till deras tankar om känslor och personliga erfarenheter.

Intryck sa:
Jag blir inte OBJEKTIFIERAD av ord.


Mycket möjligt att du inte har just den erfarenheten. Men du är helt uppenbart inte oberörd av ord - när andra använder ordet objektifierad gör det dig ytterst berörd - vilket visar att du äger samma förmåga som de objektifierade att bli drabbad av ord. Enda skillnaden är vilka ord ni reagerar på.
Inlägget uppskattas av Henrik

#12  Ang: #10 av Intryck Henrik
2014-05-08 13:28:28

Intryck sa:
Den som är ödmjuk kan ta kritik, och borde därmed inte bli ur balans av att bli föraktad.
Vi som inte föraktar våra medmänniskor har svårt att förstå hur du kan gilla att göra det.

När du skriver att vissa folkgrupper inte är önskvärda här ger du uttryck för ett förakt av medmänniskor du inte vet något om. Då objektifierar du dom. Hur känner man sej då, undrar du. Jag kan tänka mej att dom reagerar på en massa olika sätt - blir ledsna, förtvivlade, arga, sömnlösa eller kanske bara skakar det av sej.

#13  Ang: #11 av kx2 Intryck
2014-05-08 14:56:01

Jaha, om du två gånger försöker få det att se ut som att jag sagt att jag är oberörd av ord, så kanske folk som läser slarvigt tror på det? Det enda jag sagt är att jag inte blir OBJEKTIFIERAD av ord.

Om du är straight/gay/bisexuell, hade du känt dig objektifierad om på alla sätt helt felaktiga personer som Pim Fortuyn/Marie Le Pen/jämförbar person hade sett dig på gatan och sagt att din röv var så fin att de vill penetrera den, med eller utan fysiska föremål?

Hur känner man sig när man blir "objektifierad" på ett icke genuskorrekt sätt?

#14  Ang: #13 av Intryck kx2
2014-05-08 17:00:36

Det är svårt att förstå varför du har svårt att förstå att människor känner sig objektifierade av ord, med tanke på att du själv reagerar så starkt på ett enda ord.

Vad är genuskorrekt respektive icke genuskorrekt?

#15  Ang: #14 av kx2 Intryck
2014-05-08 20:18:34

Jag har jävligt svårt att förstå att någon kan känna sig "objektifierad" av något, eftersom vi är just människor och inte objekt.

Också svårt att förstå hur någon kan bete sig så äckligt att man som feminist på ett feministforum undviker att svara på den här frågan:

Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? Beskriv, så att folk utanför feministsekten kan förstå.

#16  Ang: #15 av Intryck Henrik
2014-05-09 00:05:02

Undviker att svara? Jag beskrev ju hur dom människor du objektifierar kan tänkas känna sej. Men du får gärna svara på frågan hur du känner dej när du objektifierar medmänniskor.

#17  Sv: Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? Intryck
2014-05-09 00:13:49

Fantastiskt. Sex-"objektifiering" framställs som något negativt, men ni vägrar förklara hur ni känner er när ni blir "objektifierade". Antagligen för att beskrivningen av dessa känslor skulle ge folk anledning att känna mindre respekt för kvinnors innersta, och därmed för feminismen (som går ut på att det inte finns något typiskt kvinnligt, förutom när det typiskt kvinnliga är något positivt, hejaklacks-style).

Bättre att bara upprepa att "objektifiering" är dåligt för att det är "objektifiering". Och så lite nätverkande och klicktivism på det.

#18  Ang: #15 av Intryck kx2
2014-05-09 09:55:42

Intryck sa:
Jag har jävligt svårt att förstå att någon kan känna sig "objektifierad" av något, eftersom vi är just människor och inte objekt.

Också svårt att förstå hur någon kan bete sig så äckligt att man som feminist på ett feministforum undviker att svara på den här frågan:

Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? Beskriv, så att folk utanför feministsekten kan förstå.


Det är inte säkert att någon här inne har upplevelsen av att vara objektifierad. Objektifiering sker kanske framförallt på strukturell nivå. Det är inte säkert att alla enskilda individer i en grupp som blir objektifierad personligen känner sig objektifierade. Det är liksom bara ditt antagande utifrån vilket du sen försöker avkräva folk svar. En bättre början är att inleda med "Känner ni er objektifierade?". Din fråga, hur det känns, är alltså eventuellt fel ställd från början.

Vidre har du missförstått termen objektifiering om du tror att det är liktydigt med att vara ett objekt i bemärkelsen vara ett föremål. Jag föreslår att du läser på kring begreppet och gör ett nytt försök senare.

#19  Ang: #15 av Intryck Henrik
2014-05-09 10:19:33

Intryck sa:
Hur känner man sig när man blir "objektifierad"? Beskriv, så att folk utanför feministsekten kan förstå.
Hur känner man sej när man objektifierar sina medmänniskor? Beskriv, så att folk utanför rasistsekten kan förstå.

#20  Ang: #18 av kx2 Intryck
2014-05-09 11:52:43

kx2 sa:
Vidre har du missförstått termen objektifiering om du tror att det är liktydigt med att vara ett objekt i bemärkelsen vara ett föremål. Jag föreslår att du läser på kring begreppet och gör ett nytt försök senare.


Makabert. Skapa en metafor som inte på något sätt beskriver VAD DET HANDLAR OM (men som funkar ändå, eftersom folk som är obekväma med att folk viker ut sig inte vill kommunicera VARFÖR de är det - det räcker med att utvik, av någon universitetsprofessor, problematiserats och kallats för "objektifiering", för att begreppet och motståndet mot det ska spridas - "objektifiering" är dåligt för att "objektifiering" är dåligt). När någon, som jag, förlöjligar begreppet, och vägrar ta det i sin mun, för att jag inte vill använda "objektifiering" på samma sätt, så vill du försöka få det att se ut som att jag TROR att NI säger att man faktiskt förvandlas till ett objekt.

Finns det någon gräns för hur patetiskt man kan diskutera? Det enda som spelar roll är att tillräckligt många på det här forumet står på din sida, inte vad som faktiskt skrivs?

Ni verkar göra exakt vad som helst för att undvika att svara på detta: Finns det någon här, antingen på JÄIF eller feministforumet, som någon gång blivit sexuellt "objektifierad" på ett obehagligt sätt av fel sorts person ute i offentligheten? I så fall, hur kändes det?

Det vore verkligen bisarrt att inte svara på det. Nästan lika bisarrt som att ingen vill medge någon typiskt kvinnlig negativ egenskap - http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?s… - och nästan lika bisarrt som att det fanns röster som dessutom såg det som att det i sig vore att begå en antifeministisk handling.

Feminismen är säkert benägen att fortsätta bli mer och mer bisarr, istället för att bara lägga ner. Eftersom en stor andel av feministerna tycker att ens egna känslor är viktiga än vad som är intellektuellt. Istället för att ta till sig kritik och bli bättre, fortsätter man då att kämpa, mot de otäcka burdusa sanningssägarna, vilket i sig gynnar klicktivism och socialt positionerande, i de oviktiga men fortfarande fullt finansierade delarna av det politiska livet. (Apropå att FI nyss fick tre procent i en mätning.)

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?