Jag råkade ramla över den här artikeln på nätet häromdagen.
http://networkedblogs.com/lPRLg

Lite kort handlar den om hur våra fördomar om kön kan leda till moment 22-situationer, där man får negativa konsekvenser hur man än beter sig. Artikeln handlar mer specifikt om kvinnor i arbetslivet, men man kan säkert tänka sig liknande situationer där män drabbas.

Får ni några tankar?

Lite drastiskt (men i samma anda som bloggen) kan man väl säga om man ser till situationen där män drabbas: om en man tackar ja till hjälp ses han som mindre kompetent och därmed mindre manlig och mindre bra som individ.

Kvinnor ses kanske genom att tacka ja till hjälp som mindre bra anställda, men knappast som mindre kvinnliga eller bra individer. (I det feministiska samtalet om arbetslivet är förstås detta fullständigt irrelevant. Jag tycker däremot att det är relevant.)

Det är att denna frågan sammanstrålar med individualismens ideal där gärningen att hjälpa någon kan uppfattas negativt av vissa.


Å andra sidan, jag funderar på om det är så att männen upplevs varmare och kvinnan upplevs kallare eftersom kvinnor förväntas vara varmare och män förväntas vara kallare.

Det kan jämföras med experimentet om det ljumna vattnet där man håller en hand i kallt vatten, en i varmt vatten och sedan för händerna till en tredje skål med ljummet vatten.

Män kan lösa situationen genom att tacka nej till hjälp. Kvinnor döms oavsett om de tackar ja eller nej.

Säger de ja ses de som mindre kompetenta.
Säger de nej ses de som mindre kvinnliga och som sämre individer.

Självklart vore det bra om alla kunde tacka ja till hjälp på arbetsplatsen utan att därför ses som mindre kompetenta. Det är tråkigt att män inte kan säga ja till hjälp utan att drabbas av negativa konsekvenser.

Men det säger sig självt att det är värre att varken kunna säga ja eller nej än att inte kunna säga ja.

Synd att du inte kan diskutera frågan utan att hitta på åsikter åt andra, och bygga halmgubbar om vad som är relevant i det feministiska samtalet. Blir så onödigt destruktivt.

Fast det är väl inte särskilt intressant vem som det är värst för?



Ajabaja, försök inte utesluta mig ur diskursen! Trådstarten efterlyste tankar och situationer där män drabbas. Jag svarade med mina tankar och situationer där jag tror män drabbas. (Jag antydde dessutom i mitt inlägg att jag visste att det skulle komma sådana kommentarer som denna, så sluta var så förutsebar! :)

Mina första tankar är att den svenska artikeln inte tycks stämma särskilt väl överens med vad som anges i sammanfattningen till den tyska studien. Av sammanfattningen får jag intrycket att forskarna aldrig gjorde någon jämförelse med den omvända situationen, dvs en kvinna som erbjuder en man hjälp ("Three studies examined how a woman's reaction to a man's benevolently sexist offer of help affected observers' perceptions."). Även början på den svenska artikeln ger intrycket att det bara är situationen man hjälper kvinna som bedöms ("Tyska studenter har fått läsa om ett scenario mellan en man och en kvinna där den ena erbjuder sig att hjälpa den andra med att sätta upp en nätverksserver."). Biten om att den manlige hjälparen uppfattas som varmare är i sammanfattningen istället den manlige hjälpare vars hjälp accepteras (jämfört med den manlige hjälpare vars hjälp inte accepteras). Men det är förstås mycket möjligt att sammanfattningen utelämnat delar av studien som tas upp i artikeln.

En mycket viktig bit av information i sammanfattningen som inte kommer med i den svenska artikeln är att resultaten bara stämde för de som förordade "benevolent sexism" (dvs ridderlighet). Hur många gör det i dagen Sverige? Hur många gör det i de yngre generationerna? I den mån studiens resultat kan översättas till svenska förhållanden (knappast någon självklarhet, gäller även för den amerikanska studie som hänvisas till i den svenska artikeln) kanske problemet redan är på väg att lösa sig självt.

Jag tycker också att kopplingen till andelen kvinnor på vd-positioner känns ogenomtänkt. Att det finns en koppling mellan mängden sexism och könsfördomar och andelen kvinnor på vd-positioner tycker jag känns ganska självklar, men att det just skulle vara ridderlighet som sätter krokben för kvinnors avancemang inom arbetslivet? Nej, det känns långsökt när det finns mycket enklare förklaringar att tillgå.

Angående moment 22-biten är det väl det typiska dilemmat med könsroller. Bryter man mot dem blir man socialt straffad för det. Bryter man inte mot dem tvingas man i det fack som är föreskrivet ens kön. Pest eller kolera alltså. Men jag tycker ändå att det känns som att det görs ständiga landvinningar på detta område. Könsrollerna i dagens Sverige är mycket vidare än de var för 50 år sedan.

"[....] (Jag antydde dessutom i mitt inlägg att jag visste att det skulle komma sådana kommentarer som denna, så sluta var så förutsebar! :)"

Om du inte vill att någon ska påpeka och ifrågasätta dig så lägg av att uttalat dig som du gjorde om feminism. Så enkelt är det med det. Att skylla på andra för det du först skrev är bara sandlåda nivå.

Omvänt blir ju då män dömda oavsett om de erbjuder hjälp eller inte.
Erbjuda hjälp = ouppskattad gentleman
Ej erbjuda hjälp = taskig arbetskamrat

(Sannerligen)

Män betraktas som känslokalla om de inte erbjuder hjälp, kvinnor om de inte tar emot den.
Både män och kvinnor bertraktas som inkompetenta om de tar emot hjälp, men mannen även om han inte erbjuder den.

Om jag förstått experimentet rätt gäller det vilken uppfattning tredje person får av att se första person hjälpa andra person. Det är väl inte en särskilt vanlig situation. Intressantare är hur hjälparen och den hjälpta ser saken och jag hoppas och tror att ingendera parten får en lägre uppfattning av den andra. Om någon inte tar emot erbjuden hjälp hänger det väl på hur det görs om den tilltänkta hjälparen ska känna sej avsnoppad. Jag tar gärna hjälp av mina kvinnliga kolleger och hjälper gärna andra oavsett kön. Har ingen känsla av att andra gör på annat sätt. Gentlemän av alla kön - ja tack!

Jag hjälper också gärna oavsett kön.
Dock ej kvinnor som anser att jag i egenskap av man ska hjälpa dom. Man märker tydligt när man har med sådana kvinnor att göra. De flesta bär ej på ett sånt sexistiskt tänk.

Jo.
Får jag fråga vilken typ av arbetsplats du har, om du tycker det är ovanligt att se två andra personer där en hjälper en annan?

Datainstitutionen på KTH är min arbetsplats. Hjälp är oftast något man gör vid datorn eller i föreläsningssalen utan någon tredje iakttagare. Hur är det på din arbetsplats?

Ingenjörskontor.
Folk pratar med varandra, hjälps åt och ber varandra om råd hela tiden.