feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Kan någon förklara särartsfeminismen?


Gå till senaste inlägget



#1  Kan någon förklara särartsfeminismen? quad
2005-01-25 19:00:56

Jag har fått i uppgift att göra ett skolarbete om särartsfeminism. Har läst en del men det hela verkar en aning snårigt. Ofta generaliseras begreppet feminism, och det som förklaras är i huvudsak det till synes mest vedertagna (likhetsfeminismen). Så jag vore väldigt tacksam om någon kunde förklara vilka åsikter som särartsfeminister står för/inte står för och vad exakt som skiljer dem från likhetsfeminister. Mer än att det finns en biologisk skillnad mellan könen, så pass mycket har jag lyckats snappa upp :)

Tack på förhand

/quad (Nils)

#2   Ylva
2005-01-25 20:59:52

Nu är ju inte jag särartsfeminist, så jag är inte hundra, men jag tror att det finns två huvudpunkter:

* Det finns en biologisk skillnad mellan könen, alltså existerar typiskt manligt respektive typiskt kvinnligt beteende oberoende av miljö och uppfostran

* Man vill uppvärdera det typiskt kvinnliga beteendet i samhället, så att det ligger lika mycket status i att t.ex. stanna hemma och föda barn som att göra karriär.

Någon annan?

#3   quad
2005-01-25 21:42:50

Tack för ditt svar.
Vill en särartsfeminist då även BEVARA, t.o.m. främja könsuppdelningen i t.ex. olika yrkesgrupper eller sysslor hemma?
D.v.s ser man det som BRA och NATURLIGT att män dominerar t.ex. politiken eller bilmekanikerbranschen, är det man vill ändra på alltså helt enkelt yrkenas/sysslornas värde (abstrakt och mer konkret, monetärt)?

Vad skulle en särartsfeminist då tycka om t.ex. en man som sätter stort värde vid de klassiska "mammasysslorna" och vill vara hemma med barnen snarare än att ägna sig åt det biologiskt mer manliga beteendet; typ göra karriär?

Eller vice versa? En kvinna som inte vill skaffa barn utan hellre satsar på karriär?

Med andra ord: Tycker man att män inte har med de kvinnliga sysslorna att göra/kvinnor inte har med de manliga sysslorna att göra överhuvudtaget?

#4  quad Kerstin
2005-01-25 21:46:22

Jag tror att en särartsfeminist vill bevara könsuppdelningen, men vill uppvärdera den traditionellt kvinnliga sfären, såsom att vara hemma med barnen eller till exempel vårdyrken och liknande. Men precis som Ylva här så är jag inte särartsfeminist och jag tror inte att det finns så många här...

#5  Särartsfeminism Sigrun
2005-01-25 22:54:45

*Kan* ju bestå i att man erkänner kvinnors stora och annorlunda bidrag till samhället genom aktiviteter som inte varit premierade historiskt sett.

Att man lyfter fram detta som något positivt.

Sen tror jag knappast att "särartsfeminister" vill tvinga kvinnor till någon särskild roll.

#6   Anna
2005-01-26 02:51:05

Vad kallas man om man tror att både miljön och biologin påverkar skillnaderna mellan man o kvinna?

#7   UppåtEmma
2005-01-26 09:55:46

ett särartsfeministiskt uttalande:
"Datorer är skapade av män och följer en manlig logik, därför är det när omöjligt för kvinnor att förstå sig på dem".
Rigmor Robert.
(citatet är inte ordagrant återgivet)

#8   Hanna_B
2005-01-26 10:02:25

quad, kolla på den här listan över olika feminismer
http://feministen.org/olika_sorters_feminism.shtml

Rigmor Robert-citatet får mig att tappa hakan.

#9  hmm... Robert W
2005-01-26 12:14:29

... jag har alltid uppfattat särartsfeminismen som en slags "red-herring" (avledande manöver) som likartsfeminister hänvisar till så fort de inte kan backa upp sina påståenden om att det inte skulle finnas några signifikanta biologiska skillnader mellan könen. Jag har dock aldrig träffat på någon som tar denna särartsfeminism på allvar.

På många sätt kan man betrakta särartsfeminismen som en förvrängd del av vissa delar av antifeminismen. Det brukar till exempel sägas att särartsfeminismen arbetar för att bevara särarten, medan likhetsfeminismen arbetar för att sudda ut alla skillnader. Detta ska få oss att tro att det enbart finns dessa två val, och ingenting emellan. Varför till exempel inte ha principen om att ta bort alla onödiga skillnader mellan män och kvinnor: En strävan mot ett icke-könsuppdelat samhälle, men där man tar hänsyn till faktiska problem som står i vägen för detta, biologiska orubbliga faktum, eller problem så djupt rotade i vår kultur att vi måste visa tålamod i förändringen. Men feminismen erbjuder ingen mellanväg av det slaget, utan i feminismens svartvita värld så är det antingen att gasa frammåt till 100% som gäller, eller så är det att stå helt stilla. Jag tycker att antifeminismens roll är att nyansera dessa två extremismer som feminismen tillhandahåller.

#10  robert w UppåtEmma
2005-01-26 12:18:31

du är den som har en svart-vit värld här, inte jag.

#11   pixie
2005-01-26 12:50:59

håller med emma..

#12  UppåtEmma och Pixie: Robert W
2005-01-26 14:02:47

Jaha, så nu har ni altså ändrat uppfattning? Jag tycker att alltid när man har pratat om biologi kontra socialisering så hävdar feminister alltid att socialisering betyder allt, medan biologi betyder ingenting. Faktum är att när någon antifeminist ens försöker att ta upp biologi som en möjlig förklaring så kommer feministernas överdrivna beskyllningar om sexism och biologism som ett brev på posten. När feminister här söker förklaringar till skillnader mellan män och kvinnor så har jag aldrig någonsin sett en feminist som ens överväger biologiska förklaringar trots att mäns och kvinnors hjärnanatomi skiljer sig åt på en rad punkter (storlek, hjärnbalkens anatomi, förhållande mellan grå och vit hjärnsubstans). För att ta ett konkret exempel:

När mäns högre benägenhet till grovt våld diskuteras så brukar feminister härinne och på annat håll endast använda socialisering som en förklaring. Men om nu mäns och kvinnors biokemi skiljer sig åt, vore det då inte rimligt att också söka förklaringen i biologin? Att bara titta på det sociala ser jag som otroligt svartvitt.

Det som gör mig verkligt besviken på feminismen är att man ibland när man fört en sån här diskussion tillräckligt lågt så brukar det krypa fram ett halvt medgivande om att:

"okej, det kan väl finnas NÅGONTING i biologin, men detta betyder mindre än det sociala, så därför är det bara till skada att fokusera på skillnader."

Det är precis som om det ena utesluter det andra. Svartvitt. Personligen så tror jag att den enda vägen frammåt är att lägga alla fakta på bordet och ta reda på hur det verkligen förhåller sig mellan biologi och socialisering i olika samanhang. Studera gener, studera biokemi, studera enäggstvillingar och syskon, studera spädbarn som inte hunnit socialiserats än. Ta reda på vilka biologiska skillnader vi måste leva med!

Men det faktum att många feminister i tystet faktiskt tror på biologiska skillnader, men inte kan ta upp det i en debatt tycker jag tyder på någonting annat. För mig är det respektlöshet och nedvärdering av alla de som feminismen försöker att föra dialog med. Det är ungefär som att säga att vi ska stoppa huvudet i sanden inför biologiska fakta eftersom människor är för korkade för att kunna hantera dem. Tala om människoförakt.

#13  #12 excellent
2005-01-26 14:39:10

Hear, hear!

Väl formulerat.

Om nu skillnader på ytan är uppenbara, varför är då skillnader på insidan otänkbara?
Om inga av mäns beteenden delvis beror på biologi, varför har då vissa kvinnor PMS?

#14  Robert W UppåtEmma
2005-01-26 15:00:14

hade vem som helst annan skrivit inlägget hade jag svarat. men jag vill inte diskutera med dig då du uttryckt grovt hat mot mig.

#15  UppåtEmma: Robert W
2005-01-26 15:39:43

Nämen nu gör du väl det lite väl enkelt för dig?

Dessutom så hatar jag inte dig personligen. Egentligen hatar jag inte ens kvinnor i allmänhet, även om jag medger att jag någon gång kan ha uttryckt mig lite slarvigt. Det enda som jag medvetet uttryckt hat emot är den kvinnliga könsrollen, eller kvinnligheten som man också kan kalla den för, men det är inte samma sak som att jag hatar alla kvinnor.

Jag vet inte om jag gjort någonting mot dig personligen som gör att du upplevt att jag hatar dig? I så fall har du tolkat det fel, och jag ber om ursäkt för att du fått det intrycket. Om våra vägar av någon anledning skulle korsas så skulle jag vara precis lika generös mot dig som jag anser att man bör vara mot människor i största allmänhet. Jag hyser inget agg mot dig personligen.

Det enda jag har märkt är att våra diskussioner här på JÄIF ofast kärvar ganska rejält. Om det beror på dig eller mig låter jag vara osagt, men det finns andra kvinnliga feminister härinne på JÄIF som diskussioner flyter betydligt bättre med. Jag har sträckt ut en hand i en strävan efter försoning, om du vill ta den eller inte är upp till dig.

#16  Robert W UppåtEmma
2005-01-26 22:01:17

jag accepterar din gest. jag är lite restriktiv ändå vad gäller diskussioner. de slutar oftast med att jag känner mig ledsen och sårad, och jag orkar inte känna så just nu. hoppas det är okej med dig.

#17  UppåtEmma: Robert W
2005-01-27 01:55:19

Okej. Jag förstår vad du menar. Det är sant att jag ibland kanske tar debatterna på lite väl blodigt allvar. Oftast är det viktigast för mig att få fram intressanta poänger, och då kanske jag inte alltid tar hänsyn till andra människors känslor fullt ut. För mig handlar debatter om logik och retorik snarare än om känslor.

I en diskussion med en meningsmotståndare så är det lätt hänt att det hela utmynnar i en slags tvekamp, där man måste argumentera skickligt för att inte få sitt resonemang ikullkastat. Genom kritiska och finurliga exempel så försöker båda parter att underminera motståndarens argumentation, och båda får verkligen kämpa för att bemöta alla motargument.

Jag vet inte om det är den aspekten som du ogillar? När jag känner den typen av motstånd så väcker det någon slags tävlingsinstinkt, och faktiskt så finner jag ett visst nöje i den typen av intellektuell tvekamp, men alla kanske inte tycker som jag.

Handlar detta om det sätt som diskussionerna förs på, eller är det helt enkelt så att du blir sårad och ledsen av de trosuppfattningar om jag framför? Om du blir sårad när jag kritiserar kvinnligheten så kan jag ha viss förståelse för det, för vi män upplever samma sak sak när feminister grovt kritiserar manligheten...

#18  Robert W -NN
2005-01-27 09:32:43

"Egentligen hatar jag inte ens kvinnor i allmänhet, även om jag medger att jag någon gång kan ha uttryckt mig lite slarvigt. Det enda som jag medvetet uttryckt hat emot är den kvinnliga könsrollen, eller kvinnligheten som man också kan kalla den för"

- Tänkte ge mig in i diskussionen, men det här citatet får mig att tappa hakan. Har inte haft diskussioner med dig tidigare även om jag läst några av dina tidigare inlägg.

"Egentligen hatar jag inte ens kvinnor i allmänhet" - skulle det här få dig att låta öppensinnad??

Varför diskuterar du egentligen med kvinnor om du hatar kvinnligheten? Vad försöker du egentligen uppnå med det?

Förresten, du behöver inte svara. Jag diskuterar gärna feminism med folk som inte är feminster. Jag tycker om diskussioner och tycker det är stimulerande att diskutera med folk som har andra åsikter än jag själv. Men jag är faktiskt inte intresserad i att diskutera med någon med den inställningen.

Have a good life!

#19  anna #6 Lemur
2005-01-27 10:00:53

Då kallas h*n insiktsfull, lite beroende på hur stort inflytande över oss männsikor miljö respektive biologi har.

Om h*n anser biologin har klart övervägande inflytande och miljön bara förstärker litegrann, ligger "biologist" och möjligen "särarts-" rätt nära.

#20  -NN JoeHill
2005-01-27 10:13:58

Shit!
Du är ju helt blåst...
Eller du uttrycker i alla fall blåsta åsikter..

Kvaliteten har verkligen blivit sunkig här på feminetik. Trist tycker jag. Diskussionen har bivit mer ensidig.

#21  JoeHill -NN
2005-01-27 10:31:17

Jag diskuterar mycket och gärna. Men inte med nån som uttrycker hat på det sättet. Om du tycker det är blåst, så får du göra det.

Måste säga att du genom ditt senaste inlägg höjer ju knappast nivån på diskussionen.

Trodde faktiskt man kunde undvika personangrepp i såna här diskussioner.

#22  Ville bara tillägga Alvunger
2005-01-27 10:33:50

att Roberts önskemål om att vi skall "lägga korten på borden" har varit verklighet i tvåhundra år minst. Könens biokemi studeras hårt än idag. Det är den sociala forskningen som är ny på banan, jämfört med hur mkt pengar, tid o energi som har lagts på traditionell könsbiologisk forskning så är inte sociologi, genusvetenskap, beteendevetenskap etc på långa vägar i närheten. Sociologisk forskning är nyheten, vi är inte i närheten av att ha exploaterat den möjligheten på samma sätt som könsbiologisk forskning. Även om den senare forskningen har lyckats dra fram ett gäng skillnader så har ingen lyckats verifiera en skillnad i skillnad i beteende el egenskap och påvisa att det ligger till så. Biologisk forskning kan vara relevant och spännande, vi kan kanske fortfarande pressa ur några droppar kunskap ur detta fält, även om de dominerat vår syn på kön i ca 100 år el mer (innan biologisk forskning blev härskare så var det Gud och Bibeln som hade fastställt vad manligt och kvinnligt innebär, det har alltid funnits förklaringsmodeller för att försöka rättfärdiga hur kvinnor har ställts under män i värde). Men denna forskning rörs samman med gamla jägar/samlarmyten och "gemene man"-kunskaper - slutsatser som handlar snarare om hur vi gärna VILL att det skall vara (för att få bra förklaringar till tingens ordning) än hur det verkligen är. Biologisk forskning är ett summelsurum av värderingar och gener, tätt sammankopplat, det är nästan omöjligt att reda i röran.


Att jag inte är särskilt imponerad av könsbiologisk forskning beror på dess likhet med rasbiologisk forskning, jag anser öht att forskning som utgår ifrån att titta på världen, se ett missförhållande, o sen ge sig in i biologin för att rättfärdiga det är otäckt. Man finner ofta vad man letar efter. Läs lite najsig 40.tals forskning (el tidigare) o säg mig att de INTE kom fram till något som skulle förklara den vita rasens överlägsenhet. Mýcket av könsbiologisk forskning vilar på samma premisser, jaha män verkar vara överlägsna här - skall vi kanske ta och förklara varför. Jaha, män verkar vara mer aggressiva här, skall vi ta o förklara varför. Män borde få ha mer sex skall vi förklara varför de biologiskt måste ha det, män tar inte ut sin föräldraledighet, vi kanske kan förklara biologiskt varför kvinnor är bättre lämpade till att ta hand om barn. Så passande...

Därmed inte sagt att sociologisk forskning inte är färgad. Det är den naturligtvis. Men skillnaden är att här erkänns färgningen, här använder man sig av forskarens kunskaper och fördomar, integrerar dem i forskningen för att vara så ärlig man kan i sin kunskapsproduktion. Här ligger en spännande styrka, en frisk fläkt som jag vill se att könsbiologisk forskning tar sig an. Ett utredande av rådande samhällsdiskurs, värderingar och fördomar som präglar forskningen, ett nära samtal mellan forskaren och det som forskas på - det skulle kunna förändra forskningen i positiv riktning och kanske äntligen presentera resultat som vi verkligen kan använda och lita på och som inte presenteras som Guds röst, framforskad i ett historiskt och socialt vakuum. All forskning är präglad av sin samtid. Att könsbiologisk forskning vill svära sig fri från detta får mig att se den som extremt politisk. Dessutom har den fan haft sina glorydays och kan nog stå ut med lite sociologisk konkurrens. Det kanske sätter fart i den och tvingar den till lite nyttig förändring.

#23  Alvunger: Robert W
2005-01-27 12:59:36

Jag har aldrig tyckt att forskningen kring socialisering är fel, tvärtom så tycker jag att det är ett mycket positivt initiativ. Det enda jag har invänt emot är att de som använder dess teser, och många av dess forskare ofta helt förkastar biologiska resonemang. Istället för att ta den på allvar så verkar den avfärdas som "ett summelsurum av värderingar och gener" och att det är "nästan omöjligt att reda i röran".

Sedan nämner du dess likhet med rasbiologi och hänvisar till 40-talets rassistiska forskning. Men jag skulle vilja säga några ord om detta. Rasbiologi i dess egentliga betydelse är egentligen ingenting speciellt konstigt (trilla inte av stolen nu, vänta så ska jag förklara). Om ni tänker efter så sysslar faktiskt de flesta ledande läkemedelsföretagen med rasbiologi. Man har nämligen upptäckt att asyater, européer etc. skiljer sig åt vesänterligen medicinskt, så en klinisk studie utförd på västeuropéer kanske inte stämmer för japaner. Dessa företag måste då utföra spearata biologiska studier beroende på ras, detta är utan tvekan rasbiologi. Samma sak kan sägas om ett TV program som sändes häromåret: Vetenskapens Värld skulle ta reda på varför kenyaner är så pass mycket bättre på långdistanslöpning. I programmet testades en rad teorier, inklusive teorier om sociala effekter som eventuellt skulle kunna göra att kenyanerna hade en större kämparanda, eller att de helt enkelt rörde sig mer i den sociala vardagen. Pojkar ifrån kenya jämfördes med danskar. Efter en rad olika hypoteser om mathållning etc. så drog programmet slutsatsen att det i själva verket handlade om att kenyanerna hade mycket smäckrare fötter och vader jämfört med européer. Detta är solklar rasbiologi i dess sanna bemärkelse, men ändå skapade programmet ingen reaktion.

Den avgörande skillnaden jäfört med nazi-tyskland är givetvis att ingen längre skulle komma på idén att instifta politiska system för särbehandling beroende på ras. Man har nämligen insett att det är en skillnad mellan vilken information man söker, och vad man gör med den. Jag menar på att rasbiologi (i ordets rätta betydelse) är någonting fullständigt harmlöst så länge vi inte använder det för att skapa fördomar (utan fortfarande ser till varje enskillt fall), och givetvis så länge det inte används för att inskränka människors juridiska rättigheter. På samma sätt är kunskap om könens biologi också fullständigt harmlöst så länge vi inte använder den fel.

Jag kan dock hålla med dig om att kunskap aldrig är riskfri, men det är å andra sidan kanske priset som man måste betala för att ha en intellektuell frihet.

Tyvärr kan man inte säga att feminismen har nått den mognaden. Det verkar som att ni fortfarande är rädda för fakta, och din jämförelse med 40-talets rasbiologi talar för sig. Av någon outgrundlig anledning så verkar du tycka att fakta är dåligt eftersom det kan ursäkta människors beteende. Jag menar på att fakta är bra eftersom det kan ge oss en förklaring till varför människor betér sig som de gör, och därvid ge oss en chans att ändra på de faktorer som styr betéendet. Om någon biokemist skulle bevisa varför män är mer aggressiva än kvinnor ser jag det som en fördel, för då vet vi mer om världen. Du skulle av någon outgrundlig anledning betrakta den kunskapen som farlig, eftersom det på något sätt (oklart hur dock) skulle förhindra oss att ta itu med våld. Jag kan dock inte se på vilket sätt som kunskap om orsaker automatiskt skulle vara en ursäkt för alla följdeffekter, men du verkar tydligen tänka så.

Dessutom så tycker jag att din kritik mot forskning kring biologisk kön går långt utöver att bara kritisera dess innehåll. Till exempel undrar jag vad du har för belägg för att forskare som forskar kring biologiskt kön "vill svära sig fri från detta [samtidens prägel på vetenskapens]". Det du säger är i princip att forskning kring biologiskt kön är dåligt eftersom de som bedriver den forskningen saknar självinsikt. Det är i mitt tycke ett ganska magstakrt påstående.

#24  Sammelsurum Alvunger
2005-01-27 13:17:45

När jag talar om könsbiologisk och rasbiologisk forskning så menar jag den som gör anspråk på att förklara socialt beteende, inte den som konstaterar att västerlänningar generellt är längre än asiater, eller att män har mer muskler än kvinnor. Jag reagerar alltså inte heller på att man utröner varför kenyaner springer bättre långdistans än andra.

"Den avgörande skillnaden jäfört med nazi-tyskland är givetvis att ingen längre skulle komma på idén att instifta politiska system för särbehandling beroende på ras."

Jag är ju av meningen att vi i allra högsta grad har politiska system för särbehandling beroende på kön. Nu menar jag inte politik som i polititiskt styre, utan politik som i värderingar, handlingar, förutfattade meningar och ett samhällssystem som rättar sig efter dessa, implementerar dem och upprätthåller dem.


Att jag skulle tycka att fakta är "dåligt"? Det där får du motivera bättre än att det "verkar som att".


Jag säger alls inte att dessa forskare saknar självinsikt. Jag talar om en avgörande skillnad mellan sociologisk och biologisk forskning, där den sociologiska kämpar med samtidens värderingar (samt de egna) och försöker utröna hur den påverkar deras forskning, medan traditionell könsbiologisk forskning inte gör några sådana ansatser. T ex är det mkt vanligt att man i sociologisk forskning finner ett kapitel eller mer om forskarens roll, som att "jag är en vit lesbisk kvinna, detta påverkar kanske mina frågeställningar på detta o detta sätt, mina val av intervjupersoner på detta o detta sätt, deras svar o förhållande till mig på, mina slutsatser av deras svar på..." etc. Något som lyser i sin frånvaro i traditionell könsbiologisk forskning. Det betyder inte att forskarna saknar självinsikt. De är säkert skitduktiga själagrävare, det lägger jag mig inte i. De sätter dock inte sina egna erfarenheter och samtidens värderingar i relation till sin forskning och det är mkt mkt farligt.

Jag skulle med glädje läsa en vit, hetero, manlig forskare problematisera sin egen och samtidens position i relation till sitt forskning. Den dagen kommer jag ta könsbiologisk forskning på långt mer allvar än jag gör idag. Som den ser ut nu så gör den anspråk, som jag skrev, på att uppstå i ett historiskt och socialt vakuum. Ingen kunskap gör det. Och hävdar man det så kommer iallafall jag ställa mig mkt tveksam till resultatet.

#25  Alvunger: Robert W
2005-01-29 01:48:18

Det är möjligt att jag inte vet säkert om du välkomnar information om biologin, så därför frågar jag dig helt enkelt nu: Skulle du till exempel välkomna forskning som visar på att mäns biokemi på något sätt ökar sannolikheten för att en man blir våldsam? Om du hade en sådan doktorsavhandling i din hand, skulle du då ta dessa fakta i beaktande när statistik om mäns våldsamhet presenteras, eller skulle du lägga hela skulden på manligheten (den manliga könsrollen)? Det är väl det som är kärnfrågan.

Sedan detta med forskares problematisering av sin egen roll i sin samtid så håller jag förvisso med, men jag tycker bara att det verkar så överdrivet. Alla vet väl att forskning påverkas av sin samtid, det är väl knappast någonting nytt. Men att skriva detta i var och varannan avhandling känns mera som slöseri med plats. För mig är detta att skriva läsaren på näsan med självklarheter som var och en borde förstå ändå, och jag förstår verkligen inte varför genusvetenskapen vill profilera sig som den enda vetenskapen som "problematiserar sig själva".

Dessutom så innebär problematiseringen av sin egen roll till ett annat problem. När en forskare skriver i förtexterna till sin avhandling att "jag är en vit heterosexuell man", eller "jag är en vit lesbisk kvinna". Har vi inte då nått till en situation då kön VERKLIGEN har fått mer betydelse än det förtjänar? Som jag ser det så borde trovärdigheten i en avhandling handla om andra saker som statistiskt underlag, trovärdiga premisser och ett oklanderligt resonemang. När allting är gjort på rätt sätt i en avhandling så är det sedan upp till varje enskild läsare att bedöma dess trovärdighet, precis som det alltid har varit (tvärtemot vad många verkar tro så är inte det som skrivs i doktorsavhandlingar per automatik för evigt sant). Om avhandlingen är gjord på rätt sätt så borde altså inte författarens bakgrund ha någon betydelse. Det är för mig vad vetenskap handlar om.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?