feminetik.se feminetik.se

Just nu 22 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Makt och ansvar.


Gå till senaste inlägget



#1  Makt och ansvar. Robert W
2004-12-14 15:16:38

Jag tror att det som gjort mig mest upprörd under alla dessa år som antifeminist är feministers syn på makt, en syn som i min mening är förvriden och förenklad på ett rentav farligt sätt. Hur ofta har vi inte hört att tjejer måste lära sig att "ta för sig". Det är underförstått att den som har makt är någon som tar för sig av makten, och som hävdar sig själv. Detta hade väl varit i sin ordning om det som diskuterades var en serietidnings karikatyrbild av makt, eller en studie av maktstrukturer i en kennelklubb. Men när den bilden av makt projeceras på samhället så leder det till väldigt väldigt farliga synsätt hos enskilda kvinnor som tagit till sig detta budskap.

Som alla vet är makt hos människor inte riktigt så enkel, för det finns nämligen två sorters maktmänniskor. Det finns människor som får makt genom att ta, och det finns människor som får makt genom att ge. Dessa är två motsatta bilder av manlighet som männen kämpat med i århundraden, och det är en ingalunda enkel balansgång som ett civilicerat samhälle måste göra mellan dessa två ytterligheter. I de stunder, och på de platser där demokratin har haft mest framgång så har alltid den givande manligheten varit den dominerande.

I Susan Faludis "Ställd - Sveket mot mannen", så ägnas en stor del av boken åt att beskriva kampen mellan dessa båda manliga ideal. Boken är i sig ingen upplyftande läsning. Den visar på att det manliga idealet om att ta sig makt vuxit sig väldigt starkt den senare hälften av förra århundradet i USA, vilket lett till en otrolig försämring i levnadsvillkor för alla män, både socialt och ekonomiskt. Vad som efter andra världskriget var ett manligt borderskap där män hjälpte varandra, har förvandlats till ett blodig kamp om att nå toppen i en komersialiserad och hjärtlös värld. Männen i hennes bok har ingen manlig gemenskap att förlita sig på, och inte ens i familjen tillåts de att hitta ett samanhang att falla till baka på då deras fruar bara ser dem som familjeförsörjare.

Vad som är uppenbart för var och en som läser boken, och vad som egentligen är uppenbart för mig är att män i samhället, även det svenska behöver någon form av gemenskap där de kan känna sig hemma, och sådana samanhang kan bara skapas av människor som får makt genom att ge. Människor som får makt för att andra väljer att ge dem förtroende. Människor som kan leda, och inte bara opportunister som skinnar småsparare på pengar genom smarta aktieklipp.

I ljuset av detta är feminismens tal om "tjejer som ska ta för sig" ett rött skynke för mig. Här genomgår manligheten en stor kris i kampen mot de som roffar åt sig och de som vill tävla, och istället för att göra det enda rätta i den kampen, så ställer sig feministerna på den tagande maktens sida. När feminister vill att kvinnor ska få mer makt, så istället för att få tjejer att identifiera sig med den demokratiske ledaren, så pratar de som om unga tjejer ska ta efter den hänsynslöse och rovlystne mannen. "Ta för er tjejer, visa på fan!"

Detta understryks sedan av hur feminismens egna hantlangare beter sig i media. Gudrun Shymans kallblodiga blick när hon med gift i rösten förkunnar att männen borde beskattas är som ett paradexempel på hur den manlige förtryckaren agerar. Hon har inte lärt sig av hur män agerar, hon har lärt sig av hur onda män agerar.

Jag vet inte varför feminismen fallit in i den onda maktens bana. Kanske är det av ignorans och okunskap, men historien säger oss att sådant aldrig slutar lyckligt. För även om det tar tid så brukar i slutändan demokratin och den goda makten segra, för ett samhälle som går ut på att roffa åt sig brukar i slutändan förinta sin egen produktionsapparat, då arbetskraften självt konkurreas ut. Motsvarande processer sker på det individuella planet. Om feminismen vid den tidpunkten har lett in många kvinnor på den tagande maktens bana, så har de bara gjor flera generationer av kvinnor en stor otjänst.

Varför? Faludi skriver något om att dagens ornamentala och komersialiserade värld där människor konkurrerar som individer snarare än som lag, är en feminin värld. Kanske har hon rätt i när hon säger att dagens män som tvingas marknadsföra sig själva som produkter på en allt mer individualiserad arbetsmarknad påminner om 1800 talets pigor. Där det förut fanns stora arbetslag med familjens trygghet och manlig gemenskap, finns nu bara projektanställningar och otrygghet. Jag är benägen att tro henne, och kanske är det därför jag hatar kvinnors kultur så mycket. De har tagit sin jävla utseende- och statusfixerade kultur och förstört det enda som varit männens trygghet, och feministerna är delaktiga i denna förstörelse då de hyllar den tagande makten: "Ta för er tjejer".

Männens har dock andra drömmar om makt än vad feminister verkar tro, som inte stämmer överrens med hur samhället ser ut i övrigt. I den manliga kulturen finns det fortfarande hyllningar till den givande mannen. "With great powers comes great responsibilities" som det heter i Spindelmannens värld, och spindelmannens kamp handlar knappast om hur han ska tjäna pengar själv på sina krafter, utan det handlar om att hjälpa andra, om att ge. Mannen som offrar sig för gruppen, och som är lojal. Stephan Mendel Enk beskriver i sin bok hur fotbollsupportrar och huliganer bygger upp sina grupper på samma ideal som samhället i övrigt. Jag tror att det finns ett avgörande fel i hans beskrivning. Jag tror att hade samhället i övrigt gett unga män en naturlig gemenskap att känna sig trygg i så hade det alldrig uppstått ett behov av våldsamma supporterklubbar. Företag idag styrs inte som fotbollslag där man stöttar varandra. På många företag idag är varje man tvungen att ständigt hävda sig själv för att inte bli utan jobb, Stepahn mendel enk har fel när han beskriver det som en gemenskap, och jämför det med supporterklubbarna. Supporterklubbarnas existens bekräftar snarare att det finns ett undertryckt behov av manlig gemenskap hos unga män idag. Ett behov som orsakats av att dagens rådande maktideal är alldeles åt skogen fel, och som dessutom feminister understödjer för full hals.

Hur man ska vända denna utveckling är en svår fråga, men jag är djupt besviken över att feminismen har tagit fel sida i den kampen. När de borde förespråka givande makt, så hyllar de tagande makt. Jag tror att det är feminismens förvridna syn på makt som gör den så farlig.

#2  Intressant Michea
2004-12-14 17:36:51

Jag har alltid varit lite rädd för den typen av uppmaningar. Jag är inte typen som tar sig framåt med hjälp av armbågarna och hävdar mig, men det nya idealet är ju att man som kvinna ska vara just sådan, slå sig in på männens spelplan och vara så förbannat stark, köra över andra om nödvändigt. Passar man in i den mallen platsar man liksom inte. Då är man klen, ojämställd och har inga ambitioner.

#3  Hmmmm... MrG
2004-12-14 17:38:00

Hennes resonemang om en splittrad manlighet är intressant då det per definition borde utesluta möjligheten till existensen av ett patriarkat...

MrG

#4   Miguel
2004-12-14 17:48:50

Hur mycket av den där analysen är din egen och hur mycket är Faludis?
Som du skriver det så blir jag nästan lite sugen på att läsa boken, men om du bara använder hennes observationer för att göra din egen analys så kan det kvitta.
Det är alltså analysen som är intressant inte observationerna. Finns analysen i boken?

#5  Miguel: Robert W
2004-12-14 19:10:00

När det gäller analysen av männens situation, och den manliga rotlösheten så har jag nog tagit ganska mycket inspiration av vad hon skriver, men kanske gjort en del egna tolkningar. Men Faludis analyser verkar mest handla om männens situation, och inte om feminismens roll i samanhanget. Hennes analyser av det manliga problemet verkar i det jag läser just nu ha en överdriven fokusering på relationen mellan pappor och pojkar, visserligen i en vidare betydelse. Men även om det inte känns som att hon hamnat helt rätt i den analysen så är det ganska inspirerande det hon skriver. Jag kan dock varna för att boken inehåller extremt mycket observationer i förhållande till mängden analys och reflektion, så långt jag har läst i alla fall. Men jag tycker i alla fall att den är läsvärd eftersom den identifierar denna splittring som ett problem för männen, även om det är ganska nedslående läsning.

#6  Michea: Robert W
2004-12-14 19:28:34

Jag tror det är kanske förra århundrades största kvinnofälla som kanske kommer att slå igen i det här århundradet.

Individers strävan efter att armbåga sig frammåt har aldrig varit den enande kraften som byggt upp männens maktsamhälle, utan det är snarare den kraft som ständigt verkar för att bryta ner det. Som jämförelse kan man ta de två krig som Faludi tar upp i sin bok. I andra världskriget karakteriserades militären av broderskap, stabilitet och omsorg. Befälen hade i högre grad en en faderlig roll i sina plutoner, och visade omsorg för sina soldater. Det var ett vinnande koncept som fick många krigsveteraner att omhulda den manliga gemenskap de fann under krigsåren. När Vietnamnkriget utkämpades hade däremot militären omorganiserats helt efter den produktionsfokuserade företagsmodell som idag genomsyrar hela näringslivet. Soldaterna i Vietnam behandlades som dagens anställda, och de var förbrukningsvara för karriärslystna befäl som var måna om att stiga i graderna. Soldaterna hatade sina befäl, hela förband desserterade och uppåt 600 befäl mördades(!) av sina egna. Rättså chockerande siffror om man tänker efter. Slutligen så förlorade de också kriget.

Men visst, givetvis är roffa åt sig mentaliteten effektivt på kort sikt, och för de som har turen att hamna överst i "näringskedjan". Men jag tror inte att det är någonting som man bygger upp ett samhälle på på lång sikt, och det är framförallt inget samhälle där människor är lyckliga. Feministers förkärlek för "roffa åt sig mentaliteten" ser därför jag och många andra män som ett svek, en dolk i ryggen mot alla män som kämpar för ett rättvisare och mer solidariskt samhälle. Inte konstigt att många är förbannade.

Jag tror att feminister som visar kvinnor den vägen är grundlurade. De försöker få kvinnor att ta efter helt fel del av manligheten, den destruktiva manligheten.

#7  Mja fast Karra
2004-12-14 19:33:22

tjejer brukar ju få höra av antifeminister att om det är så att de är missnöjda med sin lön så beror det på att dom är för mesiga när de löneförhandlar/är dumma nog att välja jobb som är lågavlönade för att de vill "jobba med människor".
Det kan man ju ta som en uppmaning att "ta för sig".

#8  Karra: Robert W
2004-12-14 20:13:38

Jag tillhör inte de antifeminister som brukar säga sådant, jag har andra orsaker att ogilla feminismen, som de jag nämner här ovanför.

Men jag förnekar inte att det råder förvirring kring detta. Som jag sa så är ju detta en inbördes kamp emellan männen också, där det finns de som till fullo välkommnar den den tävlingsorienterade individualismen. Men det finns också de som är mer skeptiska.

Men visst finns det även moment av konkurrens även i manliga situationer där lojaliteten och brödrarskap är dominerande. Det är väl som med allt att det egentligen handlar om att hitta någon form av balans.

Man kan göra en liknelse. Säg att någon person ska lära sig köra rally genom att studera hur andra gör. Om vi antar att personen bara uppfattar gasandet så kan det lätt leda till en vanföreställing om att rally vinns av den som bara gasar så mycket som möjligt, och ju mer man gasar desto mer vinner man. Men för att köra en bana snabbt krävs i själva verket att an också arbetar effektivt med bromsen. Detta är i alla fall min egen erfarenhet ifrån Go-kart.

Det feminismen gör fel är att den inte förstår att manlig konkurrens inte är den mest framträdande komponenten i en sund manlighet. Feminismen är precis som någon som försöker lära sig att köra rally men som inte förstår att det också handlar om att bromsa. Bildligt talat kommer feministemen att sätta miljontals kvinnor i rallybilar, och bara berätta för dem vart gasen sitter. För en värld av konkurrens och självhävdelse är ett helvete, om det inte vägs upp av lojalitet och brödrarskap. Det är vad feministerna inte säger till dessa stackars kvinnor.

#9  Dessa stackars kvinnor Alvunger
2004-12-14 20:21:29

är säkerligen väl kapabla att tänka själva.

#10  ta för sig josephine
2004-12-14 22:43:03

Jag får enbart positiva associationer till uttrycket. Ser framför mig som ett smörgåsbord av möjligheter som man ska ta för sig godsaker av, inte vänta på att någon kommer och ger en en tallrik.

Hm, borde nog äta middag...

#11  Alvunger: Robert W
2004-12-14 23:27:30

Hmm...

"Dessa stackars kvinnor är säkerligen väl kapabla att tänka själva."

Hade det argumentet kommit ifrån en icke-feminist hade jag förstått det mer. Men i vanliga fall anser väl du att människor är tomma ark, tabula rasa, som sedan socialiseras till att bli vad som helst, manliga eller kvinnliga. En stark tro på sociala konstruktioner borde väl vara en desto större orsak till försiktighet i vad man uppmanar människor till att göra? Om samhället förväntar sig att kvinnor ska vara själviska och armbåga sig fram i samhället, får man inte då enligt det synsättet ett samhälle där alla kvinnor är själviska och armbågar sig fram? Det jag menar är:

Be careful of what you wish for, it might come true.

#12  Jag menar att antifeministisk retorik Alvunger
2004-12-14 23:47:33

ofta innebär självmotsägelser.

I ena handen har kvinnor minsann valt själva, kvinnor är starka och medvetna och kan precis lika mkt o bra som män kan om de bara vill, men uppenbarligen vill de inte för uppenbarligen prioriterar de annat (=hem&barn, jobb inom vård, skola, omsorg etc etc).

I andra handen är kvinnor en skock vilsna får som kommer göra precis vad feminister säger till dem. Kvinnor är heller inte utrustade med kompetensen för detta som existerar i manliga områden (du skrev lojalitet och brödraskap) och kan alltså inte förväntas klara av det hårda karga karriärslandskapet. De är ju inte män.

Jag anser att dessa två ståndpunkter inte går ihop.


Du hade en märklig tes. Du hävdar att feminister basunerar ut att kvinnor skall vara tuffa hårda och elaka och ta för sig (?), och menar sedan att det inte kommer fungera, för de tuffa hårda och elaka männen har samtidigt den fina egenskapen att odla lojalitet och brödraskap. Jag kan inte förstå vad det är som säger att kvinnor inte skulle kunna utveckla (eller redan ha för all del?) lojalitet och brödraskap, inte heller vad det är som säger att de kvinnor som är tuffa och hårda och elaka (nu talar jag karriärsvägar här) skulle ha följt någon slags budskap från feminister. Och framförallt låter det märkligt då att det blir farligt när feminister "underlåter" att berätta den viktiga faktan att karriären innebär konkurrens och självhävdelse. Menar du alltså att kvinnor lever i lycklig ovetskap om konkurrens och självhävdelse och helt kommer chockas när de tar sig ut på männens välbekanta marker?


Det var ett så konstigt resonemang så jag kände mig tvungen att skriva att dessa "stackars" kvinnorna nog kan tänka själva.

#13  Alvunger: Robert W
2004-12-15 01:24:26

Dessa självmotsägelser du pekar på uppstår bara när man plockar argument ifrån flera olika antifeminister och kombinerar dem.

Som du kanske vet så är jag en antifeminist som tror på att det visst kan finnas strukturer, med skillnaden ifrån feminister att jag tror att dessa strukturer kan finnas där av ett syfte som har att göra med biologi, och att det kanske inte är så lätta att rubba på utan att skapa än värre problem. Precis som du tror jag att man kan ändra strukturer genom att ändra sociala system om man vill, men att enskilda individer får betala ett högt pris om detta inte sker i harmoni med naturen. Dessutom är jag ju emot feminismen bara på grund av tongivande feministers aggresiva tonläge. Men detta visste du säkert redan.

Självklart skulle kvinnor också kunna lära sig den goda sortens manlighet. Den som handlar om att ge och beskydda istället för att roffa åt sig och ta. Men jag pekar bara på det faktum att feminister osynliggör den delen av manligheten när de pratar om hur kvinnor ska kunna få en del av den manliga världen. För du måste väl hålla med om att när feminismen pratar om att ta del av den manliga kulturen så handlar det om att roffa åt sig och ta för sig. Jag kan inte minnas att jag har hört någon feminist som pratar om den lojalitet- och generositetsbaserade manskultur som faktiskt finns där om man tittar under alla alphahannar! Feminister målar därigenom upp en nidbild av manligheten.

Självklart vet kvinnorna att det är en kultur av självhävdelse och konkurrens de tar till sig, men känner de till den fulla implikationen av det? Jag menar att väldigt få människor kan bli lyckliga i en värld som bara handlar om konkurrens och självhävdelse. Faktum är att psykopater är de enda som klarar av det konststycket, och alla kvinnor som vill in i den manliga världen är väl inte psykopater? Jag tror inte att kvinnor har full förståelse för det pris man betalar för att leva i en värld som bara handlar om självhävdelse och konkurrens. Den manliga kulturen strävar faktiskt till stor del bort ifrån individuell konkurrens även om dagens karikatyrbild över manssamhället visar upp det raka motsatta; extrem individualism. Men det är bara en tillfällig trend. Väldigt många män vill bara känna sig trygga i ett lag, och inte konkurrera ensam som individ.

Du brukar prata om att människor ska få valfrihet att göra som de vill, och välja hur de vill leva sina liv. Men hur ska de kunna göra det om det inte finns någon visdom att ta ifrån? Om unga kvinnor matas med en nidbild av vad manlighet handlar om, hur ska de då kunna veta att det finns en bättre form av manlighet bortom denna kuliss? Valfrihet är inte att kunna gå vart man vill, för riktig valfrihet behöver man också en karta; man behöver känna till alla alternativ. Men just nu så tycker jag att feminismen unanhåller kvinnor alternativ genom att förenkla kartan över verkligheten. Genom att förenkla bilden över vad som är manligt.

Givetvis har detta som jag ser det att göra med patriarkatsteorin, extremfeministerna och behovet av att chockera. Det hade inte varit lika passande för Margareta Winberg & Co. att prata om de positiva sidorna av manligheten, när hon samtidigt har ett politiskt behov av att utmåla manligheten som en ond masspsykos. Men när den goda manligheten tas bort ifrån kartan, så kommer inte heller genusöverskridande kvinnor att hitta dit. För ni feminister brukar ju hela tiden prata om behovet av förebilder, och om hur vi fängslas de föreställningar vi tidigt får om hur man kan vara som människa. Ni feminister tar dessa goda manliga förebilder ifrån unga kvinnor. Jag kan sätta en spänn på att du aldrig ens tänkt på den faran förut.

Naturligtvis kan jag inte bevisa att feminismen har gjort så att fler kvinnor blivit hårda och elaka, men jag kan inte låta bli att titta med stor misstanke på en såpass tongivande rörelse för kvinnors livsbetingelser. Som jag ser det så håller feminismen genom detta agerande på att förstöra hela samhället. Vi lever i en värld med allt mer individualism, isolation och ödslighet, både ekonomiskt och socialt, och ni är en bidragande faktor till det. Grattis.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?