feminetik.se feminetik.se

Just nu 14 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Privatlivets ojämställdhet (?)


Gå till senaste inlägget



#1  Privatlivets ojämställdhet (?) PerSiflage
2007-08-28 19:55:07

Efter att ha läst en artikel i Metro idag;

ttp://www.metro.se/se/article/2007/08/27/21/2…

där man kan läsa att kvinnan bestämmer över hemelektronikinköpen i 75% av fallen, och i 80% för inköp rent generellt, började jag fundera lite på privatlivets ojämställdhet. Mer om inköpsbesluten finns här;

http://dinapengar.se/Avdelningar/Artikel.aspx…

http://www.siba.se/Archive/Documents///SE/Om_…

och jag har läst en del andra artiklar om vem som egentligen bestämmer vad, som till exempel;

Vad mannen ska äta:

http://www.expressen.se/1.234616

Bostadsort och bostad:
http://www.sr.se/cgi-bin/blekinge/nyheter/art…
http://www.aftonbladet.se/kvinna/article241495.ab

Semester:
http://www.vagabond.se/vb/sida.aspx?id=16604

Föräldraledighetens fördelning;
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042…

Enligt regeringens utredare Karl-Petter Thorwaldsson och en beställd SIFO-undersökning så har sex av tio mödrar själva och i förväg bestämt fördelningen av föräldraledigheten. Hur de de andra fyra gör kan man spekulera i, men förhoppningsvis är beslutet lite mer gemensamt i de fallen.


Jag erkänner villigt att en del av det här har högst tvivelaktiga källor.

Den här tråden kan gott få spreta iväg åt en mängd håll tycker jag, det finns många aspekter på detta, men i alla fall jag får några frågor att fundera över.

Vilken sfär är egentligen viktigast att få jämställd? För egen del så tycker jag mitt privatliv är viktigare än yrkeslivet, där det senare mest är ett nödvändigt ont medel för att det förra, målet, ska bli optimalt (jag vet, jag är hopplös som anser att pengar är en förutsättning för ett "bra" liv, hahaha)

Kan orsaken att kvinnor ofta känner att de inte är beslutsfattare på arbetet bero på att de där inte kommer upp i samma grad av bestämmande som hemma? Kanske är det 50 - 50 på jobbet men känns mindre pga deras vana att fatta beslut inom privatlivet?

Den sista länken om föräldraledighetens fördelning är egentligen värd en egen tråd. Från diverse feminister både här och annorstädes så hör jag då och då att pappor måste ta ut mer föräldraledighet. Problemet tycks kanske snarare vara att kvinnorna ska _låta_ männen ta ut mer.

Sammantaget får jag i alla fall ett intryck av att det är kvinnan som styr den privata sfären, är det så tror ni?

Jaja, jag dravlar på. Det vore intressant att höra era tankar om allt eller något av ovanstående.

Fridens!

#2  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) heffaklumpen
2007-08-29 03:35:00

En intressant motvikt till den hittills ganska ytliga bilden av makt och inflytande. Formell och informell makt mm.

#3  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Tass
2007-08-29 10:22:38

Visst är privatlivet ojämställt, och visst upprätthålls könsrollerna av både kvinnor och män. Jag tror inte att det är möjligt att öka jämställdheten inom den publika sfären så länge den privata förblir så könsrollsbunden, bägge sfärerna måste ändras och könsrollerna försvinna inom bägge parallellt.

#4  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Phoenix
2007-08-29 14:23:35

Håller med Tass om precis vartenda ord.

#5  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Tass
2007-08-29 14:30:12

*bugar*

#6  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Sinderella
2007-08-29 14:56:18

Intressanta frågor.
Dock hör det ju till saken att mannnen måste begå en aktiv handling varje månad genom att skriva under en blankett för att kunna överlåta sina dagar, och jag tror det är rätt sällan det är under knivhot han skriver under. (Även om det naturligtvis finns misshandelsförhållanden med "ombytta roller".)
Däremot är det säkert EN av många bidragande orsaker till männens låga uttag, att en del mammor i en del fall tjatar på pappan att han ska skriva över dagar.

#7  Sinderella Gullegubben
2007-08-29 15:21:19

Vad vill du ha sagt?

De flesta människor ha aldrig någonsin gjort något under knivhot. Jag tror inte att du menar att alla handlingar som dessa människor har gjort är rakt igenom fria val?

Det är en standardinvändning som kan användas när som helst. Tycker du att det är en giltig invändning som försvagar din ståndpunkt när du menar att någon eller några är offer för strukturellt tvång från andra, men inget knivhot?

"Däremot är det säkert EN av många bidragande orsaker till männens låga uttag, att en del mammor i en del fall tjatar på pappan att han ska skriva över dagar."

Din formulering antyder att det är en mindre vanlig förklaring.

Vad menar du är den viktigaste och vanligaste förklaringen?

När du har formulerat den kan jag på samma sätt skriva "Däremot är det säkert EN av många bidragande orsaker till männens låga uttag".

Ytterligare en standardinvändning, som jag antar att du inte tycker försvagar din ståndpunkt, om jag skulle använda den mot den.

#8  Till Sinderella #6 PerSiflage
2007-08-29 15:24:29

Så är det säkert, men det resonemanget kan man ju lika gärna applicera på arbetslivet.

Jag tror knappast att de kvinnor som är diskriminerade på arbetsplatserna eller har lägre lön har tvingats skriva på arbetsavtalet under knivhot heller.

Som man tror jag det är svårt att argumentera mot kvinnan i fallet med föräldradagarnas fördelning. Kvinnans argument, t ex "jag har burit barnet i nio månader, jag behöver få återhämta mig" eller "jag tänker amma upp till X månaders ålder, hur ska vi göra med det om vi delar lika tycker du?"

Sedan håller jag med Tass ovan.

#9  PerSiflage Gullegubben
2007-08-29 15:33:31

Jupp. Sedan får vi inte glömma att kvinnan har ensamrätt att bestämma om barnet skall födas eller inte, vilket betyder att hon kan göra abort, om fadern vill ha mer av föräldraledigheten än hon vill att han skall ha eller om tiden för födsel och föräldraledighet passar fadern bättre än henne.

#10  Sv: Per.S Sinderella
2007-08-29 15:43:07

Nu är det väl ganska ovanligt att man får se alla andra arbetskamraters skriftliga anställningsavtal innan man skriver under sitt eget? Därför ifrågasätter jag paralellen lite.
Amning och att kvinnan behöver återhämta sig efter förlossningen är inget hinder för att dela föräldraledigheten. För det första är nästan alla hemma längre än 13 månader, som det blir om man tar ut alla dagarna i ett svep. I snitt börjar barn på dagis vid 18-19 månader i Sverige. Jag är ganska trött på att debatten alltid utgår från 6 månader var när i stort sett alla är hemma betydligt längre. Har kvinnan haft en extremt svår förlossning som gett svåra skador ska hon ju vara sjukskriven och inte föräldraledig tills hon återhämtat sig något sånär. Får man ett prematurbarn, som måste helammas längre än 6 månader gäller redan idag andra regler för föräldraledighet.

Gulegubben: Jag tror att en mycket vanlig förklaring är att man TROR att man tjänar ekonomiskt på att pappan tar ut lite eller ingen föräldraledighet eftersom han har högre inkomst för det mesta. Felet väldigt många gör är att de inte räknar med skatten som gör att skillnaden inte blir så stor som de tror.

#11  Sinderella #10 PerSiflage
2007-08-29 20:19:00

Visst, det kanske var dåligt formulerat av mig. Som man vet du knappast vid inträdet i förhållandet om och hur din kvinna tänker fördela föräldraledigheten (hon kan ju också ändra åsikt under resans gång) precis som du inte vet de andras lön vid själva anställningen. Men när det väl uppdagas, då? en kvinna på en arbetsplats kan väl protestera, strejka eller byta jobb? Så vitt jag vet är det olagligt att lönediskriminera pga kön, men fullt lagligt att fördela föräldradagarna enligt tre månader till mannen och resten till kvinnan. Menar du att en kvinna i arbetslivet har mindre att sätta emot än en man i privatlivet?

Om, som det står i undersökningen, kvinnan i förväg och på egen hand bestämt fördelningen, vad kan en man göra menar du? Vägra skriva över dagarna? Om vilja står mot vilja, vad talar för att mannen vinner? Jag utgår inte heller från sex månader var, jag har över huvud taget inte spec:at tidsperiod eller fördelning. Poängen är att kvinnan i förväg och på egen hand har bestämt i 60% av fallen. Det låter inte så jämställt för mig, eller tycker du det?

Själv tror jag att många kvinnor trivs dåligt på sina jobb och gärna vill vara hemma. Argumenten för att en mor ska vara hemma med barnet är fortfarande, tycker jag, tyngre än att mannen ska vara det. Jag har i alla fall inte mycket att sätta emot argumenten mer än att barnet även behöver sin far, men det är de första 1,5-2 åren vi pratar om, det finns rätt gott om tid senare. Sedan tror jag definitivt det här är en diskussion mellan mannen och kvinnan som präglas av känsloargument snarare än logik.

#12  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Clara
2007-08-30 11:30:24

PerSiflage sa:
... vad kan en man göra menar du? Vägra skriva över dagarna?

Ja?

Med det sagt, så tycker jag absolut att det är viktigt att kvinnan släpper in mannen. Något annat är ju bara egoistiskt. Och den här undersökingen tyder ju på att det är där en stor del av problemet ligger.

PerSiflage sa:
barnet även behöver sin far, men det är de första 1,5-2 åren vi pratar om, det finns rätt gott om tid senare.

Jag läste nånstans att den första tiden är avgörande för hur nära relation pappan och barnet kommer att ha senare i livet. Att tänka "äh, det kan jag ta igen senare" tror jag är livsfarligt.

#13  Clara Gullegubben
2007-08-30 11:47:48

Fast en man kan väl inte rå för vad det är för kvinna han faller för.

Eller menar du att män upprätthåller någon form av könsrollskonservativa strukturer genom att inte rata könsrollskonservativa kvinnor?

;-)

Fast i rättvisans namn vill de flesta feminister inte lasta de individuella männen för deras oförmåga att hantera könsrollskonservativa kvinnor, utan istället skydda dem genom lagstifning om delad föräldraförsäkring. Fast det verkar inte vara en prioriterad fråga eftersom feministerna inte kan få draghjälp av könsrollskonservativa kvinnors stöd på samma sätt som i feministernas mest uppmärksammade frågor (mäns skyldigheter och kvinnors rättigheter).

#14  Clara PerSiflage
2007-08-30 17:31:32

Jag håller med om att det inte är en bra idé att tro att man kan ta igen umgänget senare, men i brist på bröd får man kanske äta limpa? När det gäller barn och umgängesrätt är mannen i rätt kraftigt underläge, skulle jag vilja påstå.

#15  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) PerSiflage
2007-08-30 17:34:22

Så till ditt första svar som jag glömde, nämligen;

Ja?

Alltså, för mig är det samma argument som att kvinnor som inte får jämställd lön kan vägra arbeta. Det händer kanske inte så ofta, och det är kanske enbart en lösning på individplanet.

#16  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Clara
2007-08-30 21:11:51

Gullegubben sa:
Fast en man kan väl inte rå för vad det är för kvinna han faller för.

Nej, men han kan ju stå på sig lite. Han har ett visst ansvar, precis som jag tycker att en kvinna har ett visst ansvar för att inte ta på sig allt hushållsarbete om hon inte gillar det. Skillnaden är att kvinnan som sköter all disk och städning bara drabbar sig själv, medan en oengagerad far drabbar barnet.

PerSiflage sa:
Alltså, för mig är det samma argument som att kvinnor som inte får jämställd lön kan vägra arbeta. Det händer kanske inte så ofta, och det är kanske enbart en lösning på individplanet.

Jag vet inte om jag håller med om att arbetsvägran är en bra lösning, men lösningar finns det. En kvinna som inte får jämställd lön kan anmäla arbetsgivaren. En man som utsätts för påtryckningar att skriva över sina föräldradagar kan låta bli. Ett bra argument han kan ta till är att det är för barnets skull - barnet förtjänar en engagerad pappa.

Om det vore mamman som automatiskt hade alla föräldradagar och vägrade skriva över några på pappan, så skulle jag ha större förståelse för pappans situation. Då vore han ju helt maktlös. Men som det nu är så krävs det en aktiv handling från hans sida för att han ska bli utan - och då kan ju ingen tvinga honom.

Det finns säkert gott om typer i ens omgivning som muttrar och tycker att kvinnan förtjänar all ledighet för att få vara hemma och vila upp sig, eller whatever. Men då får man helt enkelt intala sig att ens barn är viktigare än deras åsikter.

#17  Sv: Per Siflage Sinderella
2007-09-03 10:12:19

Men jag tycker fortfarande att det finns en stor skillnad.
Jag har nämligen aldrig hört en kvinna säga att hon VILL ha lägre lön än sina manliga kollegor trots att de utför samma jobb.
Däremot har jag hört MÅNGA fäder säga att de inte VILL vara föräldralediga, eller att de inte vill vara det mer än några veckor/en månad.

Sedan undrar jag lite över undersökningarna i ditt startinlägg.
I de sex fallen av tio, där kvinnan påstås bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas, handlade det verkligen om att hon gick emot mannens vilja i sex av tio fall? Eller räknade man även in fall där det, även om det var kvinnan som hade sista ordet parterna faktiskt var ganska överrens och mannen inte hade några större anspråk på föräldraledigheten?

Samma sak med att kvinnan bestämde vad mannen skulle äta.
Naturligtvis låter det helt sjukt och vansinnigt att en vuxen person ska bestämma vad en annan vuxen person ska äta. Men handlade det om att hon körde över mannen, i stil med "Nej, har jag sagt, det blir inte köttbullar ikväll, utan fiskpinnar!"? Eller var det snarare så att kvinnorna skötte middagsplaneringen och att en del av männen kanske till och med tyckte det var skönt att slippa tänka på och bekymra sig om vad de skulle ha till middag?

Om någon frågar mig: Vill du ha gula eller blå tapeter och jag svarar "Bestäm du!,mig spelar det ingen roll" och personen köper hem gula tapeter, då är jag knappast förtryckt eller överkörd i den frågan.
Och nu undrar jag om det framgår någonstans av texten du hänvisar till om det skulle kunna förhålla sig på samma sätt med kvinnorna som bestämde vad männen skulle äta?

#18  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) wintermute
2007-09-03 17:41:45

En sak som jag inte uppfattat att någon tagit upp i tråden hittills - åtminstone inte direkt även om mycket har rört vid det - är hur detta påverkas av alla de förväntningar och förutfattade meningar som finns kring folk beroende på hur deras könsorgan ser ut.
IMHO så skulle det vara märkligt ifall de halvt om halvt outtalade normer som säger att barnen i första hand är kvinnans område/ansvar (min uppfattning är i alla fall att dylika normer finns, den som inte håller med får protestera) inte skulle påverka på det här området.

Å ena sidan så verkar det rimligt att det skulle kunna göra många kvinnor mer benägna att försöka ta ut en större del av föräldraledigheten eftersom risken finns att de annars betraktas som dåliga mödrar etc. ("Hur kan du vilja gå tillbaka till jobbet så snabbt? Älskar du inte ditt barn din hjärtlösa reptil!?!") Å andra sidan så borde detta klart försämra mäns förhandlingsläge ifall de trots allt vill ta ut mer föräldraledighet än barnets mor vill att de skall göra ("Var nu inte så självisk, barnet behöver faktiskt sin mor! Älskar du inte ditt barn din hjärtlösa reptil!?!").
Dessutom är det ju någonting klart misstänkt med en man som insisterar på att tillbringa mycket tid med sitt barn, egentligen är han nog mest ute efter att få jaga älg... (alternativt så kan han ju vara pedofil)

Nåja. Min poäng här är väl att jag tror att rätt mycket av de problem som finns inom respektive könsroll är tätt sammanlänkade med problem inom den andra. Samma attityder som gör att många kvinnor upplever sig mer eller mindre tvungna att ta huvudansvaret för hem och barn kan göra det svårt för män att få ta del av dessa områden ifall konflikt uppstår kring dem.

#19  wintermute Gullegubben
2007-09-03 18:00:30

Jag håller med.

Det som stör mig är när A som inte så att säga har förberett marken för ett jämställt familjeliv klagar på att B inte gör uppoffringar som är större än dem som A själv har gjort eller vill göra.

Ett exempel är kvinnor som blir tillsammans med män som tjänar mer än dem men som tycker att mannen skall bryta med könsrollerna i familjelivet, trots att hon inte gjort det i sitt partnerval.

#20  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) PerSiflage
2007-09-03 22:32:29

@ Clara: Jag håller med dig om att både mammorna och papporna måste ändra på sig, så jag tror egentligen att vi är rätt överens, du och jag.

@Sinderella: Nej, jag har inte heller hört någon kvinna som vill ha lägre lön för samma arbete. Fast i de fallen är det väl rätt svårt att lönediskriminera? Jag har hört flera kvinnor som inte vill ha mer ansvar på jobbet, och med ansvar brukar lön följa.
Sinderella sa:

Sedan undrar jag lite över undersökningarna i ditt startinlägg.
I de sex fallen av tio, där kvinnan påstås bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas, handlade det verkligen om att hon gick emot mannens vilja i sex av tio fall? Eller räknade man även in fall där det, även om det var kvinnan som hade sista ordet parterna faktiskt var ganska överrens och mannen inte hade några större anspråk på föräldraledigheten?

Möjligen kan man tolka det olika, men för mig är det rätt självklart att om kvinnan "i förväg och på egen hand" bestämmer något så kommer inte mannens önskemål med i bilden ÖHT. Oavsett om han håller med eller inte så har ju kvinnan redan bestämt. De fall kvinnan hade sista ordet i tror jag inte är medräknade där, eftersom de då haft en diskussion och alltså inte bestämt något på förhand. Möjligen kan det finnas fall där diskussionen mest är symbolisk, vad vet jag?

När det gäller maten så verkar det gälla resturangbesök. Jag föreslår att du läser länken, så ser du också det språkbruk de använder för att beskriva de hopplösa männen. Vad gäller ditt tapetexempel så håller jag helt med.

Egentligen skulle jag hellre diskutera den samlade bilden än enstaka punkter, men...

@wintermute: Vilket bra inlägg! Det fångar mina egna tankar om hur könsrollerna begränsar både män och kvinnor. Eftersom jag gärna ser ett mer jämställt samhälle (och en uppluckring av könsrollerna) så tycker IAF jag att "man" måste se till alla delar, även privatlivet.

#21  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) heffaklumpen
2007-09-04 05:42:36

Skillnaden mellan att ta ut föräldraledighet och få högre lön kan ju också ligga i att det finns en begränsad pott föräldraledighet att ta ut och om mannen vill ta ut mer så ses det som att den tas från kvinnan eller om tvärtom, ges till kvinnan.

Lönen ges inte som en pott till ett par och det finns ingen anledning att begära mindre för att den andre ska få mer. Ännu mindre anledning finns det på en könssegregerad arbetsmarknad där det verkligen inte innebär någon skillnad att som individ avstå lön för att partnern eller ens någon av det motsatta könet ska få mer. Det enda som händer är att arbetsgivaren får en högre vinst.

#22  Sv: Gullegubben Sinderella
2007-09-05 09:41:16

Jaha ja.
Det där med "ojämställt partnerval" har du dragit upp förut.
Och jag hävdar fortfarande att ingen man eller kvinna någonsin kommer att välja en partner efter inkomsten enbart för att bryta könsrollerna, tack och lov. Det vore lika idiotiskt som att välja en partner av en annan "ras" (tror inte ens på raser men i brist på bättre ord) enbart för att bekämpa rasismen.
Jag skulle hellre leva i celibat resten av livet än att leva med någon jag inte var förälskad eller attraherad av enbart för att det skulle "luckra upp normer".

Luckra upp normer gjorde jag däremot ändå, utan att det var syftet. Åtminstone om det nu är en norm, som du verkar tro att kvinnor oftast enbart vill bilda familj med en höginkomsttagare.
Jag fick nämligen barn (oplanerat men inte ovälkommet) med en man som tjänade 13.000 i månaden. För mig var det mycket viktigare att han hade ett så fint sätt med småbarn, att han verkligen älskade småbarn än vilken summa som kom in på hans lönekonto den 25:e.

För övrigt fattar jag inte varför det skulle vara svårare för män med mycket hög inkomst att bryta med könsrollerna i privatlivet som du antyder i inlägg 19. Det är ju de familjerna om några som verkligen kan dra ut på föräldradagarna och vara hemma ett helt år var eller ännu längre om de så vill. Den som har mycket hög inkomst har ju också möjlighet att lägga undan pengar varje månad redan under graviditeten. Även om den inte är särskilt planerad vet man väl allra minst ett halvår i förväg att det är ett barn på väg?

#23  Sinderella Gullegubben
2007-09-05 10:35:20

"För övrigt fattar jag inte varför det skulle vara svårare för män med mycket hög inkomst att bryta med könsrollerna i privatlivet som du antyder i inlägg 19. Det är ju de familjerna om några som verkligen kan dra ut på föräldradagarna och vara hemma ett helt år var eller ännu längre om de så vill. Den som har mycket hög inkomst har ju också möjlighet att lägga undan pengar varje månad redan under graviditeten. Även om den inte är särskilt planerad vet man väl allra minst ett halvår i förväg att det är ett barn på väg?"

Det bästa är förstås om parterna har äktenskapsförord, så att den högavlönade mannen bara behöver betala för sin föräldraledighet och slipper betala för mammans.

Kvinnor får gärna bilda familj med vilken man de vill, bara de står för sin egen försörjning och betalar hälften av de gemensamma utgifterna och alla sina privata utgifter. Det är här som jag anser att kvinnor som i ord förespråkar jämställdhet brister i handling.

Jag hoppas att min ståndpunkt är klarare och mer lättförståelig för dig nu.

#24  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) bjornsdotter
2007-09-05 10:46:18

Jag tycker inte att det är så enkelt att säga: "Om mannen är någorlunda överens med kvinnan, så har hon inte tvingat av honom hans föräldradagar". Vad är "någorlunda överens" i det här fallet? Självklart har hon inte "tvingat" honom om han går med på det, men vilka strukturer och förväntningar ligger bakom? Vad kan hon direkt eller indirekt "hota" med om han inte gör som hon vill? Hur lätt är det för en man att stå upp och säga: Jag VILL ha, och KRÄVER hälften av dagarna, i en känslig sits när man snart ska ha barn etc?

Jag tycker att det ligger på båda könen att förändra här, men jag tycker att det ligger mer på kvinnorna än på männen. I just detta fall. Därför att kvinnan har ett övertag från början. Omvänt gäller i situationer där män har ett övertag från början.

Jag riktar mig egentligen inte till någon speciell här, bara en reflektion.

#25  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Kalle
2007-09-05 10:50:15

Och jag hävdar fortfarande att ingen man eller kvinna någonsin kommer att välja en partner efter inkomsten enbart för att bryta könsrollerna, tack och lov. Det vore lika idiotiskt som att välja en partner av en annan "ras" (tror inte ens på raser men i brist på bättre ord) enbart för att bekämpa rasismen.

Tja, det har ju faktiskt hänt.
Och det var inte ens för att bekämpa rasismen, utan i feminismens namn.

"It takes all kinds to make a world"...
eller "be careful what you wish for..." kanske passar bättre? ;-)

#26  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) bjornsdotter
2007-09-05 10:51:33

Det är självfallet en annan sak om mannen inte vill vara hemma, eller om det är han som är mest negativ till 50/50. Men om kvinnan redan på förhand "bestämt" - när och var kommer hans vilja in i bilden? Och vad har han att sätta emot? Vad händer om han vägrar skriva över sina dagar?

I mina ögon är föräldraledigheten något man diskuterar igenom tillsammans (om man nu är två från början). SEN "bestämmer" man. Men jag har inte barn än och är kanske helt ute och cyklar.

#27  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) bjornsdotter
2007-09-05 10:54:51

"Och jag hävdar fortfarande att ingen man eller kvinna någonsin kommer att välja en partner efter inkomsten enbart för att bryta könsrollerna, tack och lov. Det vore lika idiotiskt som att välja en partner av en annan "ras" (tror inte ens på raser men i brist på bättre ord) enbart för att bekämpa rasismen."
____________

Håller med. Däremot kanske man bör fundera över, och vid behov ifrågasätta, varför man gör de val man gör. Dvs vad är det egentligen som attraherar mig och varför?

#28  Bjornsdotter #24 Kalle
2007-09-05 10:55:51

Mycket bra! :-)

#29  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Kalle
2007-09-05 10:57:11

Dito för #26 och 27 :-)

#30  björnsdotter Gullegubben
2007-09-05 11:00:18

"Däremot kanske man bör fundera över, och vid behov ifrågasätta, varför man gör de val man gör. Dvs vad är det egentligen som attraherar mig och varför?"

Det behövs inte om en kvinna tillämpar min modell och står för sin egen försörjning och betalar hälften av de gemensamma utgifterna och alla sina privata utgifter.

#31  Sinderella #17 Kalle
2007-09-05 11:02:31

Däremot har jag hört MÅNGA fäder säga att de inte VILL vara föräldralediga, eller att de inte vill vara det mer än några veckor/en månad.

Om en kvinna väljer att bli förälder tillsammans med en man där hon vet om dessa förutsättningar från början. Kan hon då inte sägas tillhöra de 60% som "själva och i förväg bestämt fördelningen av föräldraledigheten?.

#32  GG bjornsdotter
2007-09-05 12:07:15

Nu tänkte jag inte bara på den materiella biten, men OK. Bland annat den.

#33  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) bjornsdotter
2007-09-05 12:08:50

"Håller med. Däremot kanske man bör fundera över, och vid behov ifrågasätta, varför man gör de val man gör. Dvs vad är det egentligen som attraherar mig och varför?"
_______________

Detsamma gäller självklart män, för övrigt.

#34  Björnsdotter, #24 wintermute
2007-09-05 12:21:49

Kalle sa:
Mycket bra! :-)
+1

#35  Gullegubben wintermute
2007-09-05 12:30:46

Jag håller väl delvis med om att detta kan vara ett problem, men i så fall i första hand på det övergripande snarare än på det individuella planet. Det verkar svårt att undvika att en och annan kvinna blir ihop med en man som tjänar betydligt mer än henne och jag tycker inte att varje enskilt fall nödvändigtvis är ett problem, däremot så är det problematiskt ifall det blir ett mönster.

Jag har ett vagt minne av att ha sett undersökningar som tyder på att det finns ett sådant mönster (har för mig att någon länkade till en sådan här på feminetik någon gång) och jag har också en del rent anektodiska observationer här i form av att jag lite då och då stöter på folk som upplever att deras attraktivitet som tänkbar partner i många kvinnors ögon är direkt kopplad till deras inkomst.
Ifall många män går runt och känner att de måste göra en kometkärriär för att vara intressanta för kvinnor så är det IMHO ett problem av precis samma skäl som det är det ifall många kvinnor upplever att de måste vara trådsmala med enorma tuttar för att vara intressanta för män.

#36  Sv: Gullegubben Sinderella
2007-09-05 12:43:45

Jag tycker också att äktenskapsförord samt ekonomisk självständighet och integritet även i förhållanden är mycket viktigt .
Relationer där den ena parten måste ringa och fråga den andra innan han/hon köper en DVD-film eller slips åt sig själv gör mig riktigt rädd.
Men är det överrenskommet att bägge, oavsett inkomst ska dela exakt lika på alla gemensamma utgifter får BÄGGE rätta munnen efter matsäcken. Tjänar den ena parten 15.000 innan skatt, ja då kan man om man ska dela 50/50 på utgifterna inte bo i en flott våning i Vasastan vars månadskostnad med lån och hyra är 12.000 eller mer. Då får det bli en fyra i Rinkeby elller Hallonbergen istället.

#37  Sv: 31 Kalle Sinderella
2007-09-05 12:52:08

Nej, det tycker jag inte.
Då har han ju verkligen fått vara med och bestämma.
Hur du kan få det till att kvinnan ensam och i förväg bestämt fördelningen övergår mitt förstånd.
Det är som om jag skulle säga redan innan någon bär in tårtan i rummet."Ni behöver inte spara någon tårtbit åt mig, jag är mätt". Och de andra runt bordet tar mig på orden och inte sparar någon tårtbit. Inte kan jag då komma och gnälla över att de var de som bestämde att jag inte skulle få vara med och dela på tårtan.
Inte när jag klart och tydligt sa: Jag är mätt och vill inte ha någon tårtbit.

#38  Sv:Bjornsdotter Sinderella
2007-09-05 13:02:50

Han får väl vara tydlig från början med att han inte vill skriva över sina dagar/inte skriva över alla dagar som går att skriva över?

Då kan ju kvinnan dra ut längre på sina dagar om hon vill vara hemma längre, kanske ta ut 3 istället för 5 i veckan.

Kommunikation är bra.

Det här gäller naturligtvis enbart män som verkligen vill vara hemma själva och därför inte skriva över sina dagar.
I äktenskap/förhållanden där våld och hot frekvent förekommer är det inte helt ovanligt att mannen inte alls vill vara föräldraledig men ändå inte vill skriva över sina dagar som ett sätt av många att kontrollera,hota och djävlas med kvinnan.

Men för enkelhetens skull kan vi ju hålla oss till att diskutera "normala" d.v.s våldsfria om än i olika grad (o)jämställda förhållanden. (F.ö är det ju enbart bra att en misshandlande man inte är hemma hela dagarna med ett spädbarn. Det är deftinitivt ingenting skattebetalarna ska subventionera, och våldsmän ska dessutom ut ur kvinnors och barns liv med huvudet före.)

#39  Wintermute bjornsdotter
2007-09-05 13:03:53

Det jag upplever många män säga och känna (och själv har sett) är inte att de måste göra karriär för att hitta en kvinna. Snarare att OM de gör framgångsrik karriär, kan de plötsligt välja och vraka bland intresserade kvinnor - det kan de sällan annars.

(Vanligen menas dock med kvinnor = attraktiva kvinnor här, dvs företrädesvis unga och vackra. Alla kvinnor räknas inte.)

Här tycker jag att det inte är någon större skillnad mellan könen dock. Jag behöver inte vara superattraktiv för att hitta en intresserad kille, men ju attraktivare jag är, desto fler visar intresse. Och hos båda könen verkar det i mångt och mycket vara könsroller som styr fortfarande, när det gäller vad som är "attraktivt". Inte bara, men till stor del. Tyvärr.

#40  Sinderella bjornsdotter
2007-09-05 13:10:32

Ja, han bör vara tydlig, fast min poäng var att det inte bara är hans sak att vara tydlig. Det är lika mycket kvinnans sak att inte "ta för givet" att hon ska få alla dagar bara för att mannen inte säger något. Snarare borde det omvända gälla: Har inget sagts, är det 50/50 som gäller.

Det finns två stora undantag från detta:

1) Om mannen själv motsätter sig det, och/ eller inte ens finns med i bilden.

2) Om mannen är våldsam eller dylikt. Även om han "bara" är våldsam mot kvinnan, inte mot barnet, är det inte bra för något barn att växa upp så och kvinnan borde då få hela vårdnaden och mannen på sin höjd umgängesrätt och ev. vårdnad när han har gått i behandling för sitt beteende.

#41  Sv: B-dotter Sinderella
2007-09-05 13:27:20

Ja, om du menar att kvinnor i allmänhet inte bara ska ta för givet att alla dagarna är deras och att de ska skrivas över på henne så håller jag med dig. Uttrycker dessutom mannen själv att han VILL vara föräldraledig så är det ju något oerhört positivt för hela familjen som inte ska motarbetas utan tvärtom.
(Nu talar jag förstås om "normala" förhållanden, bättre att säga det en gång för mycket än en gång för lite.)
Förutom våld kan det ju finnas andra saker, som missbruk(vilket mycket väl går att dölja för t.e.x arbetskamrater i många fall) som gör att mannen inte är lämplig att vara föräldraledig.
Är han missbrukare borde de ju dock inte leva tillsammans alls, det är farligt att bära runt och sköta om småbarn om man är omtöcknad av starka substanser, förrän han sökt och fått hjälp för missbruket.

#42  Sv: Privatlivets ojämställdhet (?) Jman
2007-09-13 04:30:33

I diskussionen om fördelningen i föräldraledigheten tänkte jag förmedla lite av min erfarenhet i ifrågan... vilken inte är så stor, för jag har ju inga barn.

Nå väl - för något år sedan kom frågan upp till diskussion med flickvännen. Jag vet inte riktigt hur det startade, men det gjorde det i alla fall. Ordentligt.
Jag sa att jag ville ha halva föräldraledigheten, för jag anser att barnet och jag har lika mycket rätt till varandra som barnet och hon. Hon å sin sida menade att självklart är det så, men jag skulle inte ha halva tiden. En si sådär 25-30% borde räcka. Annars vore det inte rättvist.
Teorin utgick från att hon skulle vara hemma första tiden p.g.a amning o.dyl, och jag skulle sedan ta över. Problemet var då att barnet under den första tiden av sin levnad inte skulle vara så "kommunikativt" utan mest sova, skita och äta. När jag sedan skulle ta över ledigheten skulle barnet vara mer kontaktsökande, och då skulle min ledighet bli mer värd än hennes.
Jag stod emellertid på mig och det var många långa diskussioner i frågan, men jag tror att jag har vunnit "striden" till slut.

Om vi får barn i en obestämbar framtid tror jag att utgångsläget från början är 50/50 i uppdelningen av ledigheten. Sedan är det ju bara en fråga om hur man lägger upp det så att det passar alla parter bäst.

#43  bjornsdotter erka
2007-09-13 08:13:11

Det finns två stora undantag från detta:

1) Om mannen själv motsätter sig det, och/ eller inte ens finns med i bilden.

2) Om mannen är våldsam eller dylikt. Även om han "bara" är våldsam mot kvinnan, inte mot barnet, är det inte bra för något barn att växa upp så och kvinnan borde då få hela vårdnaden och mannen på sin höjd umgängesrätt och ev. vårdnad när han har gått i behandling för sitt beteende.


3) Om kvinnan själv motsätter sig det, och/ eller inte ens finns med i bilden.

4)Om kvinnan är våldsam eller dylikt. Även om hon "bara" är våldsam mot mannemannen borde då få hela vårdnaden och kvinnan på sin höjd umgängesrätt och ev. vårdnad när hon har gått i behandling för sitt beteende.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?