feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Att vara eller inte vara..


Gå till senaste inlägget



#1  Att vara eller inte vara.. Lars
2004-01-04 23:25:20

..äh, kom inte på någon bra, kärnfull, slagkraftig etc rubrik. Så skit i den.

Jag tycker att det är/har blivit en dålig ton på JÄIF på sista tiden. Det börjar mer och mer likna ett skyttegravskrig där antifeminister och feminister sitter och försöker pricka varandra, och i mitten har vi det gamla vanliga ödelandet. Trist..

Tack och lov finns det lysande undantag, Josefine, Reale och JoeHill (samt säkert någon mer som jag glömt bort i brådrasket) håller alltid en god ton, förolämpar aldrig någon och håller allmänt god diskussions/debattsed. Önskar dock att fler kunde göra det.

Jag gillar att diskutera utifrån nyfikenhet och för att söka förståelse för företeelser som faktiskt påverkar även mitt liv och min vardag, men vissa verkar vara ute på en mission. Okej att jag kan förstå vissa resonemang som antifeminister har, likväl som jag kan förstå resonemang som feminister har, men ärligt talat, är vissa ute på en mission? Det är lite förmätet (tycker jag) att vara på en uttalat feministisk site och försöka omvända feminister. Varför? Feminism är något som dessa människor tror på, okej att det finns idioter bland feminister med - precis som överallt annars - men de flesta feminister vill varken dig, mig eller kungen något ont. De har något som de tror på, en dröm, en ideologi, men inget kan få mig att tro att alla feminister hatar män, vill skjuta alla män och vill ha en värld där kvinnor bestämmer allt.

Visst, det finns saker inom feminismen som jag inte gillar. Jag gillar inte en del av retoriken som används. Jag gillar inte vissa förklaringsmodeller som feminismen har. Jag gillar inte vissa resonemang bland feminister. So what? Jag kan fråga. Jag kan påtala. Jag kan ge min syn på det hela. Men kan jag omvända en feminist? Varför skulle jag ens vilja det?

Jag kan förstå att feminister blir trötta på att diskutera med vissa antifeminister, för jag blir själv trött bara av att läsa vissa diskussioner, och jag är inte ens feminist. Om nu behovet av att omvända folk är så stort, får jag föreslå att prova Jehovas eller Mormonkyrkan istället? Annars hoppas jag att det snart blir en lite bättre diskussionston här på forumet.

#2  Lars: Robert
2004-01-05 00:56:11

?

Jag förstår verkligen inte vad du menar. Mitt mission är inte primärt att omvända feminister. Det jag vill är:

1: Förstå feminister. Verkligen förstå! Då måste man ta sig förbi alla försvarsmekanismer och retorik. Det kan man bara göra genom att vara både ettrig och uppriktig.

2: Få feminister att förstå hur det kan vara att vara man, och hur man som man kan uppleva den feministiska ideologin. Detta kan man endast göra genom att vara uppriktig och berätta om sina egna erfarenheter.

Information kan aldrig vara fel. Jag anser att jag lärt mig en hel del av den senaste tidens debatterande.

Det mest intressanta är kanske den information om feministerna själva och deras liv som sipprar igenom då och då. Till exempel så har Josefine varit generös när det gäller att dela med sig av sina personliga erfarenheter och det är något jag uppskattar. Genom att veta mer om hur feministers livsöden kan man lättare uppnå både mål 1 och 2. När jag till exempel hör Josefines berättelser om hur hon i stor utsträckning sökt bekräftelse hos män, och hur hon haft svårt att göra sin röst hörd bland män så har jag lättare att förstå hennes ståndpunkt, och känna någon form av empati för hennes kamp. Samtidigt blir det lättare att inte ta åt sig när hon gör uttalanden som vanligtvis skulle göra mig förbannad. Kanske kan jag också lättare hitta svagheter i hennes resonemang och påpeka detta så att dessa svagheter kan förstärkas. Ensamma är vi blinda, tillsammans kan vi se. Ökad förståelse människor emellan är aldrig fel.

För min del får Josefine gärna kalla sig feminist om hon vill, mitt syfte är bara att bidra till hennes visdom. Jag tror att feminismens problem till stor del beror på okunskap om män. Om man bara kan injecera tillräckligt mycket kunskap om män i feminismen så anser jag att antifeminismens uppgift är uppfylld.

Sen visst kan det bli en och annan fight. Men ingen har väl sagt att visdom är något man uppnår genom att sitta och nicka förstående till varandra och diskutera frågor där alla redan har samma åsikt?

#3  Tack Lars Josefine Alvunger
2004-01-05 01:34:40

Väl talat. Jag håller med. Jag har undrat samma sak många gånger på den senaste tiden. Resultatet blir ju dessvärre att feminister inte orkar besvara. (Jag har fått privata mail från en del feminister här som påtalar att de inte ens läser på JÄIF längre pga det trista klimatet och påhoppen och de förutfattade meningarna. Det går inte att värja sig mot de fördomarna, och ärligt talat, vem har lust. Det fanns en idiot som slogs mot väderkvarnar, det behöver vi inte upprepa.)

Robert, Robert...

Ja jag vet Robert. Men du glömmer två saker. Du som man kan inte föra talan för alla män, lika lite som jag kan föra talan för alla kvinnor. Jag har aldrig försökt mig på det heller. Och nummer två. Det finns MASSOR med män som är feminister. MASSOR. Du kanske inte ser dem på nätet och inte heller i din vardag, men under manlig homosocialitet finns ett antal manliga signaturer, som alla är feminister, och som alla "injicerar" kunskap om män. Och det är rätt intressant att du talar om kunskap om män. Om det finns en grupp som är väldokumenterad och välforskad på, så är det männen. Deras historia är skriven, det är manliga kroppar som använts i biologi, män som skrivit böcker... Männens kunskap, arv, och innehåll är det mest väldokumenterade som historien har skådat.

Intressant att du anser att du bidrar till min visdom. Det är en ganska underlig utgångspunkt inte sant? Det gagnar nämligen inte ett utbyte. Jag tar till mig av det du skriver, och har sett en klar förändring under året som nu gått, och det är jag tacksam för. Men jag anser mig inte vara en så stor människa så jag på något sätt kan göra dig eller någon annan visare.

#4  Jag har aldrig påstått... Robert
2004-01-05 11:17:36

... att jag skulle föra alla mäns talan! Om du läser mitt inlägg noga en gång till så kan du upptäcka små ord som "kan vara" och "kan". Jag har sagt detta åtskilliga gånger, sluta tjata om detta!

Jag anser att män som är feminister inte är antifeminister (logiskt va?), altså kan de inte eller föra min eller alla mäns talan. Den information som de injecerar om män är inte komplett, det är bara halva sanningen. Altså räcker den inte till. Kan du påstå att du inte lärt dig någonting nytt ifrån antifeminister? Kan du påstå att allt du lärt dig om män går att lära sig ifrån manliga feminister?

Altså, inse det Josefine, feminismen är påväg ner i diket just nu. Titta på Sourze! Känns det som att din feministiska vision är nära att uppfyllas när du ser hur män där reagerar på feminismens framtoning? Tror du att männen på Sourze är ett undantag? Det tror inte jag. För att feminismen ska komma vidare måste ni lära er någonting om de människor som protesterar mot er.

Varför skulle det inte gagna till ett utbyte? Jag anser att jag lärt mig en hel del det senaste året, och det verkar ju du också tycka. Är inte det ett utbyte om något?

Du anser inte att du är en tillräckligt stor människa för att förändra andra? Det jag ser är att du är en av de mest aktiva feministdebattörer som finns på internet. Det skulle inte förvåna mig alls om du är en av landets ledande debattörer om 20 år när vår generation tagit över samhället. Genom att din generation av feminister blir visare än dagens slipper vi förhoppningsvis en upprepning av dagens fördomsfulla medie-feminism som bara lyckas med att göra majoriteten av män skitförbannade.

Min plan kan ses som långsökt, men jag tror på den. Jag tror på den eftersom jag vet att min antifeminism är äkta, det finns en reel orsak till varför jag är antifeminist; att många feministers beskrivningar av män är ljusår ifrån den verklighet jag och många andra män lever i. Min uppgift är att förmedla den orsaken.

#5  skillnad män på män och människor? Josefine Alvunger
2004-01-05 11:46:48

Så du tror att det är skillnad på män och människor? tror du att män är från mars och kvinnor från venus? Du frågar mig varifrån jag får min kunskap om män. Det låter som om du verkligen anser att det finns en dold manlig kunskap om manligt liv och känslor som kvinnor inte ens kan gissa sig till. Intressant. Det du skriver är de facto ståndpunktsfeminism, läs gärna Nancy M Hartsock "the feminist standpoint" the second wave. Vid närmare eftertanke, skumma igenom alla, så får du bra på fötterna om feministisk forskning under ca 30 år. En genomgång av våra storheter.

Jag tycker inte att feminism är på väg ner i diket! Oavsett vad som händer på sourze - är sourze en plats på jorden? (oj så poetisk jag är idag, kanske borde producera lite texter.) Vi vänder på det, och ser på feminetiks mottagande. Det har gått fantastiskt bra för feminetik, och ett mottagande större än jag nånsin kunnat tänka mig. Allt som händer, sker ju inte på diskussionsforum. Det är rätt mkt som pågår i det fördolda, nu menar jag inga hemliga planer, men det mailas mkt fram och tillbaka, och peppar, och diskuteras mellan mig och andra feminister, såväl kända som okända. Genusmedvetenheten växer i samhället. Utbildningarna växer. Det finns nu ett genusvetenskapligt program för första gången. Birgitta Olssons felira växer. Schymen har fått oändligt mkt cred för sitt upplåtande av sin riksdagsplats. Unga feministiska debattörer tar plats och rör om i "gubbröran". Män startar nätverk. feminismen är inte på väg ner i diket, men feminismen har antagit en annan form. Den är inte politisk som första vågen. Den är inte kvinnornas som andra vågen. Det är tredje vågens feminism, och det är medvetenhetens feminism. Så ser jag det. Och den är stark.

Som antifeminist kan du nog inte göra mkt åt feminism. Det du kan göra, är att just bidra med dina erfarenheter och tankar i feministisk kamp. Jag tycker absolut att dagens ensamma och trängda man bör diskuteras, på samma sätt som den nya "superkvinnligheten diskuteras". Men alla manliga debattörer här inne känner inte igen sig i den manlighet du beskriver, så jag tror att människor öht behöver få kunskap om den, inte bara feminister i sig. Vad behöver jag lära mig om människor? Jag vet att människor kan känna sig ensamma och bli hatiska. Jag förstår att det kan kännas som ett hån när feminister diskuterar män som suger ut kvinnors kärlekskraft, i öronen på en man som aldrig haft en kvinna och som dessutom avsäger sig den kontakten pga att han inte förstår kvinnor.

Och så tycker jag att du som andra bör skilja på mediefeminism och vardagsfeminism en gång för alla. Liksom med allt annat, så är de som uttalar sig i media tvungna att profilera sig och bli kända. De måste vara provocerande, de måste vara intressanta nog för att nån skall vilja lyssna. Jag ser inte mediefeminismen som en förespråkare för feminism.De som ger sig ut på den arenan får stå för sig själva och förespråka sina egna åsikter. jag hade själv inte tillräckligt uttrymme kände jag för att driva min kamp (tv ringer inte upp mig och ber mig sitta i soffan på nyhetsmorgon direkt) så jag fick skapa detta forum för att göra min röst hörd. Jag hoppas att andra kan få sina röster hörda. Jag har full respekt för "mediefeminismen" - de gör ett hårt arbete, för de får stå i främsta barrikaden och få all skit kastat på sig, medan jag skvalar här i bakvattnet och kan om jag vill svära mig fri från deras uttalanden. Tja, kanske gör de både män och kvinnor skitförbannade. Bra i såfall - så vi äntligen kan få nån jävla REAKTION! Likgiltighet är farligare än nåt annat.

#6  Känna till monica
2004-01-05 12:45:31

Jag reagerar spontant här nu: Robert vill dela med sig av sin uppfattning och erfarenhet av hur män kan ha det. Han har på flera ställen både berättat och analyserat. Intressant läsning. Men kanske känner lika många kvinnor som män igen sig i ensamheten, frustrationen, tankar på vedergällning osv. Lika många män som kvinnor känner INTE igen sig.

Sen tror jag att jag har en hyfsat god bild av män eftersom jag har levt och umgåtts med män i över 20 år. Nåt måste väl ha fastnat, tror ni inte det? Dessutom är jag intresserad och ställer ofta frågor till män.

Robert å andra sidan har inte umgåtts med kvinnor i nån större utsträckning om jag har förstått saken rätt. De han har träffat har gjort honom besviken och arg. Vore det då inte på sin plats att om vi ska fördjupa oss i manligt känsloliv, att Robert tog och efterfrågade kvinnors? Lärde känna kvinnor lite bättre. Hur vore det? Kanske kom han då ur sin bitterhet. Eller för all del, prata med män som har goda erfarenheter och som tycker om kvinnor. Inte bara att ha sex med alltså, utan som människor!

Det verkar så tråkigt och enkelspårigt att döma ut 50% av alla människor i det här landet för att man har haft några dåliga erfarenheter. Det har väl de flesta över 12?

#7  Okej, Robert
2004-01-05 14:36:46

... eftersom feminister redan är allvetande och anser sig veta allt de behöver veta så inser jag att den här diskussionen är meningslös. Varför skulle ni behöva mina synpunkter? Ni har ju tydligen umgåts med män i 20 år, och alla män är ju lika så varför skulle ni behöva min åsikt? Feminismen kör på som ett tåg och det finns ju ingen risk att det spårar ut, så varför bry sig om de som opponerar sig? Kör över dem istället!

Var förresten inte JÄIF tänkt som en slasktratt; ett forum där all skit skulle samlas så att Josefine skulle slippa att rensa bort den ifrån resten av siten. Varför skriver ni här själva då kan man undra? Som för att understryka kvalitén på era egna teorier?

Jag har sagt det jag ursprungligen kom hit för att säga, så kanske borde jag lämna feminetik för gott och ägna mig åt någonting meningsfullt.

#8  Intressant.. Lars
2004-01-05 18:58:22

..vilka vändningar saker och ting kan ta. Mitt inlägg - som mest var en reaktion på HUR saker och ting kommuniceras och framförs - blir till något annat, nämligen en diskussion om VAD som framförs. Intressant.

Det jag vänder mig mot är alla skribenter/debattörer som inte är ute efter att lära sig något (man märker fort vilka det är, feminister som antifeminister) utan bara att slå alla andra i huvudet med tung retorik och ännu tyngre fakta. Går allt ut på att vinna? Och hur vet man när man vunnit? När man som feminist slagit/skrämt alla som inte anser sig vara feminister till tystnad? När man som antifeminist inte längre får svar från feminister? Måste tystnaden bero på att det inte finns några argument längre, att alla är övertygade? Eller betyder det bara att man inte längre är värd att diskutera med?

Det som förvånar mig är att vissa behandlar ideologier som matematik. Det funkar inte, inse det en gång för alla. Vissa saker tror man på, vissa saker känner man, vissa saker ser man. Jag tror inte på patriarkatet, men jag tror inte på Allah heller. Därmed inte sagt att Allah inte finns, bara att jag personligen inte tror på honom. Och nej, jag tänker inte gå ut och omvända alla som tror på Allah. Bara för att jag inte upplevt något eller inte ser något på samma sätt som någon annan så innebär det inte per automatik att jag har rätt. Inte att jag har fel heller, men i alla fall.

Alla skall få göra sin röst hörda, det anser jag vara en grundläggande rättighet. Men ingenstans i denna rättighet ingår att kräva svar av andra, bevis för det de tror på etc.

Nej, Robert, jag anser inte att du skall lämna feminetik och ägna dig åt något "meningsfullt". Fortsätt framföra din åsikt och vad du känner. Jag hade/har inga synpunkter på VAD som förs fram, snarare HUR det förs fram. Om sedan någon vill/orkar/kan ta till sig det man skriver så är det väl bra. Annars.. tja.. synd?

Visst kan man se JÄIF som en slasktratt, men jag tänker iaf försöka att inte tänka om JÄIF i sådana termer. För när det är som bäst, så är det riktigt roligt att diskutera på JÄIF. Men när det är som sämst, då vill man bara blunda med hjärnan och dra ur TP-kabeln. Och ja, det är både feminister och antifeminister som kan få en att vilja dra ur TP-kabeln.

#9  Du får dua mig Robert monica
2004-01-05 19:11:01

Jag talar för mig själv när jag skriver att jag har hyfsad koll på män, men jag ÄR inte man så visst kan jag aldrig fatta. Vare sig du eller nån annan man förklarar, utom möjligen på ett teoretiskt plan. Men jag tycker det är intressant att läsa och lära ändå.

Vad är det du opponerar dig mot egentligen? Vilken "teori" har jag lagt fram? Jag föreslog ju bara att om du vill att jag/vi lyssnar på dig, varför inte då också lyssna på kvinnor? Utan att komma med trams om allvetande feminister.

DU har ju enligt egen uppgift knappt umgåtts med kvinnor alls. Är det bara männens/din syn på saken som är intressant? Eller VILL du hålla fast vid din negativa syn på kvinnor?

Du har sagt vad du vill säga, tack och adjö, inte intresserad av vad andra har att säga. Det är tråkigt.

#10  Well Josefine Alvunger
2004-01-05 19:31:31

Oavsett så tycker jag det är bra att Lars ryter till. Vi kan alla behöva påminnas ibland om varför vi gör det här, och att det faktiskt inte är någon tävling. Vad är priset? Jag tror inte att jag kommer omvända en övertygad antifeminist, inte heller vill jag det. Den personen har redan kommit fram till vad den anser på egen hand, och inget jag skriver kan ändra det. Det jag kan göra är att utmana, visa på andra perspektiv, dra fram saker i ljuset som de kanske inte tänkt på. Och det gäller väl för motståndarsidan också?

Dock måste jag säga ännu en gång att JÄIF inte är en slasktratt för mig. Anledningen till att jag skrev att det gjort underhållet av feminetik lättare för mig, beror inte på att jag slipper "skiten" i övriga trådar. Allt som skrivs på JÄIF är långt ifrån skit, många gånger har jag blivit imponerad och utmanad. Flera signaturer har givit mig huvudbry och sått frön som jag sedan tänker vidare på. Jag har t ex funderat mkt senaste tiden på om jag anser att könsroller är en social konstruktion bara för att det är lättare så, eller om jag anser mig ha stöd för att könsroller är en social konstruktion. Jag kan glädja er alla till att jag kommit fram till det senare. Jag anser mig ha tillräckligt mkt stöd för att påtala att det inte finns några biologiska skillnader som i sin tur skapar beteendemönster som är generella "inom" könen och skiljer sig "mellan" könen. Men det var ju bra att jag blev utmanad på det planet och fick tänka igenom det, så jag känner att jag står på en starkare grund själv. JÄIF existerar av den enkla anledningen att feminetik är en sight för möten mellan feminister i första hand. Det har aldrig varit och kommer aldrig bli nåt annat. Känner feminister att de vill diskutera med antagonister, så finns den möjligheten. Och om en antifeminist glider förbi och bara känner att den måste påpeka eller fråga något, så finns möjlighet för det. Eller kan man hänga kvar i några månader och snacka fram och tillbaka, vilka några av er har gjort, och det tycker jag är jädrigt kul och ett bra betyg till båda sidor. Jag har ännu inte haft anledning att stänga av några signaturer, och tycker ändå att feminetik är bra förskonat från skitsnack, även om man inte kan gardera sig helt från idioter - på båda sidor naturligtvis.

Robert, det är trist att du gör den här kovändningen, för ingen har faktiskt sagt att din kunskap är värdelös, eller att vi redan innehar den. Jag ville dock bara göra tydligt att jag inte anser/tror/tycker att det finns kunskap om män som feminister inte har. Jag antar att du menar att feminister har felaktig kunskap, eller förvriden kunskap, att vi utnämner män till svin och kräk utan att veta vad vi snackar om. Jag hade hållt med dig, om det var så att feminister verkligen utnämner män till kräk. Nu gör vi ju inte det. De flesta feminister har naturligtvis en pappa, bröder, manliga vänner, arbetskamrater, pojkvänner, makar. De flesta feminister lever med och älskar män. (T ex jag, om än dock inte för tillfället, jag är ju "mellan förhållanden" som det så fint heter.) Feminister sitter inte på sina möten/rum och gnisslar om hur elaka män är jämt. Eller har du fått den uppfattningen då du t ex läser på feminetik-delen? Jag har faktiskt inte läst nån skitkastning över män som grupp, snarare diskussioner om hur vi skall förstå och närma oss varandra. Du ger mig ofta råd om vad jag skall tänka vidare på, och det är ju snällt att du tar dig tid att hjälpa mig att bättra på mina argument. Mitt råd till dig är att ta dig en allvarlig funderare på om du verkligen har rätt fiende, och om det du slåss emot verkligen existerar. Saken är att det manshat du beskriver, den ovilja från feministiskt håll att förstå män, den smutskastning och det tunnelseende som du beskyller oss för att ha, har jag aldrig sett.

Vad bygger du din främsta kritik mot feminismen på? Kan du vara snäll om du orkar att spalta upp den så skall jag se om jag kan förstå dig.

#11  Hmmm... Robert
2004-01-05 23:35:28

Ja, du har rätt i att jag måste funder över detta. Plötsligt så fick jag bara en överväldigande känsla av att tröttna på hela frågan.

Ursäkta för det där med "slasktratt" och "understryka kvalitén på era egna teorier"; jag tyckte bara att det var en för bra förolämpning för att låta den gå till spillo.

Monica: Jag är inte ointresserad av att höra kvinnors berättelser, men i skrivande stund är jag inte heller speciellt intresserad. Jag snappar upp det jag hör, vad mer kan jag göra? Men hittils är Josefine den enda tjej jag mött här som är villig att dela med sig av sina personliga erfarenheter istället för att bara slå teorier i huvudet på folk.

Josefine: Det kan nog ta lite tid att formulera den främsta kritiken mot feminismen. Men jag gör ett försök att summera huvuddragen, jag skjuter ifrån höften:

Jag upplever att kvinnor blir alltmer frigjorda ifrån sin könsroll, men att män samtidigt inte har kommit en endaste millimeter. Det betyder att kvinnor har betydligt större frihet i sina liv jämfört med män, samtidigt som samhällsdebatten enbart handlar om hur kvinnors frihet ska ökas ytterligre.

Du vet att jag företräder en typ av manlig könsroll som man betalar dyrt för; att offra det sociala för sitt arbete. På medeltiden hade kanske en sådan som jag kunnat kämpa mig fram, och om jag haft turen med mig kunnat köpa en fru och ett hus. Men jag passar inte in i dagens samhälle; jag kan inte ens köpa ett knull. Idag handlar allt om deltagande i sociala aktiviteter och uppvisande av sociala färdigheter, något som jag föraktar högaktningsfullt. Fester, umgänge och sitta och frottera intill förbannelse. Jag kan nämna 100 saker som är viktigare än detta. Varför kan man inte bara ha helt vanliga jävla avtal precis som överallt annars? Skicka in en kravspecifikation på en fru till någon myndighet och göra ett deal, om det inte fungerar, beställ en ny. Jag kanske borde ta och testa Love Search/Friend Finder eller nått.

Varför måste vi ha detta ervinnerliga kärleksdyrkandet? Nästan 100% av all musik som görs handlar om kärlek, varför? Jag har varit kär en gång; det var förjävligt, fy fan vad jag mådde dåligt. Var det inte förresten några forskare som kommit fram till att kärleken aktiverar samma områden i hjärnan som tvångstankar? Hela den här kärleksdyrkan som finns i dagens samhälle är inget som passar mig. Det passar kanske frigjorda kvinnor, men det passar inte mig.

Inte ens min löjligt rike uppdragsgivare har någon fru efter att ha vigt sitt liv åt att bygga upp världen, han har bara en väldigt stor lyxbåt. De flesta riktigt bra män jag träffar lever ensamma, dessa män är eldsjälar och lägger ner sin själ i frågor som är viktiga för samhällets utveckling. Det är bara playboys som får knulla nuförtiden. Det här är ett land för feta innomhuskatter som leker bort hela dagarna (när de inte slavarbetar på något förutsägbart och inrutat).

Det finns inte ens något nära krig att gå ut och dö i så att man slipper eländet. När jag gick på dagis och mobbades av mina feministiska kvinnliga dagisföreståndare så lär jag ha sagt att jag skulle gå ut i kriget och dö. Mina dagisfröknar var både feminister och kommunister och ansåg att vi killar "inte skulle ta så mycket plats", att jag var son till en mellanchef gjorde inte saken mycket bättre. Men nu finns det inte ens något bra krig att gå ut och dö i här. Man kanske får hoppas på Bin Laden eller nån ställer till med något skojigt för att skaka om världen lite. Om vi sköt av några män skulle det också bli enklare att få ett knull för de som är kvar. You want the truth? You can't handle the truth! (närå, jag bara skojade med den där sista)

Vart vill jag komma? Jo, kanske är det största problemet för feminismen att mäns och kvinnors frigörelse är så otroligt osynkroniserade att det tappar i trovärdighet.

Sedan finns det andra saker som feminismens ofta bräckliga resonemang. Det har funnits många halvdanna vetenskaper genom tiderna så detta är troligtvis inte huvudorsaken till varför det finns antifeminister. Sedan finns det feminismens klumpiga och onyanserade ordval som till exempel "Mäns våld mot kvinnor" och "manlig överordning". Detta som för att vifta ett rött skynke framför en redan frustrerad manlig del av befolkningen.

Okej, jag tog ut svängarna lite. Jag vet att många killar kommer att protestera mot min syn, speciellt de jag indirekt kallar för playboys och feta katter. Jag är kanske bara lite gammaldags i mitt tankesätt, men jag vet flera killar som jag hört muttrat: "fan, det borde bli krig så att det händer någonting!"

Så feminister, det hänger inte bara på att era teorier är vattentäta, det handlar också om att män måste få någonting positivt att kämpa för. Jag känner just nu att feminismen inte har ett skvatt att erbjuda mig. Feminister har hittils till största delen pratat om kvinnors rättigheter och sociala situation. För männens problem finns knappt ens ett förslag på en endaste lösning. Kanske är jag avundsjuk för att det inte finns någon organisation som gör motsvarande för mig, fast samtidigt är det kanske enklare att ta en flygbiljett till Irak eller nått, köpa AK-47 och avsluta mina dagar med glans. Frågan är bara vilken sida man ska välja i så fall?

Jag vill avsluta med att kolla att Josefine verkligen har tänkt rätt (inte för att det spelar någon roll). Du säger att det inte finns några beteendemönster som är generella "inom" könen och skiljer sig "mellan" könen. Jag har aldrig sagt att det skulle finns några generella beteendemönster inom könen, som att till exempel precis alla män skulle reagera aggresivt på en smäll på käften. Det jag har undrat över är om det finns en ökad sannolikhet för män att utveckla ett sådant beteende om han växer upp i samma miljö som en kvinna att jämföra med. För att ta reda på det så måste man göra ganska omfattande statistiska studier som utesluter skillnader i miljö och uppväxt för studieobjekten. För dessa skillnader kanske bara visar sig när man har uppåt 1000 försökspersoner. Alternativt behöver man en långt mer avancerad förklaringsmodell till hjärnan och vår tankeförmåga än vad vi har idag samt obduktioner av kvinnliga och manliga hjärnor. Men som sagt, jag bryr mig inte. Känner du dig övertygad om att det inte finns någon skillnad i sannolikhet så får det väl vara bra med det. Jag är bara allmänt avundsjuk, missanpassad och jävlig just nu. Om någon undrar så har jag bara fått knulla för lite.

Det fanns en annan antifeminist, Daniel/Poker Player tror jag att han kallade sig, han skulle förså vad jag menar, han hade liknande tankar om frustrationen kring den manliga könsrollen.

#12  Hmmm... Robert
2004-01-06 15:49:23

Okej, jag kanske överdrev en del igår, men om man bortser ifrån diverse överdrifter tror jag ändå att det beskriver en av orsakerna bakom det antifeministiska motståndet. Problemet är att kvinnans ökade firhet sker på bekostnad av mäns frihet. Ju mer kvinnor frigör sig ifrån sin könsroll, desto mer blir den manliga könsrollen ett fängelse. Problemet kvarstår: Det är och förblir omöjligt att avveckla den kvinnliga könsrollen utan att samtidigt avveckla den manliga, men det finns inga alternativ för män.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?