feminetik.se feminetik.se

Just nu 32 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Man, 25+ och oskuld igen


Gå till senaste inlägget



#1  Man, 25+ och oskuld igen ByggareBob
2007-07-14 01:34:37

Jag vill inte smutsa ned den andra oskulds-tråden, eftersom mitt resonemang går i en lite annan riktning än den tråden utvecklade sig.

Nu när vi i alla fall diskuterar äldre manliga oskulder - det vore intressant att veta hur kvinnor ser på dessa? Om jag kollar i min omgivning kan jag naturligtvis inte veta säkert vilka män som är oskuld, men man har ju en rätt bra känsla för vilka som har uppenbara problem med sex och kärlek.

En snabb observation ger att 30% har en uppenbar anledning till sina problem. Oftast lättare Aspberger eller någon annat som ger mycket låg social kompetens, mycket ofördelaktigt utseende eller katastofal hygien.

Resterande 70% är helt okej killar, som oftast har problem med blyghet och bristande självsäkerhet. Jag skulle t.o.m. påstå att dessa är uppenbara offer för könsrollerna, eftersom jag inte tror att de skulle haft några problem om de var kvinnor med samma personlighet och "grad av snygghet".

Vad säger ni om mitt 30/70-resonemang? Håller ni med, eller utstrålar 100% av dessa män någon som jag som man inte förstår?

#2  Sv: Man, 25+ och oskuld igen Faktum
2007-07-14 01:48:38

Låter lite väl högt i mina öron. 1/10 låter mer troligt.

#3  Sv: Man, 25+ och oskuld igen bjornsdotter
2007-07-14 09:57:34

Härligt syftningsfel i titeln! "Man, 25+ och oskuld IGEN!??" ;-)

Skämt å sido.

Ingen aning om dina siffror stämmer, men visst kan det stämma. Man får väl också komma ihåg att det trots allt är en minoritet män det handlar om (som har uppenbara problem och är oskuld vid hög ålder, menar jag. De flesta män och kvinnor har sex- och kärleksproblem någon gång, men inte av det slaget.)

Tycker dock det är omöjligt att avgöra hur många av alla vuxna, ofrivilliga oskulder som har någon form av fysiskt, psykiskt och/eller socialt handikapp, och hur många som "bara" är blyga och kanske inte uppfattas som hippast i stan, men i övrigt inte har ett avvikande yttre eller en avvikande personlighet, utan uppfattas som helt "normala" eller vanliga.

Finns det över huvud taget några undersökningar på detta?

Den lilla "erfarenhet" jag har på området, är att de med olika typer av handikapp ofta söker sig till varandra om de inte "går hem", eller får det svårt, i majoritetssamhället. Det kan gälla partnerval men även andra sociala situationer. Jag träffade en gång ett par (en man och en kvinna) där båda hade Asperger.
De hade träffats genom en förening för personer med Asberger och hade mycket lättare att umgås med och förstå varandra, än med andra utan denna diagnos. Alla med Asberger har inte lika stora svårigheter och det är naturligtvis önskvärt om människor kan "blandas", men dessa trivdes bäst med varandra och jag förstår dem.

På det sättet kan det kanske vara tuffare för dem som inte har ett handikapp (eller hemsk hygien eller annat), men som ändå, av någon anledning, ses som mindre attraktiva än genomsnittet? De har ingen självklar "grupp" med liknande erfarenheter att söka sig till. Kanske borde startas en förening för "Mindre attraktiva personer utan funktionsnedsättningar"?

Och som kvinna? Jag har ingen speciell syn på oerfarna män och flera män jag har dejtat eller varit ihop med, har varit mindre framåt än jag. (Jag är dock ganska framåt och inte så blyg). Det som attraherat mig har ofta varit deras humor, utstrålning, intellekt mm (som kan framhävas ÄVEN om man är mer eller mindre blyg). Dock erkänner jag villigt att de som verkar sakna dessa egenskaper, eller inte förmår framhäva dem på något sätt, inte attraherar mig. Sedan kan de vara hur snälla som helst, men får jag inte ut mer än så av att umgås med dem, så ger umgänget inte mig så mycket, tyvärr. Detta är mycket, mycket viktigare för mig än t ex utseende, även om utseendet kan spela viss roll vid första intrycket (men nu talade jag inte bara om första intryck).

#4  Sv: Man, 25+ och oskuld igen bjornsdotter
2007-07-14 10:05:52

Och visst kan det vara ett problem, för för att framhäva "humor, karisma, intellekt" mm (vare sig man är blyg i början eller ej), krävs kanske ett visst mått av självsäkerhet? De flesta är lite nervösa på första dejten och det gör inte nödvändigtvis något om det märks, men "för" mycket nervositet och osäkerhet, kan säkert fungera avtändande. Frågan blir då hur de som ÄR extremt osäkra (kanske för att de saknar erfarenhet eller bara har dåliga erfarenheter) ska kunna blir mer självsäkra? De lär ju inte bli mer självsäkra av att ratas för att de är osäkra. Samtidigt kan man inte fortsätta dejta någon bara för att vara snäll heller.

Svår fråga. Som inte bara gäller män, även om kvinnor generellt, pga könsrollerna, kan vara blygare och ändå få till det.

#5  bjornsdotter ByggareBob
2007-07-14 12:34:45

Tack för dina tankar. Rubriken var kanske lite mindre lyckad vid en andra genomläsning... Ett komma före "igen" hade varit lite bättre.

bjornsdotter sa:
Man får väl också komma ihåg att det trots allt är en minoritet män det handlar om (som har uppenbara problem och är oskuld vid hög ålder, menar jag.


Det här brukar ofta komma upp när mäns problem diskuteras, men jag kan omöjligtvis komma på varför det så ofta måste påpekas. Några exempel:

* Judar är i Sverige är en mycket liten minoritet. Måste man påpekta det när antisemitism i Sverige diskuteras?

* HBT-personer är en minoritet. Gör det att deras problem är mindre värda att diskutera?

Det finns naturligtvis andra minoriteter vars problem kan diskuteras utan att påpeka att det alltid gäller en minoritet av befolkningen: invandrare, flickor från hederskulturer, arbetslösa, funktionshindrade, misshandlade kvinnor, lågutbildade, ungdomar, mobbade barn osv. i all oändlighet.

Det här ger tyärr känslan att den som skriver detta är av åsikten att mäns problem alltid är individuella och löses genom att de slutar gnälla och tar sig i kragen.

#6  Sv: Man, 25+ och oskuld igen MarianneK
2007-07-14 13:19:04

Jag har en och annan i ytterkanten av bekantskapskretsen som har ungefär ovanstående problem. Någon har haft en flickvän i tonåren, någon har knappt ens varit på dejt, osv.

Problemet är inte litet för dessa personer. Däremot tror jag att det är svårt att generalisera kring problematiken, eftersom problemen verkar variera så mycket - både i hur de ser ut och vad de beror på - beroende på person.

Jag tar ett exempel, som delvis är baserat på en bekant:

En kille är 29 år gammal. Han ser inte särskilt bra ut, men har en del utstrålning ändå. Han är intelligent och kan föra en trevlig konversation utan problem. En person man gärna pratar med en stund på en fest, helt enkelt. Varför har han då problem att träffa tjejer?

1. Han blir väldigt intresserad i "utvalda" tjejer som han knappt känner och som inte visat intresse, eller som har pojkvän. Nästan som när vissa i högstadiet blev "kära" i någon i skolkatalogen.

2. Han ger ingen respons till tjejer som stöter på honom, och han tar inte tillfället i akt att gå ut och träffa folk särskilt ofta. Han väljer inte miljöer där han träffar mycket nya människor.

3. Ett annat skäl till att han träffar få nya människor är att han har ganska få kompisar - ett litet socialt nätverk alltså.

4. Eftersom han sällan träffar nya människor är hans sociala kompetens inte på topp. Han har få tjejkompisar och ser på tjejer ur sitt perspektiv, vilket leder till att han idealiserar dem han intresserar sig för.


Jag tror att det största "felet" är att dessa killar träffar alldeles för få nya människor. De hänger upp sig på en viss tjej och undrar vad det är för fel på dem som gör att just den här tjejen inte är intresserad.

En annan orsak, som jag mest har mött här, är fokuseringen på sex. Om du tänker att det är sex du är ute efter kommer du som oerfaren ha mycket svårt att hitta någon, eftersom de som bara är ute efter sex vill ha någon som är erfaren, medan de som vill bygga en relation inte vill träffa någon som bara är ute efter sex.

Och visst har detta med könsroller att göra. Som blyg kille träffar du troligen färre nya människor än som blyg tjej. Även om tjejer med samma beteende inte brukar ha lätt att träffa killar, så är det nog snäppet värre för killar.

Men, ByggareBob, hur föreslår du själv att problemet ska lösas? Förutom ett framtida avskaffande av könsrollerna, då.

#7  ByggareBob bjornsdotter
2007-07-15 20:07:10

"Det här ger tyärr känslan att den som skriver detta är av åsikten att mäns problem alltid är individuella och löses genom att de slutar gnälla och tar sig i kragen."

_________________

Det är absolut inte bara ett individuellt problem! I så fall missförstod du mig. Men ibland när detta debatteras, låter det som om det är så många män det handlar om, ja nästan de flesta, medan de flesta kvinnor glider omkring på en räkmacka... Det är som att påstå att de flesta kvinnor blir misshandlade av sina partners, medan män aldrig blir det.

OBS, jag påstår inte att DU påstår detta. Men det har låtit så ibland. Att det bara här en liten minoritet alfahannar som lyckas med kvinnor, alla andra har det mer eller mindre svårt.

De som har det svårt dock (oavsett aneldning) har säkert försökt "ta sig i kragen" åtskilliga gånger. Att lägga all skuld för deras misslyckanden på dem själva, är naturligtvis hänsynslöst och felaktigt. Frågan är dock - vem ska lösa problemet åt dem?
Har du några förslag? Att konstatera att det inte lär komma någon villig partner och knacka på dörren bara för att de säger sig ha problem, är inte samma sak som att lägga allt ansvar på dem.

#8  Sv: Man, 25+ och oskuld igen bjornsdotter
2007-07-15 20:49:21

Och jämförelsen med etniska minoriteter och homosexuella, håller inte riktigt. Det är en rättighet att inte bli utsatt för t ex rasism eller homofobi. Det är däremot inte en rättighet att få en partner.

Bättre jämförelse är att judar och HBT-personer inte kan förbjuda folk att VARA antisemiter eller homofoba (hur gärna de än skulle vilja). Du får tycka vad du vill, men du får inte yttra vad du vill och framför allt inte agera hur du vill.

Det faller sig nog naturligt så att fördomar eller diskriminering där ett brott faktiskt begås eller riskerar att begås, diskuteras mer än fördomar och diskriminering som inte sker på några som helst olagliga grunder. Därav den livliga debatten även kring hedersvåld, mobbning mm (mobbning är väl numera klassat som ett brott).

Men jag tycker att även andra problem människor har i sina mellanmänskliga relationer, diskuteras livligt, inte minst sex- och kärleksproblem.

#9  Sv: Man, 25+ och oskuld igen Escapist
2007-07-15 21:58:32

Jag har varit i den här världen själv i min ungdom och känt många som haft precis de här problemen. För de allra, allra flesta går det faktiskt att lösa problemen genom att ta sig i kragen. Om man inte är så deprimerad eller blyg att man har ett faktiskt handikapp eller sjukdom finns det massor av småsaker man kan göra själv för att stegvis förbättra sin situation. Om inte finns det psykologer som kan hjälpa.

Därmed inte sagt att det är ett helt individuellt problem, men lösningen är oftast individuell. Situationen i stort kan säkert förbättras om avståndet mellan könen minskas, idealen ändras, osv, men det hjälper kommande generationer, inte den kille som är ensam idag.

#10  Sv: Byggare Bob Sinderella
2007-07-15 22:22:25

I ditt startinlägg, där du gör uppdelningen 30-70%, räknar du enbart un vuxna, OFRIVILLIGA oskulder då, eller vuxna oskulder överhuvudtaget?

Vissa människor är ju oskulder helt frivilligt länge, länge för att de t.e.x inte vill ha sex innan äktenskapet.

#11  Björnsdotter daniellundgren
2007-07-16 09:16:23

Nej, mobbning per se är inte något brott än så länge. Även om jag tycker att det borde vara det. Däremot kan ju mobbningen förstås ha inslag som är olagliga (ofredande, misshandel osv).

#12  Sv: Man, 25+ och oskuld igen daniellundgren
2007-07-16 09:18:10

För övrigt är det inte så lätt att klassificera vem som är en ofrivillig oskuld. Om man tycker att könsrollerna gör det så jobbigt att ragga att man hellre låter bli, är man då ofrivillig oskuld eller bara oföretagsam?

#13  #3 bjornsdotter feather
2007-07-22 04:24:14

Hahaha - varför framhålla Aspbergers som ett dejtmässigt handikapp...? Jag har dejtat en man med Aspbergers - och han är faktiskt den enda man jag nånsin träffat som var fullständigt och totalt befriad från precis ALLA könsfördomar och märkliga kulturella hangups om män och kvinnor.
Han var helt logiskt styrd, det som var logiskt förstod han, och det som var ologiskt intresserade han sig inte ens för, eftersom det bara var obegripligt för honom, och större delen av den mänskliga samvaron, med alla sociala koder och normer och värderingsgrunder, kroppsspråk, dubbla budskap, hintar och ironi - det ÄR egentligen ganska irrationellt.

Han hade lärt sig att anpassa sig efter obegripligheter, eftersom han förstod att det krävdes av honom i sociala sammanhang - men allt det abstrakta tramsandet om vad vissa människogrupper *borde* vara eller göra, det struntade han bara i, och tog folk för vad de faktiskt *är* istället - individuell bedömning, precis som det ska vara.

Jag har aldrig känt mig så totalt och självklart accepterad.
100% praktiska och logiska människor har ingen användning för könsroller eller andra svårbestämbara ideal utan logisk grund.
Han hade inga som helst problem med att jag är som jag är, och började inte betvivla sin "manlighet" bara för att JAG inte är en vek liten fjant...
Och vilken kropp han hade...
*dregel*

Men måste folk verkligen ha ASPBERGERS för att vara sant fördomsfria...?
Deprimerande...

#14  Feather # 123 daniellundgren
2007-07-22 07:53:18

Word! Go Feather!

#15  #14 daniellundgren feather
2007-07-23 00:12:12

:-D

#16  Sv: Man, 25+ och oskuld igen bjornsdotter
2007-07-23 09:28:55

Bra poäng feather!

Jag menade inte att Aspbergare per se inte fixar relationer med icke aspbergare. Jag menar att de som INTE gör det, ofta söker sig till personer med liknande problem, oavsett handikapp. Ibland funkar det bättre. Inte alltid, dock.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?