feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

huvudansvar för familjen?


Gå till senaste inlägget



#1  huvudansvar för familjen? Marit
2007-06-06 10:19:07

Jag läste en krönika idag på aftonbladet http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story…

Den handlar om att trots att hon lever med en man som har ambitionen att ta halva ansvaret för hemmet så står hon ofta där med ansvaret för det som ligger i gråzonen. Likaså är det hon som oftast ser till att saker utanför standardmallen blir gjorda - hon behöver påminna mannen om att göra ditten eller datten.

Att behöva vara den som påminner - även om man själv slipper genomföra - är plågsamt och ensamt. Det ger mig en känsla av "Är den här familjen inte ett delat ansvar? Bryr du dig inte? Tänker du inte på den?"

Nu lever jag ensam så jag har inte någon erfarenhet av detta själv i vardagslag - men från semester tillsammans med en man med barn, där jag inser att jag har betydligt lättare än honom att planera och förutse vad som behöver göras, och att göra saker i förbifarten.

Jag ser också i min omgivning oroväckande många fall där krönikörens historia är helt sann. Dessa familjer, ihop med egna erfarenheter, gör mig mörkrädd för egen del om jag skulle bli ihop med någon. Jag vill inte vara VD för familjenAB. Jag vill itne behöva vara den enda som kommer ihåg flummiga små saker som ska göras och se till att det genomförs. Det är väldigt ensamt att vara den som ska ha koll på allt. Det räcker att det är så på jobbet.

Känner ni igen denna beskrivning?
Det är inte tänkt som pajkastning eller att klanka ner på män. Förlåt om det uppfattas så.

#2  Sv: huvudansvar för familjen? metamorfos
2007-06-06 10:25:40

Absolut, jag känner igen det. Den beskrivningen är rätt nära många av de familjer jag känner till tillräckligt mycket om, för att kunna avgöra det. För egen del skulle jag iofs kunna tänka mig att vara VD för Familjen AB - om jag fick en VD-lön. :-)

#3  Sv: huvudansvar för familjen? Mattilda
2007-06-06 10:46:05

Då handlar det om man är priset är rimligt.
Om du inte ser löning i lycovinst, så ska man inte göra det mot sin sunda förnuft att hålla ifrån plågan.
Sedan att män har ett sätt att vakna som sällan läggs märke till när det är mer frågan om den som är snabbare att reagera som vinner. Vinner vad ? Andra plats ? ;P
Män är nämligen odugliga! Det gör inget JAG vill att dem ska göra!

#4  Sv: huvudansvar för familjen? Marit
2007-06-06 11:16:47

Men metamorfos - skulle du inte känna dig ensam då (också (?)) även om du fick VD lön?
Poängen med en familj trodde jag var gemenskap?!
Annars kan man likagärna leva ensam, tänker jag.

#5  Sv: huvudansvar för familjen? Gullegubben
2007-06-06 12:09:17

Det är väl som med sex. Ett bra sexliv (enligt ens egen definition) är ingen rättighet. Ett bra familjeliv (enligt ens egen definition) är ingen rättighet. Alla har rätt att ha sina egna preferenser, och hittar man ingen som har samma preferenser som en själv får man leva ensam eller anpassa sig till den man kan hitta.

Krönikan intresserar mig ungefär lika mycket som feminister intresserar sig för "jag får inte knulla"-gnäll.

Vad vill krönikören? Att män som inte beter sig som deras partners vill skall sättas i fängelse, få böter eller kanske med vapenmakt tvingas att bete sig som partnern vill?

#6  Gullegubben bjornsdotter
2007-06-06 12:24:07

Krönikören vill kanske bara uppmärksamma ett vanligt problem?

Givetvis är det i övrigt upp till var och en att tala allvar med sin karl eller sitt fruntimmer. Själv "löser" jag det med att inte vara så fruktansvärt kvinnligt petig när det gäller t ex städning, detaljer som ska fixas mm... Är det viktiga saker (t ex att ev. barn har det bra) är det givetvis en annan sak. Där gäller det väl att inte bilda familj med "fel" person (en slarver), alternativt skilja sig när felet upptäcks och inte verkar gå att åtgärda. Att det i praktiken kan vara lättare sagt än gjort, är en annan femma.

Men det bästa är förstås om både pojkar och flickor redan under uppväxten får lära sig att varken sex, städning eller övrig god samlevnad är en rättighet, men att god samlevnad kräver samarbete och ansvar. Man kan inte räkna med att allt bara flyter på av sig självt... särskilt inte om barn är inblandade.

#7  Sv: huvudansvar för familjen? metamorfos
2007-06-06 12:35:31

Marit - it's lonely on the top. Om jag fick en vd-lön för jobbet vd i Familjen AB, skulle jag ju göra jobbet själv. Då skulle jag inte förvänta mig att någon annan skulle göra det.

#8  Sv: huvudansvar för familjen? puff
2007-06-06 12:55:17

Jag plockar fram ny toarulle, går med tidningarna till pappersinsamlingen, betalar räkningarna, diskar,dammsuger, torkar av köksfläkten, rensar avloppet. Och med tanke på hur många singelhushåll det finns i Sverige lär det finnas en rätt stor mängd män som tar lika mycket ansvar.
Krönikan var väl inte mer intressant än vad det brukar vara att ta del av folks gnäll på sin partner, men jag blir ändå lite fascinerad av hur många människor det finns som väljer att leva med en annan människa som de tydligen stör sig så mycket på.

#9  Sv: huvudansvar för familjen? bjornsdotter
2007-06-06 14:22:03

"men jag blir ändå lite fascinerad av hur många människor det finns som väljer att leva med en annan människa som de tydligen stör sig så mycket på."
_________

Tja...

Hälften av alla äktenskap och mer än hälften av alla samboförhållanden, slutar i skilsmässa... :-/

#10  bjornsdotter Gullegubben
2007-06-06 14:28:18

De flesta män klarar bevisligen att sköta sitt singelshushåll. De flesta frånskilda män klarar bevisligen av att sköta hem, barn och arbete samtidigt under sina veckor.

Är det verkligen männens fel att kvinnorna gnäller när de lever tillsammans?

Får kvinnor verkligen mer att göra när de flyttar samman med män?

Får kvinnor verkligen mindre att göra när samlevnaden tar slut?

Jag är frånskild och har skött hem, barn och arbete ensam under mina veckor i flera år. Om jag skulle flytta ihop med min ex igen tror jag ändå att hon skulle gnälla på att hon får ta "allt" ansvar eftersom hon antagligen skulle vilja leva på sitt sätt snarare än mitt sätt. Detta trots att jag bevisligen klarar av att sköta hem, barn och arbete ensam.

Jag tycker definitivt att det verkar vara en fråga om att det är kvinnors attityd och tankar som är problemet, snarare än mäns beteende. I de flesta fall verkar det vara missnöje med något annat i tillvaron som får sitt utlopp i en "accepterad" fåra.

Jag misstänker att krönikören, trots att hon påstår sig älska sin man, inte alls älskar sin man längre.

En kvinna som älskar ser inte mannens synder. En kvinna som inte älskar ser inte ens mannens största dygder. Men mannen är densamme.

#11  Sv: huvudansvar för familjen? Striker
2007-06-06 14:34:00

Ni försöker få in detta i eran lilla "jämstäldhetsbox".

Så fort en person är mer intresserad av att planera och ta hand om hemmet, än den andra. Kommer den personen alltid se brister i den andres betteende. Det finns alltid en ledare och en följare. När det gäller hemmet så är ofta kvinnan den som är mest intresserad o drivande, och blir där av ledaren där. Och sedan kommer gnället( eftersom kvinnan p g a den nya politiska programmeringen inte vill leda driva jobbet hemma). Även om sedan mannen gör det han blir tillsag så är inte kvinnan nöjd ändå utan vill att han skall ta mer initiativ o s v. Det ända sättet för mannen att vinna den här maktkampen är att bli mer intresserad av hemmets göromål och sedan bli "bättre" än kvinnan på detta. Och detta händer ju inte så ofta....Lägger man sedan på lite olika toleransnivåer för hur smutsigt det får vara o s v, så är det självklart att det blir så här.

Om mannen sedan skulle få sparken från sitt jobb också , känner kvinnan sig som en morsa, och attraktionen försvinner....Och hon skaffar en ny MAN.

Det terri beskriver är precis så det alltid kommer att vara och bli med den syn vi har på jämstäldhet idag. Enda lösningen som jag ser är då att mannen blir bättre än kvinnan på Hemmet OCKSÅ. Det räcker då inte heller att han måste vara duktigare än henna på alla andra plan utan även som VD för hemmet. Det är inte lätt att vara MAN idag. För män innebär feminismen att det krävs mycket mer för att bli sedd som MAN idag. Vart skall deta sluta ?

Jag hoppas att ni förstår att detta inte handlar om vem som diskar eller vem som byter toa rulle. Det handlar om MAKT.

Jag tror att många män som ett sätt att behålla sin värdighet och till vis del makt, inte gör som kvinnan säger/vill i hemme. Varför då tja vi vet ju vad som händer när kvinnan inte känner att mannen har högre status Makt i något helhetsperspektiv, jo de blir dumpade...

#12  Sv: huvudansvar för familjen? Mattilda
2007-06-06 14:41:33

Du är något bitter ser jag, Striker. Men du generaliserar efter vilka krav du förmodar män har att leva upp till om dem vill ses som åtråvärda. Men det är sunt förnuft. Skulle du vilja ha en kvinna som inte kan tillfredställa dig? Vill du ha någon som du skulle hellre kunna kasta åt sidan som en lortig trasa ? Du borde. En värdig relation är en gynsam sådan. Men är inte din bitterhet mer att göra med hur man blir sedd som mindre manlig för att man inte lever upp till dem förväntningarna från andra ? En riktigt mäktig man tar ingen hänsyn för andras lycka o ånjuter sin 'manlighet' över hur glada kvinnorna är. Han gör sigsjälv till behags och behöver inte ha något att göra med vad kvinnor tänker om honom. Det för en självständig man, är irrelevant.

#13  Sv: huvudansvar för familjen? Mattilda
2007-06-06 15:00:44

"En riktigt mäktig man tar ingen hänsyn för andras lycka o ånjuter sin 'manlighet' över hur glada kvinnorna är. "
Blev lite fel. Menar bara att han inte försöker leva upp till någon ide om honom genom andras ögon, bara sin egen. Han kan utnyttja mansrollen till sitt förfogande, lika mycket som han kan utnyttja feminismen. Eller så bortser han fullständigt ifrån dem fördelar som man ges av att komformera sig till andra.
Han kan likaväl peta sig i navel. Som en latent manlighet som inte kommer vakna till liv förän nöden kräver det från honom.
Det sägs t.ex att så kallade krigarsjälen angripper sigsjälv i frånvaron av nöd. Kvinnor har då sålunda oftare en ådan själ, men jag kan inte undgå att det hör till en egenskap att man gör det av nöd. Annars mår man dåligt.

Med en andra ord kan man skämtsamt säga:
Gnäller din kvinna ? Hon har för lite att göra i hemmet!

#14  Sv: huvudansvar för familjen? raindog
2007-06-06 15:31:16

Jag känner igen problemet. Jag och min partner har diskuterat och bråkat en del om det. Konfliktmässigt tror jag det handlar om svårigheter att kompromissa från båda håll. Jag har större tolerans för oreda och tar mindre hårt på så väl traditioner som jul och midsommar som på födelsedagar och andra såna dagar än min partner. Det gör att jag helt enkelt inte lägger märke till saker som borde fixas lika tidigt som min partner vilket i sin tur leder till att hen kan gå och irritera sig på situationen innan jag ens insett situationen. Jag har vänner där könstillhörigheterna är ombytta på detta området så jag vet ärligt talat inte om det är så tydligt könsmönster som krönikören framställer det eller ej. Det stämmer i mitt fall i alla fall.
Svårigheten i detta fallet är ju att min partner lider av att det är stökigt och att jag lider av att det läggs för mycket tid på städning när man kunde göra annat. Men med viss framgång har vi nog lyckat kompromissa. Jag har lärt mig upptäcka när det behövs göras nåt lite tidigare och min partner har sänkt sin ambitionsnivå lite. JAg vill leva med min partner och då måste man ju lära sig kompromissa och hitta lösningar på de problem som uppstår. Ingen tvingar varken mig eller min partner att stanna i förhållandet. Ömsesidig respekt är kärnan enligt mig.

#15  Sv: huvudansvar för familjen? Mumriken
2007-06-06 16:13:19

Min spontana fråga är ju: Varför skiljer hon sig inte från sin kille/man om hon nu har så uppenbarligen orealistiska förväntningar på ordningen i deras relation?

Kan det möjligen också vara så att vi har olika syn på vad som är en "bra" ordning i en familj? Och varför måste det vara så att det just är kvinnans ordningsstandard som är rätt? Som flera redan påtalat... det finns ett ord som heter "kompromiss"... och i ett parförhållande måste man kompromissa... från båda håll... annars spricker det...

Jag tänker dessutom med viss förnöjsamhet på att de ställen där jag observerat att toapappersrullen står på handfatet/golvet m.m. påfallande ofta är hos singelkvinnor... :)

#16  Sv: huvudansvar för familjen? Peggy
2007-06-06 17:53:34

Tyvärr är det största hotet detta att män tenderar att slå ifrån sig. När jag 17 år gammal skulle bli sambo för första gången, tog jag upp temat jämställdhet med min tilltänkte. Jag sa att jämställdhet och att dela på arbetet är viktigt för mig. Han blev rosenrasande, för det var en ANKLAGELSE, och HUR kunde jag tro att han inte skulle ta sin del?

Vi bodde ihop i över fyra år, och ja, mycket riktigt, hela tiden var vi ojämställda.

Jag tror inte att män är inkompetenta på att städa. Jag vet mycket väl att män som inte bor med en kvinnlig partner kan vara hur ordentliga som helst. I åtta månader bodde jag i ett kollektiv med två män, och vi hade inte ett enda tjafs om hushållsarbete. Vi hade det hyfsat rent, delade på allt, och alla trivdes.

Så nej, det handlar inte om att män är slarvigare än kvinnor. Det handlar om strukturen i det heterosexuella tvåsamhetsförhållandet. DÄR är det inlärt sedan generationer att kvinnor tar huvudansvaret, och DÄR "blir" det plötsligt så. Män är vana, omedvetet, att deras fruar, mammor eller flickvänner ska passa upp, och kvinnor är vana vid att passa upp.

Gullegubben sa:
En kvinna som älskar ser inte mannens synder. En kvinna som inte älskar ser inte ens mannens största dygder. Men mannen är densamme.


Det här är fullkomligt livsfarligt! Nej nej och åter NEJ, detta är INTE vad kärleken handlar om. Jag ser fel hos de människor jag älskar. De ser fel hos mig. Och just eftersom vi älskar varandra, kan vi prata om detta, och därmed utvecklas. DET är kärlek.

#17  Sv: huvudansvar för familjen? Marit
2007-06-06 19:19:56

Okej - ponera så här då...

Paret har kommit överens om vilken nivå som ska gälla på städning etc.
Paret har kommit överens om vem som tar ansvar för vad.
Den ena parten lever inte upp till överenskommelsen, och tar inte sitt ansvar utan hävdar fortfarande "sin" nivå som sanning vad gäller t.ex. stökighet/städning/barnvaktsordande/födelsdagspresentköpande som argument för varför jobbet inte blir gjort, trots överenskommelse.


Det är här någonstans som det blir problem på riktigt.
Separera?
Hoppas på förändring?
Ge upp?
Se strukturer i samhället?

#18  Sv: huvudansvar för familjen? metamorfos
2007-06-06 19:27:24

Låta bli att göra sin del också, bara se till att det absolut viktigaste görs (dvs att barnen får mat). Så får den andra parten ta konsekvenserna av sitt icke-handlande.

#19  Marit #17 raindog
2007-06-06 19:39:53

Jag tycker att scenariot här är ett exempel på när den andre parten faktiskt inte har kompromissat och alltså inte visar den respekt man förväntar sig i ett förhållande.
Jag tror på ny diskussion om det överenskommna och ifrågasätta varför det inte respekteras.
Jag tror risken med metas förslag är att den andre inte upplever situationen som lika dålig som den förste och därmed blir det snarare ännu värre för den förste.

Det är problematiskt men jag håller fast i kompromiss-lösningen. Man ska dock inte lura sig att tro att kompromisser är lätt. Det tar engagemang att bryta sina mönster men det är väl sånt man gör när man älskar nån.

#20  Peggy raindog
2007-06-06 19:46:51

JAg håller med. Absolut är det så att kvinnorollen innefattar huvudansvaret för familjen och hemmet. Jag tror att det är en stor del i problemet.
Jag tror inte heller ens städförmåga beror på om man är kvinna eller man utan snarare ifall man är van vid att någon annan "sköter det".

Att man har olika toleransnivå för hur rent och prydligt man vill ha runt sig tror jag är ganska individuellt och det är inte samma problem som jag ser det.

#21  Sv: huvudansvar för familjen? ByggareBob
2007-06-06 19:48:36

Gullegubben sa:
Det är väl som med sex. Ett bra sexliv (enligt ens egen definition) är ingen rättighet. Ett bra familjeliv (enligt ens egen definition) är ingen rättighet. Alla har rätt att ha sina egna preferenser, och hittar man ingen som har samma preferenser som en själv får man leva ensam eller anpassa sig till den man kan hitta.

Krönikan intresserar mig ungefär lika mycket som feminister intresserar sig för "jag får inte knulla"-gnäll.

Intressant tanke..... Så här har jag faktiskt aldrig tänkt, men det ligger faktiskt något i det.
Gullegubben sa:
En kvinna som älskar ser inte mannens synder. En kvinna som inte älskar ser inte ens mannens största dygder. Men mannen är densamme.

En bra kväll för Gullegubben - det här stämmer f-n också. Hur många gånger har man inte hört förälskade kvinnor prisa sin man, för att sedan när förhållandet är slut påstå att han hela tiden var en ojämställd skitstövel. Manlig jämställdhet må vara bra för att ett förhållande ska överleva, men det verkar vara förvånansvärt oviktigt när förhållandet inleds.

#22  Marit #17 heffaklumpen
2007-06-06 20:18:53

Paret har kommit överens om vilken nivå som ska gälla på städning etc.


Varje gång jag har bott ihop med kvinnor, från studentkorridorer till sambos, så har den här frågan kommit upp och varje gång har det slutat i att kvinnan säger att det här ska gälla, jag accepterar inget annat. Om man dumt nog går med på detta och gör sitt så fungerar det ett tag, men sen dyker fenomenet med att "det här duger inte" upp. "Vi har ju kommit överens om att du ska göra det här och då måste du också göra det här och det här och på det här sättet för det gör alltid jag...". Att sen kvinnan ifråga inte alls gör alla de där grejerna själv eller att det inte finns någon rimlig koppling mellan dem verkar inte spela någon roll.
Numera vägrar jag i alla såna försök att dela upp och "komma överens om nivå" och det blir genast mycket bättre och mycket jämlikare. Framförallt blir det mindre bråk.

På jobbet kan det vara nästan likadant, oavsett om det finns ett fungerande system eller inte så när det kommer en ny kvinna så får hon genast för sig att arbetet måste organiseras med en "städlista" eller "städdagar". Om de andra går med på det så dröjer det några veckor när allt verkar fungera, men sen blir det uppenbart att den som ville organisera inte är ett dugg intresserad av att följa det som organiserades och inte sällan struntar i stora delar av det som skulle göras.

Detta är min erfarenhet av vad tråden handlar om.

#23  #17 Marit Mumriken
2007-06-06 20:34:17

Ja, jag valde faktiskt att separera, när hon vägrade göra sin del av det gemensamma arbetet. Fast det var naturligtvis bara en del av orsaken, men en ganska stor del...

Och ja, jag kan ju se ett strukturellt samhällsproblem i det. :) Men det kanske inte var på det sättet du menade...

#24  Gullegubben #10 bjornsdotter
2007-06-07 08:17:44

"Är det verkligen männens fel att kvinnorna gnäller när de lever tillsammans?"
____________

Det går inte att svara ja eller nej på den frågan. Ibland är det kanske mannens fel, ibland kvinnans, ibland bådas.
____________

"Får kvinnor verkligen mer att göra när de flyttar samman med män?

Får kvinnor verkligen mindre att göra när samlevnaden tar slut?"
____________

Se ovan. Det beror på.
____________

"En kvinna som älskar ser inte mannens synder. En kvinna som inte älskar ser inte ens mannens största dygder. Men mannen är densamme."
____________

Här håller jag mer med Peggy. Dessa faktorer har i sig inte inget med kärlek att göra. Vid äkta kärlek ser du hela människan, och accepterar dennes fel och brister så länge dessa inte är för stora. Och du behöver inte älska någon för att se den personens kvaliteter. Du älskar sällan en vän, arbetskamrat eller före detting på samma sätt som en partner, men brukar ändå kunna se deras positiva sidor.

#25  Sv: huvudansvar för familjen? bjornsdotter
2007-06-07 08:34:03

"Jag tänker dessutom med viss förnöjsamhet på att de ställen där jag observerat att toapappersrullen står på handfatet/golvet m.m. påfallande ofta är hos singelkvinnor... :)"
__________

Svar ja. I alla fall hos mig :-)
Men här tror jag att man är olika. Jag ÄR inte så ordningssam. Jag tycker iof att det kan vara trevligt när det är välstädat, men till vardags lägger jag hellre min tid på andra saker. En partner ska vara ganska grisig innan jag börjar lida, och jag skulle aldrig stå ut med en pedant. Raindog har rätt - det gäller åt båda hållen och man måste komma fram till en nivå som är acceptabel för båda. Sedan är det bådas ansvar att hålla den.

Och sedan det där med att göra saker "spontant..." Jag skulle absolut bli glad om min partner städade lite extra och ställde en blombukett på bordet eller dyl som avslutning för att överraska mig. Jag skulle tycka att det var trevligt, och jag skulle bli glad eftersom det han hade gjort det för att glädja oss båda.

MEN jag skulle bli ÄNNU gladare om min partner överraskade mig genom att föreslå att vi hittade på något kul, typ du, vi äter ute ikväll, på den där jättemysiga restaurangen som du gillar, du, vi packar en picknick-korg och har picknick nere vid sjön, du, vi tar en sista minuten-resa! Det är sånt som JAG uppskattar mer, och det är sånt som man brukar ta reda på (hos varandra) när man lär känna varandra i början av en relation. Om ett par går i år efter år och en eller båda är missnöjda med en massa saker, känns det som om något brister i kommunikationen. Om den missnöjda påtalar sitt missnöje och inget händer, känns det som om något brister i respekten.

#26  raindog bjornsdotter
2007-06-07 08:44:21

"Jag tror inte heller ens städförmåga beror på om man är kvinna eller man utan snarare ifall man är van vid att någon annan "sköter det"."
____________

En viktig aspekt tror jag. Det handlar inte bara om hur rent man gillar att ha det, utan delvis också hur van man är vid att "någon annan sköter det"...

Skräckexemplet är kvinnor som visserligen sköter allt själva men är perfektionister, samt män som upp i tjugoårsåldern (eller ännu längre, huga...) låter mamma tvätta åt dem. (Lika mycket mammans fel dock, jag hade en pojkvän vars mamma, ända tills han flyttade hemifrån vid 23, gick in i hans rum flera gånger i veckan och vek ihop kläder, plockade ut odiskade koppar som ibland stod där, etc... Farligt farligt.)

Ovanstående beteende kan givetvis finnas hos båda könen. Jag skrev det som jag upplever som vanligast.

#27  Sv: huvudansvar för familjen? Kalle
2007-06-07 08:52:34

Måste hålla med Bjornsdotter i #25.

Ett fungerande samliv handlar inte enbart om ett "prydligt" hem och sysslor som ska skötas, det handlar om att göra saker tillsammans också. Såna saker som man VILL göra och tycker är roligt. Men om vi har en ledig stund och min partner får bestämma vad vi ska göra, så blir det alltid städa, tvätta, åka till IKEA för att köpa nya möbeltyger...
Så om vi ska göra något som båda egentligen VILL göra, gå ut i skogen, cykla, ha picnic (ha sex...) så är det upp till mig att föreslå något av detta för att det ska bli av. Det som är limmet som håller ihop ett förhållande.
Så vem är det egentligen som tar ansvar för Familjen AB...?

#28  #1 Kalle
2007-06-07 08:59:39

Visst är det jobbigt att vara den som tar ansvar för precis alla små saker.

Men hur många kvinnor har stenkoll på alla småsaker som hennes man tar ansvar för, som bara fungerar utan att _hon_ tänker på det?

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?