Denna tråd är enbart för män om våra mest bittersöta stunder.
Om mist kärlek eller bara ren o skär njutning som får en att bli tårögd. T.ex en klipp från en film. Kanske braveheart, kanske nalle puh, eller något riktigt riktigt dåligt eller roligt som man skrattar så man gråter. Kom igen. Get your freak on ?

Stunder jag själv minns: Golden boy del 4 då han nästan drunknar för att vissa upp sin talang för en vacker instruktör, och en patetisk sådan. Bara att röra vid andra sidan efter flertal nära döden upplevelser för att plötsligt säga med den mest kaxiga minen och rösten någonsin: So... How do you like my swimming ? ;)

Elfen lied - lilium.

Claymore del 6, när den lilla flickan kramar och talar för första gången på länge på japanska ( fuck dubbat skit ): Gör det inte ont?
och något okänskliga kvinnliga krigaren inser att det är barnet som har försökt trösta henne, inte tvärtom.

Njutning:

* Clockwork Orange - skådespeleriet, musiken, storyn ... Yikes!
* Blade Runner - sceneriet, skådespelarna ... Alla punchlines.
* Gladiator - Svettiga män i rustning, kan det bli bättre? Ja, det kan bli ...
* Fight Club - en svettig Brad Pitt, dock utan rustning :( Iofs har han det i ...
* Troy - masscenerna ... Yum yum! Apropå masscener, så ...
* Lord of the Rings, the Kings Return - och icke att förglömma Kungen bland massiva filmepos om fältslag (verkliga eller uppdiktade):
* Krig och Fred, rysk version (Röda Armén kunde användas till mer än att hota NATO med ;) )

Tårar:
* Amadeus - slutscenen
* Schindlers List - scenen med en ung pojke som hysterisk av hat vrålar 'goodbye jews! goodbye jews!' (och i övrigt större delen av filmen)
* A Bridge Too Far
* Star Wars, Episode I (Jar Jar Binks borde ställas upp mot en vägg)
* Kramer vs Kramer - ingen förklaring behövs
* Once We Were Warriors - könsroller in your face

Det finns ett tydligt mönster i det där, ser jag ... Krig och våld. Månne det är därför jag är så fredlig?

Immortal beloved.
Vet inte om Amadeus är bra, men ska se den snarast.
Har dock sett en snabb preview ? http://www.youtube.com/watch?v=-1MF97d2Ayg&am…=

Någon annan som gillar animation som medium?
Inte jävla happy feet, men som Death note etc.

Fy fan va bra Amadeus är :)

Jag tyckte nog att blade runner innehöll båda delar.

"Grave of the Fireflies" ("Eldflugornas Grav" på svenska) får mig att gråta varje gång.

Och ja, jag gillar animation.

Verkligen ? Eldflugornas Grav äcklade mig mer. Fast jag kanske blev tårögd då barnet åt lera eller vad det var, som om det var mat.

Jag kan inte garantera dig något, men om du
har en torrentklient och ser tills du kommer till del 4(tror jag),
och defintivt del 6 så kommer du nog bli väldigt berörd..
http://www.animesuki.com/group.php/587.html
Vet att det finns bättre, men kommer inte på vilka de var.

Jag gråter aldrig för något sorligt sorligt.
Är inte flera symfoniers storhet enbart betraktade som vackra pågrund av hur tragisk musiken egentligen är?
Dem är utsökta, bittersöta och som en öppenhjärtlig bekännelse som blir en slags nederlag för en ide, en ideal, en kamp, men samtidigt reser man samtidigt ur askan. Och det är det livsbekännande som jag gråter över. Inte när någon dör, oavsätt hur nära dem är mig. Tårar är starkt förknippade med proccessen av helandet, inte nederlaget, och det är så oftast människor minns deras största sorger.... Man skriver dikter, musikaler, symfonier, filmer om dem för det ger oss egentligen något positivt.
Som en flodvåg som drar med sig all skit i sin väg.
Jag njuter när jag gråter. så jag blir något förvirrad när man pratar om sorg. Tror dem syftar på tillfredställelsen av sorgeproccessen, inte händelsens tragedi..
"Din mamma dog och du grät? Va underbart!"
The dead aint suffering, we are. Or im talking jibberish.

I bläcktrumman (boken, har inte sett filmen ännu) finns en scen där tyskar samlas i en kälarlokal för att hacka lök. Utan löken kan de inte komma igång med gråten över andra världskriget.