feminetik.se feminetik.se

Just nu 22 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Astronauthustrun


Gå till senaste inlägget



#1  Astronauthustrun kezo
2006-11-26 20:10:52

Tänkte på intervjun i DN för några dagar sedan med frun till den svenske astronaut som snart ska skjutas upp i rymden. Hon är lika högutbildad som han, men gav tydligen upp sin karriär och blev hemmafru när han blev antagen som blivande astronaut - allt för att han skulle kunna förverkliga sin dröm. Det var dock hennes eget val, även om hon i intervjun säger att hon "ibland ångrar sig".
Någon vän hade dock lite skämtsamt sagt till henne när det kom på tal att: "Du tänker väl inte hindra den förste svenske astronauten från att komma upp i rymden"?

Nej. Naturligtvis inte. Och eftersom de har tre barn och rymdutbildning, förberedelser mm tydligen är oerhört krävande, så gjorde hon inte det.

Jag är inte i första hand ute efter en könsrollsdiskussion här, mer av en fråga till er alla:

Skulle DU kunna sluta jobba om din partner fick sitt livs chans? (Och det i princip krävdes att någon av er skötte hela markservicen för att h*n skulle kunna förverkliga den).

Varför/ varför inte?

#2  Sv: Astronauthustrun Sjodin
2006-11-26 20:17:40

Javisst...

Man ställer väl upp för den man älskar, eller?

#3  Sv: Astronauthustrun Vai
2006-11-26 20:24:51

Nej, inte i nuläget i alla fall. Möjligtvis om jag själv hade hunnit nå mina personliga mål karriärsmässigt etc., men generellt tror jag inte att det är nyttigt att leva genom sin partner. Vad gör man om förhållandet tar slut?

#4  Sv: Astronauthustrun Vai
2006-11-26 20:26:55

Skall tilläggas att jag inte heller skulle vara bekväm med att min partner gav upp sin karriär för min skull.

#5  Sv: Astronauthustrun Kaiser
2006-11-26 20:29:13

Jajamensan :o)

Jag tror att alla förhållanden mår bra av en dos altruism. Nedgrävt skyttegravstänk om vad en själv ska göra (och därmed förväntar sig att partnern ska göra) är första spiken i kistan. De allra flesta drömmar kan ju ockås förverkligas senare i livet (möjligen astronaut undantaget). Att kliva tillbaka under en tid för att ens partner ska kunna nå sitt mål tycker iaf jag är en uppoffring som är väl värd att göra. Huvudsaken är ju att en inte senare börjar använda det som någon sorts utpressning: 'Jag tog minsann hand om ungarna medan du gick på lina mellan Everest och K2, så nu är det din tur att snyta dom annars sticker jag', typ.

(Rent pragmatiskt - sett med längre perspektiv torde ju det där drömjobbet såsmåningom generera tillräckligt med pengar till hushållskassan för att kunna anställa både hembiträde och butler, så den där tiden av 'obetalt hemarbete' och 'markservice' är ju övergående.)

#6  Sv: Kaiser #5 Vai
2006-11-26 20:34:22

Skulle du inte bli galen av att bara sitta hemma på obestämd framtid? Hur skulle du känna efter ett halvår, ett år, fem år?

#7  Sv: Astronauthustrun kezo
2006-11-26 20:41:04

Sjodin:
CITAT: "Man ställer väl upp för den man älskar, eller?" SLUT CITAT

Jag antar att det gäller omvänt också? Dvs den som får sitt livs chans är inte så självisk att den förväntar sig att partnern ger upp sina egna drömmar?

Vai:
CITAT: "Skall tilläggas att jag inte heller skulle vara bekväm med att min partner gav upp sin karriär för min skull." SLUT CITAT

Agree.

Fast jag skulle kunna ge upp jobb/karriär för partnerns skull om det inte betydde så mycket för mig. Dock inte om jag älskade mitt jobb, hade egna viktiga mål i livet som skulle få stryka på foten, etc.

Dvs - där jag befinner mig i nuläget, skulle jag kanske kunna göra det. Men det är inte säkert att jag skulle göra det om 5-10 år. Oavsett hur mycket jag älskade min partner, och oavsett hur stark hans dröm var. Kräver den drömmen mig som hushållerska och ev. barnskötare på heltid - ja, då får han nog dessvärre se sig om efter en annan partner. Eller ge upp sin dröm, alternativt skaffa sig mindre krävande drömmar.

#8  Sv: Astronauthustrun Kaiser
2006-11-26 20:47:55

#6:

Jag är en ensamvarg i vilket fall, och har tillräckligt med både fantasi och kreativitet för att fylla dagarna med både nytta och onytta. Men det är jag det, jag kanske är lite priviligierad på så sätt.

Så nej, jag skulle inte bli galen. Jag skulle ju knappast stå på verandan dagarna i ända och oroligt vrida en näsduk under tårade ögon och viska 'Tara, Tara!', typ.

Ett bra tips för alla som undrar vad tusan de ska göra med all sin tid är att börja skriva. Ett levande intellekt är en grundförutsättning för att kunna uthärda även långvarig ensamhet.

#9  Sv: Kaiser #8 Vai
2006-11-26 20:50:52

Ok, fair enough. Det finns ju bevisligen många som fixar det i nuläget utan att bli galna också.


Ett bra tips för alla som undrar vad tusan de ska göra med all sin tid


Finns de? ;-)

#10  Sv: Astronauthustrun Kaiser
2006-11-26 20:52:36

Fast när jag tänker efter lite till ... Så tror jag att det, iaf för mig, handlar om _vad_ för dröm ens partner har chans att förverkliga.

Skulle ni sluta jobba om er partner fick sitt livs chans, _även_ om det var en chans som av endera orsaken går stick i stäv med era egna värderingar?

#11  Sv: Astronauthustrun kezo
2006-11-26 20:58:02

Jag har inte heller några problem med att sysselsätta mig utan att förvärvsarbeta. Skriva, engagera mig ideellt... (been there, done that!) Man sitter ju inte bara hemma och glor lixom. Några av de perioder i mitt liv då jag har varit som mest uppbokad (både hemma och på andra håll), har jag INTE jobbat speciellt många timmar för lön!

Det är inte det saken gäller för mig. Är inte heller nämnvärt intresserad av att klättra på samhällsstegen. Men jag vill helst tjäna egna pengar och inte vara ekonomiskt beroende av min partner, och om jag nu trivs så bra på mitt jobb att det är en viktig del av mitt liv - varför skulle jag ge upp det?

#12  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-26 21:00:45

Sista 10 åren har jag heltidsarbetat 6 månader tror jag.

Så nog har jag gett upp alltid...

#13  Sv: Astronauthustrun Jap2
2006-11-26 21:03:46

Ja naturligtvis man får väl vara bered på att offra saker i ett förhållande (jag skulle visserligen inte se detta som ett offer, "hemmaman"=drömtillvaro i min bok).

Och vad det gäller värderingar så beror det väl på.
Är ens partners stora chans/drömkarriär en hög post i ett parti man inte sympatiserar med eller som drogbaron?

#14  Sv: Astronauthustrun Vai
2006-11-26 21:28:37

Skulle det kännas OK för er att er partner gav upp sin karriär? Vi förutsätter att hens karriär, i likhet med austronauthustruns, är en sådan som normalt förvekligas i näringlivet/akademin och alltså inte hemma.

#15  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-26 21:33:26

Jag skulle älska att ha en professor eller VD som gick hemma hos mig och städade...

#16  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-26 21:34:46

Fast...

vid närmare eftertanke gick jag nog hellre hemma och skrotade bara hon kom hem till mig med sina VD-pengar.

#17  Vai Jap2
2006-11-26 21:34:50

Javisst det är ju hennes eget val i så fall.
Så varför skulle det inte kännas ok?

#18  Sv: Jap2 #17 Vai
2006-11-26 21:51:41

Om min tidigare ambitiösa, målinriktade partner släppte allt för att backa upp mig har jag svårt att se att förhållandet skulle förbli friskt i längden. Jag skulle tvivla på om det verkligen var hennes vilja, inte minst eftersom jag inte är beredd att göra samma sak för henne (men där skiljer vi ju oss åt). Är inte intresserad av att ha en personlig betjänt därhemma.

#19  Vai #14 kezo
2006-11-26 21:57:48

Ja, om han själv ville det. Men jag skulle aldrig kräva eller förvänta mig det.

#20  Sv: Astronauthustrun Vai
2006-11-26 22:12:12

Läget skulle vara annorlunda om min partner blev allvarligt sjuk, då skulle karriären väga lätt.

#21  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-26 22:21:16

JAg skulle kunna tänka mig att starta en karriär för att få mer och bättre sex. En konsekvens av det kanske då skulle bli att jag fick lägga ner min karriär för att kunna fortsätta samlivet.

Jag är rätt liderlig för att vara munk, men helt ointresserad av arbete. Min kropp behöver inte arbete, den behöver bara sex och mat.

#22  suresh Jap2
2006-11-26 22:39:38

Du kanske har behov du inte känner till.
Jag kan rekomendera bygge av jordkällare, stärkande för både kropp och själ.

#23  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-26 22:56:36

Jag är självförsörjande på grönsaker , så jag vet vad du talar om. Men jag klarar mig bra med min sandhög i den vanliga källaren.

#24  #1 kezo feather
2006-11-27 05:14:54


Skulle DU kunna sluta jobba om din partner fick sitt livs chans? (Och det i princip krävdes att någon av er skötte hela markservicen för att h*n skulle kunna förverkliga den).


Sluta jobba - inga problem. Ge upp mina egna drömmar, eller allt det som gör mitt liv värt att leva (som sker på fritiden) - aldrig i livet.

Jag håller med Kaiser #10 - det beror nog på vad hans dröm består av...
Bli VD över ett oljeimperium? Eller något skogsskövleri eller valjakt eller drogkartell...? Stick och brinn, aldrig, no way in hell...

Å andra sidan:
Astronaut-hustru som ger upp hela mitt liv för att min man ska leva en av MINA drömmar (se jorden från rymden - GUD vad mäktigt, det skulle ju vara det största, mest gudomliga ögonblicket i livet...) - låter fullständigt livsfarligt.
Fatta vilken grogrund för avundsjuka och bitterhet... Varje gräl skulle ju infekteras av den där känslan av att fuck, vad mitt liv är värdelöst... Nej det skulle jag inte kunna göra, och jag skulle ALDRIG begära av någon annan att denne skulle offra sig för mig.

Ge upp mitt liv för att min man ska kämpa MOT skogsskövleri, krig, ebola, kinesiska björnfarmer, tigerjakt, växthuseffekten och elfenbenssmuggling däremot. Det skulle jag nog kunna göra. Om han var extremt begåvad, så att det verkligen kändes värt det. Och det skulle jag kunna kräva av min man också.
Om det är värt det lixom.
Eller vaffan - nääää, jag vill ju slåss för de sakerna OCKSÅ. Jag skulle känna mig magsårsmässigt frustrerad av att sitta hemma i godan ro och snyta små barnnäsor om jag visste om vad som pågick och var full av kamplust själv. Två slåss ju dubbelt så bra som en. Usch. Nej, jag verkar inte kunna sitta hemma och sköta markservice hur jag än vrider och vänder på det....

#25  Sv: Astronauthustrun targash
2006-11-27 10:23:56

Kan ju fråga sig om nu ens dröm består av något så högtflygande som astronaut är det då rätt av en att skaffa familj osv eftersom arbetet tar så otroligt mycket tid och kraft (verkar det som). Själv tycker jag det låter väldigt själviskt. Vill både äta kakan och ha den kvar. Hustrun låter inte speciellt lycklig. Lite som att livet börjar efter pensionen som jag har hört från hemmafruar till dygnetrunt arbetande män.

#26  Sv: Astronauthustrun erka
2006-11-27 10:41:30

Jag skulle lätt kunna tänka mig att sluta jobbet och vara hemma på heltid om det var för en vettig sak, som till exempel astronaut. Om tjejen däremot hade fått chansen att följa med på en turne med KIZZ för att bara festa och lyssna på musik under två års tid så skulle jag nog inte ställa upp.
Fast om det bara var någonting vettigt som bar sig ekonomiskt skulle det ju vara en dröm för mig också, att kunna vara hemma med pojken varje dag. Gud va kul!!!

#27  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 12:08:54

Jag blev sjukskriven för psykos för 10 år sedan och har sen dess i princip aldrig arbetat. Jag vet inte riktigt vad det är jag gör just nu, men jag bestämmer över min dag till 100 % i alla fall. Och jag har tagit hand om en hel del barn på den här tiden. Halvkul har det varit.

En kompis till mig som blev förtidspensionär därför att han sade till företagslägaren att det var roligare att dricka sprit än att laga bilar har dock använt sin tid till att röka brass, jobba son DJ och knulla discobrudar.

Jag är säker på att han har haft mycket roligare än jag. Så visst ätr det ett slags offer att vara hemma och sköta marktjänsten.

#28  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 12:09:32

Mden jag får fler gulliga brev på fars dag än han, så kanske det jämonar ut sig. :-)

#29  Sv: Astronauthustrun Kalle
2006-11-27 13:09:40

Vadå? Borde ju finnas ett och annat jobb för tekniska fysiker även i Houston!

#30  Sv: Astronauthustrun Kalle
2006-11-27 13:12:53

"Och det finns dagar då jag ... är topp tunnor rasande för att jag inte fick göra karriär"
Vem "fick" hon inte för? Vem är hon arg på?

#31  #1 RickJames
2006-11-27 13:18:50

"Skulle DU kunna sluta jobba om din partner fick sitt livs chans? (Och det i princip krävdes att någon av er skötte hela markservicen för att h*n skulle kunna förverkliga den)."

Nej troligen inte (undantag finns)

"Varför?/Varför inte"

Av den orsaken att erfarenheten och mätningar visar att det förfarandet när man växlar kön vanligen leder till separation på kvinnans initiativ.

Om det inte var så skulle det vara en helt annan sak.

#32  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 13:20:18

Det senaste köper jag.

#33  Sv: Astronauthustrun Kalle
2006-11-27 13:26:56

"Skulle DU kunna sluta jobba om din partner fick sitt livs chans? (Och det i princip krävdes att någon av er skötte hela markservicen för att h*n skulle kunna förverkliga den). "

Tja, i princip så gör jag ju det redan...

#34  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 13:27:43

När jag var i tonåren och drog mig undan från skol- och arbetsliv för att "finna mig själv" upplevde jag en instinktiv och ofta uttryckt farhåga från min mor att jag inte "skulle bli något". Min far brydde sig mindre.

När jag fick min medelålderskris och gick in i terapirunda nr 2 upplevde jag samma skräck från mina barns mor, även efter att vi hade skiljt oss.

Det enda som räknas är kulor och status. Punkt. Sådana är kvinnorna. Punkt. Generation efter generation efter generation...

Jag litar inte på något annat. Babbla gärna på ni, själv köper jag en kavaj, trycker upp en luddig chefstitel på mitt visitkort och stoppar ett utgånget VISA-kort i btröstfickan.

#35  Sv: Astronauthustrun PerEdman
2006-11-27 13:38:02

Ja, för jag tror att hon skulle göra samma sak för mig.

#36  Sv: Astronauthustrun PerEdman
2006-11-27 13:39:10

Problemet är inte att man gör uppoffringar för varandra. Problemet är att om hon gör det för min skull får det helt andra reaktioner än om jag gör det för hennes skull.

#37  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 13:45:36

Det enda "problemet" är vilka siognaler man ger varandra i en relation.

Omgivningen skall man s k i t a i ! Det enda problemet är att man b r y r s i g och att man har för dåliga advokater.

Get aristocratical now FFS!

#38  Sv: Astronauthustrun PerEdman
2006-11-27 13:50:35

Jag föreslår inte att man skall förändra sitt beteende sinsemellan efter vad omgivningen tycker, men att "omgivningen" (dvs folk i gemen) reagerar helt olika på om men man gör uppoffringar för en kvinna än om en kvinna gör uppoffringar för en man, är ett tecken på särbehandling och grundorsaken till diskriminering, och det ÄR ett problem.

/ Per

#39  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 13:52:05

Bara om man tycker att det är det.

#40  Sv: Astronauthustrun Kalle
2006-11-27 13:53:12

Vem "uppoffrar" sig egentligen? (Generellt, och inte i det specifika astronautfallet.)
Eller är det bara "gräset är grönare på andra sidan-syndromet" vi diskuterar?

#41  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 13:54:58

Se världen som realitet istället från problem. Utgå från den och handla därefter.

Om du kan skita i omgivningens reaktioner, varför kan inte alla andra? Om du blir förfördelad, gör motaktioner. Om du tröttnar påp andras attityder, dra dig undan och odla potatis.

Let people be. Eller som Jesus sade - låt de döda begrava de döda.

#42  Sv: Astronauthustrun Milliecent
2006-11-27 14:02:21

Det beror lite på. Jag är ganska föränderling i min natur och ändrar inställning till vad jag vill göra, vad jag vill bli, minst en gång i halvåret. Så som det ser ut nu har jag inget livsmål. Däremot vad jag inte vill göra är att vara en ensam "hemmafru" så att säga. Det vill säga vara själv hela tiden medans min partner är iväg på sina affärer världen över eller liknande.

Det senaste halvåret har jag gått från att vilja bli professor till att känna att jag är nöjd om jag har en fast inkomst och ett jobb med trevliga människor även om det är ICA. Om min partner behöver att jag ställer upp för henom ett tag, oavsett, så gör jag det men då förväntar jag mig i gengäld att hen ger mig samma chans om jag vill det.

#43  Sv: Astronauthustrun PerEdman
2006-11-27 14:16:00

Nej, diskriminering är ett stort problem oavsett om du "tycker" det eller inte, och det påverkar såväl människors yrkessäkerhet och inkomst, som det påverkar industrins effektivitet och konkurrenskraft.

Alla är inte likadana. Det skall inte vara bara de som kan vad jag kan som har rätt till ett liv fritt från diskriminering och förföljelse.

Har aldrig sett att Jesus skulle sagt så - däremot finns det ett kinesiskt ordspråk om att låta de döda sörja för de döda och de levande för de levande... men vad de döda tycker om saken har inte med detta att göra. Döda diskrimineras inte - de söker inte ens arbete som folk.

/ Per

#44  suresh PerEdman
2006-11-27 14:17:29

Får uppfattningen att du bara vill snacka bort diskrimineringens existens över huvud taget.

> "Se världen som realitet istället från problem." ...verkar inte ens betyda något. Försöker se att det finns något stavfel eller syftningsfel, men även med det i beaktande framstår det ändå bara som ett försök att bortförklara diskriminering som något man kan trolla bort genom att låtsas att det inte påverkar en själv.

Den värsta fördomen all over again alltså.

/ Per

#45  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 14:23:05

Barnen svälter i Sudan = Realitet

Regeringen i Khartoums syn på det = No Problem

FN:s syn på det = Problem

Problemet ligger alltså i betraktarens ögon.

Och ja - diskrminering är ett stort fält för pseudoproblem och projiceringar.

Nyss var det en sossekvinna i Riksdagen som anmälde Mats Odell för att han svarade arrogant på frågor om sin privatekonomi. Orsaken, enligt sossekvinnan var att hon var kvinna och pratade dialekt.

Jag tror att orsaken var att Odell försökte hemlighetshålla sin ekonomi.

#46  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 14:27:23

Folk har så konstig uppfattning om diskrinminering därför att de arbetar i miljöer där skvaller och statustänkande har stor betydelse, som universitet, departement och kommunala förvaltningar.

Jag som arbetar i bilbranchen har det enklare. Där är alla negrer, tattare, araber, indianer - i slutet av agen spelar det ingen roll- de får vara blåsvarta eller vita - det enda färg som räknas är den gröna på deras dollarbuntar.

#47  #35-36 Per Edman RickJames
2006-11-27 14:33:03

"Ja, för jag tror att hon skulle göra samma sak för mig."

Det finns det många som trodde var samma sak, både bland männen i fråga och de som förespråkade för just sådan situation. Döm då deras förvåning när det ett antal år senare visade sig att inte bara var det en tydlig skillnad utan denna skillnad var oberoende av kvinnans partners kön. De mer lyckade kvinnorna separerade inte bara i mycket högre grad från de mindre lyckade männen utan även från de mindre lyckade kvinnorna. De mer lyckade männen separerade i mycket lägre grad från de mindre lyckade kvinnorna och männen. Föga förvånande var det betydligt vanligare med separationer hos homosexuella kvinnor än hos homosexuella män.


"Problemet är inte att man gör uppoffringar för varandra. Problemet är att om hon gör det för min skull får det helt andra reaktioner än om jag gör det för hennes skull."

Problemet Per, är att kvinnor ger en lyckad kvinna en helt annan respons när hon sällskapar med en man som enligt dem inte håller måttet (då utnyttjar han henne). Om du vet vad du sysslar med på barer och krogar kan du t o m bedöma det exakta ögonblicket då hennes kvinnliga vänner bedömt vilken av kategorierna du passar in i och ger henne tillåtelse att bli mer intim med dig utan förstärkning. Du skall även veta att det enbart är hennes kvinnliga vänners åsikter som i den situationen har betydelse. Killars åsikt i den frågan är inte viktig för henne.


Om du sålunda ger upp en del av dig själv för att hon skall lyckas "big" finns en överhängade risk att du inte är värd hennes nya jag i hennes kvinnliga kompisars ögon eller i hennes egna. Det är förståss ingen nyhet att en kvinnlig stjärna inte kan slösa tiden med vem som helst medan ingen lyfter på ögonen om en manlig stjärna kommer med tjejen som serverade maten eller arbetade som värdinna. Föga förvånande är de yrkena betydligt populärare bland unga kvinnor än de borde vara med hänsyn till deras betydelse.

Det är trist men så är det.

#48  # 47 suresh
2006-11-27 14:38:22

:-D

Ge mig mer!

#49  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 14:56:06

Högstatustjej + lågstatusman = Han utnyttjar henne, säger vänninorna

Lågstatustjej + högstatusman = Han älskar henne, säger väninnorna

Äntligen fattar jag. Mannen är norm och det är kvinnorna som gör honom till det...

#50  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 14:59:51

Fast... visst finns varianten med bimbon som blåder miljonärer också som förklaras med att hon utnyttjar honom. Det får inte var en Nicole - Smithsk skillnad i attraktionsförmågan...

Men jag är mycket nöjd med att ha fått det här kvinnliga ordet "utnyttja" förklarat för mig - ett ord vars användning jag aldrig riktigt har begripit.

#51  Sv kezo
2006-11-27 15:28:30

Snälla, låt inte detta urarta till ännu en kvinnorna-är-själviska-små-golddiggers-som-ratar-mindre-lyckade-män-oc h-bara-bryr-sig-om-vad-väninnorna-tycker-tråd. Ni får givetvis diskutera vad ni vill, men det var inte DET jag frågade efter här, och det känns dessutom rätt OT.

Den som känner ett sånt skriande behov av att dra denna vals ännu en gång, kan väl starta en egen tråd?

#52  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 15:31:41

När ljuset kommer kommer det oförberett..

#53  Sv: Astronauthustrun Kalle
2006-11-27 15:43:13

Skulle DU bli förbannad på din partner för en frivillig överenskommelse?

#54  Kalle #53 kezo
2006-11-27 15:57:48

Nej. Och det verkar inte som om astronauthustrun är det heller, men hon verkar minst sagt lite kluven.

#55  kezo Gullegubben
2006-11-27 16:10:14

"Skulle DU kunna sluta jobba om din partner fick sitt livs chans? (Och det i princip krävdes att någon av er skötte hela markservicen för att h*n skulle kunna förverkliga den)."

Bara om vi har delad ekonomi, partnern tjänar betydligt mer än mig, jag får bestämma allt hemma och partnern använder hela sin fritid till att avlasta mig, medan jag gnäller på att jag får göra allt.

Den vanliga dealen, alltså. Annars får det vara.

#56  Kezo Kalle
2006-11-27 16:11:21

Och det finns dagar då jag tänker "fasen, jag skulle gärna velat jobba" och är topp tunnor rasande för att jag inte fick göra karriär, och Christer blir halvt olycklig för att det är hans "fel" att det har blivit så.


*Vem* "fick" hon inte för? Och vem är hon arg på?

#57  Sv: Astronauthustrun kezo
2006-11-27 16:28:12

Ja, Kalle, hennes formulering är märklig. I artikeln framgår att det var hennes eget val, ett resultat av ett tidigare löfte hon på eget initiativ gett honom. Inget han begärde eller förväntade sig, som jag förstår det.

Och vi är alla kluvna och ambivalenta ibland. Men det låter som om hon ändå skulle må bra av att göra något "mer" än att fortsätta vara hemmafru efter hans uppflygning nu, hon verkar onekligen inte helt nöjd med att vara hans back up på heltid.

#58  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-27 16:34:20

Delad ekonomi är viktigt. Ner till minsta femöring. När skilsmässan kommer är det just den femöringen som bråket handlar om.
FÖr övrigt ser jag inget problem i att stå för marktjänsten, bara stålarna -> mig.

Det finns i RickJames inlägg en rädsla för att bli övergiven av kvinnor. Var inte rädd för det RJ. Det är skönt att bli av med dem.

#59  sv 55 NoManIsAnIsland
2006-11-27 19:23:51

Det är sådana där balanserande inlägg som får mig att ta dig på största allvar.

#60  #1 MarianneK
2006-11-28 02:10:05

Svar: Allt som Vai har skrivit

#61  Kalle MarianneK
2006-11-28 02:11:40

Visst "fick" är ett märkligt ordval. Men det går alldeles utmärkt att vara förbannad på att något är på ett visst sätt utan att ilskan är riktad mot någon enskild.

#62  #45, PerEdman
2006-11-28 09:21:09

Om ett träd faller i skogen utan att någon hör det, har de då gjort ett ljud?

Jag menar att barnen som dör i Sudan är fortfarande barn som dör i Sudan. Om man tycker att det är en bra grej spelar inte någon roll för att barnen dör i Sudan. Spelar inte heller någon roll om du väljer att KALLA det för "problem" eller "realitiet".

Men menar du alltså att svältande barn i sudan är ett pseudoproblem som inte finns på riktigt... eller?

/ Per

#63  #46, suresh, PerEdman
2006-11-28 09:22:16

Och i denna bilbransch med tattare och indianer eller vad du nu sa, hur många kvinnor har ni anställt på sistone du fantastiskt jämställda, rättvisa och problemlösa människa?

#64  #47, RickJames PerEdman
2006-11-28 09:29:12

Givetvis finns det många som också har trott saker och agerat efter dem, för det finns inget annat man kan göra än att agera efter det man vet för tillfället, det man tror sig veta. Ja, jo, man kan ju välja att inte göra någonting alls också, om man nu är lagd åt den lata sidan. Men om man inte är det så kan man bara agera efter bästa kunskap vid varje tillfälle - om det så bara är för att skaffa sig mer kunskap.

Jag får det bestämda intrycket att du talar om en mycket väl avgränsad grupp (kompisgäng?) som känner sig svikna av sin partner. Du verkar dessutom ha försökt formulera om texten ett par gånger för att få den att verka mindre anekdotisk och mer jämlik, med varierande resultat: "denna skillnad var oberoende av kvinnans partners kön." Dessutom, ingen källhänvisning, inga siffror, inga resonemang. Men massor av bitterhet och generaliserande uttalanden om hur "kvinnor" gör.

Det enkla faktumet är att du inte känner ens en tiotusendel av en procent av alla kvinnor i världen, och att den erfarenhet som du samlat på dig lika gärna - nej, mer troligtvis - är ett resultat av din egen selektivitet och ditt eget beteende, och beteendet hos människor som du föredrar att umgås med, än vad det är troligt att detta skulle vara en korrekt representation av alla mänskliga variationer inom ett helt kön.

Du är själv, till exempel, inte representativ för mitt kön, och ditt beteende, dina åsikter, ens ditt utseende, säger absolut ingenting om mig. På precis samma sätt säger dina teorier om alla kvinnor i världen inte det minsta lilla om min fru, eller huruvida min övertygelse att hon skulle göra så för mig, är sann.


Det vore trist om det du sa var sant, det håller jag med om. vilken trist värld du lever i.

/ Per

#65  # 63 suresh
2006-11-28 10:20:03

Vi har en finska som städar svart, om det räknas.

Kvinnor i branschen är mest kunder och leverantöerer. Duktiga sådana - utlänska. Bolivianskor kan bilar. Matroner för sina handelsimperier.

Och förresten - anställa en kvinna? Varför då?

#66  MarianneK#61 Kalle
2006-11-28 14:59:00

Men det går alldeles utmärkt att vara förbannad på att något är på ett visst sätt utan att ilskan är riktad mot någon enskild.

Men nu verkar det ju som att Christer i alla fall delvis får klä skott för ilskan.
Visst, en KTH-examen i papperskorgen är säkert trist på individ-planet och resursslöseri på samhällsplanet. Men det visste de väl om redan när de gjorde den här överenskommelsen?

#67  Kalle MarianneK
2006-11-28 15:08:32

Men att ångra sig är väl bara mänskligt?

Om hon nu gör det - jag har inte läst intervjun.

#68  #64 PerEdman RickJames
2006-11-28 18:25:11

"Givetvis finns det många som också har trott saker och agerat efter dem, för det finns inget annat man kan göra än att agera efter det man vet för tillfället, det man tror sig veta."

Detta är informationssamhället. Sålunda behöver man inte agera efter det lilla man vet längre. Man kan ta reda på mer information innan man agerar. Det går ganska fort.

"Ja, jo, man kan ju välja att inte göra någonting alls också, om man nu är lagd åt den lata sidan. Men om man inte är det så kan man bara agera efter bästa kunskap vid varje tillfälle - om det så bara är för att skaffa sig mer kunskap."

Just det som är guldstjärnan men anser man att man redan har kunskap tar man inte reda på om den stämmer.

"Jag får det bestämda intrycket att du talar om en mycket väl avgränsad grupp (kompisgäng?) som känner sig svikna av sin partner."

Jag kan inte för mitt liv begripa var i mitt inlägg du hittade den informationen. Låter mer som egna fördomar för själv skrev jag inte någonting av den arten.

"Du verkar dessutom ha försökt formulera om texten ett par gånger för att få den att verka mindre anekdotisk och mer jämlik,"

Uhh nej jag har ingen orsak att formulera om någonting. Varför skulle jag det? Inget jag säger är ny information, inget jag säger är anmärkningsvärt.

"med varierande resultat: "denna skillnad var oberoende av kvinnans partners kön." Dessutom, ingen källhänvisning, inga siffror, inga resonemang. Men massor av bitterhet och generaliserande uttalanden om hur "kvinnor" gör."

Vad du menar med bitterhet får stå för dig då det där är en av de två abstrakta kontrollmekanismerna jag sett i denna diskurs (den andra är rädsla). Det är verkar mest som att du bedömer min text efter någon sorts standardiserad tolkningsmall där det har ingen som helst betydelse vad som står skrivet om den går emot dina förväntningar (jag skulle kalla fördomar) gällande vad som är rätt och fel.

Beträffande källor så är det sådana man anger när man ger vetenskapligt avvikande påståenden för att bevisa en ny ståndpunkt. Att påstå att homosexuella kvinnor har högst separationssiffra är inget avvikande påstående. Jag debatterar inte basics i ämnen där ingen orsak finns för debatt (det vore att slösa tiden). Du påstår att det finns orsak att debattera dessa saker. Vilken orsak är det? Dvs vilka data säger emot vad jag påstår? Om inga sådana data finns så är din invänding enbart ideologisk. Dvs du tycker inte om vad jag säger.

Visst har du rätt i att jag generaliserar om kvinnor men att en generalisering är en generalisering innebär inte att den för den skull inte kan vara sann. Vad är det du invänder mot? Allmängiltigheten eller att jag generaliserar i sig? Att du inte gillar generaliseringar är knappast ett bra argument.

"Det enkla faktumet är att du inte känner ens en tiotusendel av en procent av alla kvinnor i världen,"

Aldrig påstått det heller men det handlar inte om alla kvinnor i hela världen heller. Bara de som är relevanta för diskussioner som rör vad vi diskuterar dvs politik i det västerländska samhället.

"och att den erfarenhet som du samlat på dig lika gärna - nej, mer troligtvis - är ett resultat av din egen selektivitet och ditt eget beteende, och beteendet hos människor som du föredrar att umgås med, än vad det är troligt att detta skulle vara en korrekt representation av alla mänskliga variationer inom ett helt kön."

Det finns inget i vad du säger som stödjer att ditt påstående är mer rimligt än mitt. Åter är frågan om det är allmängilitigheten du diskuterar eller om du bara inte gillar generaliseringar.

"Du är själv, till exempel, inte representativ för mitt kön,"

BBC slängde för ca ett år sedan upp ett könstest inför sin dokumentär Könens hemligheter. En halv miljon människor gjorde detta test och enligt detta test var jag klart representativ för mitt kön. Jag vet dock inte om du är det, eller så kanske du är det men inte vill vara det. Frågan är vad du menar att vara representativ för ditt kön betyder. Du verkar mena att man inte kan vara representativ för sitt kön så vad är din poäng med att ta upp representativiteten?

"och ditt beteende, dina åsikter, ens ditt utseende, säger absolut ingenting om mig."

Det är heller ingen av de sakerna vi diskuterar, däremot säger hur jag använder hjärnan, min spatiala förmåga, mitt tunnelseende och vilken fokuseringskapacitet jag har sannolikt en hel del om dig.

"På precis samma sätt säger dina teorier om alla kvinnor i världen inte det minsta lilla om min fru,"

Nu handlar heller inte mina teorier om alla kvinnor i hela världen utan bara i de delarna där vad vi diskuterar har betydelse. Din fru är inte alla kvinnor i hela världen. Alla kvinnor i hela världen har inte betydelse för en diskurs som handlar om politik i västvärlden.

Det är ingen som påstått att alla geparder i hela världen är exakt likadana men ingen påstår de inte är geparder för det.

"eller huruvida min övertygelse att hon skulle göra så för mig, är sann."

Min invändning var inte att hon inte skulle göra så för dig. Min invändning var att det inte var samma sak om hon gjorde det.

Huruvida kvinnor i vår typ av samhälle skulle göra så har man studerat i stora undersökningar länge och väl. Oavsett partnerns kön såg det likadant ut. Värst såg det ut hos lesbiska kvinnor. Om man inte känner till dessa data har man knappast letat information på ämnet.

Jag rekommenderar dig att läsa in dig om du vill debattera. Det är knappast meningsfullt att jag skall göra det åt dig. Särskilt som dina åsikter verkar gå emot data på ämnet och det jag lärt mig säger att då är det upp till dig om du vill informationssöka på ämnet. Jag lämnar det öppet.

"Det vore trist om det du sa var sant, det håller jag med om. vilken trist värld du lever i. / Per"

Du lever med största sannolikhet i samma värld. Trädet faller i skogen även om du tittar bort.

#69  # 62 suresh
2006-11-28 18:36:14



Jag menar att barnen som dör i Sudan är fortfarande barn som dör i Sudan.



Precis ,det är en realitet.



Om man tycker att det är en bra grej spelar inte någon roll för att barnen dör i Sudan.



Rätt igen. Dina åsikter har ingen som helst inverkan på sakernas tillstånd.




Spelar inte heller någon roll om du väljer att KALLA det för "problem" eller "realitiet".



Klotet snurrar där uppe, oavsett om du kallar det Månen eller Luna, ja.


Men menar du alltså att svältande barn i sudan är ett pseudoproblem som inte finns på riktigt... eller?



Svältande barn i Afrika är inte ett problem förrän du uppfattar det som ett problem.

Vaddå problem? Är sorkarna i min trädgård ett problem när de där av råttgiftet jag har lagt ut för att bli av med den? Är inte världen överbefolkad som den är?

Alltså....
.
.
.
.
.
.
.
.
NÅGON måste tycka att ett förhållande ÄR ett problem för att det skall bli det.

#70  MarianneK Kalle
2006-11-29 01:51:29

Om hon är förbannad på någon eller något är det väl ett tydligt tecken på att hon ångrar sig. Undrar bara varför hon ångrar sig tillräckligt mycket för att bli förbannad med jämna mellanrum, men inte tillräckligt mycket för att bryta överenskommelsen på 20 år.

Eller, låt bli att skaffa barn från början, så kan båda göra som de vill.

#71  Sv: Astronauthustrun slaktprod
2006-11-29 03:06:58

Inte en chans i helvetet. För att jag inte tycker att man ska behöva offra sig i ett parförhållande. Vill min partner bli astronaut får hen väl käka på restaurang och köpa nya strumpor istället för att tvätta. Och - LÅTA BLI ATT SKAFFA BAAARN! (När ska folk fatta att barn är ett livsprojekt?)

#72  Sv: Astronauthustrun Kaiser
2006-11-29 07:11:23

Fast, RickJames ... Om det nu finns data till allmän beskådan och du har tagit del av dem, då har du väl ingen orsak att med diverse undanflykter välja att inte presentera dem, inte sant? Annat än 'jag ska inte googla åt dig'.

Du har talat om dessa 'data' länge och väl nu, t om påstått att de är allmänt accepterade (iaf så som jag förstårdet). Så var är de?
Om du inte kan presentera data som bevis för din åsikt, trots att du hävdar att de finns men väljer att bortförklara det med ett

'Det är knappast meningsfullt att jag skall göra det åt dig. Särskilt som dina åsikter verkar gå emot data på ämnet och det jag lärt mig säger att då är det upp till dig om du vill informationssöka på ämnet.


så börjar iaf jag undra om de finns ;o)

Det tillhör väl f övr 'god ton' i debatter att själv presentera de bevis en anför som grund för sin argumentation, och inte uppmana motdebattanterna att leta reda på det. Tänk hur det skulle bli i valdebatter - 'Nej, herr Reinfeldt, det där med arbetslöshet, det får du ta reda på, för jag vet redan hur det är och har ingen lust att hjälpa dumbommar'.

Leta under 'Favoriter'. Du kanske har dina data där?

#73  #68, RickJames, PerEdman
2006-11-29 09:16:56

> "Detta är informationssamhället. Sålunda behöver man inte agera efter det lilla man vet längre. Man kan ta reda på mer information innan man agerar. Det går ganska fort."

Att välja att läsa till sig mer kunskap är absolut ett alternativ till handling efter att man har gjort bedömningen om hur mycket man redan vet MEN du kan inte läsa dig till på interwebben om tjejen du umgås med kommer att bedra dig. Sorry. Inte ens i informationssamhället.

> "Just det som är guldstjärnan men anser man att man redan har kunskap tar man inte reda på om den stämmer."

Jo, det gör man.


> "Jag kan inte för mitt liv begripa var i mitt inlägg du hittade den informationen."

Jag hittade inte den informationen, jag fick det bestämda intrycket att det var så - det skrev jag också. Jag kan inte för mitt liv begripa var i mitt inlägg du hittade att det skulle vara information som jag hittat i ditt inlägg. Så det är information, säger du? Som jag inte borde ha kunnat hitta, säger du? Mhmm.


> "Uhh nej jag har ingen orsak att formulera om någonting."

Ditt formuleringsfel där du skrev både "kvinnans" och "partnerns" i slutet av samma mening var ett helt vanligt korrekturfel som uppstår när man skriver om en mening i eftertanke. Jag har en bakgrund i korrektur. Och varför du skulle ha rättat meningen kan jag bara hypotetisera över. En vild gissning ger att du ville göra ett mer könsneutralt intryck trots att de erfarenheter du hade att utgå ifrån inte var det.


> "Beträffande källor så är det sådana man anger när man ger vetenskapligt avvikande påståenden för att bevisa en ny ståndpunkt."

Inte riktigt. Du skrev såhär, ber om ursäkt för de många citaten:
Rickjames sa:
De mer lyckade kvinnorna separerade inte bara i mycket högre grad från de mindre lyckade männen utan även från de mindre lyckade kvinnorna. De mer lyckade männen separerade i mycket lägre grad från de mindre lyckade kvinnorna och männen. Föga förvånande var det betydligt vanligare med separationer hos homosexuella kvinnor än hos homosexuella män.

...och skriver alltså om "de mer lyckade kvinnorna" och "de mindre lyckade kvinnorna" och "de mer lyckade männen" och "betydligt vanligare hos homosexuella" et cetera. Allt detta är en redogörelse för en observation som du vill få att framstå som sann, men du redovisar inga som helst källor eller hur stor undersökningen är, vilka som tillfrågades, hur hög tillförlitligheten är, vilka frågor som ställdes, när den utfördes eller något liknande. Du kan försöka bortförklara detta med att du minsann inte "behöver" redovisa några källor för att du anser att det du påstår vare sig är något "vetenskapligt avvikande" (va?) påstående eller inte är att "bevisa någon ny ståndpunkt", men det är precis vad du försöker göra. Du säger emot mitt inlägg men du gör det med vad som framstår som fria fantasier (obs, detta är inte någon information som jag har hittat dold i ditt inlägg, det är en tolkning av observationen av ditt inlägg och dess formuleringar samt totala avsaknad av källhänvisning eller avgränsning av datas relevans, ursprung, omfattning och detaljnivå).


> "Att påstå att homosexuella kvinnor har högst separationssiffra är inget avvikande påstående."

För att det skall kunna vara avvikande måste det givetvis finnas något som det kan avvika ifrån. Något sådant har du inte redovisat, trots att du i ovanstående inciterad text påstår just precis att de har "högst" separationssiffra, vilket är en jämförande formulering, vilket innebär att den avviker från något annat. Eftersom du inte har redovisat vare sig det ena eller det andra, utan bara hävdar det rakt upp och ner, saknar du all trovärdighet.


> "Jag debatterar inte basics i ämnen där ingen orsak finns för debatt (det vore att slösa tiden)."

Det tror jag inte. Jag tror att du inte debatterar basics eftersom du inte känner till the basics.


> "Du påstår att det finns orsak att debattera dessa saker. Vilken orsak är det? Dvs vilka data säger emot vad jag påstår? Om inga sådana data finns så är din invänding enbart ideologisk."

Nej, så fungerar det inte. Det fungerar inte så att du får säga vad du vill och sedan kräva att den som säger emot måste motbevisa dig eller ge några data som motsäger dina fristående påståenden. Så länge du bara kommer med lösryckta påståenden förtjänar de endast lösryckta påståenden som motsägelser, det är på helt jämställd nivå. Om du vill ha motbevis och data som motsäger dina påståenden så får du börja försöka bevisa att dina påståenden är sanna med egna data, så att dessa sedan kan falsifieras.

Vad du försöker påstå påminner mest om religiös övertygelse: "Gud finns! Försök bevisa att han inte gör det!" - vilket allså fungerar precis lika bra (dåligt) som att säga att osynliga rosa enhörningar finns och att den som tycker annorlunda måste redovisa data som motsäger detta påstående.

Det betyder dock inte att du har fel. Du kan mycket väl ha rätt i att separationer är vanligare bland homosexuella än bland heterosexuella. Men du kan också ha fel. Så länge du inte har redovisat några som helst källor finns det inte heller någon anledning att redovisa källor som motsäger dig. Det räcker gott med att säga något i stil med:

"Nähä."


> "Visst har du rätt i att jag generaliserar om kvinnor men att en generalisering är en generalisering innebär inte att den för den skull inte kan vara sann."

Eller falsk. Generaliseringen "RickJames har alltid fel" behöver inte heller inte vara sann. Om du hänger med.

> "Vad är det du invänder mot?"

För att vara helt ärlig är jag fullständigt emot alla former av generaliseringar i allmänhet (generellt, hihi) men specifikt hävdar du saker som om de vore applicerbara på alla kvinnor utan att bifoga något som helst stöd för att så skulle vara fallet. Att spy ur sig slumpmässigt urvalda generalisationer kan vem som helst göra, men risken är att man bara får slumpmässigt urvalda generalisationer som svar, och då är det lite sent att klaga.

Dessutom är generaliseringar ofta, om inte fel, så åtminstone helt skilda från rätt och fel. Det är hela poängen med en generalisering, att den inte har bevisats eller falsifierats. Den är bara ett lösryckt påstående om en mycket stor grupp. Den saknar allt annat värde än abstraktionsvärde för den som har svårigheter med att sätta sig in i specifika förhållningssätt... OCH att du valde att besvara mitt eget inlägg som handlade om mitt och min frus högst specifika förhållande, med en generalisering eller fem. Du besvarade alltså ett specifikt fall med generaliseringar. Det är också fel.


> "Det finns inget i vad du säger som stödjer att ditt påstående är mer rimligt än mitt."

Och det skulle alltså vara något bra för... vem av oss?

> "En halv miljon människor gjorde detta test och enligt detta test var jag klart representativ för mitt kön."

Grattis. Du är ändå inte representativ för mig. Du säger ingenting om mig.


> Det är heller ingen av de sakerna vi diskuterar, däremot säger hur jag använder hjärnan, min spatiala förmåga, mitt tunnelseende och vilken fokuseringskapacitet jag har sannolikt en hel del om dig."

Nej, inte det minsta. Jag förstår att du har svårt för att se detta - efter ditt eget erkännande och din användning av generaliseringar och bortförklaringar - men så är det. Din fallenhet för och dina "kunskaper" om generaliseringar säger absolut ingenting om min specifika person, mina specifika egenskaper. Inte alls. Det säger inte ens något om mitt perifera seende som till syvende och sidst kontrolleras av arvsanlag.

När jag tänker efter är jag inte ens säker på att du är säker på vilket kön jag har. :)


> "Nu handlar heller inte mina teorier om alla kvinnor i hela världen utan bara i de delarna där vad vi diskuterar har betydelse. Din fru är inte alla kvinnor i hela världen. Alla kvinnor i hela världen har inte betydelse för en diskurs som handlar om politik i västvärlden."

Du valde att ta upp dina generaliserande påståenden om kvinnor som svar på mitt inlägg om min tilltro till min fru. Att du i efterhand vill begränsa dig till "politik i västvärlden" gör mycket liten skillnad. Din begränsade generalisering säger fortfarande ingenting om min fru eller vårt förhållande eller vår tillit till varandra.

> "Min invändning var inte att hon inte skulle göra så för dig. Min invändning var att det inte var samma sak om hon gjorde det."

Ovanstående är otydligt formulerat och obegripligt.


> "Huruvida kvinnor i vår typ av samhälle skulle göra så har man studerat i stora undersökningar länge och väl."

Vilka stora undersökningar. Minns du namnet på någon av dem?

> "Om man inte känner till dessa data har man knappast letat information på ämnet."

Eller också har man hittat på dem om man tror att man känner till "dessa data".

> "Jag rekommenderar dig att läsa in dig om du vill debattera."

Jag rekommenderar dig att redovisa dina källor så att de kan bedömas, om du vill debattera. Det är inte min uppgift att leta upp källor till stöd för dina förutfattade meningar. Det är din uppgift att försöka övertyga att din uppfattning skulle vara korrekt, sedan är det min uppgift att bedöma om dina källor och din slutsats är trovärdig under dessa omständigheter. Om jag, vice versa, vill övertyga om min uppfattning, är rollerna omvända.

Bis dann, tschüss.


/ Per

#74  #69, suresh, PerEdman
2006-11-29 09:18:03

semantik. ursäkter för att slippa göra något. ointressant.

#75  # 74 suresh
2006-11-29 10:40:34

PerEdman.

Det ä ett stort problem med män som inte skär kuken av sig. Att män har kuk är ett problem, och män som inte ser det som ett problem att de har kuk sysslar med semantiska ursäkter.

Håller du inte med?

Problematiserande tankegångar är en missionerande ovana. Missionären förutsätter att alla skall ha samma värdegrund som han själv och så rynkar han pannan och skuldbelägger alla som inte får tvångsneuroser när han utandas det stora tatanistiska mantrat "p r o b l e e e e e m"

Skyldigheten att "göra något" är oftast en religiös inprogrammering. Då och då handlar det om medkänsla. Medkänsla är fint - skyldigheten att "göra något" är mer komplicerat. Det innefattar

1) Att man har uppfattat problembilden på rätt sätt
2) Att man kan försvara sin värdegrund
3) Att de man vill hjälpa vill ha hjälpen
4) Att hjälpen får avsedd bverkan osv....
5) Att insatsen kan försvaras jämfört med andra prioriteringar odv odv odv.

Kosmiskt sett gör man därför klokast i att i n t e ha en problematiserad världsbild. Den tynger en. rycker ner en. Gör en deprimerad - skapar känslor av otillräcklighet och gör en till en fistel i röven på sina medmänniskor - något som man som missionär kan försvara med att man är lite "godare" än alla andra och därför har rätt att störa dem i sin bekvämlighet.

Så ser jag det. Jag ser inga problem, bara möjligheter - som marknadsförarna i radioreklamen brukar säga.

Och VILKA möjligheter jag ser - THATS MY BUSINESS - not the holy f-cking feminist catholic church

Eftersom jag inte delar feminismens värdegrund får jag ofta tillfälle att konstatera: Problem - vadå problem. Eller med Gnarls Barkleys ord:

Come on now, who do you, who do you, who do you, who do you think you are,
Ha ha ha bless your soul
You really think you're in control

Well, I think you're crazy
I think you're crazy
I think you're crazy
Just like me

#76  suresh Gullegubben
2006-11-29 10:50:05

"Så ser jag det. Jag ser inga problem, bara möjligheter - som marknadsförarna i radioreklamen brukar säga."

Eller

"If you are not part of the solution, there is good money in prolonging the problem", som vi säger i konsultbranschen.

#77  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-29 11:20:34

ETT faktiskt problem ser jag dock - miljöförstöringen. Det är ett globalt problem och som nationalekonomerna brukar göra uppdelningen .- där handlar det inte bara om en omfördelning (ointressant) utan ett aggregatproblem - den totala volymen måste i det här fallet minska.

#78  Sv: Astronauthustrun PerEdman
2006-11-29 11:34:24

Oh nej, det är inte något problem om ingen ser det. Till exempel om alla är döda. Inget problem alls.

#79  #75, PerEdman
2006-11-29 11:35:17

Du ser inga problem, bara möjligheter, men du ser alltså dessa möjligheter som du vägrar kalla för problem, och de existerar?

#80  Sv: Astronauthustrun PerEdman
2006-11-29 11:37:19

..det är det jag menar med semantik. Du väljer att kalla dem för möjligheter, men i själva verket är det samma händelser, samma omständigheter, samma död och lidande, du bara väljer att kalla det för möjligheter istället, sedan försöker du få det till att jag i själva verket har en fatalistisk livssyn som väljer att kalla problem för "p r o b l e e e e e m", men så är det inte. Jag är också ute efter att lösa problemen - men jag tror inte att vägran att kalla ett problem för ett problem, eller meningslöst hypotetiserande om att det inte vore ett problem om ingen såg problemet över huvud taget hjälper.

/ Per

#81  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-29 11:40:32

Vad är det för problem med död och lidande?

#82  Sv: Astronauthustrun PerEdman
2006-11-29 11:42:29

Vad är det för problem, förlåt möjligheter, med miljöförstöringen?

#83  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-29 11:43:03

Ordet problem förstås bäst genom ett annat synonymt ord:

Dilemma.

Di = två

Lemma = hjälpsats, utsaga

Dilemma = två utsagor.

Om två utsagor inte står i överenstämmelse med varandra har man ett dilemma, ett problem.

Lemma 1: Kvinnor är underordnade män

Lemma 2: Dettaär fel och måste motarbetas.

Har man dessa två lemma har man problem.

#84  # 82 suresh
2006-11-29 11:49:52

Problemet med miljöförstöringen beror på min värdegrund:

Biologisk mångfald = eftersträvansvärt

Resursbevarande = ekologiskt och ekonomiskt förnuftigt

Tillväxt = riskabelt

Befolkningsförtätning och produktionsökning= oönskat över nivån för långsiktig hållbarhet


Alla har inte sanmma värdegrund som jag. Junilistans ledare Nils Lundberg har bland annat sagt:



Jag sörjer inte att Dronten är utrotad. Om en ekonomisk resurs inte får användas är den inte en resurs.



Han har inte samma värdegrund som mig och ser därför inte utrotandet av djurarter som ett problem. Jag kan alltså inte diskutera med honom genom att påstå att det skulle vara ett problem, elelr att han väljer att inte se ett problem som ett probelm. Han kan då bara replikera att jag väljer att se det som inte är ett problem som ett problem.

Att p å s t å att saker ÄR problem och att man inte kan bortse från dem är i själva verket att försöka tillskriva andra samma värdegrund som en själv oavsett om de har den eller inte.

#85  Sv: Astronauthustrun suvi
2006-11-29 11:50:35

suresh, även om vi har två lemma, så kan vi inlemma dessa i en lemma och då kan det ju inte bli dilemma.

#86  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-29 12:01:37

För den troende finns inga tvistemål...

#87  #84, suresh PerEdman
2006-11-29 12:16:03

Jag har inte försökt tillskriva någon annan samma värdegrund som jag har oavsett om de har den eller inte. Jag har uttalat mig utifrån min egen värdegrund. Är det på något sätt svårt att förstå, eller över huvud taget konstigt?

Du valde själv att säga "miljöförstöringen. Det är ett globalt problem". Givetvis talade du också utifrån din värdegrund då - inte någon annans värdegrund, för varför skulle du göra det?

/ Per

#88  # 87 suresh
2006-11-29 12:24:11

Här ser du vad jag reagerade på.

Per Edman skrev:




# 36 Problemet är inte att man gör uppoffringar för varandra. Problemet är att om hon gör det för min skull får det helt andra reaktioner än om jag gör det för hennes skull.


# 44 Nej, diskriminering är ett stort problem oavsett om du "tycker" det eller inte,



Du försökte alltså fastslå omgivningens reaktioner som ett "objektivt problem" , oavsett vilken värdegrund man står på och hur man förhåller sig emot dessa.

Du har problem...

#89  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-29 12:28:40




Du valde själv att säga "miljöförstöringen. Det är ett globalt problem". Givetvis talade du också utifrån din värdegrund då - inte någon annans värdegrund, för varför skulle du göra det?



Ett globalt problem har effekter för alla som bor på den här planeten, men inte de som bor på månen.

Men OK, alla behöver inte uppfatta uppvärmningen av atmopsfären som ett problem, därför kan jag backa till att påstå att den är en "global fråga".

Dock tillhör jag dem som anser att denna fråga står över den individuella friheten. Jag accepterar kollektivistiska inskänkningar på denna punkt, även om jag tar mig friheten att bryta mot dessa om jag befinner dem oförnuftigha.

#90  Sv: Astronauthustrun Gullegubben
2006-11-30 11:22:52

Här kan jag tänka mig att ge upp karriären och satsa på att vara hemmapappa.

http://www.dinapengar.se/Avdelningar/Artikel.…

Bild 3.

#91  #88, PerEdman
2006-11-30 12:02:37

Nej.

Om du kan anse att miljöförstöringen är en "global fråga" eller att just den "frågan" "står över den individuella friheten" så kan du likfan acceptera att diskriminering är ett problem som definieras av den som drabbas av den. Att någon som inte drabbas av den anser att det inte är ett problem påverkar inte detta faktum eller denna definition.

/ Per

#92  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-30 12:08:06

De som drabbas av den får gärna tycka att den är ett problem för dem. Men det behöver inte vara ett problem för mig.

Alltså "är det inte ett problem" oavsett vad jag tycker om det.

#93  Sv: Astronauthustrun suresh
2006-11-30 12:13:20

Att muslimer känner sig diskriminerade av muhammedbilderna är inget problem för mig. Det är deras problem.

Om muslimer sen av den anledningen slänger bomber omkring sig kan det bli ett problem för mig och andra. Det kan kanske lösas antingen genom att som påven kyssa några imamer i röven - eller att som George W Bush skicka lite fjärrstyrda missiler på dem

Eller att som mig, hålla sig lite på avstånd och sen sälja begagnade caterpillars till dem så att de kan rensa upp i sina egna ruinhögar.

#94  Sv: Astronauthustrun Golem21
2006-11-30 13:33:09

Som svar på det inledande inlägget i den här tråden så kan jag säga att jag temporärt skulle kunna tänka mig att vara hemmaman, ta hand om barn och hem, medan min kvinna gjorde karriär. Det skulle i en viss situation (min kvinna fick en kanonchans att göra karriär) vara en praktisk lösning. Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att ge upp mina framtida drömmar och ambitioner. Några år skulle vara ok, men inte mer än så.

#95  Sv: Astronauthustrun Golem21
2006-11-30 13:44:25

Apropå frågan om uppoffringar. Jag skiljer mellan en relation som i grunden bygger på uppoffringar, kanske redan från den tidpunkt då den inleddes, och på den typ av uppoffringar som är det kitt som behövs för att alla relationer ska fungera. Det gäller inte bara kärleksrelationer utan även vänskapsrelationer. Vem är inte beredd att göra mycket för en god vän!

Upplevelsen av uppoffring som jobbig och besvärlig är typisk för misslyckade relationer.

När uppoffringen blir ensidig och kladdar in sig i relationen likt sötsliskig sirap, då har det gått för långt.

#96  könskodad uppoffring Tass
2006-11-30 13:54:48

Att ta hand om hem och "markservice" är ju den kvinnligt kodade uppoffringen. Men det är ju en uppoffring bara om personen som gör den hellre skulle gjort någoit annat. Den manligt kodade motsvarigheten, att göra karriär och ge sin familj en god ekonomi, är ju också en uppoffring ifall personen som gör den hellre skulle gjort något annat.

För egen del skulle jag kunna tänka mej att göra uppoffringen att ta hand om hemmet. Att däremot göra karriär och dra hem nog med pengar för at min partner skulle slippa arbeta utanför hemmet, det vore en uppoffring jag inte skulle ställa upp på.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?