feminetik.se feminetik.se

Just nu 15 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Homosocialitet och sexuell konkurrens.


Gå till senaste inlägget



#1  Homosocialitet och sexuell konkurrens. Robert
2004-09-13 21:20:01

Vid tidigare diskussioner så verkar det finnas en viss (kanske inte fullständig) enighet om att homosocialitet kan ha sitt ursprung i människors behov av att komma undan den sexuella konkurrensen. Vissa debattörer har beskrivit hur männens homosocialitet är ett sätt att slippa en destruktiv konkurrens om kvinnors uppmärksamhet. Men det verkar också som att många kvinnliga debattörer ansett att kvinnlig homosocialitet verkar fungera på liknande sätt. Det är några frågor som jag är intresserad av att diskutera vidare kring:

* Är vår ansats korrekt? Är det så att homosocialitet beror på att människor försöker skydda sig ifrån konkurrensen om det motsatta könets uppmärksamhet? Är detta i så fall den enda orsaken till homosocialitet?

* Är manlig och kvinnlig homosocialitet lika stark?

* Går det att göra någonting åt manlig homosocialitet om vi antar att den grundas i konkurrensen om kvinnors uppmärksamhet?

* Vad kan män göra och vad kan kvinnor göra åt problemet?

OBS!!! SPECIELLA REGLER GÄLLER FÖR DEN HÄR TRÅDEN!!! I egenskap av redaktör så förbjuder jag personen bakom signaturen "Billy" att skriva i den här tråden. Om han trots förbudet skriver här kommer jag att ta bort hans inlägg oavsett vad han skriver, jag avråder därför övriga debattörer ifrån att svara på hans inlägg. Orsaken till detta är att många debattörer upplevt Billy som stämningsförstörande och oresonabel. (Jag har försökt nå Josefine för att hon ska godkänna att jag ska kunna deklarera att speciella regler ska gälla för en viss tråd. Men eftersom jag inte fått tag i henne så kör jag på så länge. Vi får se om hon tillåter detta.)

#2  Svåra frågor David M
2004-09-13 21:41:04

1) Att veta om ansatsen är korrekt är omöjligt. Jag tror svaret också kan vara enklare än så. Jag tror män trivs med män, kvinnor med kvinnor för att man är av samma sort så att säga.
Däremot så tror jag kvinnor och män delar upp sina bekantskaper olika. Män vill gärna vara med män som är populära bland båda könen. Kvinnor däremot verkar ha svårare för umgås med mer populära kvinnor hos det manliga könet.

2) Varför ska vi göra nånting åt det? Att vilja motarbeta det är att motarbeta nånting för sakens skull och inte för att det egentligen behövs. Men om det går? Tveksamt. Jag har pluggat t ex i kvinnliga miljöer och det är inte så roligt. Kvinnor är kul men på nåt sätt behöver jag även andra killar i klassen.

3) Varför är det ett problem? Människor får väl välja vem de vill vara vänner med? Om människor sedan använder deras fria vilja till att vara vänner i större utsträckning med sitt eget kön. Ja, då får det vara så.

Ps, att hänga ut Billy sådär är lite lågt. Jag kan också tycka han skriver lite annorlunda men i sak har ofta sina poänger. Känns som om ni hänger ut en person för att ni själva vill ha er världsbild intakt. Bemöt istället för att utesluta. Det är iallafall min metod.

#3  David M: Robert
2004-09-13 22:07:39

Jag tycker att nedmonteringen av homosocialiteten är ett bra tankeexperiment eftersom det kan ge en del känsla för hur svårt det egentligen är att nedmontera det som feminister kallar för patriarkat. Jag är i grunden pessimistisk precis som du. Jag tror att det är väldigt svårt att nedmontera homosocialiteten, och därmed patriarkatet, men genom att diskutera igenom detta hypotetiska exempel tillsammans med feminister så kan jag kanske få feministerna att förstå alla svårigheter som jag ser. Jag kan ocskå få en bättre uppfattning över hur pass genomtänkt feminismen egenligen är. Vad har de för svar på dessa frågor? Jag ser alltså detta som en intressant frågeställning som kan ge oss svaret på en del frågor.

Skulle det vara möjligt så skulle jag kunna tänka mig att nedmontera homosocialiteten. Jag är ju trots allt en person som ändå lidit en hel del av könssegregationen. Jag är offer av den precis som att jag är en del av den. Men om jag tror att det är möjligt är en annan fråga.

Jag har inte "hängt ut" Billy. Han har genom sitt eget beteende skapat den här situationen själv. Det enda jag vill med den här tråden är att skapa en lugn vrå i feminetik där man kan föra en sansad dialog utan att Billy stormar in och tar över allt. JÄIF är faktiskt till för både feminister och antifeminister, och båda grupper ska känna sig välkommna här! Att detta skulle vara ett sätt att "försvara vår världsbild" ser jag som löjligt då min egen världsbild i själva verket ligger ganska nära Billys (med några modifikationer). Jag är antifeminist, men till skillnad ifrån Billy så har jag insett att man kan kritisera feminismen på ett sätt som gör att feminister samtidigt känner sig välkomna att delta i diskussionen.

#4  Jag tror Fiji
2004-09-13 22:31:58

att homosocialiteten fyller ett syfte också.

Med grund i dagens heterosexuella samhälle så bedömer alla personer av motsatt kön varandra, som potentiell partner.

Mellan en man och en kvinna finns alltså detta alltsom oftast som en möjlighet. Även om man egentligen inte är intresserad så bedömer man möjligheten att den andra är det.

I en likkönad omgivning finns oftast inte dessa tankar, vilket gör det lättare att hantera. Man slipper bedöma, och dessutom slipper man känslan av att vara bedömd.

Nu kommer frågan: Vad göra?

Vissa (Josefine bland andra om jag inte missminner mig) går direkt på grunden: Det heterosexuella samhället. Avmontera det så löser sig problemet.

Andra säger att eftersom det de facto är möjligt att umgås helt normalt trots dessa "spänningar" så bör man från tidig skolålder se till att könen inte isoleras från varandra. Avdramatisera kontakten mellan könen. Olika förslag på åtgärder har hörts (gemensamma omklädningsrum etc.).

För övrigt anser jag: Om Billy nu inte ska få skriva i tråden, så låt bli att diskutera honom här. Gör det där han kan försvara sig.

#5  Kontakt Fiji
2004-09-13 22:40:58

kontakt mellan könen är till viss del spänd, tycker jag. Särskilt mellan singlar.

Jag tycker det är väldigt mycket lättare att få kontakt med en tjej som är stadgad än någon som är singel.

Bland tjejer är det ytterst få singlar jag kan umgås med på ett normalt sätt. Som vill umgås med mig på ett personligt sätt. Så fort tjejen sedan blir ihop med någon (annan) så blir hon plötsligt mycket trevligare. Då går det plötsligt bra att vara min kompis eller rentav vän, något som var helt omöjligt som singel.

"Problemet" ligger säkert delvis hos mig också... Men långt ifrån enbart.

Någon som har samma erfarenheter? Andra erfarenheter?

#6  Fiji: Robert
2004-09-13 23:07:41

Du har naturligtvis rätt. Det var fel av mig att ryckas med och börja diskutera Billy härinne. Jag har väl en del att lära som redaktör.

#7  Billy är välkommen igen Robert
2004-09-14 09:47:48

Jag ICQ:ade med Josefine och fick äntligen tag i henne. Tydligen så gillade hon inte min nymodiga idé att ha trådar med speciella regler. Detta betyder att jag inte kommer att ta bort Billys inlägg om han skriver här.

Jag ser dock stora problem med att ha Billy här på forumet. Jag känner inte längre att det är kul att diskutera när han är här eftersom han enligt min mening förstör debattklimatet. Som jag sa tidigare (i den tråd som senast spårade ur) så tycker jag att Billy ofta halkar in i en ovana där han inte längre skriver fristående inlägg, utan bara reagerar på vad andra skriver. Han skriver långa inlägg som är osamanhängande svar på allt möjligt som kommer tidigare i tråden, varpå det blir omöjligt att följa med i tråden för den som inte är insatt i Billys diskussioner. Jag tror att Billy måste lära sig att föra fram sin berättelse utan att klänga på vad andra säger helatiden. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Men detta är också någonting som gäller oss andra. Det leder alltid till en dålig debatt när inläggen som skrivs bara är reaktioner på tidigare inlägg där man bemöter invändningar med ett hastigt svar istället för att brodera ut en fristående berättelse. Jag vill se mera av inlägg som visserligen bidrar till det ämne som tråden handlar om, men som kan läsas som fristående texter. Jag vill se inlägg som bygger på agerande och inte reagerande.

Detta är naturligtvis extra att agera när det finns andra som reagerar. När det finns personer som Billy blir det extra viktigt för oss andra att tänka på att vi inte dras med i malströmen av reaktionsbildning. Det är varje debattörs ansvar att bibehålla fotfästet i den diskussion som man tycker är intressant, och man behöver inte bemöta all kritik. Om Billy klamrar sig fast på det som någon har att säga och börjar dra diskussionen åt något annat håll så kan man faktiskt ignorera honom. Detta kanske är något vaga begrepp, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

#8  Fiji Kalle
2004-09-14 11:02:01

Jag har samma erfarenhet som du. Är man i ett kompisgäng där de flesta är mer eller mindre bekanta, så är det lättare att bli kompis med de tjejer som redan har en partner, medan singeltjejerna mer har garden uppe och gärna håller en på armlängds avstånd på ett annat sätt.

En annan grej som jag upplevt, är ju den "kvalitetsstämpel" du har som kille i gänget. Jag var oskuld väldigt länge, och som sådan var jag heller inte intressant som pojkvän utan jag var helt enkelt stämplad som den där roliga killen som sa knasiga saker (jag hade gått på myten om att tjejer vill ha en kille med humor som får dem att skratta!), och som alltid ställde upp när någon behövde hjälp.

Men när jag sent omsider fick en flickvän så hände något märkligt. Plötsligt sågs jag med andra ögon. Jag vet inte om min tjej berättade något speciellt, eller om det bara var så att statusen automatiskt gick från "ingen" till "någon". Men i alla fall så började jag plötsligt få "förslag" av mina kompisars flickvänner...

#9  Manlig monica
2004-09-14 13:33:38

homosocialitet MÅSTE inte alls vara negativ. När den är det kan den få otäcka konsekvenser:

http://www.expressen.se/index.jsp?a=184142

Det är möjligt att detta inte handlar om manlig homosocialitet, kanske är det bara män med skuld som inte vill bli avslöjade. Nu råkade det vara en kvinna som avslöjade missförhållandena och hon får sota ordentligt för det. Så jag undrar nu:

Anledningen till att ingen man gick ut och talade om vad som försiggick; är det en sorts "manlig lojalitet" med de män som köpte horor? Man skvallrar inte på varann i den manliga världen, man håller ihop? No matter what? Och med ett resonemang från en man som blir anklagad skulle det kanske kunna låta ungefär så här:

"Ja det kunde man ju ge sig fan på att när kvinnor kom in i bilden blev det problem. Här har alla skött sitt och allt har funkat fint, men så kommer det en jävla kärring och förstör allt!"

Om man tar detta i ett mindre allvarligt sammanhang än att uppmuntra trafficking och prostitution under slavliknande former. Är det detta män är rädda för när kvinnor kommer in i manliga sammanhang? Att hon inte ska fatta de manliga koderna? Som bl a säger att man håller tyst och aldrig skvallrar?

Tror ni inte att det skulle kunna vara en befrielse också, att gammal unken skit kommer till ytan? Även på vanliga arbetsplatser? Nu säger jag inte att alla kvinnor skulle gå till chefen och "skvallra", men om hon kom ny skulle hon garanterat se en massa saker andra var för hemmablinda för att se. Och förändring är ju något som för många upplevs som jobbigt. En ny manlig anställd skulle kunna koderna och därmed inte säga något. Kanske.

Jag kan slå vad om att många män där nere i kriget som inte själva deltog i horköpandet tyckte det var skitjobbigt och fel på alla sätt, men deras kunskap om "koderna" fick dem att tiga.

#10  Fiji och Kalle Linda
2004-09-14 14:20:56

Jag har liknande erfarenheter. På universitetet umgicks vi kursare i ett stort gäng, både tjejer och killar. Jag märkte efter ett tag att ett par av killarna betedde sig mycket annorlunda mot tjejer som hade pojkvän, och de som var singlar. Detta gällde bara ett par av killarna, inte alla.

Min teori var att dessa killar visste om att de var attraktiva, och höll ett visst avstånd till singel-tjejer för att inte oavsiktligt uppmuntra till närmanden. Jag har själv märkt att jag kan uppföra mig ganska kallt mot vissa killar, för att inte uppmuntra en eventuell flirt. Nu menar jag inte att jag, eller dessa killar, har horder av intresserade att värja sig från, utan snarare att jag vill undvika pinsamma situationer där jag måste förklara att jag inte är intresserad.

Men jag vet att jag förmodligen borde strunta i det, eftersom man har roligare när man slappnar av...

#11  Monica Kalle
2004-09-14 14:27:47

Jag har ingen aning om vad det är för manliga koder du pratar om. Det är möjligt att just i det här fallet att en kvinna har lättare att ta illa upp om männen i hennes omgivning köper sex, medan andra kanske är mer bekymrade över den etniska rensning som pågår i området som innebär att i huvudsak män mördas.

Men att kvinnor generellt skulle vara mer benägna att avslöja missförhållanden har jag svårt att tro. Som en motsvarighet kan du ju ta den här ekonomen som avslöjade miljardfiffel i EU-toppen för ett par år sedan. Han blev ju också utfryst och i princip belagd med "yrkesförbud". Så jag tror inte att den här Kathryn fick någon speciell negativ behandling pga sitt kön.

#12  Linda Kalle
2004-09-14 14:31:34

Tack för ditt svar.

Men i mitt fall var det väl snarare tvärtom. Eftersom jag visste att jag var oattraktiv så höll jag ett visst avstånd till singeltjejerna, för att de skulle slippa uppleva min närvaro som pinsam påflugenhet och ett oönskat intresse.

#13  monica Fiji
2004-09-14 14:52:19

Men det här resonemanget då...

Rimligtvis är den FN-gren där hon arbetade hyfsat könsblandad. Dvs det fanns en himla massa kvinnor som också var tysta. Av alla männen OCH kvinnorna fanns det bara en person, av säkerligen flera hundra, som vågade säga något.

Resten, män som kvinnor, var tysta.
Därför känns det svårt att dra några homosociala slutsatser av att den som pratade nu råkade vara kvinna. Varför pratade då inte någon av alla de andra kvinnorna som säkerligen också var medvetna?

Sedan, enligt artikeln, så verkar det som att hon var tillsatt på en polistjänst för att utreda just sexualbrott och genderfrågor. Det känns som att hennes tjänstebeskrivning var mer betydelsefull än hennes kön i det här fallet.

#14  Linda & Kalle Fiji
2004-09-14 15:00:04

Fortfarande är det olika sidor av samma beteende. Det verkar vara ganska likadant för båda könen dessutom.

#15  Koder Kalle monica
2004-09-14 15:08:18

Jag tror visst att du vet vilka koder jag talar om. De finns ju överallt i alla sammanhang hos båda könen. De som säger hur man ska bete sig för att bli accepterad.

Jag tror att du Kalle LÅTSAS att du inte förstår. Inte så lite nedlåtande drar du upp etnisk rensning. Vissa var mer "bekymrade" över den - så enkelt viftar man bort en frågeställning. Jämför bara med nåt ännu jävligare.

Det är just av den här anledningen det är så svårt att diskutera manlig homosocialitet. Nä vadå, jag känner inte till några koder. Vilket naturligtvis är rent nonsens. Har man inte någon slags störning som gör att man inte förstår det sociala samspelet så känner man till vad som gäller. På sin arbetsplats, i kompisgänget, i fotbollslaget.

Vad beträffar mannen som avslöjade miljardfiffel. Ja? Det finns människor av båda könen med civilkurage.

#16  Monica Kalle
2004-09-14 15:43:57

Visst finns det koder, det var inte så jag menade. Jag ifrågasatte bara om det var så att det var några speciella manliga koder som gjorde att det behövs en kvinna för att avslöja sådana här saker. Och för att visa att svaret är Nej på den frågan, så tog jag EU-fallet som ett närliggande exempel.

Men jag tror att de flesta, både män och kvinnor, har svårt att avslöja chefer och medarbetare som har fuffens för sig. Speciellt när de är nya. Att kvinnor skulle vara generellt bättre på detta tror jag bara är en myt som hänger ihop med bilden av kvinnan som Moralens Fanbärare.

#17   Alex
2004-09-14 17:54:08

Jag tycker Fiji säger det bra en bit upp.
Helt klart är det så att även om jag inte är intresserad av en kvinna så funderar jag på om hon kanske är intresserad av mig eller om jag ger intrycket av att vara intresserad av henne osv. Det gäller förståss inte i alla situationer, på en arbetsplats är ofta relationen så professionell att man inte ens funderar över det. Såna funderingar är skönt att slippa i många fall.

Därför tycker jag att omosociala grupper helt klart en fyller funktion. Jag tycker absolut inte att de ska undvikas. Jag vill gärna ha kvar mina herrmiddagar och flickvänner får gärna ha sina tjejmiddagar.

Däremot så tror jag att man ofta förlorar på att ha könshomogena grupper, såsom på arbetsplatser, klasser i skolan, i militären osv.
Jag tror också att man förlorar på det personligen, umgås man naturligt med det andra könet så kan man nog bli av med många av de fördomar man annars dras med.

#18  Utvidgning. Robert
2004-09-14 22:03:34

... man skulle egentligen kunna utvidga begreppet till att vara könsneutralt, och kalla det för "asexuella miljöer" för att benämna ett samanhang där människor inte har någon sexuell dragning till varandra. (Eller man kan säga att dessa människor inte har någon möjlighet att bli kära i varandra för att undvika eventuella missförstånd som handlar om skillnaden mellan kärlek och sex). På så vis skulle man till exempel kunna säga att ett harem som administreras av enucker är en asexuell miljö eftersom de heterosexuella kvinnorna inte är intresserade av varanda, och eftersom enuckerna inte är intresserade i någon.

Jag inser också såhär i efterhand att de frågor jag ställde kanske var lite väl svåra att besvara. Eftersom vi är intresserade av varför män och kvinnors liv ser olika ut generellt sett, så kan det kanske vara lite spännande att försöka se om man kan se någon skillnad i dessa gruppers behov av asexuella miljöer.

Om jag minns rätt ifrån den "andra" tråden så var det två kvinnor som berättade lite om kvinnlig homosocialitet. Det var någon som berättade om hur hon, eller var det en väninna, helst valde den kassa som det satt en kvinna i. Det var någon annan som beskrev en kvinna som tyckte att män förstörde i kvinnogrupper genom att ta för mycket plats och domdera för mycket. Det som slog mig är att den bilden inte känns riktig entydig. Den första beskrivningen stämmer in på min hypotes om att orsaken till homosocialitet främst är en strävan efter asexuella miljöer. Men den andra beskrivningen stämmer inte riktigt in. Eller gör den det fastän jag inte får ihop det?

Jag hävdar naturligtvis inte att behovet av asexuella miljöer ensamt skulle kunna förklara alla fall av homosocialitet, men jag tycker att det är intressant att se till vilken grad den gör det.

Jag har en annan hypotes som går ut på att män i själva verket har ett större behov av asexuella miljöer. Vad tror ni om det? Vi har ju exemplet om den fumlige mannen som blir totalt hjärndöd när en attraktiv kvinna kommer i närheten (när jag använder ordet attraktiv så är det i väldigt generell bemärkelse), varför ser man åtminstone mer sällan gestaltningar av kvinnor som blir nervösa inför det motsatta könet.

Om vi antar ett män skulle ha en högre homosocialitet än kvinnor generellt, oavsett vad det beror på. Skulle det kunna vara hela förklaringen till patriarkatet och varför män har mer makt i samhället? Vår rädsla för sexuella miljöer har gjort att vi hänger ihop i flockar, vilket har gjort oss starka. Är det därör vi tjänar mer pengar (några få procent men ändå)? Är det därför vi finns i alla styrelserum? Är det så enkelt att vi inte vill känna oss sexuellt osäkra inför kvinnor?

Jag är naturligtvis medveten om att många killar härinne säger att de inte har några problem med att umgås med kvinnor. Men det är ju samtidigt ganska många manliga debattörer som också erkänner att de har just det. I kontrast till det så verkar större delen av alla kvinnliga debattörer härinne säga sig vara bra på att umgås med män, och att de inte känner den typen av osäkerhet (eller glömmer jag någon). Ser ni samma skillnad som jag?

Jag vet inte om jag tuggar om samma gamla saker som jag redan sagt förut i den förra tråden. Men det känns som att jag vill höra era kommentarer kring detta (förutom att jag INTE vill ha Billys kommentar om detta).

#19  Robert Fuhrerin
2004-09-14 22:33:31

Jag tycker att det finns ett tydligt hål i din teori om homosocialitetens koppling till patriarkatet. Om några män skapar homosociala miljöer så innebär det att några kvinnor nödvändigtvis blir lämnade åt enkönat umgänge. Varför startar inte dessa kvinnor ett matriarkat då när de ändå är lämnade åt sig själva? Här behövs det iallafall ett tillägg.

Jag vill också tillägga att jag inte har några problem att jobba med kvinnor, men så är jag inte särskilt manlig heller. Jag är uppvuxen med två bröder och inga systrar och jag var nervös i kvinnlig närvaro ända tills högstadiet.

Anledningen till att jag har lätt för att umgås med kvinnor är nog att jag har väldigt lätt att visa svaghet. Män som inte tolererar att de själva gör misstag har säkert svårare att koppla av runt kvinnor.

#20  Fuhrein Robert
2004-09-14 22:57:14

Okej, jag gör ett försök att reparera hålet. Om vi antar att de kvinnor som blir lämnade åt enkönat umgänge inte nöjer sig med detta, utan vill komma in och umgås bland männen. I det fallet uppstår ett socialt tryck där kvinnor vill komma in i männens gemenskap, medan männen vill uppräthålla segregationen. Vi har helt enkelt grunden till en konfliktsituation (som inte är helt olik den situation vi har idag). I alla konflikter finns det en vinnare. Hade kvinnorna vunnit så hade vi antagligen sett en helt homogen miljö där männen egentligen inte trivs. Om männen vunnit så har de i så fall hittat något sätt att hålla kvinnorna utanför. Låt oss anta att det är det som har hänt idag. Den metod som männen upptäckte var kanske att se till att männens grupp erhöll makt. Man skapade en kultur där manligt värderades högre för att kvinnorna inte skulle kunna komma in i gruppen.

Det jag säger är altså följande: man kanske ska vända på det. Man kanske inte ska se makten som ett resultat av segregationen. Man kanske ska se segregationen som ett resultat av männens makt, och att makten är ett resultat av männens längtan till segregation. Det har en avgörande betydelse, för då är männens makt inte målet, utan medlet. I så fall har målet alltid varit segregation.

Det är ju logiskt att när männen förlorar makt så förlorar de möjligheten till segregation. Detta skulle innebära att samhället blir ett helvete för sådana som jag som har problem med att leva i en miljö som inte är asexuell. Detta ser jag som orsaken till varför jag är antifeminist. Vad säger ni om detta?

Detta skulle också få en annan effekt. Att om männen förlorade sin makt så skulle männen kanske uppfinna andra metoder för segregation. Jag tänker omedelbart på datanördar. Som datanörd har man inte speciell mycket makt såvida man inte råkar hamna i rätt projekt (och i ärlighetens namn så är personer som Bill Gates undantagen). En annan typ av segregation är ju ocskå könskriget. När unga killar kallar tjejer för könsord i skolan, så kanske det bara är ett uttryck för att de längtar efter en asexuell miljö. Kommer vi se mer av den här utvecklingen?

#21  Fuhrerin Fiji
2004-09-15 00:05:46

"Varför startar inte dessa kvinnor ett matriarkat då när de ändå är lämnade åt sig själva?"

Det är precis det de gör. Inom andra områden än män, men ändock. Vårdyrken till exempel är kvinnodominerade, och det finns gott om historier som visar att män inte alltid är välkomna.

Jag tycker matriarkatet är lika verkligt som patriarkatet.

#22  Vården Billy
2004-09-15 20:10:59

Jag kan bara säga att jag personligen känner 2 unga killar inom vården och ett flertal unga tjejer. En av dessa två killar blev fullkomligt utmobbad av kärringmaffian på hans arbetsplats. Sålunda, trots att det tjatas om att det saknas killar inom vården så mobbar kvinnorna/tanterna ändå ut vissa av de få som beger sig dit. Matriarkatet in action. Jag skall tillägga att av dessa två är killen som blev utmobbad överlägset trevligast och lugnast. Ju trevligare och snällare som människa man är ju större måltavla blir man. De killar som klarar sig bäst inom vården verkar vara de som är grabbigast.

#23  Bevis. Robert
2004-09-26 10:47:00

Här är ett bevis för det jag talat om som någon postade nyligen. Detta är precis vad jag alltid har misstänkt!

http://www.economist.com/science/displayStory…

Studien visar att igenom världshistorien så är det ungefär hälften så många män jämfört med kvinnor som bidragit till kommande generationer. Det är helt enkelt mycket svårare som man att skaffa familj, vilket tyder på att månggifte där en man har flera kvinnor har varit det normala i människans natur, och där en stor del av alla män inte fått vara med alls i fortplantningen. Om vi antar att detta stämmer så ser jag det som ett tillräckligt bevis för att till stor del förklara patriarkatets existens.

Om vi bevisligen har en stor grupp män som inte har en chans att fortplanta sig så tycker i alla fall inte jag att det är så konstigt att de sluter sig samman och skapar en asexuell miljö som kvinnor hålls utanför. En slags förlorare-klubb som går ut på att undvika konfrontation med nederlaget. Det är också därför som jag m.fl. envisas med att kritisera den kvinnliga selektionen av män eftersom den är på tok för hård. När kvinnor väljer män så är det många män som redan från början inte har en chans, och det gör att männen sluter sig samman i patriarkatet. Vill man altså nedmontera patriarkatet så måste man göra någonting åt att så många män inte har en chans att fortplanta sig.

Jag tror också att detta är den underliggande förklaringen till varför feminismen upplevs som ett rött skynke, speciellt bland män med dålig framgång bland kvinnor. Här har vi altså män som blivit ratade av kvinnor, och som därför försöker bygga upp en asexuell tillvarao tillsammans med andra ratade män. Men sedan kommer kvinnliga feminister och fördömer denna asexuella tillvaro och kräver att få vara med. Dessa män uppfattar det då som att de inte kan komma undan det förnedrande sexuella nederlaget, och blir istället motståndare till feminismen.

Nu är det givetvis så att även män med framgång hos kvinnor även är en del av patriarkatet. Men det är inte de som utgör patriarkatets hårda kärna. Patriarkatets hårda kärna utgörs av nördarna som jag ser det. Män som ägnar sitt liv åt att bygga upp maktsystem och tekniska lösningar eftersom de redan anser att de har förlorat i kampen om en partner. Eftersom nördarna har en väldigt stark homosocialitet så gynnar det andra män som kan surfa på den vågen. Bakom varje normal man står det en nörd.

Om dessa hypoteser stämmer så kan man också konstatera att stigmatiseringen av porr och sex som en del feminister sysslar med endast kommer att stärka patriarkatets kärna. En nörds känsla av sexuellt nederlag och utanförskap förstärks bara när vissa kvinnor till och med vill hindra honom ifrån att ens se bilder på kvinnor. Det är som att vara utestängd ifrån paradiset, och nu vill människorna som bor i paradiset till och med förbjuda alla resebroshyrer med bilder som skildrar paradiset. Till och med längtan ska bli förbjudet om feministerna får som de vill.

Ni kanske inte håller med om detta men det här är i alla fall min bild av patriarkatet. Men även om ni feminister som läser det här inte håller med i min analys om nördarna som bygger upp patriarkatet, så måste ni väl ändå tycka att det är anmärkningsvärt det som står i artikeln som jag hänvisar till. Kan ni inte ens tycka att det är lite orättvist mot män att de har svårare att skaffa familj?

#24  Dessutom. Robert
2004-09-26 11:09:54

Man kan ju faktiskt se kärnfamiljen som mannens stora sexuella frigörelse. Plötsligt blev det möjligt för nästan alla män att fortplanta sig istället för bara några få sexiga män. Trohetslöftena och de stränga straffen för kvinnors otrohet var ett nödvändigt för att en större del av männen skulle kunna vara delaktiga i fortplantningen. Vad händer nu när feminismen och andra krafter i stort sett är påväg att nedmontera kärnfamiljen och alla äktenskapslagar? Givetvis kommer detta bara innebära att ännu fler män hamnar utanför fortplantningen varpå patriarkatet kommer att stärkas igen. I Sverige kommer det att finnas hundratusentals nördar som inte har en chans att skaffa en familj, jag känner många utifrån den skaran.

Faktum är att man kan betrakta männens bättre karriärsmöjligheter som en rimlig kompensation för att vi inte har samma möjligheter i fortplantningen (vilket styrks av den artikel jag tidigare hänvisat till). Jag är ju till exmepel en fullblodsnörd själv. Jag lever ett liv i ensamhet ungefär som en munk, och jag har inga förhoppningar om att någonsin kunna uppnå familjelyckan. Är det då inte rättvist att jag ska kunna skapa fördelar i karriärren åt mig och andra män i min situation?

Dessutom så finns det ytterligare en mekanism som gör patriarkatets så starkt. En nörd har oftast någon grad av sexuell frustration. En underliggande ilska över att vara utesluten ifrån den sexuella gemenskapen som gnager och fräter på självkänslan. Josefine konstaterade någongång vid en diskussione vi hade att "du verkar ju inte ens ha någon självkänsla alls". Det är därför många nördar som har en känsla av att inte ha någonting att förlora, och jag tror därför att det är väldigt svårt att "tvinga" en nörd till att inrätta sig i något sammhälleligt system skapat på feministisk genusteori. Nördarnas brist på självkänsla är deras största styrka, de går sin egen väg oavsett om feminismen genomsyrat samhället. De kommer också att fortsätta att upprätta patriarkatet, det kommer igen och igen och igen att återupprättas av dödsföraktande nördar.

Jag säger inte detta för at jag nödvändigtvis tycker att patriarkatet är någonting bra. Jag säger detta till feminister mest för att jag irriterar mig på att feministerna försöker bryta ner ett system som de inte vet någonting om. Feminismens försök ser så hopplöst patetiskt ut att jag känner att jag bara måste ge dem en chans att vinna i alla fall. Några som kämpar så tappert måste i rimlighetens namn ges en chans i alla fall. Jag tror att feminismens enda chans att bryta ner patriarkatet är att fokusera på beståndsdelarna i dess hårda kärna: Nördarna. Feminismen måste fundera ut vad det är som får en ung pojke att dra slutsatsen att han inte duger till i den sociala världen till den grad att han känner ett behov av att skapa ett eget universum, fritt ifrån tjejer. Kan ni göra någonting åt det så har ni kommit en bit påväg i alla fall.

#25  Robert sthlmjesper
2004-09-27 09:40:51

Intressanta tankar i dina inlägg här Robert. Ganska klockrent i det mesta faktiskt.
Att kalla det hela för "patriarkat" tycker jag dock är missvisande, eftersom ett patriarkat är ett helt mansstyrt sammhälle av typen talibanernas Afghanistan.
Men att det finns en benägenhet för sexuellt frustrerade sk nördar att känna gemenskap med varanda och förståelse för varandras situation är nog mycket sant.

Ska jag rannsaka mig själv så tillhör jag i ärlighetens namn samma gemenskap.. Hyser heller inget större hopp om att någonsin kunna bilda familj. Och visst, min frustration på området kan mycket väl vara bidragande till hur starkt negativt jag känner bla inför feministiska krav på att de ska uppnå 50/50 könsfördelning genom kvotering.
Jag känner nog lite som Robert beskriver. Varför ska kvinnor som haft lyckan med sig och bildat familj och därmed inte utbildat sig lika mycket som "nördarna" plötsligt kompenseras för sina val och gå före "nördarna" i urvalet till jobben ?

Sådana förslag om kvotering framkallar därmed stor ilska.

Finns inte mycket att tillägga till det Robert skrev.
Vill ni feminister bekämpa det sk. patriarkatet (enl Roberts definition) så finns det anledning att spara föregående inlägg och fundera ut en "lösning".

#26  Intressant Linda
2004-09-27 14:12:44

teori Robert. Du skriver läsvärda och tänkvärda inlägg, och ger JÄIF en trevlig stämning tycker jag. Vill gärna fundera på inläggen innan jag kommer med någon kommentar dock.

Hängde upp mig lite på sthlmjespers inlägg;

"Varför ska kvinnor som haft lyckan med sig och bildat familj och därmed inte utbildat sig lika mycket som "nördarna" plötsligt kompenseras för sina val och gå före "nördarna" i urvalet till jobben ?"

Jag tycker absolut inte att kvoterings-förslag brukar låta så. Om man är för kvotering brukar man se det som att man vid ett val mellan likvärdiga kandidater för ett jobb ska välja det underrepresenterade könet. Det är väl ingen som förespråkar att ta in en mindre lämpad person, enbart på grund av könet?

#27  Linda sthlmjesper
2004-09-27 18:49:38

Det jag beskrev i det du citerar av mig var ungefär hur det kan kännas. Naturligtvis bör inte personers "lycka" jämföras vid tillsättning av jobb. Det var bara en kort beskrivning hur jag känslomässigt kan reagera.

Det du beskriver som kvotering, dvs att gynna underrepresenterat kön vid lika meriter, är jag inte helt främmande för (Även om jag tycker att det kan finnas så många andra sätt att vara underrepresenterad på än just genom kön).
Min uppfattning av vad kvotering innebär är dock inte detta.

Vid olika universitet tillämpas ofta olika sorters kvotering vid antagningen. Detta innebär att sökande sorteras in i olika kvoter tex 80% betyg, 20% högskoleprov, därav ordet "kvot"ering.

Hörde om ett fall av kvotering vid Uppsala universitet som orsakade stor uppståndelse. Där var en viss kvot (20% tror jag) reserverad för invandrare och 80% för "svenskar". Det är sådan typ av kvotering jag vänder mig emot. Alla ska ha lika chanser oavsett kön och ursprung anser jag. I uppsalafallet fick mindre kompetenta invadrare tillträde framför "svenskar" som hade högre betyg.
Detta orsakade stor irritaton hos de som blev nobbade pga sitt etniska ursprung.

Inom politiken har jag hört krav på att tvinga fram en viss kvot av kvinnor i företagsstyrelserna, helt oavsett antalet sökande kvinnor. Detta har införts bla i Norge och orskat vissa problem när inte en enda kvinna sökt sig till vissa styrelser.

Tror att ganska många förespråkar den typen av kvotering jag menar. Hör det titt som tätt från vänsterhåll inom politiken.

Förmodligen har vi ungefär samma åsikt i denna fråga. Vi har nog bara uppfattat ordet kvotering på olika sätt.

#28  Hmmm.... Robert W
2004-10-04 10:35:06

Två feminister har sagt att de skulle kommentera min "nörd-teori". Jag väntar med spänning på att så ska ske...

(se inlägg 2004-09-26 10:47:00 och det efterföljande)

#29  Robert Furre
2004-10-04 11:02:15

Du har naturligtvis rätt Robert. Eller åtminståne minst lika rätt som de feministiska teoretikerna har när de förklarar patriarkatet. De flesta vet detta men det finns inga pengar att tjäna på att framföra dessa åsikter. Det uppfattas inte som så omskakande att det säljer lösnummer och det finns inga forsknings och kommunala anslag att vänta.

#30  Furre: Robert W
2004-10-04 11:13:04

Nä, det är väl så. I dagens samhälle räcker det inte att veta sanningen om sanningen inte är underhållande. I själva verket kan det vara så att underhållningsvärdet håller på att ersätta sanningshalten som måttstock på bra jounalistik. Istället för att fråga sig om någonting är sant, ska man fråga sig om det är underhållande. Om dagens trend fortsätter kanske mattetentorna om 20 år har bytt ut frågor typen "visa att x=y är sant", mot "visa att x=y är en underhållande tes"...

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?