Läs här:

http://www.expressen.se/index.jsp?a=587648


Vad Jenny Westerstrand inte nämner är det skrämmande. Vad feminismens kritiker påpekat är att feminismen inte haft ett folkligt stöd, vilket väl opinionssiffrorna för F! tydligt visar. Feminismen har varit ett medel för karriärister inom främst universitet, journalist och politikerkåren. De representerar en mycket liten grupp i samhället. Men de har haft ett enormt stort inflytande; i stort sett alla institutioner på universitet måste ha ett genusperspektiv på sin verksamhet; hela den offentliga sektorn genomsyras av genusperspektiv; alla politiker måste på ett eller annat sätt vara feminist för att inte beskyllas för att stödja patriarkatet; regeringen har antagit feministers teori om könsmaktsordningen osv. När så Evin Rubar med sin beryktade tv-dokumentär avslöjade överdrifterna så kunde många andas ut; hon hade visat det folk redan visste men inte vågade säga av rädsla. Detta tycker jag är allvarligt, att vi haft en rörelse som tvingat många att dela just feministers ståndpunkt. Nu har det alltså vänt. ”Adjö feminismen för denna gång” skrev Linda Skugge i höstas i Expressen. Samma sak sa Belinda Ohlsson på Aftonbladet. Vart har Gudrun Schyman, Eva Witt-Brattström, Maria Pia Boethius, ROKS företrädare etc tagit vägen? Vi ser dem aldrig i media numer. På något sätt så kan jag inte låta bli att tro att de tagit en slags time-out. Då ska vi inte glömma den hets de utsatte andra för.

Är det segerns sötma jag känner när jag slickar mig runt munnen?

Njae. Lite beska finns kvar. Jag tror stollerier kommer i vågor, det har det alltid gjort och så även med feminism. Om några år poppar det upp lite nya historier om nedgrävda barn eller annat så är drevet igång igen. Men visst för den här gången känns det skönt att det är över. Hoppas bara de drabbade hinner återhämta sig innan det är dags för nästa hetsjakt på män.

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]