feminetik.se feminetik.se

Just nu 11 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

1984 och feminism


Gå till senaste inlägget



#1  1984 och feminism Robert
2004-09-07 16:15:08

På senare dar har jag beslutat mig för att läsa klassikern "1984" av George Orwell (jag tror att det egentligen är en pseudonym). Jag hade hört en del om att boken målar upp ett samhälle där alla är förtryckta av ett mystiskt system, och där alla ständigt är övervakade. "Storebror ser dig" är till exempel ett av de uttryck som myntats av boken.

Helt plötsligt så insåg jag att mycket av boken handlade om ett statligt sexuellt förtryck där människor inte kunde ge utlopp för sina sexuella behov, ett samhälle där sexualitet endast sågs som ett nödvändigt ont för fortplantningen. Att välja partner efter sexuell attraktion var högst suspekt, och kunde innebära att man blev "vaporiserad". I det här samhället finns det också en antisexförbund med kvinnor som springer runt med ett rött band kring midjan. När jag läste om detta så kom jag och tänka på några av feminismens effekter. Här är lite lösryckta stycken ur boken:

"Men ett riktigt kärleksförhållande var någonting nära nog otänkbart. Kvinnorna i partiet var alla likadana. Avhållsamheten satt lika djupt inrotad i dem som partilojaliteten. Genom omsorgsfull tidig betingning, med sport och kallvatten, genom all smörja som proppades i dem i skolan och Spionerna och ungdomsförbundet, genom föreläsningar, parader, sånger, slagord och militärisk musik hade den naturliga känslan drivits ur dem. Hans förnuft sade honom att det måste finnas undantag, men hans hjärta trodde det inte. Alla var de ointagliga som partiet ville att de skulle vara. Och vad han ville, till och mer ännu mer än att bli älskad, var att rasera denna dygdeval, om det så bara blev en enda gång i livet. Ett lyckligt samlag var uppror. Åtrå var krimtänk."

Även om det är fiction så tycker jag att man lite kan känna igen sig i Winstons situation. Man kan känna igen lite av den känsla som han känner. Speciellt smutskastningen av den fysiska åtrån känner man igen ifrån många feminister. Här är lite mer:

"Förr i världen tänkte han, såg en man på en flickas kropp och fan den begärlig, och så var det med det. Men nuförtiden kunde man inte få ren kärlek eller ren åtrå. Det fanns ingen ren känsla, därför att allting var uppblandat med fruktan och hat. Deras omfamning hade varit en kamp, orgasmen en seger. Den var ett slag mot partiet. Den var en politisk handling."

Man får förklarat senare i boken att partiet inkräktar på människors sexuella frihet av två skäl. Dels så slår det undan möjligheten för människor att skapa kontakter mellan människor, men man förstår senare också att partiet medvetet använder det hat och den ilska som blir följden av människors sexuella frustration. För övrigt så är boken lysande och rekomenderas varmt.

#2  Intressant Alvunger
2004-09-07 18:58:35

Men hur drar du denna koppling till feminism? Alltså ursäkta mig men ibland får jag känslan att vissa ickefeminister drar slentrianparalleller till feminismen så fort de läser något som verkar vara anklagande mot någon grupp.

Hur menar du att feminister smutskastar den fysiska åtrån? Det skulle vara trevligt om du ville specificera dig något eftersom det då blir lättare att diskutera.

För övrigt så har jag läst boken och såg inte dina paralleller. (Och ja, jag läste den innan jag blev feminist.)

#3  Josefine: Robert
2004-09-07 20:46:32

Givetvis så är ju 1985 fiction, så någon fullständig koppling till feminismen finns givetvis inte. Jag syftade mest på allmänna associationer som jag gjorde när jag läste boken. Givetvis är dessa associationer färgade av min egen uppfattning av vad feminismen står för. Med detta sagt så tänker jag försöka förtydliga vad jag syftade till:

För det första så fick jag bara en känsla av igenkännelse och förståelse för Winston när han springer runt i en absurd och hotfull värld. Första gångerna han till exempel ser Julia så blir han omedelbart misstänksam och tror att hon är någon som ska ange honom för tankepolisen. Från första stund så hatar han henne, och vill våldta henne och slå in hennes skalle med en gatsten. Man märker att Winston är allmänt misstänksam mot kvinnor, och när han till exempel får bläck på fingrarna i bokens början så är han rädd att just någon kvinna ska ange honom (skriva med bläck var olagligt).

Så på vilket vis kan jag avlägset känna igen mig i detta? Även om det inte är på samma extrema nivå som i boken så kan jag känna igen samma misstänksamhet mot kvinnor och tjejer. I min skola var det i alla fall tjejerna värst på att utefrysa, baktala och förtala människor. Genom sin offerroll använde de lärare som slagträn i sin mobbing. Jag kan också känna igen mig på andra sätt. Inte allt för sällan hör man kvinnor beklaga sig över män som försöker ta kontakt på fel sätt; det står klart att ett klumpigt genomfört raggningsförsök är att likställa med sextrakasserier. Jag kan också föreställa mig att killar som en gång stämplats med att sextrakassera baktalas kvinnor emellan utan att ges möjlighet till att försvara sig, något som skulle kunna liknas vid "social vaporisering" i Orwells dystopi. Ungefär som Orwell skriver så har jag aldrig upplevt att tjejer och killar kan mötas på ett neutralt sätt; alla känslor är alltid uppblandade med hat och rädsla.

Oavsett vad man anser om orsakerna bakom den ömsesidigt fientliga inställningen mellan könen, så tycker jag att Orwell ger en väldigt bra bild av vad det kan resultera i. Orwell beskriver hur sexuellt frustrerade människor blir hysteriska, och hittar andra områden för att ta ut sina agressioner. I 1984 är sexuell frustration en av drivkrafterna bakom hela förtryckarapparaten. Även om det kanske inte är en rättvis association så tänker jag ändå på politiskt-lesbiska kvinnor som lägger en ofattbar energi på det som de kallar jämställdhetsarbete, kommer den energin utifrån sexuell frustration kanske? Är det ett systematiskt sätt att skapa outtröttliga förkämpar?

I största allmänhet så associerar jag media-feminismens hårda tonläge (Winberg skugge m.fl.) med saker som "hatveckan" i 1985. Vad blir en kvinnodagen om inte en "hatdag" när man bara fokuserar på männens ondska gentemot kvinnor?

Slutligen till smutskastningen av den fysiska åtrån. I Orwells dystopi finns ingen porr för partimedlemmar, och på samma sätt drömmer också många feminister om det porrlösa samhället. Porren kan på många sätt representera den rena kroppsfixeringen; man ser bara en bild av en person, eller en videosekvens av en person. Men det finns ingen möjlighet alls att interagera med personen, således återstår bara den fysiska åtrån, renodlad och destilerad. Feminister har visserligen anget en rad olika skäl till att vara emot porr, men faktum kvarstår: Att vara emot porr är att vara emot kroppsfixeringen i dess renaste form. Men man behöver inte gå så långt som till porr för att se feminismens ogillande inför kroppslig attraktion. Till exempel så är det ju många feminister som ondgör sig över att exponerade kvinnokroppar visas upp i olika medier.

Naturligtvis är detta min egen subjektiva reflektion över feminismen och 1984. Jag kan bara säga att boken för mig slår an en känsla som jag känner så väl igen. Jag hatar feminismen ungefär på samma sätt som Winson hatar partiet. Jag hatar era äckligt förmätna och moraliserande åsikter när det gäller porr och sexarbete. Jag hatar era svepande anklagelser mot män som försöker ta kontakt med kvinnor, men som istället anklagas för sextrakasserier. Jag hatar alla jävla kvinnor som likt tankepolisen springer runt och letar efter minsta lilla skäl för att peka ut män som mansgrisar och kvinnoförtryckare. Den största kopplingen är altså känslomässig.

Och visst. Du kan ha rätt i att det kanske inte är feminismen som jag borde rikta mitt hat emot, eftersom det finns en rad olika definitioner på feminism, och kanske är till exempel porr någonting godtagbart enligt just din feminism. Men i så fall kan man ju ställa sig frågan över vad det är för ett system som jag upplever detta hat emot. Är det kvinnors egenskaper i allmänhet? Eller är det följdeffekter av någon extrem radikalfeminism?

#4  Robert Rolle
2004-09-10 21:51:46

Jag fick mer intressanta kopplingar till det moderna övervakningssamhället, och gamla hederliga kommunistdiktaturer. Och visst finns det extremfeminism som går för långt på ett eller annat vis, men det är som med många ideologier, bara en liten del. Att utgå från att alla feminister är "tokfeminister" är som som att sätta likhetstecken mellan Svenska Kyrkan och Ulf Ekman.

Fast med tanke på Shymans talibantal, det faktum att vänsterpartiet fortfarande är kommunistiskt, och att vi har den teknik som behövs i dagsläget så ska vi nog vara glada att hon inte fick bestämma allt för mycket...

#5  Rolle: Robert
2004-09-10 22:52:03

Som sagt, det var mest en ytlig jämförelse med just det där som handlade om sexuell frustration som metod för att skapa hysteri och fanatism.

För övrigt så blev jag lite småbesviken på slutet av boken när dom lyckades få Winston att gilla förtrycket. Jag tror inte alls att det är realistiskt att tro att man kan tortera och tvinga någon till genuint samtycke såsom partiet tydligen lyckas göra.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?