feminetik.se feminetik.se

Just nu 1 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Varför njuter jag av detta?


Gå till senaste inlägget



#1  Varför njuter jag av detta? Faktum
2006-03-17 22:16:42

Ojoj, jag vill slå och döda och våldta på nån nivå inom mig.
Ja det är den enda logiska förklaringen jag kan finna på att jag finner nöje i att utföra dessa handlingar i spel som GTA (Gran theft auto). Jag njuter av att skjuta sönder och samman förbipasserande personer i det spelet. Jag kan ägna timmar åt att åka runt och mörda folk och göra helt sjuka grejer.
Detta spel har sålt över 28 miljoner kopior och är omåttligt populärt. Varför?
Det torde logisk ha att göra med nåt undermedvetet och ibland medvetet inom oss.
Jag har stått och tänkt hur det skulle te sig om jag skulle slänga in en handgranat i en folkmassa. Jag har utvecklat tanken långt. Massa varianter på temat.
Varför?

Har ni aldrig reflekterat över varför ni njuter av spel som GTA?

#2  Faktum Zwitter
2006-03-17 22:21:48

Kanske för att alla människor på någon nivå, vissa djupare än andra, undrar hur det känns att "slå, döda och våldta".

#3  Sv: Varför njuter jag av detta? Faktum
2006-03-17 22:45:50

Men varför är det så djupt inom mig och så många andra? Vad kommer det ifrån?

#4  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-17 23:27:00

Månne det är en sista rest av den djupt rotade instinkten att döda för att överleva? Instinkten, som i högsta grad påverkade den tidiga människan, finns säkert kvar inom oss alla, men alla utvecklar den inte till ett IRL-problem, utan nöjer sig med våldet som underhållning.

För frågan är egentligen större än enbart dataspel. Frågan är - varför tycker vi om våld, som underhållning? Våld som underhållning har ju fascinerat mänskligheten i årtusenden; allt från lemlästningarna på Colloseum till nutidens masshypnos av vapenstinna snutar och duktiga seriemördare.

Sen är det lite coolhetsfaktor över det hela. Coolt är subjektivt, omöjligt att mäta. Din coolhetsfaktor skiljer sig från min, även om det finns vissa beröringspuntker vilka, tror jag, pådyvlas oss av en smart marknadsföring. För GTA _är_ coolt, det är Halflife med, för att inte tala om Quake. The sims är också coolt, eller kanske mer nice. Men handen på hjärtat - hur många poolmord brukar det begås i ett the Simskvarter? (Tyskarna ansåg att det var för lite sex i the Sims, japanerna ville ha mer våld, enligt Maxis marknadsundersökningar.)

Men, att helt utan repressalier få kuta runt och skjuta 'folk' är lite befriande, lite en själens katarsis. Kanske ser vi undermedvetet inte monster eller fotgängare, utan antagonister i vårt liv?

Lite grand av 'här får du, dumma JÄIF:are - BLAM BLAM BLAM BLAM!' :P

#5  Sv: Varför njuter jag av detta? elinlite
2006-03-18 00:22:20

Adrenalinkickar ger väl nästan alltid en känsla av välmående?

#6  elinlite Faktum
2006-03-18 00:45:42

Men jag uppfattar det inte som en adrenalinkick, snarare en känsla av makt och tillfredställelse.

När jag får adrenalinkickar blir jag en sydapa och inte välmående alls, skakar och tänker helt galet.

#7  Sv: Varför njuter jag av detta? Raffe
2006-03-18 02:24:17

Tja, Freud ansåg t.ex. att vi har en stark dödsdrift, alltså en drift att få uttrycka vredesmod.
Men det mest grundläggane för att du ska kunna njuta är ändå:

- Insikten om att detta inte alls är på riktigt, att det bara är ett spel. En förälder eller annan oinsatt kan lätt bli förskräckt, men vi som nördat tv-spel sedan karaktärerna bestod av 10 pixlar, vet att det inte finns någon verklighet alls bakom detta.

Sedan är du, som lydig socialt kompetent medborgare, självklart nyfiken på hur det skulle se ut om du gjorde någonting du aldrig skulle göra annars. Att spelet handlar om våld spelar inte så stor roll. Du är säkert nyfiken på hur det skulle se ut om du ställde dig och pissade mitt på ett torg också. På någon kanske? Att det är mord spelet visar behöver inte betyda någonting om dig själv egentligen.

#8  raffe divad
2006-03-18 12:42:22

"sedan karaktärerna bestod av 10 pixlar"

Var det på commodore-tiden?

#9  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-18 12:49:10

Hur våldtar du i GTA? Kryss + Cirkel + R1?

#10  Sv: divad Raffe
2006-03-18 13:01:09

tänker på nes, typ Mario :)

#11  Sv: Varför njuter jag av detta? wintermute
2006-03-18 13:39:16

Raffe sa:
En förälder eller annan oinsatt kan lätt bli förskräckt

Själv har jag alltid tyckt att det adderat något oerhört till nöjet att göra bisarra saker i datorspel, lite som när en var liten parvel och sprang runt och skrek "kiss och bajs" för fulla lungor just bara för att mor och far sade att detta var något en inte skulle göra...

#12  Sv: wintermute Raffe
2006-03-18 13:42:52

Precis. Fast i datorspelen slipper vi ta något som helst ansvar för handlingarna :] It's nice.

#13  Sla döda och valdta... Fabian
2006-03-18 15:23:43

Angaende det första inlagget.

Det lat nastan som om det finns videospel dar man kan valdta. Det kan jag inte tanka mig. Jag har till och med svart att förestalla mig videospel dar det inte ar uteslutande vuxna man som mördas (skall vara amazoner da kanske).

Ett annat bevis pa hur kvinnan varderas högre an mannen i samhallet. Tyvarr.

#14  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-18 16:01:56

Exakt. Det finns inga våldtäktsspel. Om ni uppskattar spel ska ni vara försiktiga med ens att antyda något sådant, för det finns människor som inte bryr sig det minsta om din frihet att spela och uttrycka dig. Det är inte bara politiska och religiösa fanatiker, utan till synes vettiga människor. Till och med här på Feminetik finns vissa personer med Gestapo-tendenser.

#15  Escapist Zwitter
2006-03-18 16:06:31

Hm, men jag har sett något sådant i ett TV-reportage.

#16  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-18 16:33:49

Haha, tv-reportage. Jag har adrig sett ett tv-reportage som behandlar spel på ett icke-sensationalistiskt eller respektfullt sätt.

#17  Ang våldtäkt i post #1 Faktum
2006-03-18 16:40:06

Att i GTA köra till en park med en prostituerad, ha sex med henne i bilen, se pengarna ticka ner. När hon lämnar bilen och går iväg, hoppar du själv ut och tar fram basebollträt, slår henne sönder och samman och tar tillbaks pengarna du betalat henne för sexet.
Skulle detta ske i verkligheten så skulle jag se det som våldtäkt.
Men det kom fram lite olyckligt i min post, det lät som att man kan våldta i GTA. i samma betydelse som tvinga med våld, sorry för detta.
För att förtydliga våldtäktsgrejen så kan jag istället hänvisa till vis typ av porr där jag allt har tänkt tankar om våldtäkt och samtidigt fantiserat.

#18  Faktum Escapist
2006-03-18 16:58:00

Även om jag förstår din poäng tycker jag att du ger gratis ammunition till censurivrare och moralister. En debatt om spel kan inte ske på deras premisser, för då är den förlorad från början.

Våldtäktsfantasier och att behandla våldtäkt i fiktion är en helt annan sak än faktiskt våldtäkt. Så enkelt är det.

#19  #14 Nettan
2006-03-18 17:25:51

Åh jo, visst finns det våldtäktsspel. Jag har själv spelat ett. Det är troligen inte spel som har getts ut och säljs i butik, men det ligger iaf ett ute på nätet som jag känner till. Spelet i sig går ut på att hålla en tjej sovandes med hjälp av sömnmedel samtidigt som du klär av henne och gör sexuella saker med henne. Du förlorar om hon vaknar. Om inte det är ett våldtäktsspel så vet inte jag.

#20  Sv: Varför njuter jag av detta? Mattias
2006-03-18 17:38:53

En fråga man kan fundera på är ju varför våldtäktsspel är så ovanliga medans mördarspel är väl nästan i majoritet. Likadant med filmer. Är det värre att våldta än att mörda?

#21  Sv: Varför njuter jag av detta? Raffe
2006-03-18 17:39:07

[Citatvisning har stängts av då det här inlägget innehåller formateringsfel.]


[citat escapist]Det finns inga våldtäktsspel[/citat

Lite besserwisseraktigt kanske, men jo, det finns.
Ett spel till nintendo i USA(tror inte det såldes nån annanstans) gick ut på att man som general på 1800-talet skulle våldta så många indianflickor som möjligt. Prima Nocte alltså :(

Att inte våldtäkt finns med i GTA spelar väl ingen roll egentligen, man kan döda en hel civil stad och sparka på liken, det är inte direkt mindre syndigt.

#22  Nettan Escapist
2006-03-18 17:40:54

Vi pratar om kommersiella spel. Än så länge är det fritt fram att skapa vad man vill och lägga ut det på internet. Att det förekommer våldtäktsskildringar i ett medium hålls bara emot spel. Du ser ingen fördöma böcker som medium bara på grund av American Psycho.

#23  Raffe Escapist
2006-03-18 17:43:21

Bevis, tack.

Nej, förekomsten av våldtäktsskildringar i spel är inte i sig speciell, men spelens belackare drar sig inte för att använda vad som helst i sitt korståg.

#24  Escapist Nettan
2006-03-18 18:32:44

Vem har pratat om fördömmande av medium? Jag trodde att diskussionen handlade om varför människan njuter/har glädje av att utföra dessa handlingar i en låtsasvärld samtidigt som vi fördömmer dem i verkliga livet? Mitt inlägg rättade bara det felaktiga påståendet om att det inte finns våldtäktsspel, för det gör det. Det intressanta är väl egentligen frågan "Varför skapas dessa/Varför vill vi spela sådana spel?", inte huruvida vissa grupper vill förbjuda dem eller inte.

#25  Sv: escapist Raffe
2006-03-18 19:15:53

http://www.classicgaming.com/rotw/custer.shtml

#26  Sv: Varför njuter jag av detta? Raffe
2006-03-18 19:24:25

Förövrigt kan jag förstå alla uttryck för ilska som ges möjlighet för i spel. Men inte våldtäkt. Det finns ingen spänning i det, ingen action, ingen "undrar hur omgivningen eller personen skulle reagera". Möjligtvis makt, vilket alltid är trevligt, men ett väldigt ynkligt sätt att uttrycka makt. Våldtäkt för mig handlar bara om att förnedra en människa rakt in i själen, för livet.

Att, som faktum, utnyttjar möjligheten att ligga med en prostituerad är en sak. Att sedan mörda henne är också en sak. Våldtäkt är en helt annan, och jag tror och hoppas att om den möjligheten fanns i spel skulle varken faktum eller någon här, vilja ta sig den friheten.

#27  Sv: Varför njuter jag av detta? kezo
2006-03-18 19:29:32

Jag tror att det mest är en fråga om tradition samt vilken "kultur" som råder i spelvärlden resp. andra delar av underhållningsvärlden. Av tradition tycks fighter man och man emellan vara det mest intressanta i dataspel, det spelarna helst vill se (?) På senare år har en del av dessa fightingmän bytts ut mot fightingkvinnor, men annars är det ingen större skillnad.

Sexuellt våld som underhållning är dock långtifrån utdött, även om det kanske inte är helt rumsrent heller. Det är det bärande temat i all våldsporr och smyger sig även in i delar av mainstreamporren, om än inte i sin grövsta form. Många, många tittar på och uppskattar åtminstone "mildare" former av sexuellt våld - där det vanligtvis (men inte alltid) är en kvinnlig karaktär som förnedras och en manlig som står för förnedringen. Att det sedan inte har slagit igenom i just dataspel, är en annan femma. (Men det förekommer ju där också, som redan nämnts.)

#28  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-18 19:42:25

Nettan:
Du skulle nog bli förvånad hur hätskt vissa angriper spel. Att prata om våldtäktsspel som om det var en faktiskt del av spelvärlden är att ge dessa människor hjälp. Det är inte relevant på något sätt i sammanhanget.

Raffe:
OK, poäng till dig. Jag var övertygad om att det var en urban legend. Men hur som helst, att våldtäktsspelsfloran utgörs av ett obskyrt spel från 1980 plus några hemasnickrade spel på internet visar på hur meningslöst det är att diskutera fenomenet som en relevant del av skillnaden mellan verklighet och fantasi.

#29  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-18 19:52:15

Våld i spel ofta ett maktuttryck genom att det kan ge utlopp för eller säga något relevant om verklig vanmakt, som i spel kan hanteras som en trovärdig, belönande och personlig utmaning. Det skiljer sig inte från annan eskapism på det sättet. Död och våld har alltid och kommer så länge vi är dödliga att vara något som fascinerar och förskräcker. Det skulle vara konsigt om vi INTE uttryckte de tankarna och känslorna på något sätt.

Just GTA3 är bland de första spelen med en utvecklad sandlåde-modell för spelandet. Friheten kombinerat med komplexiteten gör mycket av det spelet. Det påminde mig om en utvecklad variant av barn som bygger upp en låtsasvärld och leker att den förstörs, genom typ att klampa omkring som Godzilla i staden av sand och leksaksbilar i sandlådan.

#30  Sv: Varför njuter jag av detta? Sthlmjesper
2006-03-18 19:57:00

Jag föredrar mer onlinespel där man kan ha ihjäl andra onlinespelare.
Att ha ihjäl en datorstyrd motståndare är ju inte lika njutbart, han blir ju inte irriterad på något sätt... :-)

Ett gammal klassiker i den här genren är team fortress, en add on till Half-life. Det är det perfekta spelet för mig och andra onlinespelsadister...

Bland annat kan man smyga sig på spelare i motståndarlaget och förgifta dem och sen springa iväg, då dör de långsamt och blir väldigt irriterade.
Man kan också som spion klä ut sig som en moståndare och joina denne ett tag, bara för att sedan döda denne med ett knivhugg i ryggen vid lämpligt tillfället.
Det allra roligaste där är nog ändå att vara ingengör och bygga automatiska maskingevär (som skjuter alla moståndare de ser) på busiga ställen som i skymda hörn och så....

hmm, undrar varför detta är så otroligt kul....
Bra fråga..
Lite utlopp för aggressioner kanske ?

#31  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-18 20:13:05

Det är kul att mäta sig mot andra under ordnade former. Det är kul att vinna genom list och kunnande. Det är tråkigt att förlora. Det gäller så många aspekter av mänskliga aktiviteter att jag inte förstår varför datorspel ställs åt sidan som något exceptionellt.

#32  Sv: Varför njuter jag av detta? Nettan
2006-03-18 23:46:51

Escapist sa:
Du skulle nog bli förvånad hur hätskt vissa angriper spel. Att prata om våldtäktsspel som om det var en faktiskt del av spelvärlden är att ge dessa människor hjälp. Det är inte relevant på något sätt i sammanhanget.


Nej jag skulle inte bli särskilt förvånad. För jag är inte vare sig blind, döv eller dum i huvudet. Jag är medveten om att det finns många sådana diskussioner. Men det innebär faktiskt inte att denna diskussion är en sådan. Jag tycker att trådstartaren gjorde det mycket tydligt redan från början att det inte var spelens vara eller icke vara som var poängen utan en lite djupare undran om vad det är som intresserar människor för denna sorts underhållning. Att ur den undran dundra iväg och vilja tysta folk som påstår att det finns våldtäktsspel för att det skulle kunna ge censurivrare vatten på kvarn känns ganska...ja jag vet inte riktigt hur det känns faktiskt. Jag känner mig som ett frågetecken och undrar mest vad det ena har med det andra att göra. Jag tänker inte förtiga faktiska fenomen bara för att du räds konsekvenserna. Spelen finns. Det kan du inte förneka.

Jag hade faktiskt en liknande diskussion med min sambo härom dagen, fast gällande våld- och krigsfilmer. Det är en genre som inte har lockat mig alls och jag frågade honom vad det var som lockade honom att se den sortens filmer. Han blev ganska snabbt defensiv och slängde sig med en hel del plattityder och hela diskussionen urartade till ett enda långt försvarstal från hans sida. Det var inte min mening att hoppa på honom, och jag anser inte heller att jag gjorde det, men hela poängen med min fråga gick åt fanders eftersom han kände sig kränkt i sin rätt att titta på den typen av filmer. Jag tycker att den här tråden har råkat ut för lite samma sak.

Det är ingen (här och nu, i denna tråd) som argumenterar för att vissa spel ska förbjudas. Det enda som har skett är att en intressant fråga har väckts om vad det är som lockar med vålds- och sexualbrott i fiktionens, närmare bestämt spel i denna tråd, värld. Och det vore verkligt intressant att få höra från folk som gillar denna typ av underhållning. Utan att det ska behöva leda till vare sig förbudsivrande eller försvarstal och mörkläggning av fenomen.

#33  Escapist wintermute
2006-03-18 23:55:27

Jag tycker inte att vi skall bry oss om dom som håller på att angripa datorspel på det där viset, varenda vettig människa vet ju ändå att det inte är datorspelen som orsakar de problem som vi ser i dagens samhälle - det är dansbanorna! ;)

#34  wintermute divad
2006-03-19 00:12:29

eftersom våldsbrott och våldtäckt enligt definition historiskt sett bara minskar och minskar (förmodligen väldigt snabbt sedan 50-talet), och datorspel har ju inte funnits så länge, så ja, det är med större sannolikhet dansbanorna? Var det så du menade?

#35  jag minns det där spelet som raffe länkar till divad
2006-03-19 00:19:55

shit va sjukt att jag och kompisar satt och spelade det som om det var ett normalt spel..

"The object of the game is to guide a naked, horny, General Custer across the screen while avoiding incoming arrow fire. Waiting at the other side is a naked Indian maiden, and you earn points by… scoring. The slogan of the game was something like "When you score, you score!""

Undrar vad kompisens mamma, som var/är väldigt kristen skulle sagt om hon uppfattade vad spelet gick ut på....

#36  Escapist Zwitter
2006-03-19 00:41:10

Utan att vilja föra in diskussionen på våldsspelens vara eller icke vara, så måste jag undra lite över vad du egentligen menar? Det verkar som om du anser att det ska talas tyst om "våldtäktsspel" i den mån de alls existerar, för att inte ge någon kritiker vatten på sin kvarn... bör inte sådana debatter baseras på fakta?

Jaja, bara en tanke.

#37  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-19 03:57:27

nettan:
Jag har inte anklagat dig för att vara dum. Om du verkligen vet hur datorspelens motståndare argumenterar vet du att det finns personer som direkt och hänsynslöst skulle utnyttja även ett rykte eller en missuppfattning. Har du öppnat en kvällstidning de senaste åren vet du vilkens slags reportage de vomerar ut. Om du anser att ETT 25 år gammalt spel och några hemmagjorda spel utgör en relevant diskussion jämfört med våldet i spel så OK, men jag vill peka på likheten med jäif:are som försöker upphöja de mest marginella och extrema fenomen i feminismen till något större än vad de är. De skulle blivit tillrättavisad och frågan ignorerad till förmån för något faktiskt relevant, vilket jag tycker borde göras här också.

Jag kan argumentera mycket väl för våld i spel och filmer. Det har jag också gjort, både här och i andra trådar. Det är också ett fenomen som borde diskuteras och ifrågasättas. Våldtäkter i spel är inte det. Testa dina frågor du ställde till din sambo på mig om du vill. I'm game.

wintermute:
Jag är själv inne på att färdigskivat bröd är ett starkt tecken på antikrists snara ankomst.

Zwitter:
Exakt. Fakta: våldtäktsspel är ett så marginellt fenomen att det nästan är icke-existerande. Fakta: vissa spelmotståndare har inga tveksamheter att krossa en konstform och våra friheter på alla sätt de kan.

#38  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-19 11:12:38

Lite OT-varning kanske, men jag tror det finns ett samband mellan censurivrarna av dataspel och censurivrarna av rollspel (snackar främst teoretiskt rollspel här, typ Advanced Dungeon & Dragons, inte lajv).

Några av de vanligaste argumenten mot rollspel är i sig isolerade händelser, vilka dels tas ur sitt sammanhang, dels blåses upp. Ett par av 'bevisen' för rollspelets fruktansvärda hjärntvättsmakt är till och med moderna vandringssägner, som den om yxmördaren som, efter att ha spelat rollspel, slog ihjäl hela sin studentkorridor. Därför att han spelat rollspel. Inte för att han hade tagit LSD. Ett verkligt fall är den man i tjugoårsåldern som häktades för styckmord, enbart med beviset att 'han klädde ibland ut sig till vampyr'; han var helt oskyldig, men det spelade inte så stor roll.

Det finns t om en famös antirollspelsbibel, 'De övergivnas Armé', av dramapedagogen Didi Örnstedt och konstnären/journalisten Björn Sjöstedt, i vilken rollspel kopplas samman med b la:

* homosexualitet
* satanism
* sexism
* ockultism
* nazism

Låt gå för sexism; rollspel har varit en 'manlig bastion', precis som dataspel. Sexism följer lite grand som ett brev på posten, särskilt som majoriteten rollspelare är killar i femton-årsåldern och uppåt. Fler feminister borde spela rollspel :o)

Motståndarnas resonemang är detsamma, oavsett om det handlar om att fördöma dataspel, videovåld, rollspel eller hårdrock. Offren, dvs brukarna av den djävulska produkten, ses som viljelösa mähän, lättpåverkade och ivriga att omsätta allt de lärt sig i praktiken. Det påminner om samma argument homofober använder för att försöka stoppa RFSL:s upplysningskampanjer på skolor, eller själva sexualundervisningen. Ungdomar är oskyldiga små lamm vars sinnen är som blanka papper, ivrigt väntande på att fyllas med information, så det gäller att skydda dem från Djävulens påverkan, typ. A load of bull, iofs - men det är bara min åsikt.


På 80-talet var 'förståsigpåare' uprörda över rockbandet WASP, och fruktade en flodvåg av våldtäkter p ga låten 'Fuck like a beast'. Svenska Kyrkan tillsatte t om en utredningsgrupp för att motarbeta Djävulen i rockmusiken, och riktade in sig på Judas Priest och Dio.

I slutet av nittiotalet var världens undfergång nära, när effekterna av tio års videovåld skulle börja synas, vilken dag som helst. Då varnade man, händelsevis, också för en flodvåg av våldtäkter.

Rollspel - samma sak. För att inte tala om 'Sagan om ringen' eller Harry Potter! Titta ut genom fönstret och du får se Antikrist stövla förbi, vilken sekund som helst. The end is nigh.

Eftersom jag spelat rollspel mer eller mindre aktivt sen jag var femton (jag är 37 nu och fortfarande en nörd :o) ), borde jag vilken dag som helst sälja min själv till Djävulen, sätta på en kille och springa ut för att börja våldta. Gärna med en dubbelyxa (1d8 skada, +2 bonus) i ena handen. Det enda jag gjort av ovanstående är väl att sätta på en kille, men för det behövde jag varken rulla tärningar eller indoktrineras av rollspel.

Belackarna vill helt enkelt inte förstå att människor - företrädesvis unga sådana - inte är fullt så lättpåverkade, som alla vill påstå. De allra flesta kan skilja mellan fantasi och verklighet. Belackarna stödjer sig inte heller sällan på 'kristen moral', och anför som argument mot rollspel och dataspel, förr rock och videovåld, att de leder till perversioner och omoral och förakt för auktoriteter. DÄR ligger pudelns kärna, det är jag övertygad om. Det är hotet om Statens undergång som framförs, genom att trumma ut sitt budskap om flådvågor av våldtäkter. Det är ohörsamhet mot makten, oftast ett mycket viktigt inslag i vilket rollspelsäventyr eller dataspel som helst, som är det stora hotet. Därtill kommer andra faktiskt positiva effekter av rollspel (och dataspel), som hotar 'folkhemmet': Problemlösning, gruppdynamik, kommunikation, jämställdhet, visionärism, demokrati, kreativitet.

Bara några småsaker, alltså. Men för att nedlägga en drake krävs ett jäkla gott samarbete, och kunskapen om samarbete är en kunskap som går långt bortom rollspelsvärlden. Samarbete är också en integrerad del av dataspel, t ex Counterstrike (om jag inte fattat det fel :O ). Målet kanske inte är så politiskt korrekt, men målet är oviktigt i sammanhanget. Problemlösning och strategiskt tänkande, och förmågan att tänka utanför ramarna, är ett nog så viktigt inslag i t ex realtidsstrategispel, som Age of Empires. Att tänka utanför ramarna är ett av de viktigaste verktygen vi har, för att förändra världen; ramarna är ju våra normer, och går vi inte utanför dem stagnerar vår egen - och världens - utveckling. Om inte Magellan hade tänkt utanför ramarna, skulle vi fortfarande ha badat i Medelhavet.

Dataspel, så som vi ännu känner dem, lider fortfarande lite av att de är designade för främst en konsument; CS och andra teamvarianter är mer spin-offs från huvudprodukten. CS är ju t ex baserat på Valves 'Halflife', ett singelspel. Kommunikation och gruppdynamik går inte att uppnå just i singelvarianterna, men problemlösning finns kvar. Hur ska man t ex egentligen slå ut en bunker, när allt man har kvar är en kofot och en sprängväska!?

Våldet i både rollspel och dataspel har egentligen en underordnad betydelse. Det viktigaste är dels den kreativa problemlösningen ('jag måste klara den här banan, men hur!?', 'vi måste besegra det där orchbandet, men hur!?'), dels tillfredställelsen över att ha gjort ett bra jobb ('Ät bly, din dumma alien!'). Om det inte vore tillfredställelse över att ha gjort något bra, varför blir man isf lika nöjd med sexhundra döda fiender, som ett snyggt designat hem för ens the Sims-karaktär? The Sims är ju tämligen ovåldsamt (även om poolmord eller fyrverkeriolyckor med dödlig utgång i sig är en konstart).

Jag tror och hoppas att motståndarna förlorar kriget mot ondskan, där ondskan i det här fallet är rollspel och dataspel.

Chtulhu f'tang!

(Nejdå, jag är inte lättpåverkad.)

#39  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-19 13:56:34

Kaiser, a man after my own heart. ^_^

Jag hoppas nu att ingen har några som helst tvivel om hur motståndarna tänker och till vilka nivåer de sänker sig. Jag vill inte tysta någon debatt, men jag vet hur lätt motståndarna ofta vänder minsta antydan eller missförstånd mot oss för att de har ingenting att komma med i en ärlig argumentation.

#40  divad, Escapist wintermute
2006-03-19 14:02:45

@divad
Tänkte egentligen inte på så mycket alls, blev bara sugen på lägga in detta halvtaskiga skämt ("dansbaneeländet" anfördes ju nämligen som en orsak till ungdomens, moralens och sedernas förfall får några årtionden sedan). Dock så har du ju faktiskt rätt, med tanke på de tidsperspektiv som du nämner så verkar det ju helt klart rimligare att skylla våra problem på dansbanorna än på datorspelen.

@Escapist
Usch ja, färdigtskivat bröd... det är inte klokt vad de hittar på för dumheter. Och så ofta som folk tvättar sig nu för tiden, en dygdig och rättrådig människa klarar sig minsann med julbadet!

#41  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-19 14:06:47

Julbad!?

Det är fåfänga. Du blir tids nog ren i skärselden.

:P

#42  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-19 16:50:47

Det vet ju alla att smuts är den bästa rustningen mot satan, och den ska bara brytas medelst ett årligt bad på en helig dag eller genom from självflagellering.

#43  kaiser divad
2006-03-19 17:59:58

jag har hört från flera källor att jag kommer brinna för evigt i skärsälden.

#44  Vad ska jag ta mig till? divad
2006-03-19 18:00:15

..

#45  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-19 18:16:06

Skärselden är ett tidsbestämt straff. antingen har dina källor misstagit Skärselden för Infernos nedre kretsar, eller så har de skojat med dig.

Eskatologi, eller läran om efterlivet, är knepiga grejer, vet du :o)

Men som en liten tröst kanske det här kan hjälpa:

'Always look on the bright, side of life!' *vissla*

#46  OK, bra! divad
2006-03-19 18:45:30

Det var säkert bara för att betona hur ond jag är som han använde sig av evighetsbegreppet. Grabben är kristen som "fan" i övrigt och har nog koll på sin bibel.

#47  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-19 19:51:41

Om jag hade fått en krona för varje gång jag blivit hotad med eld och svavel i efterlivet hade jag kunnat köpa en läsk nu. Kolsyra är för övrigt djävelns flatulens.

Jag känner mig lite skyldig för att kanske ha dödat diskussionen med mina invändingar mot våldtäktsspel, men jag måste faktiskt säga att ett av de tidigaste minnena jag har av någon slags aha-upplevelse av könsroller har faktiskt med spel och våldtäkt att göra. Vi var kanske 12-13 år gamla och spelade Drakar & Demoner. Karaktärerna, varav en kvinnlig spelad av en kille, blev tillfångatagna. När kvinnan försökte klassikern med att förföra vakterna fick jag som spelledare för mig att de skulle våldta henne. Så fort jag börjat beskriva det och vi tänkte oss in i situationen började det gå upp för oss vad vi gjorde. Det var riktigt obehagligt och helt bortom vår horisont. Vi slätade över situationen med en blodig hämnd på vakterna och fortsatte, men jag har inte glömt den känslan. Ett litet steg kanske, men ändå.

#48  Sv: Varför njuter jag av detta? Faktum
2006-03-19 21:02:44

Nettan sa:

Jag trodde att diskussionen handlade om varför människan njuter/har glädje av att utföra dessa handlingar i en låtsasvärld samtidigt som vi fördömmer dem i verkliga livet?


Japp! Det är detta som jag eftersöker i tråden.
Kan vi försöka återgå till kärnan i denna tråden nämligen ovanstående citat.
Jag är nämligen väldigt intresserad av frågeställningen och detta var anledningen till att jag posta topicen.
MVh
Faktum

#49  Sv: Varför njuter jag av detta? Raffe
2006-03-19 21:22:42

Som sagt, man ska inte jämföra tv-spel med verkligheten. Det viktiga är insikten om att det inte är på riktigt.
För det första handlar det inte om att mörda i ett spel. För det andra är det inte en själv man är i ett spel, en helt annan person. Ett spel är så långt ifrån verkligheten att det inte ens bör betraktas som "en låtsasvärld".

Anta att det fanns ett spel som utspelade sig i stockholm, och att det var precis som en simulator av verkligheten. Våra händer var karaktärens händer, våra ben var karaktärens ben. Förstå då skulle man kunna betrakta det som en låtsasvärld och jag tror ingen av oss (friska) skulle gå fram till första bästa kvinna och sticka ut ögonen ur henne (medan hon reagerade precis som en riktig kvinna), våldta henne, mörda henne eller ens mörda någon överhuvudtaget.
Vi skulle agera utifrån vår vanliga moral förutom regeletiken. Vi kanske skulle slå ner något rasistsvin eller nåt, men kräkas om vi skulle försöka mörda honom.

#50  Raffe divad
2006-03-19 21:30:17

jag är inte säker på det. Det är nog inte så långt kvar tills det att spel som det du beskriver blir verklighet. Framtiden får utvisa!

Jag tror att en enkelt kommer att anpassa sig, kliva in i en annna dimension och börja mörda - för att den kliva ur som en helt vanlig människa. Kanske kommer ett fåtal människor ha svårt att skilja på dimensionerna.

#51  divad & raffe wintermute
2006-03-19 21:39:12

Jag känner mig lite tveksam till ifall det verkligen skulle bli särskilt njutbart för någon överhuvudtaget att döda, plundra och våldta i ett så pass verklighetstroget spel som det raffe beskriver. I de spel som vi har idag så är karaktärerna lite för stela för att uppfattas som helt mänskliga men i ett spel som var närt på omöjligt att skilja från verkligheten så tror jag att de flesta skulle känna betydligt mer motstånd mot denna sorts handlingar.

#52  Sv: Varför njuter jag av detta? Raffe
2006-03-19 21:45:29

Ett sådant spel kommer inte att finnas medan vi lever, alltså onödigt att spekulera i.
Men jag svårt att tro att vi skulle kunna mörda någon, med allt vad det faktiskt innebär i praktiken. Att trycka på en knapp i ett spel är en sak, att faktiskt göra det i en riktig låtsasvärld skulle bli något helt annat. Vi vanliga skulle inte klara av det. Det är min bestämda uppfattning. Vi skulle bli yra och må illa av att se en människas livsräddsla och frustration, vi skulle få men av att sticka in en kniv i en människa, höra den skrika, känna hur kniven rispar och skrapar mot benen i den helt oskyldige låtsasmänniskans kropp, se blodet flyta, en förvånad och förtvivlad blick kombinerad gråt och skrik. Hela tiden skulle vi se hur denna människa inte ville annat än att bli skonad och att smärtan den redan upplevt är paradiset i förhållande till tanken på att faktiskt försvinna från jorden och sina kära. Skulle vi, friska människor, då dra ut kniven ur låtsasmänniskan? Fumla ut den bland benen vi skadat? För att sedan, medan denne grät och bad oss sluta, fumla med kniven mot dennes hals och med en fiskrensande rörelse såga med kniven upp och ner, känna att vi sågar i strupen som känns som att skära av ett plaströr, tills vi kommer in till halskotorna. Sluta där helt iskallt, se hur livet, hoppet och blodet helt lämnar den - inte så längre desperate människan?
Inte jag, och förmodligen inte ni heller. Hoppas jag. Ty DETTA, är en låtsasvärld. GTA är inte det.

#53  Sv: Varför njuter jag av detta? Raffe
2006-03-19 21:45:31

Ett sådant spel kommer inte att finnas medan vi lever, alltså onödigt att spekulera i.
Men jag svårt att tro att vi skulle kunna mörda någon, med allt vad det faktiskt innebär i praktiken. Att trycka på en knapp i ett spel är en sak, att faktiskt göra det i en riktig låtsasvärld skulle bli något helt annat. Vi vanliga skulle inte klara av det. Det är min bestämda uppfattning. Vi skulle bli yra och må illa av att se en människas livsräddsla och frustration, vi skulle få men av att sticka in en kniv i en människa, höra den skrika, känna hur kniven rispar och skrapar mot benen i den helt oskyldige låtsasmänniskans kropp, se blodet flyta, en förvånad och förtvivlad blick kombinerad gråt och skrik. Hela tiden skulle vi se hur denna människa inte ville annat än att bli skonad och att smärtan den redan upplevt är paradiset i förhållande till tanken på att faktiskt försvinna från jorden och sina kära. Skulle vi, friska människor, då dra ut kniven ur låtsasmänniskan? Fumla ut den bland benen vi skadat? För att sedan, medan denne grät och bad oss sluta, fumla med kniven mot dennes hals och med en fiskrensande rörelse såga med kniven upp och ner, känna att vi sågar i strupen som känns som att skära av ett plaströr, tills vi kommer in till halskotorna. Sluta där helt iskallt, se hur livet, hoppet och blodet helt lämnar den - inte så längre desperate människan?
Inte jag, och förmodligen inte ni heller. Hoppas jag. Ty DETTA, är en låtsasvärld. GTA är inte det.

#54  Sv: Fan, spam Raffe
2006-03-19 21:45:59

sorry

#55  raffe divad
2006-03-19 21:56:05

Det beror på hur man lägger fram det. I ett krigsspel skulle jag lätt kunna göra det du beskriver. Jag har själv ansökt om FN-tjänst i liberia där en liknande händelse inte är utesluten.

Spel där man kliver in i en makapär som fysiskt och visuellt omger en och känner av ens muskelspänningar är nog inte långt borta. väldigt realistiska simulatorer är på väg.

#56  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-19 21:57:33

Det var i alla fall en högst målande beskrivning :o)

Som en lite anknuten fråga till Faktums ursprungstopic undrar jag då - vad hände inom Raffe när han beskrev det ovan nämnda?

What made you tick, s as :o) ?

(Sen är det ju förstås så, att om någon producent ansåg att det fanns en efterfrågan av en Stockholmsrealistisk stadssimulator med obegränsad brottslighet, vore det egentligen bara en fråga om datorkraft och marknadsföring för att göra spelet till en storsäljare.

Men, kanske finns det en slags moralisk gräns som inte får överträdas, iaf för seriösa speltillverkare?)

#57  Ibland är det okej att döda SGTallentyre
2006-03-19 22:01:02

Jag har nämnt detta tidigare i tråden "Vill män slå sina fruar?":

Jag upplever att mycket av det underhållningsvåld som finns i datorspel och actionfilmer uttrycker en uppfattning om att våld i vissa fall kan göra världen bättre.

En stat kan rädda liv genom att lönnmörda en diktator, skjuta en gisslantagare eller avrätta en krigsförbrytare. Även många av de filosofer och vanliga människor som inte vill ha civila dödsstraff tycker att det i sådana här fall är rätt att döda.

Ett av mina favoritdatorspel är "Splinter Cell". Huvudpersonen är en kommandosoldat som smyger runt och spionerar på terrorister. I många uppdrag är det förbjudet att döda civila och väktare (men tillåtet att använda icke-dödligt våld som knytnävar och sömngas). Spelaren får däremot ha ihjäl legosoldater, korrumperade poliser, gangsters och andra som kan sägas ha valt ett ohederligt liv.

Det här mönstret går igen i de flesta andra datorspel och actionfilmer - dödligt våld är rätt, men bara mot bovar.

GTA är kontroversiellt eftersom rörelsefriheten tillåter spelaren att ta livet av civila. Sådana handlingar är aldrig ett mål i spelet, däremot har de bidragit till att göra spelet populärt.

#58  Sv: Varför njuter jag av detta? Raffe
2006-03-19 22:02:04

Ett kriggsspel, ja. Det är inte verklighet, inte heller låtsasvärld.
Liberia är inte att jämföra med vår verklighet, alltså den som simulatorn i det tänkta spelet skulle gå ut på. Bara gå runt och göra vad man ville.
Men sant är att i liberia kanske du blir tvungen att döda någon.

Simulatorer har hittills aldrig varit tredimensionella och har en väldigt lång väg att gå för att bli det, en ännu längre för att det ska bli som den simulatorn jag pratade om, den som kan jämföras med en "låtsasvärld".

#59  Kaiser divad
2006-03-19 22:03:52

Ha ha syftar du på beskrivningen av knivmordet?

Raffe, du måste vara från upplands väsby. Det är det enda möjliga scenariot till att någon med den inlevelsen beskriva ett knivmord.

#60  Sv: Kaiser Raffe
2006-03-19 22:27:53

"What made you tick, s as?"
Va? Hajar inget.

Ville bara påpeka att om datorspel skulle innehålla alla de detaljer som ingår när man dödar en människa, skulle vi förmodligen inte uppskatta det lika mycket. Att trycka på en knapp kan alla.

#61  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-19 22:38:00

Jag menar - vad för intern process fick dig att beskriva det så målande? Det är inte menat som någon form av pekpinne eller nåt, bara en fundering. Som skrivande person är jag s as lite intresserad av andras kreativa process :o)

Men du har en poäng i att för realistiskt våld inte är underhållande. Det är ingen slump att stridspiloter över Irak uttryckt sig i termer av 'Nintendo, fucking Nintendo!' efter avslutade bombuppdrag. Uttalanden helt väsensskilda från infanteristers upplevelse av att skjuta någon på nära håll (eller se effekterna av en bilbomb på kollegor och civila).

Så länge realismen håll på en lagom nivå, vet vi intuitivt att det som sker i t ex GTA eller Quake inte är verkligt. Skulle vi kunna förflytta oss fysiskt till ... Låt oss säga Black Mesa, som i Halflife, tror jag att mycket av spelts charm skulle gå förlorat.

Jag menar, bara stanken av zombies måste ju vara förfärlig :O

#62  Sv: Kaiser Raffe
2006-03-19 22:42:26

Efter att ha konstaterat att mord i spel är en sak, ville jag visa varför mord i verkligheten är en helt annan sak.

#63  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-19 22:54:02

Kanske inte, Raffe ... I ett dataspel når du en slags frikoppling från våldet. Våldet är en metod att nå målet - slutet av banan, högst poäng, whatever - och våld, i samband med kriminalitet, är också i sig ett medel för att nå målet. Jag tror att samma frikoppling sker hos mördare; offret är mer eller mindre ett objekt. Blodet och exkrementerna är mest en beklaglig sidoeffekt, som när du tappar en meilttapåse på golvet när du ska brygga kaffe, och måste torka upp kaffesump.

De allra flesta mord sker också under påverkan av berusningsmedel, vilket ytterligare fritar mördaren från 'den fysiska verkligheten'. Sadistiska mördare vilka använder våldet för våldets skull, är förhållandevis sällsynta. Även där är objektifiering en väsentlig del av mordet; Jeffrey Dahmer, t ex, försökte mumifiera sina offer i det han sökte uppnå den perfekta partnern.

Kanske ... Kanske känner man något av denna objektifiering även i dataspel? Fotgängarna i GTA är vare sig skyldiga eller oskyldiga, de är bara ivägen. som vägkoner?

Det här är naturligtvis bara hypotetiska resonemang jag gör. Enda sättet att ta reda på hur det _vekligen_ ligger till, är väl att gå ut och skära halsen av någon.

Men jag håller mig nog till att mörda folk med det skrivna ordet, i böcker :o)

#64  Sv: Kaiser Raffe
2006-03-19 23:06:15

Sammanfattning:
Målet är att döda i båda fallen.
Datorspel
Hinder: trycka på en knapp, sen är det klart.
Verkligheten
Hinder: Oändligt antal många, fysiska och psykiska (beroende på hur lång tid det tar)
Slutsats: Att mörda i verkligheten är oändligt svårare. Min gissning är att de flesta av oss inte ens skulle klara av det. I vart fall inte på en slumpmässig människa.

#65  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-19 23:30:40

SGTallentyre:
Splinter Cell är intressant i sammanhanget, för där ges vid flera tillfällen ett direkt val. T.ex. då du ser och hör en person torteras till döds och du sen smyger dig på torteraren. Knockar du honom eller vrider nacken av honom? Det är ett sätt att uttrycka sig på och testa sig själv.

Kaiser:
Jag tror det är avsaknad av ett emotionellt sammanhang som främst gör folket i GTA till vad de är. I Raffes makabra exempel finns ett helt annat sammanhang och dessutom en helt annan feedback. Det är uppenbarligen så att vi kan se liv och mening i väldigt enkla virtuella personer, så jag tror inte komplexiteten och relaismen i sig har något med det att göra.

#66  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-19 23:56:50

Det emotionella sammanhanget är kanske vad som ytterst gör oss mänskliga? Och i förlängningen - det som gör virtuella skapelser mer levande (och därmed för oss svårare att ta kål på). I Halflife upplever jag det som svårare att skjuta skallen av den tämligen tafatte Barney Calhoun, än någon av monstren eller soldaterna. I The Sims reflekterar jag inte ens över att dränka någon i en familj jag antingen skapat som utfyllnad, eller inte tycker om. Om däremot gamla slitvargen till karaktär skulle råka brinna upp, så tapapr jag genast lusten att spela. Inte så mycket för att jag har 'förlorat', för i the Sims förlorar man ju inte direkt. Mer för att jag drabbas av en besynnerlig ångestkänsla.

Ja, jag är hardcore. Sparar aldrig under själva spelets gång. Que sera, sera :o)

#67  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-20 00:35:57

Jag är övertygad om att emotionellt sammanhang gör oss mänskliga. Vi reagerar trots allt starkare på närliggande små tragedier än avlägsna stora tragedier. I det senare fallet blir reaktionen oftast mer intellektuell, på liknande sätt som den kan bli inför karaktärer i spel som är mer som dockor än personer. Men så fort du sätter ett ansikte på dem, även genom en slump eller i ytliga sammanhang blir det svårt att dränka dem som du skriver.

#68  Faktum RasmusS
2006-03-20 10:39:42

Hehe… Jo GTA är skoj och jag har också undrat mycket kring varför fiktivt ultravåld är kul.

Nu är det ju inte bara i GTA som extremvåld förekommer utan i många andra spel också. Dessutom så är det inte bara i datorspelsvärlden våld förekommer utan i filmvärlden. Det som jag därför tycker är lite underligt är att folk oftare reagerar när någon spelar ett våldsamt data spel än om man ser en våldsam och blodig film.

Någon kanske menar att man är mer delaktig i våldet i ett data spel men är det bara det motoriska knapptryckandet som gör en delaktig eller är det kanske främst det som rör sig i ens huvud som förenar en med det man sysselsätter sig med? Jag menar att det är det sistnämnda som gäller och i så fall är man delaktig när man ser en blodig och våldsam film också.

Men varför, som du frågade, njuter vi av det då?

Tja, jag kan ju bara tala för mig själv men jag tror att jag tar ut mycket frustration och ilska i spel och i film. När jag läser om våldtäktsmän, mördare, diktatorer och annat som gör mig heligt förbannad så är det väldigt befriande, för just mig i alla fall, att t ex få se skallen på ”fienden” explodera i ett slafsigt blodmoln i antingen en film eller ett datorspel. I denna värld får jag göra eller se det som jag impulsivt/känslomässigt kan vilja göra men som jag logiskt/känslomässigt inte vill. Kanske är det denna inre konflikt som gör att det rycker lite i mungiporna ofrivilligt ungefär som när någon kittlar en. Det är en av orsakerna tror jag när jag spånar fritt.

#69  fortsättning på rastmus: divad
2006-03-20 11:02:39

"Nu är det ju inte bara i GTA som extremvåld förekommer utan i många andra spel också. Dessutom så är det inte bara i datorspelsvärlden våld förekommer utan i filmvärlden."

Dessutom förekommer det väldigt grova våldet i verkligheten också. Hur många misshandelsfall, skottlossningsfall och slagsmålsfall får inte polisen in varje dag i sverige/usa? Sen kan vi ta det accepterade grova våldet som är väldigt utbrett i väst. Kanske inte i sverige i så stor omfattning men i bla japan, brazilien och holland är våldet i vardagen ständigt närvarande. Japans största sport (liknande som UFC i usa och MMA i brazilien), den nya nationalsporten, är den s.k. NHB-inriktningen (pride m.m.). Deltagarna behandlas som rockstjärnor, alla vill ha dem och de tar ohyggliga summor pengar för att visa sig offentligt. Familjer samlas runt tvn eller betalar hysteriskt dyra priser för att se dessa människor "live" banka/strypa varandra till medvetslöshet. I senaste matchen jag såg så bröt den ena den andres arm, kastade undan domaren som försökte stoppa matchen, och sparkade deltagaren som satt ner, hållandes i sin arm, rakt i huvudet. Att sitta på en halvt medvetslös människas bröstkorg och slå allt vad man har mot huvudet är den ultimata vinsten (mount strike). Eller en s.k. soccer kick, när en står på knä (efter tex ett knä mot magen eller njuren) och den andra sparkar allt vad han har i huvudet på den knästående, är ganska ovanligt nu för tiden, men det blir succe DIREKT om det förekommer. Soccer kicken var ganska vanlig i Nhb-cirkusens tidigare och outvecklade statier (mitten på 90-talet) Människor älskar att se våld. I alla kulturer och i alla tider törs jag lite generaliserande säga.

Lite of topic, men angående våld.

#70  RasmusS Faktum
2006-03-20 11:07:54

För mig är det en väldig skillnad på film och TV/Data-spel. Jag engagerar mig långt mycket djupare med karaktärerna i spel än i film.
För er som spelade resident evil 1 när det kom förstår vad jag menar, ingen film kommer ens i närheten av skräckupplevelsen från det spelet. I spel som FFVII så blir jag väldigt starkt känslomässigt knuten till karaktärerna, detta vet jag är väldigt vanligt. Jag var inte den enda som grät när Aeris dog.
Den största anledningen till att jag tror vi knyter starkare känslomässiga band till karaktärerna i spel än i filmer är helt enkelt tid. Ett spel som man engagerar sig i över 20+ h skapar onekligen känsloband.

När det gäller varför jag njuter av det jag beskriver i post #1 så står jag mellan första stycket i post #4 och en tes om att jag innerst inne vill känna mig fri att göra vad jag vill, just därför gör jag det som jag inte får lov att göra IRL. Men jag behöver feedback och tankar kring detta.

(OT Rasmus: Läste du länken i tråden "Rättigheter för kvinnor & män", tankar om den? Är vi klara med den tråden?)

#71  Faktum #70 RasmusS
2006-03-20 12:24:32

Faktum sa:
Jag engagerar mig långt mycket djupare med karaktärerna i spel än i film… Den största anledningen till att jag tror vi knyter starkare känslomässiga band till karaktärerna i spel än i filmer är helt enkelt tid


Du har helt rätt i att man spenderar betydligt mer tid med ett dataspel än med en film (om vi inte snackar serier som Twin peaks etc..) och att det förmodligen fördjupar relationen med dataspelskaraktären på ett djupare plan än med filmkaraktären.

Samtidigt, om det är våldet vi snackar om och som är det väsentliga, så spelar det väl inte så mycket roll om vi fördjupar vår relation med en våldsam karaktär som begår våldshandlingar eller om vi ser flera olika karaktärer begå våldshandlingar? Eller gör det?

Faktum sa:
Men jag behöver feedback och tankar kring detta


Känslan av att få göra det man vill göra men inte får…

Först kände jag igen mig helt sen kom jag på att jag, trots att jag gillar GTA, inte vill vare sig ”tagga” ner stan, köra ihjäl folk, ligga med horor eller döda folk osv. När det gäller just GTA så är det kanske för att spelet är så fritt som man testar allt ”förbjudet” (visst har du väl även testat andra saker som inte är tabu, t ex kört brandbil och släckt bränder?) som går och inte går att göra, jag vet inte. Om vi tar andra spel som t ex Kill zone som också är våldsamt, bara våldsamt dessutom, så tror jag inte man reflekterar lika mycket över våldet som i GTA. Varför? Det är ju ett krigsspel och enligt normen så går krig ut på att döda.

Men varför njuter man då?

Vet inte om vi har någon inneboende instinkt att döda som Kaiser filosoferade kring men precis som barn i sina lekar lär sig att hantera världsproblem som svält, krig, död osv osv så kanske det är just det vi själva gör när vi ser våldsfilmer eller spelar våldsamma dataspel. Det kanske är vårat sätt att hantera och ventilera det vi ser av världen.

Bara en spontan, inte så genomtänkt, tanke. Kanske uppskattas våldsunderhållning mest av gruppen män eftersom våldet drabbar gruppen män i betydligt större utsträckning än gruppen kvinnor och att män därför är de största konsumenterna av underhållningsvåld just för att hantera och ventilera de rädslor och den frustration verkligheten för med sig. Själva njutelsen kanske därför består av en befrielsekänsla. Vad tror du?

(OT. Tack för påminnelsen, höll på att glömma. Ska läsa och ge svar i andra tråden =)

#72  Sv: Varför njuter jag av detta? Faktum
2006-03-20 13:11:58


Det kanske är vårat sätt att hantera och ventilera det vi ser av världen.


Det här är intressant. Svårt att komma ihåg från när en var liten men jag har en uppfattning av att jag spelade mer varierande spel då. Men det var ändå de våldsamma spelen som jag fascinerades av mest trots att jag hade lite erfarenhet av våld från media och omvärld. Kan det ha att gör med ens socialiserade moral av vad som är rätt och fel att göra? Att det förbjudna är mest spännande, varför är det förbjudna mest spännande och varför vill man göra förbjudna saker?

För att göra en jämnförelse mellan då och nu så listar jag utan inbördes ordning tidiga barndomsspels ranking som jag fascinerats av och gillat, sätter ett (V) för våld samt ett (IV) för icke våld, sen för spel i vuxen ålder.

Iceclimber (IV)
Last Ninja (V)
California games (IV)
Beer Tapper (IV)
Super mario (IV)
Int karate + (V)
Tetris (IV)
Pacman (IV)
Bubble bobble (IV)

Finns massor av spel jag missat men dessa är de jag fick fram när jag tänkte efter lite, de flesta hamnar i kategorin (IV)
Som vuxen ser listan ut så här

MGS (V)
Tomb raider (V)
Resident evil (V)
FPS (V)
GTA (V)
FF (IV)
Gran turismo (IV)
RTS (V)

Ja, listan ser helt annorlunda ut från det att jag var liten. Detta tyder på en socialiseringprocess av nåt slag snarare än biologiskt. Men det kan också vara så att våldsspelen har blivit mycket vanligare och mer reklam läggs på dessa och att jag påverkats av detta som då med skulle vara socialisering. En del kan bero på en "tönt" faktor med, dvs att jag tycker det är töntigt med spel som sims, detta torde med spela in i valet av de spel jag gillat som vuxen, denna faktor fanns inte när jag var liten.
En annan sak som jag kom på som torde vara viktig. Spelandet är en flykt från vardagens verklighet! Kan detta vara kärnan i det hela? Att få leva ut det som är förbjudet är en flykt från verklighetens normer och att detta i sin tur ger hjärnan ett sätt att hanskas med normer i verkligheten och hur den ska förhålla sig till verkligheten. En fråga som dyker upp om ovanstående är relevant, hur gör tjejer med tanke på att spelandet istort sätt fortfarande är en killhobby men spel som sims håller på att ändra detta men killar dominerar fortfarande. Hur löstes det innan spelen fanns, hur hanskades hjärnan med problemställningen inan spelen kom?

Många nya tankar just nu.......

#73  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-20 14:11:33

Avkoppling är nog en ganska viktig ingrediens i spelandet. Även om man är mentalt aktiv genom att välja vägar och vapen, upplever iaf jag det som att vardagsproblemen (alltifrån ekonomi till disk!) försvinner när jag spelar. Det kan tyckas oansvarigt, men å andra sidan ... Vem vill tänka på räkningar som ska betalas hela tiden? Eller tallrikarna i diskhon? Utan avkoppling blir livet lika tråkigt som för en sim, vars enda sysselsättning är att sitta på en stol eller hämta tidningen.

(Jag är en tönt. Jag spelar the Sims ;P )

Jag upplever själv en liknande bortkoppling från vardagsbestyren och andra tankar (vi tänker ju trots allt på annat än disk och städning) när jag läser böcker, eller glor på TV. Före dataspelens och TV:ns tid tror jag att radio spelade samma roll. Och före radion var det antagligen småpysslet framför vedspisen eller 'ljugarbänken' som skänkte samma vila. Riktigt långt tillbaka var det, iaf för Aristoteles, tanken på att få sitta under ett olivträd och smaska i sig getost som var höjden av avkopplande lycka. Det kan ha varit någon annan av grekerna som uttryckte dig i lyriska termer om getost och vin, iofs, men kontentan är ändå - frid.

Det är fridfullt, på något outgrundligt vis, att sitta ett par timmar framför datorn och expandera det bysantinska riket, eller sno bilar och köra över folk. Det är också mentalt stimulerande. Respiten en ger sin hjärna medan man kutar omkring med ett hagelgevär i något FPS-spel, ger iaf mig kraft nog att ta itu med vad man _borde ha gjort_. Som att diska :( Eller skriva, eller plugga, jobba eller vad man nu ska företa sig. Att få vara med sig själv en stund, fri från omgivningens krav på interaktion (natta barn, gulla med partner eller nåt annat).

Avkoppling, avslappning, ansvarsfrihet och ensamhet är nog de kvalitéer vi får ut mest av dataspel. Kombinera detta med annat jag tog upp tidigare, den 'själsliga katarsisen' t ex, så tror jag att vi kommer 'hemligheten med dataspelens fascination' ganska nära :o)

#74  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-20 14:27:20

divad:
Japan är intressant för att där samtidigt förekommer väldigt lite brottsligt våld, trots

Faktum:
Det är lätt att bli lurad, men våldspelen är inte så dominerande som man kan tro. En snabb titt på topplistorna visar Civilization 4, The Sims, Zoo Tycoon, Galacitic Civilizations, racingspel, sportsspel, etc. Några av mina favoritspel är Grim Fandango, Monkey Island-spelen.

Verklighetsflykt är definitivt en viktig del av spel, även för våld. Våldsamma situationer är oftast spännande och utmanande på ett sätt som inte oftast fungerar i verkligheten. Fysisk fara har alltid varit spännande och har också alltid figurerat i berättelser. Att spela, leka eller läsa om våld är också ett sätt att uttrycka och behandla tankar och känslor kring ett fenomen som man omöjligen kan förhålla sig neutral till.

För övrigt är nog andelen kvinnliga spelare större än de flesta tror. Wired har en intressant artikel om det: http://www.wired.com/news/culture/0,70313-0.html

#75  Sv: Varför njuter jag av detta? Faktum
2006-03-20 15:10:46


Avkoppling, avslappning, ansvarsfrihet och ensamhet är nog de kvalitéer vi får ut mest av dataspel. Kombinera detta med annat jag tog upp tidigare, den 'själsliga katarsisen' t ex, så tror jag att vi kommer 'hemligheten med dataspelens fascination' ganska nära :o)


Beredd att hålla med om detta, verkar rimligt iaf.

#76  Escapist Faktum
2006-03-20 15:18:19

Kollade upp listorna för de mest köpta spelen 2003-2006. Våldspelen dominerar inte, verkar som racingspel och sportsspel dominerar på konsolmarknaden och rts och sims på PC marknaden.
Intressant jag är mer våldsfacinerad än averagespelaren.
BTW tack för länken.

#77  #76 Faktum CarlH
2006-03-20 15:31:43

Det behöver du inte vara. Tänk på att föräldrar som står för en stor del av spelinköp, tvekar inför att köpa våldsspel. Även om spelaren i sig, barnet, är intresserad av vålddspelet får denne inget våldsspel. Alltså av olika skäl så köper man kanske inte det man själv är mest fascinerad av till sig själv (förebild, jobbiga moraldiksussioner), och man kankse inte köper heller till andra nödvändigtvis vad de är mest fascinerade av. Så försäljningsstatistiken visar inte averagespelarens fascination.

#78  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-20 15:36:25

Faktum:
Exakt. I debatten om våldsspelens vara eller icke vara framgår det inte att sådana spel inte är så vanliga som folk kanske tror. Statistiken visar att många spel är åldersmärkta för en rätt ung publik och är således inte särskilt våldsamma.

CarlH:
Statistik visar också att medelåldern för spelare är typ 26 år, så föräldrar är nog inte en så stor faktor i spelinköp.

#79  Sv: Varför njuter jag av detta? Kaiser
2006-03-20 15:48:53

Det skulle vara intressant att se någon sorts statistik över nedladdade spel, utifall våldsspel dominerar där. Jag tänker som så, att om Pelisa inte får Halflife 2 som Pelisa ville i julklapp, laddar Pelisa ned Halflife 2 'i hemlighet', från t ex Piratebay eller DC.

Och så spelar Pelisa iaf våldsspel, fast det inte syns i statistiken :o)

Finns sån statistik?

#80  Kaiser Escapist
2006-03-20 16:13:47

Inte så vitt jag vet, men det är inte ett specifikt spelproblem egentligen. Barn går emot sina föräldrar i allt, inte bara spel, så frågan är hur intressant det är.

#81  Sv: Escapist #78 CarlH
2006-03-20 21:57:36

Jag menade inte att förringa beteendet att spela eller att kalla det barnsligt.

Tack för upplysningen.

Medelåldern endast säger inte så mycket om hur många av köparna som är föräldrar. Föräldrar köper till spelare mellan 3 och låt säga 16, samt till sig själva som spelare mellan låt säga 25 och 60. Spelarna får alltså sina spel från föräldrar på en rätt stor del av åldersaxeln. Medelåldern säger inte så mycket. Antagligen är det dessutom inte bara föräldrar som undviker våldsspel, trots sin fascination, bara för att undvika moraliska diskussioner, vilka kan slippa genom att spela bilspel t ex.

#82  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-21 01:57:13

Den mätta medelåldern var nog på de som faktiskt spelade spelen och inte de som köpte dem. Jag kan inte hitta undersökningen nu dock.

#83  Faktum RasmusS
2006-03-21 15:16:07

Fast handen på hjärtat, struntar du i SIMS för att du tycker att det är töntigt och att du är rädd för att stämplas som en tönt eller för att du tycker att det är tråkigt? Jag hade tippat på det sistnämnda men så har jag ju så ofta fel också. *hehe*

Visst kan man se spelandet som en flykt från verkligheten eller i lite snällare ordalag en semester från den. Jag är benägen att skriva under på det mesta av Kaisers tolkning rörande detta dvs att man kan fly/koppla av/ te semester från ”verkligheten” på många andra sätt än medelst dataspel.

Du återkommer ofta till två ord och det är ”det förbjudna”. Är det bara det förbjudna som är kul i spelvärlden eller skulle man kunna översätta det förbjudna med ”det omöjliga” eller ”det svårgörliga”? (Typ som att i ett flygsimulatorspel försöka landa mitt i en stad etc.)


Faktum sa:
hur gör tjejer med tanke på att spelandet istort sätt fortfarande är en killhobby men spel som sims håller på att ändra detta


Glöm inte World of warcraft (WoW) där båda könen finns representerade och åldersspannet är mellan 10-60 (har jag för mig). Jag blev tvungen att testa det under en period och något som slog mig var att ens förutfattade meningar om folk enbart bygde på vad de gjort och inte gjort i WoW. Jag menar, den där grymma killen/tjejen på lvl 60 som var bra strateg, hade skön humor osv visade sig vara blott 13 år, någon man frågat mycket om råd och som hjälp en massor osv. Åldersstrukturer, könsstrukturer och härkomst plus alla fördomar kring dessa sopas under mattan den typen av spel. Det var i alla fall min erfarenhet av just WoW. =)

En annan rolig detalj är att många killar spelar med kvinnliga karaktärer och tjejer spelar med manliga så det är en ganska roligvärld att göra genusanalyser i…*hehe*

Men för att svara på frågan om hur tjejer gör så gör väl de som alla som inte tycket att dataspel är kul, man sysselsätter sig med något man finner som mera givande. =)

#84  RasmusS Escapist
2006-03-21 15:53:46

WoW är intressant. Det enda jag har att klaga på är att vissa av rustningarna ser annorlunda ut för kvinnor och män. Kvinnornas lämpar betänkliga glipor på strategiska ställen. I sammanhanget är det en beklaglig detalj, men ändå.

#85  Escapist RasmusS
2006-03-21 16:01:55

Sant, vilket får mig att anta att det är ett gäng grabbar som är konstruktörerna/designerna bakom WoW. Men jag håller med, det är ett onödigt stereotypt inslag som inte behövs alls i ett spel som WoW. Å andra sidan så är orchtjejerna bra mycket mer dominanta än orchgrabbarna när de flirtar så helt stereotypt är det inte ändå…*lol*

Fast om du spelade the Hord i stället för alliansen så kan det bli lite halvskoj på något underligt sätt att se en lättklädd undead, taurin, orch eller troll, mest som kuriosa.

#86  Sv: Varför njuter jag av detta? Escapist
2006-03-21 16:08:58

Ja, det är definitvt inte så enkelt som att lättkläddheten existerar bara som en grabbig grej. För min egen del tycker jag onödig lättkläddhet går rakt emot sitt mål och ser löjligt ut. Kvinnor i hel rustning och med stora vapen är mycket mer attraktiva. :P

#87  Sv: Escapist #84 CarlH
2006-03-21 17:02:34

Jag ser inte hur din kommentar har någon som helst relevans.

Jag har genom exempel påpekat hur fascination hos spelaren inte är den enda faktor som avgör vilken typ av spel som köps, särskilt eftersom spelaren inte nödvändigtvis är köparen. Vidare kan man anta att det finns en skillnad i antalet av varje typ att välja på vilket avgör om de hamnar på topplistan. Finns det 10 i samma kategori har de mindre chans. osv osv...

Det är möjligt att faktum är mer våldsfascinerad än averagespelaren, men att enbart basera det på försäljningsstatistiken lämnar stora, stora luckor. Det var bara ment som ett litet påpekande från början och jag har ingen lust att diskutera det vidare.

#88  Sv: #82 CarlH
2006-03-21 17:03:20

skulle det varit

#89  CarlH Escapist
2006-03-21 17:13:29

Jag pratade om spelare och du köpare. Relevansen var att jag klargjorde hur undersökningen jag refererade till skiljer på dem.

#90  Escapist # 86 RasmusS
2006-03-24 16:29:40

Då skulle du mött min orchtjej…du hade gillat både hennes episka vapen och rustning. ;)

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?