... Jag förmodar att många av er kommer vilja svara på detta inlägg som jag skrev i andra hörnan, så jag klipper in det här. Jag förklarade för en feminist varför jag inte tänker överge ordet feminist, och hur jag ser på antifeminister.

Efter vad jag kunde utröna var du främst intresserad över vad jag menade med att vi inte skall låta antifeminister definiera feminism. Nej, jag vet att inte antifeminist behöver betyda mot kvinnor, eller mot jämställdhet. Jag har privat kontakt med en del antifeminister, och jag känner inte att dessa personer är några som jag tycker illa om, eller som är ointelligenta. Däremot har jag svårt att i vissa fall förstå deras resonemang. Varför man går med i en "anti"-ideologi, utan att erbjuda ett alternativ. Känns som på högstadiet och man skulle komma på t ex en klassresa, och så föreslog ett av barnen Liseberg, ett annat Gröna Lund, ett tredje Öland osv. men så sitter ett gäng ungar och vrålar Neeeeej på varje förslag. Och till slut minns jag hur jag kände: men kom på nåt själv då för i helvete som alternativ, annars kan ni lika bra gå med på Liseberg så det blir en resa överhuvudtaget och så får ni väl göra det bästa av situationen! Men att vuxna individer sätter sig som kärringen mot strömmen och vrålar NEJ TILL FEMINISMEN utan att komma med något alternativ, utan att säga vad som vore bättre, utan bara säga att feminismen är av ondo, det förstår jag inte. Många av dem är upprörda över att feminister bara kämpar mot mäns våld mot kvinnor, o inte mot kvinnors våld mot sina barn tex. Fick förresten ett mail av en antifeminist om det igår. Men varför gör man inte så då att man i feminismens namn gör en "mot kvinnors våld mot barn" kampanj, om man anser att det är ett jämställdhetsproblem. Han som skrev till mig skrev att han "tänker göra motstånd ända tills feminismen erkänner att kvinnor slår barn, och sextrakasserar män." Det känns för mig som ett kontraproduktivt och barnsligt resonemang. Man kan ju inte sitta vid sidan om och ha krav på hur andra skall föra sin kamp, inte lägger jag mig i hur Greenpeace kämpar eftersom jag inte är med. Men om jag en dag upplever att Greenpeace arbetar fel, då GÅR JAG MED i Greenpeace och försöker styra en del av arbetet åt det håll som jag anser Greenpeace missar. Jag är inte så urbota dum så jag kräver att Greenpeace skall upplösas, bara för att inte Greenpeace jobbar på alla områden som JAG tycker de skall arbeta med.

Var var jag? Kolla jag är rätt snurrig själv. Jo, just. Antifeminismens definition av feminism. Eftersom så många säger att de inte vill kalla sig feminister för att det är så negativt laddat, det är t ex laddat med arg kvinna, manshaterska (fy fan vad jag hatar det ordet. Det är så man kan gå i bitar över det.)militant feminist, bitter... ja det är laddat med en massa ord som jag inte kan känna igen mig i. Förutom arg. Arg kan jag gå med på. En tjejkompis till mig ritade en "figur till feminetik" (Jag jobbar med att få fram en liten seriestrip till feminetik, så håll utkik förresten, det är mkt på g!) och just den versionen var en kvinna med tovigt hår, armarna i vädret, hårbuskar under armarna och så såg man att hon vrålade. Jag gillade bilden, det var humor i den, lite självironiskt. Men ändå sant. Så sa en tjejbekant till mig som fick se bilden då jag visade den för dåvarande pojkvän (hon visste inget om feminetik, annat än att jag höll på att göra en feministisk hemsida) och så sa hon: "men ärligt... måste du reproducera den bilden av feminister som är arga. jag är feminist men jag är inte arg. En feminist måste inte vara arg ju...." Och jag håller INTE med henne. En feminist måste inte alls skälla på folk, vara arg som person (jag är själv en rätt glad skit, som mest gillar att dricka öl och skratta åt simpsons, jag menar hur ofarlig är inte jag?) men en feminist är fanimig ARG över att samhället ser ut som det gör, att vara feminist är att göra ett förbannat MOTSTÅND mot könsdiskriminering. Jag kan bli arg så jag skakar ibland, när jag känner mig orättvist behandlad, dömd på förhand, eller framförallt när jag ser det ske mot andra. Så att vara feminist är för mig att bära en ilska över hur människor stängs in i trånga kategorier.

Men jag anser att feminister själva skall få definiera vad ordet innebär, och inte överge ordet, bara för att andra laddat det med negativa innebörder. Feminism är naturligtvis negativt laddat av personer som är rädda för det, som vill göra motstånd i sin tur. Patriarkatet har allt att tjäna på att vi feminister viker undan, mumlar "jag vill ha lika rättigheter, men jag vill inte kalla mig feminist". Överger vi det ordet, har vi inget att samlas under längre. Vi har inte styrkan att som här, på feminetik, räcka händer som når långt över städer och kunna säga "vi är feminister, nu vill vi diskutera med varandra". Det kan vi aldrig göra, om alla säger "jag vill inte kalla mig feminist, för nån annan har sagt att det betyder manshatare och det är inte jag." Jag skiter i vad andra säger att feminism är. Jag vet vad det betyder för mig, och jag säger med stolthet i rösten, att jag är en FEMINIST! Det kan lika bra heta Kastrull för min del, men feminism är ett ännu bättre namn. Det ger vår kamp en historia, det ger vår kamp en tyngd, det ger oss igenkänning och styrka ifrån forna striders dagar. Man skall inte glömma bort, att ord är den yttersta makten. Den som definierar orden, definierar världen. Slå upp manlig och kvinnlig i en ordbok! Vad *betyder* orden? Vad innebär det att vi säger "man" i meningar som syftar till "vem som helst"? "Man röker för mycket". Vad innebär polisman, tjänsteman, riksdagsman? Uppkommer ord och betydelser ur tomma intet och betyder ingenting? Nej absolut inte. Orden och dess betydelser säger oss vad vi anser om verkligheten. Därför tänker jag inte låta någon definiera feminism och ta ordet ifrån mig. Det är det dummaste feminister kan göra. Stå fast för vad feminismen står för och alltid har stått för! Ge det inte till någon annan, att missbruka. Bruka det väl själv i stället. Som här på feminetik. Här brukas ordet feminist väl. Här möter vi meningsfränder och meningsmotståndare med respekt. Här reflekterar feminister över sin egna kamp. Här tas inget för givet, inget står osagt, utan det är upp till var och en att ta itu med sina egna demoner och fördomar.

Att påstå att antifeminister inte har förslag på hur vi istället ska göra är att bevisa sin egen blindhet. Självklart säger vi inte bara nej till feminismen och sen slutar debatten där. Låt inte namnet antifeminist lura dig. Vi är ingen rörelse som bara säger nej till allt feminismen säger, utan vi säger nej till de delar vi inte gillar och kommer med andra förslag.

Exempel.
1) Abortlagarna vill vi ändra.
2) Få slut på könsdiskriminering åt båda hållen!
3) Ändra underhållsstödslagarna
4) Få människan mer makt över sitt eget liv.
5) Förbjuda hets mot kön. (t ex mäns våld mot kvinnor ska vara en förbjuden ordsats)
6) Vi vill ge alternativa lösningar på de problem feminismen tar upp. T ex låg kvinnorepresentation, lönenivåerna

Kan skriva massor mer. Men det viktigaste är att om vi inte skulle finnas så skulle feminister och feminismen kunna häva ur sig vad som helst utan att det de säger granskas. Inte mycket av den statistik som feminismen gärna använder sig av har sanningsvärde.

Du borde läsa en del av mina artiklar på antifeminist.nu om du inte redan gjort det. Bland annat Feminismens moment 22. Jag anser att feminismen är normbildande ideologi och jag kan inte på långa vägar acceptera feminismens mål (då menar jag de feministers mål som syns).

http://www.antifeminist.nu/visaartikel.php?id=425

http://www.antifeminist.nu/visaartikel.php?id=395

http://www.antifeminist.nu/visaartikel.php?id=378

... först och främst är en motreaktion på någonting som människor upplever hotande. För mig är det ganska självklart att det uppstått en antifeminism om man tittar på många av de militanta uttalanden som görs i feminismens namn.

Att vara antifeminist behöver altså inte betyda att man är emot det som feminismen försöker uppnå, jag betraktar mig själv som antifeminist men jag kan hålla med om det mesta av det som feminister strävar efter (även om jag tror att biologin sätter stopp för 50/50 samhället). I första hand betyder det att man är emot det som görs och sägs i feminismens namn, den feministiska vägen mot målet.

Det finns en viss skillnad mot att som privatperson gå med i Greenpeace för att ändra de metoder som Greenpeace använder sig av. Det handlar om att vanliga människor inte utmålas som fiende till rörelsen, men antag att någon ansåg att kärnkraft är det bästa för miljön, skulle det vara lätt för den personen att gå med i Greenpeace?

Feminister markerar ofta ett avståndstagande gentemot män som grupp och jag tror att det skapar en motsättning. Det blir helt enkelt inte naturligt för män att bli feminister när så sker.

Vi har pratat om orsakerna till detta tidigare. Enligt min mening är feminismens problem att den saknar precision. Man (och kvinn) vill framföra ett budskap men i sin iver att få snabb genomslagskraft så förvanskas budskapen till något som de egentligen inte var från början. För att ta ett exempel:

Feminister har till mig tidigare sagt att den främsta kritiken mot modevärldens avbildning av kvinnor är att kvinnor framställs som svaga och underordnade, vilket jag aldrig riktigt har förstått. Men nu när man läser den mer riktiga beskrivningen som tydligen självaste Hirdman håller med om visar det sig att det inte alls stämde. Kvinnor som poserar utstrålar makt, men på ett sätt som får andra kvinnor att tänka på hur de uppfattas av män. Det är inte alls vad många av det feministiska fotfolket säger!

En annan sak är porren som jag själv tagit väldigt illa upp över feministers kritik. Det man vill komma åt är porraktrisers situation och det sexuella våldet. Men istället för att angripa kärnan av problemet så börjar man då att dra långtgående slutsatser om porrens inehåll, utan att ens reflektera över att porrens inehåll bara är en direkt återspegling av de flesta mäns sexuella fantasier. Det blir riktigt intressant när man frågar feminister om det är okej för mig att ta ett papper och penna och teckna ner mina sexuella fantasier, blir det kvinnoförnedrande då? Oftast får jag inget svar. De har inget svar för de har helt drivit ifrån sin ursprungliga målsättning.

Det är ungefär som om Greenpeace skulle säga att kärnkraftverk är dåliga för att de som arbetar på kärnkraftverk är fashister och att de använder reaktortanken för att dränka små kattungar. Skulle Greenpeace börja använda sig av den typen av retorik så skulle jag ocskå bli Anti-Greenpeace, men för miljön! Det är lögnen som jag hatar över allt annat. Lögnen diskvalificerar totalt, även de som har ädla avsikter.

Precision, precision, precision. Om man vill förändra någonting så gäller det att hitta det verkliga problemet och angripa det. Det gäller att vässa sina argument så att de likt en knivsegg skär rakt igenom alla skyddsbarriärer och in i hjärtat på problemet. Döda problemet för gott. Feminismen liknar i dagens media mer en knölpåk som svingas hejvillt och slår ihjäl alla som råkar stå i närheten, även oskyldiga åskådare. Jag är trött på att vara oskyldig åskådare när knölpåken svingas.

Tyvärr så känner jag så väl igen det här problemet ifrån min familj. Min morsa kan inte alls uttrycka sig klart när det är någonting hon är missnöjd med. Hon kritiserar alltid helt fel sak, det blir missförstånd, bråk, och jag måste alltid agera fredsmäklare. Jag är så jävla trött på människor som inte kan säga vad problemet är. Låt oss hoppas att det inte är en medfödd egenskap hos kvinnor, min syrra är bättre på det i alla fall.

Jag vill bara förtydliga:

Antag att du var någon som arbetade på ett kärnkraftverk i exemplet jag tog upp; att Greenpeace anklagade dig och dina kompisar för att vara fashister och dränka små kattungar i reaktortanken. Skulle du då vilja gå med i Greenpeace för att försöka ändra på deras retorik? Eller skulle du starta en organisation som bekämpade Greenpeace?

Precision, precision, precision. Allt handlar om precision när man ska kritisera någonting. Strunta i det och skapa fiender.

... kan det mycket väl vara så att vi antifeminister många gånger begår exakt samma misstag som feminister. Ofta angriper vi feminismen skoningslöst och uppenbarligen är det inte alltid som feminister förstår varför. Josefine säger ju till exempel att hon inte förstår hur vi tänker, och det är knappast bara hennes fel. Vi antifeminister måste också bli tydligare i vad vi kritiserar.

Man får inte heller glömma det som David M tog upp. Antifeminismen har också blivit frihamn för en massa idéer som i princip bannlysts innom feminismen, som till exempel tanken om biologisk olikhet mellan män och kvinnor som handlar om mer än bara det fysiska. Eller tanken om att även män är missgynnade på många områden i samhället. Så läs igenom Davids lista också och begrunda!