feminetik.se feminetik.se

Just nu 21 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Otrohet


Gå till senaste inlägget



#1  Otrohet Robert2
2006-01-31 10:21:37

I merparten av alla relationer så förväntar sig båda eller åtminstonde den ena att relationen ska vara exklusiv. Tvåsamhet och monogami är trots allt den norm som gäller i samhället.

Trots detta är otrohet en ständig källa till allvarliga problem i relationer. Om inte paret har tydliggjort och kommit överens med varandra att de ska ha öppen relation, så är egentligen själva otroheten ett tecken på att relationen inte fungerar i sig. Även om många som är otrogna tror att de ska kunna hålla det hemligt så kommer det oftast upp till ytan förr eller senare.

Den som då får veta att sin partner har varit otrogen blir i de flesta fall otroligt sårad, besviken och ledsen. I många fall kan det tyvärr ta sig uttryck i aggresivitet och till och med våld mot den som varit otrogen.

Hur kommer det sig att samhället ser så lätt på otrohet? Varför ingår det inte längre i äktenskapsbalken att de som ingår äktenskap förväntas vara varandra trogna? Varför ses inte otrohet som en negativt invägande faktor för den som varit det vid separationer och vårdnad av barn?

#2  Sv: Otrohet android
2006-01-31 10:38:54

Tja, vid vårdnad av barn ska ju barnets bästa avgöra. Och mammas eller pappas eventuella otrohet säger ju inte ett dyft om hur bra föräldrar de är.

#3  Sv: Otrohet LillAnders
2006-01-31 10:45:31

Jag tycker inte staten ska gå in och diktera nåt slags ägandeförhållande eller exklusivitet när det gäller våra kroppar.

Jag tycker det är rätt om det inte räknas in som faktor vid separationer. Det finns inget som säger att man är mindre lämplig förälder för att man blivit förälskad i någon annan än sin partner. Av mina vänners förhållanden har de flesta startats medan åtminstone en av dem var ihop med nån annan, så jag kan också se det positiva med att inte lagstifta mot otrohet.

#4  Sv: Otrohet Peggy
2006-01-31 10:45:56

För att

a. Det finns ingen anledning att lägga sig i folks privatliv med sån lagstiftning.

b. Definiera otrohet... ja just det.

#5  #2 (android) Robert2
2006-01-31 10:50:17

Otrohet visar ju att personen i fråga inte är att lita på! Att personen inte är ärlig.

Det är i mina ögon viktiga egenskaper för en förälder och något som de flesta av oss väl vill att våra barn ska bli i framtiden. En person som är oärlig och inte går att lita på riskerar ju dessutom att överföra dessa egenskaper till sina barn (genom socialisering och genom att vara en dålig förebild).

Så visst har det väl med barnens bästa att göra! Det tycker i alla fall jag.

#6  Sv: Otrohet Peggy
2006-01-31 10:52:27

båda mina päron har varit otrogna.

hm, jag kanske borde ha fosterhemsplacerats...

#7  Sv: Otrohet fjallyoghurt
2006-01-31 10:57:54

En relation är en sorts avtal, uttalat eller outtalat. Otrohet är ett avtalsbrott som ofta leder till att avtalet upphör. När avtalet upphör drabbar det ofta barnen hårt. Som jag ser det är otrohet inte förenligt med gott föräldraskap. Fungerar inte relationen bör man för barnens skull upplösa den först, utan onödiga kränkningar och under så ordnade former som möjligt.

#8  Robert2 UppåtEmma
2006-01-31 10:59:04

men det finns ju andra tillfällen av oärlighet än otrohet i så fall som också ska väga in?
snatteri, skattefusk, svartjobb, sjukanmälan till jobbet som egentligen var en minisemester osv osv...

Alla människor är oärliga nån gång - det finns i så fall ingen som är lämplig förälder...

#9  #3 (LillAnders) Robert2
2006-01-31 10:59:06

Även om det inte finns i lagstiftningen så ingår det trots allt undermedvetet hos de flesta ärliga och omtänksamma personerna att inte vilja såra sin partner eller göra sin partner besviken och ledsen. Om man dessutom har gift sig i kyrkan så har man ju lovat att stå varandra bi i nöd och lust.

Har inte paret kommit överens om annat så förväntar sig säkert båda två (åtminstånde när de påbörjar relationen) att inte den andre ska vara otrogen och än mindre att ljuga och smyga bakom ryggen på en.

Att vara otrogen mot sin partner tycker jag är i samma klass som att slå sin partner. Det är en typ av psykisk misshandel som samhället inte borde acceptera.

#10  Robert2 RasmusS
2006-01-31 11:02:32

robert2 sa:
Tvåsamhet och monogami är trots allt den norm som gäller i samhälle. … Hur kommer det sig att samhället ser så lätt på otrohet? Varför ingår det inte längre i äktenskapsbalken att de som ingår äktenskap förväntas vara varandra trogna?


En sak har jag lärt mig här inne och det är att den ena feministiska ideologin inte är den andra lik och det verkar finnas lika många feministiska ideologier som det finns feminister. Men är inte en av de viktigaste saker för feminister generellt att bryta gamla normer?

Personligen förstår jag inte varför vi överhuvudtaget ska ha en juridisk åtskillnad för dem som lever i tvåsamhet som är ”välsignad” av staten. Om man väljer att leva ensam, tvåsamt, i ett polygamt förhållande är ju något som enbart har med dessa individer att göra. Varför göra skillnad på vilka lagar som ska gälla olika former av relationer? Och varför ska monogami vara det normgivande?

#11  Robert2 UppåtEmma
2006-01-31 11:04:49

då finns det ju fler saker som borde räknas som psykisk misshandel som inte ska accepteras.
Tex porrsurfande, om partnern tydligen sagt att hen är emot och berörs illa av porr...

#12  #7 (fjallyoghurt) Robert2
2006-01-31 11:05:31

Håller med till fullo.

Otrohet är inte förenligt med gott föräldraskap och dessutom en kränkning av sin partner. Helt i klass med att slå, misshandla eller verbalt kränka en annan person.

#13  #8 (UppåtEmma) Robert2
2006-01-31 11:08:44

Jepp, sådant borde definitivt vägas in när t.ex. Socialen gör en bedömning av föräldrarna i samband med en vårdnadstvist.

Otrohet är dock i mina ögon långt allvarligare, det syftar ju indirekt till att kränka den andre personen.

#14  #11 (UppåtEmma) Robert2
2006-01-31 11:10:04

Jepp, det kan det vara.

#15  9 Robert2 LillAnders
2006-01-31 11:13:48

Jag tycker inte staten har att göra med kärleks- eller sexuella affärer. Det blir ju helt absurt om polisen ska börja utreda otrohetsaffärer eller om man hamnar i fängelse för att man blev lite kåt på en finlandsfärja eller kär i en nån annan än sin partner. Det finns oerhört många sätt att såra sin partner på och jag håller med om att otrohet nog är en av de värsta sätten, men jag tycker det är en otrevlighet som jag vill leva med och inte försöka lagstifta bort. Sen blir det svårt att sätta gränsen. Om jag blir kär i en annan person än min partner, är jag otrogen då? För det kan ju hända utan ont uppsåt. Eller tänker du bara på fysisk otrohet? För jag tror nog att en känslomässig otrohet kan vara mer sårande än ett fylleknull efter en krogrunda.

#16  Sv: Otrohet FemAspirant
2006-01-31 11:26:05

Jag tror inte otrohet borde vara olagligt, men det är ju en rätt intressant fråga.

Jag skulle ju t.ex. mycket hellre få lårbenshalsarna knäckta med ett baseballträ än att bli bedragen och dumpad av någon jag verkligen älskar.

Det är ju en mycket större kränkning än mycket av det som vi faktiskt har lagstiftat emot.

Hur resonerar man egentligen? Själv har jag bara en magkänsla som säger att man inte kan förbjuda fenomenet.

Till viss del kan det väl handla om att man inte kan äga någon och att förhållanden och äktenskap bara kan fungera och fortsätta om båda vill det.

Men svekmomentet? Varför känner jag så starkt obehag för att lagstifta mot det samtidigt som jag mycket hellre utsätts för någon i lag förbjuden kränkning än för otrohet?

#17  LillAnders RasmusS
2006-01-31 11:26:19

LillAnders sa:
Jag tycker inte staten har att göra med kärleks- eller sexuella affärer.


Helt sant!

De enda undantagen skulle vara om parterna skrivit ett avtal/äktenskapsförord där de tagit med otrohet som en punkt för att avtalet ska gälla. I dessa fall håller jag med Robert2 men inte att trohet, eller monogami, ska vara normerande för äktenskapet. Och äktenskapet borde helt skrotas som ett juridiskt begrepp.

#18  #15 (LillAnders) Robert2
2006-01-31 11:32:56

Problemet uppstår när den ene partnern inte är ärlig med den andre. Varesig det gäller fysisk eller enbart känslomässig otrohet.

Om det enbart är frågan om ett fylleknull så uppstår ju problemet dels då det hände, men framförallt om personen inte direkt är ärlig och berättar för sin partner vad som har hänt. Eller om personen berättar och inte är ångerfull, ty då finns ju ingen kärlek och omtanke till partnern i botten. Riktigt illa är det om personen systematiskt är fysiskt otrogen under en tid och samtidigt väljer att vara kvar i relationen med sin partner utan att berätta och kanske till och med neka till att denne är otrogen då partnern misstänker det och ställer personen mot väggen.

Om det är frågan om enbart känslomässig otrohet så uppstår ju också problemet när personen inte berättar och istället lever vidare i reationen som om inget hade hänt. Kanske i värsta fall i väntan på att se var det andra tar vägen.

Jag efterlyser egentligen inte att staten ska lägga sig i otrohetsaffärer i sig, men jag tycker att det borde inverka negativt att ha varit otrogen i samband med en separation och att det borde ses som negativt i samband med vårdnadstvister. Dessutom borde det ses som psykisk misshandel i grova fall.

#19  Sv: Otrohet Robert2
2006-01-31 11:36:20

I grunden frågar jag mig varför samhället ser så lätt på otrohet, när andra typer av kränkningar (speciellt fysiska) klassas på helt andra sätt. Att få en smäll på käften och en blåtira ses av samhället som allvarligare än att ens partner är otrogen mot en.

Varför?

#20  Sv: Otrohet Gullegubben
2006-01-31 11:53:33

Att man har ont betyder inte att någon har gjort en illa. Så enkelt tror jag att det är.

De flesta är vacklande i sin syn på kärleken, ibland ser man den som en spontan egentlgien oförtjänt gåva som man ska njuta av så länge det varar, ibland som något man förtjänar och har rätt till i evighet.

#21  Robert2 #19 RasmusS
2006-01-31 12:16:53

Eftersom ordet ”otrogen” anspelar på att det handlar om ett avsteg från trohet, att det alltså finns ett ”avtal” att bryta, ett trohetsbrott, så bör det också finnas något som styrker detta avtal. Kan äktenskapet klassas som ett sådant avtal? Tja, det beror ju helt på hur man ser på det men min syn som är subjektiv ska inte tvingas på andra lika lite som någon annans syn på äktenskapet och vad som ingår i detta ska tvingas på anda med annan syn på saken.

#22  Sv: Otrohet Jinx
2006-01-31 12:22:09

Folk sårar varandra. Ibland med uppsåt att göra det, ibland som en bieffekt till en handling. Och sårad kan man bli på så många olika sätt. Otrohet är förstås ett av dem, men kom igen nu.
Att såra någon annan innebär inte per automatik att man är en dålig människa! ALLA har gjort det nån gång! Ingen kan leva ett helt liv utan att nån gång må dåligt eller nån gång bli ljugen för, den som inte kan hantera detta kan ju bli eremit och flytta ut i en liten självförsörjande stuga i skogen då.

Personligen ser jag mycket mycket hellre att min partner är otrogen mot mig än att jag blir misshandlad. Alla gånger. Jag tycker väl helt enkelt att fysisk misshandel generellt är värre än psykisk (dessutom anser jag inte att bara för att nån mår dåligt så är orsaken till det misshandel).

Ingen kan äga nån annan. oavsett vilka löften som gjorts. Man kan faktiskt ändra sig.
Jag tycker inte att otrohet är en BRA sak, men jag är så fruktansvärt less på attityden "den som är otrogen är OND, och förtjänar att brinna i helvetet i all oändlighet, amen", speciellt från folk som inte har en aning om vad de snackar om.
Men visst, den som är helylleperfekt kan ju sätta sig där och döma alla andra och glorifiera sig själv. Får ju bara hoppas att det inte sårar nån, för då är det ju misshandel.

#23  Jinx UppåtEmma
2006-01-31 12:24:48

word!

#24  Jinx #22 RasmusS
2006-01-31 12:35:42

Jinx sa:
Men visst, den som är helylleperfekt kan ju sätta sig där och döma alla andra och glorifiera sig själv…. Att såra någon annan innebär inte per automatik att man är en dålig människa! ALLA har gjort det nån gång!


Vi har nog alla sårat någon annan men vi alla har knappast varit otrogna. Jag håller med om föregående skribenter i det att jag hellre blir slagen på käften än blir bedragen eftersom slaget på mig inte ”fastnar” lika djupt som ett svek i otrohetsklassen.

Men otrohet är INTE något man ”råkar” göra, inte något som vem som helst kan ”råka” att begå. Är man otrogen så gör man ett val och VET man att detta kommer att såra sin partner så väljer man medvetet att såra henne/honom. Är det detta Robert2 pratar om så kan jag mycket väl hålla att det handlar om psykisk misshandel, och medveten sådan dessutom. Ur det perspektivet kan det vara befogat att fråga sig varför samhället låter sådan passera i betydligt högre utsträckning än fysisk misshandel.

#25  #22 (Jinx) Robert2
2006-01-31 12:36:30

Visst sårar folk varandra, men att medvetet vara otrogen mot sin partner och inte istället först välja att bryta relationen innan man går in i en ny (eller än värre att ha en annan vid sidan av) är i mina ögon ytterst lågt. Då har ju personen medvetet sårat sin partner. Det är ingen bieffekt, det är en medveten handling och en allvarlig kränkning av den person som man säger sig älska. I mina ögon precis lika medvetet och förödmjukande som att slå den man säger sig älska!

En ärlig människa med gott uppsåt hade diskuterat med sin partner och avslutat sin relation med denne innan den ger sig in i en ny relation.

#26  Sv: Otrohet kezo
2006-01-31 12:42:41

I ett samhälle där monogami är normen och förutsätts om inget annat sagts, håller jag med Robert2 när det gäller svekmomentet.
Inte att det ska lagstiftas bort eller att det är värre än andra kränkningar (det är väl subjektivt) - men en kränkning av många.

Jag är dock inte säker på att jag vill ha ett samhälle där monogami är normen. I stället borde det vara upp till varje par att bestämma vad som ska gälla mellan dem, och inget borde tas för givet på förhand.

#27  RasmusS Jinx
2006-01-31 12:45:31

Det jag menade var att alla har sårat nån, inte att alla varit otrogna.

#28  Sv: Otrohet Simone
2006-01-31 12:53:35

Jag tror inte på det förslag som presenteras i tråden. jag tror det skulle bli VM i att "Visa vem som har varit otrogen värst" i god USA-modell så fort skilsmässa och vårdnad kommer på tal.

När det gäller otrohet i stort är ju människan just vad han/hon definieras som - mänsklig. Och det är mänskligt att fela. Visst, begår jag ett uppenbart fel mot min partner, dvs är otrogen inom de ramar vi definierat otrohet, så är det naturligtvis förkastligt. Så beter man sig inte. Jag skulle tycka det var skitskönt att sätta mig och säga: "Otrohet är ont, bara puckade falska människor är otrogna" Tyvärr är saker inte svartvita och vi har mycket skumma drivkrafter i omlopp när vi pratar om otrohet (eller mänskliga raktioner överhuvudtaget). Vad som driver en person att vara otrogen behöver inte vara kristallklart och väldefinierat.
All otrohet är inte nödvändigtvis ond heller, ibland skapar det till och med nytändning inom ett förhållande, ibland får det oss att komma på "vad det är vi vill ha". Ibland fungerar det som en katalysator för att komma ur ett dåligt förhållande och starta på nytt eller ensam.
Även om vi alla inte har varit otrogna har vi gjort andra tvivelaktiga handlingar. Och vem kan säga vad vi kommer göra i framtiden?

#29  Robert2 Jinx
2006-01-31 12:55:26

Då är det som sagt i DINA ögon det är ytterst lågt. Det betyder inte att det är en universell sanning.
Det är oftast inte så jävla lätt att veta exakt vad man vill. Att bara göra slut med sin partner för att man råkar attraheras av nån annan, utan att tänka igenom situationen först tycker jag verkar idiotiskt. Bäst att göra slut så fort som möjligt innan jag hinner vara otrogen!
Jag befinner mig mitt i det här, och det är inte ett ställe jag gillar att vara på. Jag attraheras ständigt av andra än min partner, och yes, har trampat snett också. Inte för att såra min partner, utan för att det var vad jag ville just då.
Jag vet att jag har gjort nåt dåligt. Inte fan är jag stolt över det. Men just nu försöker jag komma på vad i helvete jag ska göra härnäst, och att börja trycka ner och hata mig själv känns ärligt talat inte som den bästa lösningen.

Sen får ju du förstås tycka precis vad du behagar om detta. Och jag tycker inte att dina åsikter ska upphöjas till allmän Svea rikes lag.

#30  Kezo #26 RasmusS
2006-01-31 12:58:52


#31  Kezo #26 RasmusS
2006-01-31 12:59:53

Klockrent skrivet, det är bara att applådera. =)

#32  Sv: Otrohet RasmusS
2006-01-31 13:06:09

Om man väljer att vara otrogen, för det är ju ett medvetet val och inget man bara ”råkar”, så väljer man att sätta sina egna egoistiska behov före sin partners trots att man vet att partnern kommer att bli sårad och känna sig kränkt.

Om man väljer att slå sin partner på käften, för det är ju ett medvetet val och inget man bara ”råkar”, så väljer man att sätta sina egna egoistiska behov före sin partners, trots att man vet att partnern kommer att bli sårad och känna sig kränkt.

Vad är skillnaden tack?

Om man kan bortförklara sin otrohet med att det är mänskligt att fela så kan man ju lika gärna bortförklara partnermisshandel med exakt samma ord.

#33  Sv: Otrohet macramatic
2006-01-31 13:10:25

Jag tror definitivt att otrohet är norm. Monogami är ett påklistrat könsmönster, påbjuden av en inhuman religion och inpräntat i lag. Att nämna människors dragning till varandra som otrohet är bara ett utslag av svartsjuka och osäkerhet på sig själva. När det finns så mycket "otrohet" så tycker jag att det nog vore bättre om vi alla lärde oss att umgås på ett annat sätt än att fortsätta med dessa tragiska egendomsförhållanden.

Min far förlorade vårdnaden om mig och mina syskon vid skilsmässan p g a att han "bedrivit hor med en annan kvinna", detta så sent som 1966. Så, Robert2. Det fanns en gång då dina funderingar var verklighet.

#34  RasmusS Simone
2006-01-31 13:11:22

Om ditt senaste inlägg är riktat till mig så kan du gärna peka på vart du hittar ordet "bortförklara" i mitt inlägg.

#35  Sv: Otrohet Jinx
2006-01-31 13:15:03

Jaha, och om jag köper en grön tröja (för jag älskar gröna tröjor) fast jag vet att min partner hatar gröna tröjor så sätter jag mitt egoistiska behov före min partners, trots att jag vet att min partner kommer känna sig sårad och kränkt.

Varför är det by default fel att sätta sina egna behov före sin partners? Jag skulle iaf inte vilja leva med en människa som ständigt offrade sina egna önskningar för att försöka tillfredsställa mig.

Så otrogna människor ska straffas med fängelse då? Eller stening kanske, det funkar ju bra på vissa ställen.

#36  Sv: Otrohet kezo
2006-01-31 13:15:12

RasmusS #26

Man tackar och bockar : )

#37  Sv: Otrohet fjallyoghurt
2006-01-31 13:15:13

Jag tror inte man behöver gå tillbaka till 1966 för att hitta uppfattningen att en äktenskaps- eller samborelation innebär ett implicit avtal om sexuell exklusivitet. Kanse är det ett religiöst arv, kanske inte. I vilket fall är det en realitet, en del av vår kultur. Anser man att den relation man vill ingå ska vara ett undantag från den kulturella normen bör man nog vara tydlig med det från början.

#38  #35 fjallyoghurt
2006-01-31 13:19:28

Det finns i vår kultur ingen norm som säger att man måste respektera sin partners smak i tröjor. Följaktligen innebär ingen relation ett avtal i fråga om tröj-val, men väl om sexuell trohet.

Att normen faktiskt finns och möjligen har ett ursprung i ålderdomlig moral innebär förstås inte att den bör upprätthållas med barbariska rättsskipningsmetoder.

#39  Sv: Otrohet Karra
2006-01-31 13:31:17

Var jag tvungen att välja skulle jag hellre vilja att min man var otrogen mot mig än att han slog mig gul och blå. Att han slog mig skulle vara ett långt större svek. En annan sak som vore tusen gånger värre än otrohet är om han skulle läsa min dagbok eller mina brev.

#40  Sv: Otrohet Karra
2006-01-31 13:35:40

Vad gäller otrohet och föräldraskap tycker jag inte att otrohet gör en till en sämre förälder. Barnen behöver ju inte ha detaljerad kunskap om föräldrarnas sexliv. Jag tror att min farsa fick det ihop det med en annan kvinna innan han och morsan skildes, jag tycker inte att det inverkade på hans föräldraskap.

#41  #26 (kezo) Robert2
2006-01-31 13:38:13

Jag säger inte att jag vill ha tillbaka någon lagstiftning mot otrohet, men jag tycker att otrohet i sig är en kränkning som är i klass med andra typer av kränkningar (som idag är förbjudna och där det finns lagstiftning).

Jag frågar mig varför samhället har valt att bortse från otrohet som kränkning och varför det inte inverkar negativt i samband med separationer och vårdnadstvister. Andra typer av kränkningar gör ju det, men varför inte otrohet?

Sedan kan man ju fråga sig om monogami bör vara normen i ett samhälle eller inte, en det är en helt annan fråga. Monogami är den underförstådda normen i dagens samhälle om inte paret gemensamt och i samförstånd har kommit överens om annat. Och i grunden tycker jag att det ska vara upp till de som ingår i en relation att komma överens, men som det ser ut idag så förutsätter de flesta som går in i ett förhållande att det ska vara exklusivt.

Därför är också otrohet en viktig fråga anser jag.

#42  Sv: Otrohet FemAspirant
2006-01-31 13:38:37

Men Jinx, du ställer upp det som att otrohet är väsenskilt från brottsliga sätt att kränka andra genom de kval som den som genomför kränkningen känner.

Jag tror säkert att misshandlare också tycker att det ”oftast inte är så jävla lätt att veta exakt” vad de vill, att de vill ha tid att tänka igenom situationen, att de anser att de ”trampat snett”, att de vet att de ”gjort nåt dåligt” och att de säkert i många fall funderar på vad i helvete de ska ”göra härnäst”. Få människor är nog Caligula inkarnerad och går in för att med öppna ögon och njutning skada andra trots att de kan låta bli.

Att bara se de så så skulle man ju lika gärna kunna hävda att man borde avkrminalisera misshandel. Jag har genomlevt otrohet som den utsatta parten och jag har blivit misshandlad och vet att jag lätt skulle gå igenom en vända till av de senare hellre än att råka ut för det förra igen.

Jag säger inte att det borde vara förbjudet med otrohet (tycker egentligen den praktiska diskussionen kring det är enormt ointressant), jag är bara lite intresserad över hur jag själv tycker när jag så instinktivt tycker att det borde vara ok att vara otrogen rent lagligt samtidigt som jag ser det som en av de värsta kränkningar jag kan tänka mig att råka ut för.

Kanske har det något att göra med att den bedragne faktiskt har gett makten att bedra till sin partner. Att kärlekskontraktet handlar om att man har bestämt sig för en person som man ska lita på och lägga sin tillit till och att det just är det beslutet som gör att man blir skadad? Att den som blir bedragen faktiskt har medverkat till sitt eget lidande.

#43  #26 (kezo) Robert2
2006-01-31 13:39:55

För övrigt blir otrohet en ännu viktigare fråga om paret själva gemensamt och i samförstånd har lovat varandra exklusivitet. Om den ene då är otrogen så är det ju ett om möjligt ännu större svek och en ännu större kränkning!

#44  #28 (Simone) Robert2
2006-01-31 13:42:20

Om det är mänskligt att fela, att t.ex. vara otrogen - varför resonerar vi då inte likadant när det gäller andra typer av kränkningar?

#45  Karra FemAspirant
2006-01-31 13:49:19

Ja om det är en partner som utför misshandeln så blir det knivigare. Det skulle nog också vara helt fruktansvärt. Det är ju också ett brott mot den där känslan av att man valt sin partner och älskar den och sätter sin tillit till denne. Att det därför blir ett så hårt svek när tilliten inte tas tillvara. Faran med misshandel är väl kanske också att många offer inte klarar att se det för vad det är utan tycker det är "badly phrased love" eller något och därför skadar sig själv i processen. Sånt är nog oerhört tungt att leva med en lång tid efter att själva misshandelsrelationen är över.

Jag vet faktiskt inte vad jag skulle tycka var värst. Men kanske du har rätt, misshandel inom förhållandet är väl snäppet värre (allt lagligt aside, juridiskt är det självklart värre) än otrohet.

Att få min dagbok eller mina brev lästa vore kränkande och jag skulle bli ledsen, men inte lika ledsen som om min flickvän lämnade mig efter att ha haft en affär i ett halvår med en arbetskamrat.

#46  #29+35 (Jinx) Robert2
2006-01-31 13:56:20

Naturligtvis är allt jag skriver sett ur mina ögon och ingen universell sanning. Heller inte om att mina åsikter ska upphöjas till Sveriges Rikes lag.

Om du befinner dig i just en otrohetssituation själv förstår jag att detta berör dig extra starkt. Du säger ju själv att du inte är stolt över vad du gjort och det visar ju att du antagligen inser att du har förödmjukat och kränkt din partner. En person som antagligen förväntade sig att du var ärlig mot denne.

Det handlar ju heller inte om att ständigt offra sig själv och sina önskningar för att anpassa sig till sin partner. Otrohet handlar heller inte om att sätta sina egna "behov" före sin partners (även om det är en del i det), utan framförallt om att INTE vara ärlig mot sin partner. Att svika de löften som man (medvetet eller undermedvetet) har gett varandra.

#47  Robert2 Simone
2006-01-31 13:56:33

Jag kan inte svara för andra människor, bara för mig själv. Om vi jämför med partnermisshandel (som det görs här i tråden) så kan jag bara säga att inte heller det har jag en svartvit inställning till. Partnermisshandel är däremot ett brott i lagens mening och ofta begås det framför barnen som blir traumatiserade av upplevelsen. Jag ser inte var kopplingen otrogen - dålig förälder finns...

#48  #37 (fjallyoghurt) Robert2
2006-01-31 14:02:46

Precis!

Normen om tvåsamhet finns i dagens samhälle, varesig vi vill det eller inte. Men den är inte så stark att den inte går att avtala bort. Den person som går in i en relation med någon annan, och som inte vill ha exklusivitet, har alla möjligheter att vara ärlig för sin partner med en gång och säga att den inte är intresserad av exklusivitet.

#49  Simone # 47 RasmusS
2006-01-31 14:05:12

Nej, frågan var inte ställd direkt till dig men till dem som förklarar (bortförklarar är mitt val av ord) otrohet med att det är mänskligt att fela och liknande.

En koppling mellan otrogen förälder - dålig förälder finns väl på samma sätt som kopplingen mellan en våldsam förälder – dålig förälder. I båda fallen hamnar barnen i kläm för att en vuxen bestämmer sig för att helt enkelt kränka och svika sin partner, alltså barnets mamma eller pappa.

#50  Femaspirant Jinx
2006-01-31 14:10:16

Var och en får naturligtvis tycka vad de vill om både partnermisshandel och otrohet. Det enda jag är säker på är att jag anser att fysisk misshandel ska vara olagligt, otrohet ska det inte. Det är bara en känsla av rätt och fel. Otrohet kan ju ses som ett brutet löfte. Om det ska vara olagligt så ska ju isåfall alla brutna löften vara kriminella handlingar. Den världen vill inte jag leva i.

Och som Karra skriver, att läsa privata brev och dagböcker är för mig en värre kränkning än otrohet.

#51  RasmusS Simone
2006-01-31 14:12:50

Jag har inte träffat nån som (bort)-förklarar otrohet med att fela är mänskligt. Ok, en och två på hörsägen men sånt ställer jag ingen tilltrp till. Det jag menar med uttrycket är att människor gör misstag, men på det stora hela kan man vara en bra person ändå.

Var hamnar barnen i kläm i otroheten? Föräldrarna kan ju bråka och svika varandra oavsett om de är otrohet med i bilden. Det är snarare så att de kommer att bli ännu mer "i kläm" om otrohet skall vara en del i vårdnadstvisten.

#52  #39 (Karra) Robert2
2006-01-31 14:19:25

Det finns gradskillnader i allt. Och alla upplever vi olika typer av kränkningar olika.

Att bli slagen gul och blå (vad det nu i detalj innebär) upplever nog många av oss som skrämmande och som något hemskt. Du upplever dina dagböcker som mer heliga för dig än om din partner är otrogen, det gör definitivt inte jag!

Jag skrev i #19 att samhället ser det som långt allvarligare att ge någon en käftsmäll och en blåtira än att vara otrogen. Jag själv hade lätt valt att min parter slog mig på käften en gång och dessutom gav mig en fet smäll över ögat än att vara otrogen en gång. Ett par smällar gör ont en vecka, men vetskapen att min partner svikit mig skulle sitta i längre än så. Det skulle kännas mer som ett knivhugg i hjärtat.

#53  #51 Jinx
2006-01-31 14:27:45

Word!

Otrohet är en sak mellan föräldrarna. Det har inget med dåligt föräldraskap att göra!

#54  Jinx #35 RasmusS
2006-01-31 14:27:51

Jinx sa:
Så otrogna människor ska straffas med fängelse då?


Inte enligt mig, inte självklart i alla fall.

Men än en gång. Kan du förklara skillnaden, som du ser den, mellan den kränkning du utsätter din partner för, helt medvetet och av egoistiska skäl, när du misshandlar honom/henne och när du är otrogen?

Jämför du på fullaste allvar valet av färg på din tröja med otrohet? Skulle du hellre leva med en partner som ibland satte sina egna önskningar framför dina och därför emellanåt var otrogen eller misshandlade dig?

#55  #47 (Simone) Robert2
2006-01-31 14:28:23

Efterspelet till otrohet utspelar sig också ofta framför barnen. Hårda ord och höga röster. De får höra att vad mamma/pappa har gjort och att hon/han hellre är hos sin älskare/älskarinna än hemma hos barnen och familjen.

Blir det skillsmässa och separation så kommer de dessutom i många fall att behöva spendera tid tillsammans med den som mamma/pappa var otrogen med (om det blir en ny relation med älskaren/älskarinna). Kanske blir de direkt inkastade i en ny familj där älskaren/älskarinna plötsligt blir plastpappa/plastmamma.

Dessutom kommer de för alltid veta att deras mamma/pappa inte är att lita på.

#56  Sv: Otrohet Gullegubben
2006-01-31 14:28:39

En sak som jag tycker är lika ful som otrohet det är att sluta älska men ändå stanna kvar i en relation till dess man har rett ut sina egna känslor och bearbetat dem tillsammans med andra än sin partner och på detta sätt ha kvar en fot i relationen och sin partners stöd och sällskap i övrigt.

#57  Simone #51 RasmusS
2006-01-31 14:30:34

Simone sa:
Var hamnar barnen i kläm i otroheten? Föräldrarna kan ju bråka och svika varandra oavsett om de är otrohet med i bilden. Det är snarare så att de kommer att bli ännu mer "i kläm" om otrohet skall vara en del i vårdnadstvisten


Men kan du inte säga exakt samma sak om partnervåld där det inte är extremt?

#58  Robert2 Simone
2006-01-31 14:31:56

Jag hoppas du skämtar. Du förstår väl att "ett par smällar" lämnar mer spår hos en människa än en blåtira? Förstår du inte att även fast den psykiska smärtan är övergående så har du även en stor mental upplevelse att bearbeta? Om otrohet känns "som ett knivhugg" i hjärtat så kan jag garantera att "ett par smällar" spelar i minst samma division och jag hoppas att du slipper uppleva varken den ena eller andra upplevelsen.

#59  Förresten Gullegubben
2006-01-31 14:34:26

Egentligen är det nog inte otroheten som är kränkande, utan den attityd som har lett fram till otroheten och att man hållit denna attityd hemlig samt den attityd man har i hur man hanterar otroheten gentemot den bedragne. Man kan ju åtminstone teoretiskt tänka sig en person som har en så ärlig och kärleksfull inställning innan och en så ärlig och stödjande attityd efteråt att otroheten känns som ett mycket litet pris att betala för att få vara med denna person.

#60  Sv: Otrohet Karra
2006-01-31 14:34:57

Egentligen är det ju sjukt att misshandel öht är olagligt. Jag menar, några smällar pallar man ju, blåmärkena försvinner ju efter en vecka...

#61  Sv: Otrohet Karra
2006-01-31 14:35:42

"Att bli slagen gul och blå" är väl ett rätt vedertaget uttryck, för övrigt.

#62  Robert2 Simone
2006-01-31 14:36:03

Att man bråkar framför barnen är en helt annan femma än att man varit otrogen. Bråk framför barn är inte att rekommendera oavsett vad saken gäller och där har faktiskt båda föräldrarna ett ansvar. För att Dr Philla lite: Barn skall inte hantera eller blandas in i vuxnas problem, nåt jag gärna skulle vilja lagstifta om men det är fullkomligt omöjligt. Men det har inget med otrohet att göra, däremot med dåligt genomtänkt föräldraskap.

#63  Jinx #51 RasmusS
2006-01-31 14:37:15

Partnervåld är en sak mellan föräldrarna. Det har inget med dålig barnuppfostran att göra..



Nej, det är lika osant som att otrohet är en sak mellan föräldrarna. Allt som händer i en familj påverkar den och i särklass så påverkas barnen mest.

Ska vi lära/fostra våra barn att det är okej att kränka varandra genom att slå varandra? Nej, för våld, speciellt mot den man säger sig älska, är dåligt, det är fel.

Ska vi lära våra barn att det är okej att kränka varandra genom att det totala svek otrohet betyder? Nej, för svek, speciellt mot den man säger sig älska, är dåligt, det är fel.

I inget av fallen kan man som förälder klassas som en god förebild för sitt/sina barn.

#64  Karra RasmusS
2006-01-31 14:43:53

Upplever du det som om någon här försvarar misshandel tror jag du tolkar inläggen helfel. Men smärta som smärta. Någon här inne ansåg att det vore värre om dagboken blev läst än att partnern var otrogen, andra att det är värre med otrohet än misshandel och ytterligare andra där misshandel är värre än otrohet.

Känslan av HUR ont du har kan ingen annan än DU definiera eftersom den är helt subjektiv. Så varför låter samhället oss åsamka varandra en viss typ av smärta men inte andra?

#65  #58 (Simone) + #60 (Karra) Robert2
2006-01-31 14:45:01

Om vi enbart jämför de två tydliga fallen där en person vid ett enda tillfälle har fått en käftsmäll och en smäll på ögat av sin partner respektive att få veta att ens partner har varit otrogen så tycker jag att otroheten är värre.

Ett par smällar gör ont en kort tid och de fysiska spåren går över ganska fort. Naturligtvis kommer det finnas psykiska spår kvar, precis som i fallet med otroheten. Det är den här psykiska smärtan som är det intressanta och det är där kränkningen ligger.

Och jag skulle personligen hellre önska att min parter gav mig ett par feta smällar vid ett tillfälle än att min partner var otrogen mot mig. Det är min personliga värdering!

#66  #63 (RasmusS) Robert2
2006-01-31 14:48:35

Jag håller med!

Föräldraskap handlar om att vara en god förebild för sina barn.

Varken våld, misshandel eller otrohet är något som jag tycker ingår i att vara en god förebild. Inte om man vill att ens barn ska bli ärliga och omtänksamma individer.

#67  Dessutom.. RasmusS
2006-01-31 14:50:03

…om man nu jämför otrohet med att bli ”slagen gul och blå” så är det en mer jämbördig jämförelse att jämföra otrohet där den otrogne smittar sin partner med en könssjukdom med den formen av misshandel.

#68  Robert #63 RasmusS
2006-01-31 14:51:26

Verkligen! =)

#69  RasmusS Simone
2006-01-31 15:00:30

Att bruka våld mot någon, helst en närstående, är för mig en ganska fet gräns att överträda. Om en person gör denna överträdelse har han/hon lite att bearbeta vad gäller sin hantering av aggresivitet vilket bör tas i beaktande i vårdnadstvister.
Misshandel är dessutom ett brott, otrohet är det inte.

#70  Simone #69 RasmusS
2006-01-31 15:12:05

Simone sa:
Misshandel är dessutom ett brott, otrohet är det inte


Fast nu pratar du ju om den juridiska biten, och ja misshandel är ett brott men inte otrohet rent juridiskt, men det är ju bara nuvarande faktum. Frågan är väl VARFÖR otrohet är tillåtet men inte misshandel eftersom båda innebär en grov kränkning av sin partner. Vad tror du?

Dessutom känns faktumet, att misshandel är ett brott och att otrohet inte är det, inte som ett argument, bara ett konstaterande. Det är som om man under den tid då det fortfarande var okej att slå sin partner skulle säga att ”det är okej att slå sin partner, men inte att stjäla”. Det känns för mig lite underligt om folk verkligen behöver en lagbok för att fatta vad som är okej att göra mot varandra och inte, speciellt när det kommer till något så intimt som en relation.


Att bruka våld är för mig precis som för dig en fet gräns att överträda, men för mig är otrohet en lika fet gräns. Är det inte det för dig eller skulle du bara rycka på axlarna åt att din partner svek dig så?

#71  #69 (Simone) Robert2
2006-01-31 15:13:34

"Misshandel är dessutom ett brott, otrohet är det inte."

Precis, och hela syftet med den här tråden är ju just varför samhället ser så lätt på just otrohet. För i mina ögon är det också en allvarlig kränkning. Med liknande psykologiska effekter för den som blir utsatt för det, som för den som blir utsatt för misshandel av sin partner.

#72  Sv: Otrohet FemAspirant
2006-01-31 15:21:46

Man kanske ska se otrohet lite som yttrandefrihet.

Träsksumpideologier av skiftande kulörer anser ju sig kränkta och skadade av vad andra människor säger eller ger uttryck för och skulle vilja förbjuda sånt.

Och där är det ju rätt självklart, tycker jag, att man ska ha rätt att säga de mest misshagliga ting (jo, ja, jag är tveksam till hets mot folkgruppslagen).

Kanske det är en frihetsfråga. Inskränkningen är förstor i bedragarens liv för att man rimligen ska kunna hävda att det borde vara olagligt?

Är det totalitärt att vilja förbjuda otrohet?

#73  RasmusS Simone
2006-01-31 15:22:28

Det jag menar är att förmodligen har vi en generell gräns vad gäller vårdnadstvister, där samhället har valt att beakta sådant som är olagligt. Sådana gränsdragningar görs hela tiden och bör göras så tydliga som möjligt eftersom alla gråzoner ger föremål för tolkningar vad som skall vara med och vad som skall lämnas utanför.
Skulle otrohet vara olagligt (gud förbjude) skulle det förmodligen beaktas i vårdnadstvister.

Om du tror att jag inte skulle bli sårad och heligt förbannad om min partner är otrogen är du ute och fiskar i fel vatten. Svek personen mig under de definitioner vi gjort upp är det ett svek, men mot MIG, inte våra eventuella barn. I historien runtomkring skulle jag göra allt i min makt för att hålla barnen utanför.

Vad tror du RasmusS, varför beaktas inte orohet i vårdnadstvister om misshandel gör det?

#74  Robert2 Simone
2006-01-31 15:26:19


#75  Robert2 Simone
2006-01-31 15:27:02

Vad har du för teori Robert2? Varför är misshandel ett brott och inte otrohet?

#76  Sv: Otrohet kezo
2006-01-31 15:31:10

Man kan dra det ett steg längre och fråga varför vi öht har lagstiftat mot alla former av fysiskt våld, men inte alla former av psykiskt?

Antagligen för att det är svårare att peka ut vad som ÄR psykiskt våld. Det som relativt lätt kan pekas ut och avgränsas har dock blivit brottsligt, t ex konkreta hot, förtal, ärekränkning mm.

Men även om det är svårare att anklaga någon för "psykisk kränkning", anser de flesta att psykiskt våld är lika MORALISKT fel som fysiskt. Och det är väl här otroheten kommer in. Många är någon gång otrogna, men ändå tycker de flesta att otrohet är fel. (Och då talar jag om fall där man medvetet går bakom ryggen på sin partner, inte fall där man lägger korten på bordet.) Många är någon gång elaka mot andra, säger medvetet elaka saker som man sedan ångrar, etc. Ändå tycker vi att sådant är fel.

#77  Sv: Otrohet kezo
2006-01-31 15:41:06

Om otrohet skulle bli brottsligt, förutsätter det att tvåsamhet ses som exklusivt inte bara informellt utan också formellt. Dvs allt annat är fel. Jag tror inte att de flesta vill leva i ett sådant samhälle.

Att misshandel är brottsligt beror ju på att fysiskt våld mot en annan person alltid ses som fel, det finns inga ursäkter, även om viss hänsyn till förildrande omständigheter ibland tas. Och jag tror inte att de flesta skulle vilja leva i ett samhälle där det var annorlunda, dvs där vi rent juridiskt tog lika "lätt" på misshandel som vi idag gör på otrohet...

#78  #75 (Simone) Robert2
2006-01-31 15:51:59

Jag tror att det beror på att fysisk misshandel är något konkret och objektivt, otrohet (och annan psykisk misshandel) är något abstrakt och subjektivt.

#79  #77 (kezo) Robert2
2006-01-31 15:55:29

Det behöver inte vara så att tvåsamhet måste vara den formella normen. Istället kan de som ingår en relation själva få ta beslut om hur de önskar att just deras relation ska vara, exklusiv tvåsamhet eller öppen.

#80  Simone #73 RasmusS
2006-01-31 15:59:03

Simone sa:
Svek personen mig under de definitioner vi gjort upp är det ett svek, men mot MIG, inte våra eventuella barn


Jag förstår hur du menar…tror jag ska väl tilläggas. Men, nja, visst blir du sviken men den som är otrogen mot dig är inte bara otrogen mot dig, h*n är otrogen mot hela familjekonstellationen, den som har givit barnen trygghet och stabilitet. I alla fall om man har grundat sin familj på trohet och ärlighet i stället för svek, lögner och otrohet.

Precis som Robert2 skrev (tror det var han) så följer det dessutom en hel del obehagliga händelser i otrohetens kölvatten för HELA familjen och jag skulle förvånas över om någon lyckas dölja detta för sina barn så väl att de inte märkte av det. Blir det skilsmässa, något som inte är helt ovanligt vid otrohet, så innebär det ytterligare trauman för barnen. Så nej, otrohet rör INTE endast föräldrarna utan hela familjen.

Angående varför otrohet men inte misshandel är tillåtet.

Lite förenklat tror jag att en orsak, kanske huvudorsaken, till att fysisk misshandel är olaglig men inte fysisk, är att fysisk misshandel syns. Man kan räkna blåmärken, mäta dem, ställa dem rent fysiskt i relation till andra fysiska skador. När det kommer till den psykiska biten blir det genast mycket svårare. Det blir kanske för svårt att mäta subjektiv smärta rättvist.

Samtidigt så kan det ju vara så när det gäller fysiska smärtor att din upplevelse av ditt enda blåmärke smärtar dig mer än min upplevelse av en bruten arm. Även fysisk smärta är subjektiv och omöjlig att mäta, så egentligen förstår jag inte riktigt varför vi inte skulle kunna ha lag mot psykisk misshandel även om själva tanken på hur den skulle kunna komma att utformas skrämmer mig en smula.

#81  Varför... Robert2
2006-01-31 15:59:11

Jag blir lite fundersam när jag läser alla inlägg. Att det är så många som nästan förespråkar otrohet som något bra eller som i varje fall knappt ser några problem med det.

Det brukar ibland talas om "människosyn" här på Feminetik, och då undrar jag vad man har för "människosyn" när man så lätt accepterar otrohet?

#82  Robert2 kezo
2006-01-31 16:12:02

Och vilket straff ska åläggas den som bryter mot "avtalet"?

Jag gillar inte otrohet men tycker att det låter som en diktatur.
Ska vi förbjuda lögner? Var ska vi då dra gränsen? Är vita lögner OK, eller ska de också ge lite böter? etc etc

Det finns mycket i mellanmänskligt beteende som vi tycker är olämpligt, utan att det för den skull är etiskt försvarbart eller ens praktiskt möjligt att straffbelägga det. Som tröst kan sägas, att de flesta som bryter mot normerna för lämpligt och trevligt beteende, straffas ändå - socialt.

#83  RasmusS Simone
2006-01-31 16:21:27

Man är otrogen mot sin partner, inte mot sina barn. Sedan att det får efterverkningar i förhållandet till barnen är en annan sak. Det är inte bara otrohet som kan ge sådana efterverkningar utan många andra och långt vanligare saker. Skall ekonomiska problem, ovilja att dela på hushållsarbete, eller skall vem som tar initiativ till skilsmässa väga in i vårdnadstvister? Allt detta påverkar oxå familjen och barnen.

Jag får en känsla av att det är sveket mot partnern som spelar huvudrollen i argumenten, snarare än vilken påverkan det har på familjen.

#84  Kezo #77 RasmusS
2006-01-31 16:27:03

Kezo sa:
Och jag tror inte att de flesta skulle vilja leva i ett samhälle där det var annorlunda, dvs där vi rent juridiskt tog lika "lätt" på misshandel som vi idag gör på otroheten


Nej, men varför inte egentligen? Om en lag skulle kunna skydda oss lite mer, som lagen mot fysisk misshandel gör, skulle den vara så fel då?

Missförstå inte, jag propagerar faktiskt inte alls för en sådan lag men finner frågan väldigt intressant eftersom den ställer det hela på sin spets. Man får stånga invand moral mot något som samhället inte tagit en definitiv ställning kring som man har gjort med den fysiska misshandeln.

Men inte förutsätter väl en lag mot otrohet att tvåsamhet ses som exklusivt inte bara informellt utan också formellt. Denna lag skulle exempelvis kunna tillämpas i de fal där man i ett dokument liknande äktenskapsförordet gjort ett avtal där man förbinder sig att vara trogen. Dvs. att det är avsteget från detta avtal snarare än den sexuella otroheten som man lagstiftar mot. Men som sagt, det är inte min ambition att driva igenom en sådan lag men det är intressant att diskutera något så subjektivt som moral.

#85  Simone #83 RasmusS
2006-01-31 16:28:32

[citat Simone Man är otrogen mot sin partner, inte mot sina barn. Sedan att det får efterverkningar i förhållandet till barnen är en annan sak [/citat]


Man misshadlar sin partner, inte sina barn. Sedan att det får efterverkningar i förhållandet till barnen är en annan sak

Ser du inga likheter?

#86  RasmusS Simone
2006-01-31 16:36:02

Ok, igen:
Misshandel är olagligt. Gränsen dras för vad som tas med i beaktande vid "olagligt" eftersom det är en klar definierad gräns.
Personer som misshandlar har ett tydligt aggresivitetsproblem som kan (om det inte redan gjort det) drabba barnen rent konkret.

"Svek mot familjen" kan ske i många andra former. Skall dessa oxå tas med? Varför ge exklusivitet till otrohet?

Jag skiljer på dåligt föräldraskap och misshandel. Alla har vi våra gränser, där är min.

#87  Music is my boyfriend Alkonost
2006-01-31 16:40:25

Dethär kan ses från så många olika synvinklar. Åandra sidan tycker jag att det i grund och botten är ganska enkelt.

Vi har i vår gemensamma sociala sfär en dikotom uppdelning mellan "kärlek" och "vänskap", inte helt olik uppdelningen vi har mellan "man" och "kvinna", och på samma sätt som jag inte okritiskt köper den senare så ser jag ingen anledning att blindt acceptera den första.

Jag anser alltså inte att det finns någon essensiell skillnad mellan känslorna "kärlek" och "vänskap". Faktum är att jag anser att det är mer eller mindre lönlöst att försöka kategorisera känslor över huvud taget, eftersom sådana kategorier tenderar att definiera känslorna mer än känslorna själva gör och låser på så sätt känslorna i mönster som jag inte är säker på att jag trivs med.

Detta får grava konsekvenser för otrohetsresonemang: vissa relationer mellan människor förväntas vara exklusiva (de som kallas "kärlek") och andra tenderar människor att vilja samla på hög (de kallas "vänskap"). Men om en sådan uppdelning inte är reell, utan någon typ av konstruktion (som tjänar något syfte?) så blir hela beteendet plötsligt mycket besynnerligt.

Problemet är då att människor av någon anledning inte fullt ut intellektuellt kan bestämma sina känslor. (Därav för övrigt en annan spännande konstruerad dikotomi: "förnuft" och "känsla", som hör tätt samman med en fjärde, "kropp" och "själ". Men de här inte riktigt hit.) Konsekvensen blir i vilket fall som helst att även människor som har lovat varandra trohet blir "förälskade", "betuttade", "intresserade", eller vilket som kan råka passa bäst, på andra håll än de de lovat trohet. Dethär är inget som någon kan styra över och det accepteras motvilligt och istället approximeras den emotionella exklusiviteten med fysisk sexuell exklusivitet. Det är en ganska dålig approximation, men det är den som är brett tagen i bruk.

Problemet är alltså att folk ändå lovar varandra emotionell exklusivitet, trots att de vet att det är otroligt att de kan leva upp till löftet, och trots att de vet att det är otroligt att deras partner kan leva upp till det, och till och med trots att de vet att deras partner håller det för otroligt att någon av dem kan leva upp till löftet. Tja, och sedan lever de inte lyckliga i alla sina dagar, utan går omkring med ständigt dåligt samvete över att de eventuellt känner lite "för mycket" för den-eller-den. Eller också stänger de av sina känslor helt och hållet och accepterar ett fortsatt liv i ömsesidigt celibat.

Ja, det är naturligtvis taskigt att vara med någon annan trots löfte om att inte vara det. Och det är dumt att lova något som inte kan hållas. Men det är väl ännu taskigare att ta emot ett sådant löfte, och ytterligare värre att hålla någon mot det när det går åt skogen?

Problemet är således inte otroheten, utan att människor envisas med att lova varann exklusivitet.

We aren't fools to fall in love, but let coupledom die!

Sen förstår jag väl också att du är bitter, Robert. Det har vi alla varit många gånger. Det är för jävligt när en älskad vän inte vill veta av en mer. Och det är nästan ännu värre att själv inte vilja veta av en älskad vän. Men problemet är inte att det finns en annan.

http://www.thehiddencameras.com/lyrics/L-ban-…

#88  Sv: Otrohet Karra
2006-01-31 16:48:18

Bara för att man inte anser att en förälder bör fråntas vårdnaden av sina barn för att h*n varit otrogen betyder inte att man tycker att otrohet är oproblematiskt.

#89  Sv: Otrohet Karra
2006-01-31 16:50:51

Apropå psykisk kränkning: Jag har känt mig jävligt kränkt och förödmjukad då jag blivit dumpad eller avvisad. Bara det att få höra att ens partner vill skiljas (otrohet eller ej) är ju oerhört jobbigt. Ska det också ses som psykisk misshandel?

#90  Simone #86 RasmusS
2006-01-31 16:51:57

*hehe* Många varv blir det och jag är tacksam att du försöker svara. =)

Ja, din gräns är din egen och min gräns är min egen. Klart med det.
Men sedan så återkommer du till lagen. Jag fattar inte det förmodligen pga. att jag skiter i lagen om lagen ger mig rätt att göra något som jag anser är fel lika mycket som jag skiter i lagen när den förbjuder mig att göra något som jag anser är rätt.

Jag lovar dig, jag sket fullständigt att det var lagligt med barnporr under början av nittiotalet. Jag hatade fenomenet och propagerade för ett förbud mot barnporr. Jag gjorde en del jämförelser ungefär som jag gjort här inne och fick samma typ av svar, dvs. ”men det är lagligt”, som om lagen i detta hänseende på något sätt skulle legitimera barnporr. Lika lite anser jag att lagen legitimerar otrohet.

Missförstå mig inte. Jag menar INTE att du är att jämställa med en barnporrsförespråkare. =) Men jag fattar inte varför du återkommer till den hela tiden, som om det vore ett argument i stället för det konstaterande det faktiskt bara är.

När du säger att misshandel även kan drabba barnen. Jag misstänker att du menar att den som misshandlar även kan misshandlar sina barn. Är det så du menar? Jag kan i alla fal inte säga emot det men jag menar också att även om man inte slår barnen utan ”endast” sin partner så går detta ut över barnen det med. MEN, den som sviker sin partner så fatalt som det svek en otrohetsaffär innebär kan ju också svika sina barn lika gärna som att våldsverkaren kan slå sina barn. Om den otrogna dessutom tar med sig en könssjukdom hem och smittar den trogne… tja, även det kommer att med största sannolikhet gå ut över barnen.

#91  Sv: Otrohet Karra
2006-01-31 16:52:38

RasmusS: Det var Robert2 som menade att lite blåmärken, de går ju bort efter en vecka. Men sveket efter en otrohetsaffär, det sitter i.
Med det resonemanget kan man ju fråga sig varför vi har lagar mot misshandel öht.

#92  Sv: Otrohet MickeC
2006-01-31 17:02:01

Själv så vet jag att jag skulle föredra en rejäl misshandel med krossad käke och spräckt blindtarm än att råka ut för otrohet igen. Det menar jag med fullaste allvar.

Likväl så inser jag att man inte kan lagstifta emot otrohet. Alla förhållanden är olika, vissa bryr sig inte om otrohet, vissa slänger sig framför tåg efter ett brutet löfte. Vissa bryr sig bara som sina egna behov, vissa är mån om bådas. Vill man inte leva ett monogamt förhållande så är man skyldig att deklarera det tidigt. Om inte, så är man bara ett kräk, inte kriminell.

#93  Sv: Otrohet FemAspirant
2006-01-31 17:31:31

Karra sa:
RasmusS: Det var Robert2 som menade att lite blåmärken, de går ju bort efter en vecka. Men sveket efter en otrohetsaffär, det sitter i.
Med det resonemanget kan man ju fråga sig varför vi har lagar mot misshandel öht.


Eller varför otrohet inte är olagligt.

Robert2 ställer ju samma fråga som du verkar ställa här. Varför skillnad på påföljd när båda skadar. Du verkar få det till att det är du som vill ha konsekvens och inte Robert2? Eller?

#94  RasmusS #84 kezo
2006-01-31 18:09:59

Jag anser att mitt inägg #82 besvarar vad jag har att säga i frågan. "Moral" är en svår nöt att knäcka. Men det skulle vara en omöjlighet att förbjuda allt som många människor tycker är omoralskt.

#95  Sv: Otrohet kezo
2006-01-31 18:23:56

Om jag ska utveckla det hela litet... Bygger inte vår grundläggande människosyn på att man aldrig kan "äga" en annan människa? Därav är det konsekvent att t ex misshandel är förbjudet men inte otrohet. Du kan aldrig göra anspråk på en annan människas kropp, liv mm (varken med våld eller genom att "kräva" trohet). På samma sätt kan du inte sätta dit en lögnare enbart för att h*n har ljugit. Det måste i så fall vara en viss sorts lögn, knuten till ett rättsfall (t ex mened). Bill Clinton åkte inte dit för att han hade varit otrogen och till en början förnekade det - han åkte dit för att han förnekade det under ED, i RÄTTSSALEN.

Men du kan ändå moraliskt förkasta beteenden som lögn och otrohet. Du kan så gott det går välja bort sådana människor ur ditt umgänge. Du kan skilja dig från en lögnaktig partner. Men det är dessvärre all upprättelse du kan få, eftersom du inte "äger" partnern - ens om ni har ingått ett avtal.

#96  #82 (kezo) Robert2
2006-01-31 18:31:52

Som jag har sagt tidigare så tycker jag att det är rimligt att väga in otrohet i t.ex. vårdadstvister. Vill båda vara boföräldrar så bör i första hand den som blivit utsatt för otroheten få bli boförälder.

Överhuvudtaget bör den som varit otrogen ses som mindre trovärdig. Falskhet och lögner bör inte löna sig.

#97  #95 (kezo) Robert2
2006-01-31 18:42:47

Misshandel är väl inte förbjudet för att man inte kan "äga" en annan person? Misshandel är förbjudet för att vår etik och moral säger att det är fel att slå en annan människa (oavsett om det är ens partner eller en okänd person som du möter på gatan).

I grunden bygger hela vår lagstiftning på just etik och moral, den judisk/kristna etiken och moralen för oss här i Sverige. Och egentligen sammanfattar Tio Guds Bud denna på ett enkelt och tydligt sätt.

Och notera Bud Nr. 6 ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Tio_guds_bud ):
- "Du skall inte begå äktenskapsbrott."

#98  Sv: Otrohet kezo
2006-01-31 18:56:01

Nu lever vi ju inte direkt efter tio Guds bud längre, med tanke på flera andra: "Du ska icke missbruka Herrens namn", eller "tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den..."

Men visst handlar det i grunden om etik och moral - kristen eller ej.

Och jag tycker att man kan se misshandel som en form av "ägande". Du tar dig friheter mot någon annans kropp och integritet. Därför är även sexuella ofredanden, olaga frihetsberövande etc förbjudet, trots att dessa inte alltid innebär fysiskt våld.

#99  Sv: Otrohet kezo
2006-01-31 18:59:29

Jag skulle inte bli förvånad om i alla fall notorisk otrohet, lögnaktighet mm, redan vägs in. Vid en vårdnadstvist görs ju en helhetsbedömning. Det klart att lögnaktighet (och jag ser icke övereskommet vänsterprassel som lögn) knappast talar till en persons fördel. Sedan beror det ju på vad man i övrigt har att gå på. Det viktigaste är ju som sagt barnens bästa.

#100  Sv: Otrohet suresh
2006-01-31 19:59:12

I det sekulära Marknadssamhälllet är ingen mono, poly eller bi. Den ende otrogne är han som är bankrutt!

#101  Sv: Otrohet pelle
2006-01-31 20:12:39

UppåtEmma sa:
word!


Angående #22

som i sin tur mest var en pratigare version av JÄIF:aren Gullegubben's inlägg #12.

Kanske måste det till en "feminist" för att det skall vara värt ett "word!"?

#102  Sv: Otrohet pelle
2006-01-31 20:13:37

inlägg #20 menar jag, inte 12

#103  pelle UppåtEmma
2006-01-31 20:41:26

jag "wordar" precis vad jag vill och har lust med. försök inte diktera för mig vad som är okej att worda eller inte. du har din frihet att worda det du vill, jag har min.

#104  Sv: Otrohet suresh
2006-01-31 21:12:48

---------
Hur kommer det sig att samhället ser så lätt på otrohet?
---------

Därför att det är rätt att se lätt på otrohet.

Tjillevipp!

#105  RasmusS Simone
2006-01-31 21:23:14

Jag återkommer till lagen eftersom vi pratar om bedömning i vårdnadstvister och varför otrohet inte ingår som del i denna bedömning. Förmodligen är regelverket sådant att man gränsen för vad och vad som inte tas med i bedömningen går vid vad som är olagligt eller inte. Så nej, det är inte ett argument i sig, utan förmodligen pratar vi bara om varandra.
Själv anser jag att inte otrohet bör ingå i bedömningen, av skäl jag angivit ovan. Jag följer lagen så gott det går men även andra principer som för mig är moraliska men kanske inte fastslagna på annat sätt.
Och den som misshandlar behöver inte misshandla sina barn, men de är i en större riskzon. Dessutom sker misshandel oftast inom hemmets fyra väggar där barnen är närvarande, något som traumatiserar och lämnar känslomässiga ärr. Frågan om otrohet behöver inte och bör inte lämna föräldrakretsen. Som sagt, barn skall inte hantera föräldrars problem, oavsett om de rör otrohet, ekonomiska svårigheter eller något annat.

Varför skall det eventuella hemdragandet av en könssjukdom gå ut över barnen?

Nu kommer jag tyvärr att resa bort några dagar, så ev svar kommer dröja :)

#106  Sv: Otrohet charlie
2006-01-31 21:25:31

jag mår dåligt av hela den här tråden.

vi sviker människor varje dag. de som står oss nära och de som vi inte känner och vars öden alltså inte berör oss, men vars liv vi trots det påverkar när vi köper vår kellogs special k eller dricker vårt jävla neskaffe. ni jämför en otrohet med en misshandel, gång på gång. den ena tortyrliknande behandlingen efter den andra målas upp som något simpelt och lätt att utstå i jämförelse. ett svek är ett svek är ett svek. det håller jag med om. men det finns grader även i helvetet. när jag slår någon annan, speciellt någon som står mig nära, när jag bryter ner deras självkänla bit efter bit, då sviker jag. jag inte bara sviker, jag tar effektivt bort deras möjlighet att hantera det sveket. givetvis kan otrohet användas på samma sätt, liksom svartsjuka. i hur många relationer pågår det ständigt ömsesidig terror för att någon tittade på en kvinna på fel sätt, pratade för länge med en man på en fest? vi skapar själva dessa fängelser. vi lever trots allt i en kultur där sex ses som heligt, smutsigt, farligt, en handelsvara och en källa till konflikt. vi använder maktmedel för att få bekräftelse i våra relationer...

och sen, sen propsar vi på fängelsestraff för otrohet...


...eller så gör vi som alkonost, tänker ett varv till, ser att vi är människor alla..
så, vi kan fundera på hur våra relationer till andra människor ser ut, och vilka krav vi ställer och varför. skulle du kräva av mej att jag inte fick ha något sant intellektuellt utbyte med ngn annan än dig? inte? men att jag ska få ha ett rikt kreativt utbyte av en annan människa? det är ok det med? trevligt. men blotta tanken på att jag skulle ha ett FYSISKT utbyte får dig att ringa polisen!

så låt gå, vi är alla barn av vår kultur, och normen har oss i ett fast grepp, undertecknad inkluderad. men i stället för att jaga häxor att bränna vore det väl vettigare att tala om detta på allvar.

så. låt oss slippa fler fantasifulla pest och kolera-lekar, och fokusera på kärnan. varför lägger vi sån vikt på just fysisk "trohet", och hur vettigt är det egentligen, när det tycks skapa så mycket smärta och frustration.


disclaimer: jag försöker INTE nonchalera den smärta som en otrohet kan skapa, jag försöker bara bryta mobbstämningen och höja ribban lite

#107  Jag tror divad
2006-01-31 21:28:31

att människor inte vill att lagen/staten ska lägga sig i deras privatliv/sexliv. Så känner iaf jag.

#108  Sv: Otrohet suresh
2006-01-31 21:40:34

Om man inte vill ta risken att utsttas för sexuell konkurrens bör man inte stoppa in över huvud taget. Eller låta något bli instoppat.

Och oavsett vad lilla Bibeln säger - om någon sviker dig så är det faktiskt i första hand

http://uncyclopedia.org/wiki/Your_Problem

#109  Sv: Otrohet UppåtEmma
2006-01-31 21:57:50

misshandel drivs fram av negativa känslor, viljan att skada någon annan.

otrohet drivs nog i de flesta fall fram av positiva känslor - viljan att älska någon fysiskt, kåthet, glädjen i ett möte med en annan människa. jag tror en väldigt liten del av otroheten sker med syftet att skada och kränka, och speciellt liten del sker i syfte att skada där bägge två i den givna fysiska "otrohetssituationen" vill skada någon utanför den... jag tror mer om människor än så. även de som är otrogna.

jag skulle aldrig vara otrogen, men jag skulle kunna förlåta min partner om han var det och ville bli förlåten.

#110  Sv: Otrohet suresh
2006-01-31 22:08:37

Mina barn mor låg med min bästa kompis efter att vi skiljt oss. Det gjorde mer ont än någon otrohet.

Samtidigt har jag legat med - och stött på - en hel del kvinnor med fasta partners.

Det finns ingen logik i det här. Det är bara att ge upp och vara tolerant.

#111  Sv: Otrohet sliten
2006-01-31 22:14:42

"Som jag har sagt tidigare så tycker jag att det är rimligt att väga in otrohet i t.ex. vårdadstvister. Vill båda vara boföräldrar så bör i första hand den som blivit utsatt för otroheten få bli boförälder.

Överhuvudtaget bör den som varit otrogen ses som mindre trovärdig. Falskhet och lögner bör inte löna sig."


Tjenare och jösses amalia. Detta var sannerligen det märkligaste jag läst på länge- är det en nyfrälst trettonårings tankar jag får ta del av?

#112  suresh UppåtEmma
2006-01-31 22:30:24

jag missade ordet mor i ditt inlägg när jag läste det första gången o_0

blev alldeles kall...

#113  Sv: Otrohet suresh
2006-01-31 22:34:31

Som Mia Farrow då, ungefär...

#114  suresh divad
2006-01-31 23:24:53

he he.. så sant i #108

Ångrar fan många instoppningar!!! Nu sitter jag här helt deprimerad och mitt ex är tillsammans med en kompis till mig... *inte sakna, inte sakna, inte sakna* Skulle inte vart otrogen, fan!!

#115  Sv: Otrohet suresh
2006-01-31 23:29:49

Vad skall man göra?

*slår ut med armarna i en uppgiven men ändå beslutsam medelhavsgest*

#116  Sv: Otrohet Karra
2006-02-01 08:19:01

Men alltså, om man är otrogen är det nåt som barnen väldigt sällan tvingas bevittna. Slår man sin partner hemma tvingas barnen bevittna det.
Om den ena varit otrogen och det kommer fram kan de vuxna välja att ta grälet framför barnen eller ej. Otrohet måste inte med nödvändighet leda till uppslitande bråk vid köksbordet.

#117  #106 (charlie) Robert2
2006-02-01 08:38:38

Otrohet är ett exempel på just det du skriver, att vi sviker människor varje dag. Otrohet är dock (i mina ögon) värre än så, det är att svika en människa som jag säger mig älska, en människa som litar på mig och som förväntar sig att jag ska vara ärlig mot denne.

Det är en mycket likartad process som att slå sin partner.


Då är det i mina ögon förvånande att så många tar väldigt lätt på otrohet, men samtidigt starkt fördömer en partnermisshandlare! Men som sagts tidigare i tråden - det är ju betydligt lättare att mäta storleken på blåmärken än de själsliga spår som otrohet sätter.

#118  pelle Gullegubben
2006-02-01 09:06:11

Jag gjorde faktiskt samma reflektion. Vad är det jag har missat? Vad är det jinx har uttryckt som inte jag har uttryckt? Går det att köra feministseparatistiskt läge på Jäif, så att man inte ser vad jäifarna skriver (de flesta Tyckare verkar inte läsa vad jag skriver ens när de "svarar" på mina inlägg, de enda undantag jag kan komma på på rak arm är feather och Alvunger)? Inte för att mitt inlägg är något fantastiskt, jag sammanfattar mest självklarheter, men jinx kommer inte med något djupare.

#119  Robert2 Alkonost
2006-02-01 12:46:57

Robert2 sa:
Det är en mycket likartad process som att slå sin partner.

Nej. Det är fundamentalt olika processer. Dessa processer är ju båda kartlagda, och de har faktiskt inga likheter.

#120  Sv: Otrohet Sthlmjesper
2006-02-01 13:27:09

Hmm

Visst är misshandel och otrohet väldigt skilda företeelser.
Den likhet som finns är dock att det är svin som står för båda (ursäkta mig alla riktiga grisar).
En som är otrogen har låg moral och är förmodligen mer benägen att betee sig omoraliskt på andra områden, som tex när det gäller att slå sin partner.

En otrohet kan mycket väl kännas mycket värre än en lättare misshandel skulle jag kunna tänka mig. Jag skulle nog tycka det.
I båda fallen så är det dock ingen tvekan om att man bör lämna partnern direkt.

Tycker det överhuvudtaget känns konstigt att jämföra psykiska "skador" med fysiska. Jag tycker dock att det är en intressant frågeställning. Det är en mycket svår fråga.
Hur jämför man åsamkan av psykisk och fysisk skada på ett vettigt sätt ?

#121  Sv: Otrohet fjallyoghurt
2006-02-01 13:33:25

Jag tycker det är lite märkligt att så många här ser en relation som en rent känslomässig angelägenhet. Ett äktenskap eller äktenskapslik relation där man har gemensamma barn och gemensamt hem är ju lika mycket en praktisk/ekonomisk angelägenhet som ett känslomässigt åtagande. Att bli sviken i ett äktenskap är i mångt och mycket som att bli sviken av en företagspartner. Det är dels ett känslomässigt svek men också ett praktiskt svek, ett avtalsbrott.

Det känslomässiga sveket är kanske lättare att förstå, vi är människor med mänskliga svagheter. Men ett svek är ju lika mycket ett svek mot de gemensamma praktiska åtaganden man har. Ett svek mot alla parter i företaget, alltså även mot barn.

#122  Karra #1116 RasmusS
2006-02-01 13:51:38

Partnermisshandel behöver inte heller den bevittnas av barnen men konsekvenserna av den KOMMER barnen att märka. Barn är inge idioter i en skyddande bubbla, de förstår bra mycket mer än många vuxna tror.

På samma sätt kommer barnen att märka av konsekvenserna av att en av sina älskade föräldrar fullständigt sviker den andra lika älskade föräldern genom sitt synnerligen själviska agerande.

Trohet, trofasthet och lojalitet är ord jag förknippar med ett sunt förhållande.
Vem gör inte det?

Otrohet, svek och illojalitet är inget jag förknippar med ett sunt förhållande.
Vem gör det?

Därför skulle den som är otrogen mig skickas på soptippen på direkten, så nog sjutton skulle barnen märka att något hänt. Hur ska man kunna lita på någon som inte kan kontrollera sig ens så mycket att den ser till att göra slut INNAN man börjar knulla runt? Och hur många förhållanden tar inte slut pga otrohet? Mitt skulle det på direkten och därför har jag alltid varit tydlig redan i början med att deklarera hur jag ser på otrohet.

Otrohet måste inte nödvändigtvis leda till uppslitande bråk vid köksbordet men likväl leder den oftast till svåra känslomässiga problem, speciellt för den som blivit sviken, inom familjen, precis som partnermisshandel. Någon har kränkt den andre så grovt att förtroendet, tilliten, är gravt skadad om inte oreparerbar. Så att otrohet generellt inte skulle gå ut över barnen är nog lite väl naivt att tro.

#123  Nu skall vi hålla tungan rätt i mun. suresh
2006-02-01 17:18:01

Otrohet gör ont.

Misshandel gör ont.

Men anledningen till att de gör ont är inte de samma.

Misshandel gör ont för att du får något du inte vill ha.

Otrohet gör ont för att du inte får något du vill ha.

Smärtans orsaker är inte de samma.

Visst kan du likna ett förhållande - särskilt ett äktenskap med ett affärsavtal. Om du sviker ett affärsavtal skall du betala ett skadestånd.

I svesk äkltenskapslagstiftning är inte den sexuella troheten avtalsbindande. Däremot kan du säkert skriva ett sådant avtal om du vill - för att komma närmare t ex den amerikanska situationen där sexuell otrohet klan vara grund för ett indraget underhåll till äktenskapspartnern

För det är just det. Trohet eller inte är ett avtal mellan makarna. Inte mellan föräldrarna och barnet.

Att blanda in frågan om sexuelltrohet eller inte i frågan om vem som är den lämpligaste föräldren vid en skilsmässa förefaller mig därför rent osmakligt. Det är intre intressant från barnets synvinkel vem som klnullar vem. Däremot är det intressant ur barnets synvinkel vem som misshandlar vem, särskilt om misshandels sker i barnets åsyn.

#124  Sv: Otrohet suresh
2006-02-01 17:20:07

Ursäkta stavfelen i all upprördhet. Genomläsning lönar sig...

#125  Sv: robert 2 charlie
2006-02-01 18:38:07

om du tror att storleken på blåmärkena är ett mått på hur stor skada som har åsamkats är du naiv. och med det lämnar jag diskussionen.

#126  suresh UppåtEmma
2006-02-01 18:56:10

word!
(och det inte för att utjämna en påstådd favorisering av feminetikare utan för att det var väl skrivet :) )

#127  Sv: Otrohet suresh
2006-02-01 19:29:03

Ibland vinner vi varandra, UppåtEmma - och det gläder mig.

Jag försöker för det mesta att vara förnuftig - om inte alltid gravallvarlig- och inte låta mig dras ner i den stockkonservativa negativitetskarusellen. Bara för att jag tillåter mig att kritisera de drag hos feminismen jag inte tycker om vill jag inte låta mig förvandlas till en rättighetsfixerad gnällspik med könskompassen riktad åt det motsatta hållet.

Hos dig gillar jag just att du verkar vara Uppåt, inte bara i nicket!

#128  suresh UppåtEmma
2006-02-01 22:16:19

du är för det mesta förnuftig och intressant. och flummig, vilket är positivt i mina ögon ^-^
jag gillar dig för att du verkar vara en hyfsat glad skit som inte tar dig själv på för stort allvar :)
en egenskap jag uppskattar hos både män och kvinnor fö.

#129  Sv: Otrohet suresh
2006-02-01 22:18:06

Middag?

#130  suresh UppåtEmma
2006-02-01 22:29:01

mmm, tempting!

men jag får passa mig för att försätta mig i situationer då jag skulle kunna göra något moraliskt förkastligt som skulle kunna få min sambo att reagera aggressivt och jag förlora vårdnaden om våra förmodade framtida barn...
;)

#131  Sv: Otrohet suresh
2006-02-01 22:41:51

Usch då! Då får du verkligen vara försiktig! En alternativ väg kan ju dock vara att försätta dig i frestande situationer där du gör något riktigt dygdigt?

Senaste gången jag bjöd en tjej på middag försökte jag faktiskt bjuda henne på Middag. Jag gör mycket god indisk mat.

Hon kom dock i nätstrumpor och totalsmink och när inget hände på 45 minuter drog hon i sig en pava vin och gick ner och låg med min granne.

Hon smakade inte ens på min dhal. :-(

#132  :) divad
2006-02-01 23:30:39

dhal?

#133  Sv: Otrohet fjallyoghurt
2006-02-02 08:32:33

I den här specifika frågan verkar skiljelinjen mellan oss rättighetsfixerade gnällspikar och er andra, vidsynta och toleranta, handla om vilken rätt barnen har att förvänta sig att föräldrarna respekterar varandra, och huruvida de tar skada av ett avtalsbrott. Olika åsikter. Jag vidhåller min: barn tar skada av att föräldrarnas relation skadas. Barn har rätt att förvänta sig av sina föräldrar att de vårdar sin relation åtminstone genom att respektera varandra.

#134  suresh UppåtEmma
2006-02-02 08:46:26

vad fasiken, säg inte sånt! indiskt är ju min favorit!

PS dygdig? jag? du måste skämta...

#135  Suresh #123 RasmusS
2006-02-02 09:08:32

Suresh sa:
det är inte intressant från barnets synvinkel vem som knullar vem


Självklart inte och personligen ser jag det endast möjligt att jämföra dessa företeelser på ett teoretiskt plan och endast för att på detta plan diskutera något så subjektivt som smärta för alla de inblandade, dvs familjen.

Nej, barnet är nog inte så intresserat av vem som knullar med vem MEN barnet är definitivt intresserat av en trygg och stabil familj, något som otrohet knappast brukar föra med sig. Barnet skiter nog rent ut sagt i vem som knullar med vem MEN det skiter knappast i konsekvenserna för familjen som otrohet oftast för med sig. Så nog sjutton kan man påstå att barnet är intresserad av att ingen av barnets föräldrar kränker/sviker den andre.

Sen frågade någon om man ens kan göra slut i så fall eftersom det är ett ”avtalsbrott” från ”jag ska älska dig tills döden skiljer oss åt” och frågan är välmotiverad. Oavsett vad man svarar på den så tror jag i alla fall att de flesta är överens om att det är lättare att avsluta ett förhållande om avslutet görs snyggt, hänsynsfullt och respektfullt sätt. Otrohet är vare sig snyggt, hänsynsfullt eller respektfullt och försvårar bara hela avslutet för den som utsätts för otrohet.

Det är lite underligt att se hur många som brukar hävda att det jag gör påverkar min omgivning, att vi alla påverkar varandra, svänga helt emot detta när det kommer till otrohet. Då plötsligt spelar det ingen som helst roll, ens för familjen, vad en av familjemedlemmarna gör, då är alla superindividualister och inte ens barnen påverkas tydligen.

Tycker förövrigt att du definierar skillnaderna mellan misshandel och otrohet väldigt bra när det kommer till varför det gör ont, klockrent.

#136  #135 (RasmusS) Robert2
2006-02-02 09:15:42

Word!!!

(som man ju säger här på Feminetik)

#137  Rasmus NoManIsAnIsland
2006-02-02 09:23:51

Det är väl snarare som så, att en trygg, stabil och fungerande familj och relation sällan för med sig otrohet, jag tror du vänder bak-och-fram på orsakssambanden en smula.

#138  Sv: Otrohet suresh
2006-02-02 11:21:03

------------
Oavsett vad man svarar på den så tror jag i alla fall att de flesta är överens om att det är lättare att avsluta ett förhållande om avslutet görs snyggt, hänsynsfullt och respektfullt sätt.
------------

För det första måste man skilja mellan otrohet och tillfälligt sex utanför en parrelation.

Tillfälligt sex är vad det är. Otrohet är ett löftesbrott. Brottet beror på vad man har kommit överrens om att avstå ifrån.

Sen har vi det där med att otrohet sällan är särskilt planerat. Man tänker på det iblands, men det är inte särskilt övervägt. Så blir det ett tillfälle där det händer - ofta under inverkan av alkohol. Och först därefter börjar man fundera över konsekvenserna.

Att kräva av folk att de skall veta vad de vill innan de handlar är ofta ungefär som att torka sig i röven innan man skiter - för att travestera Charlie Anka.

Därför skall man i en fungerande relation försöka vara tolerant mot ( tillfällig, icke metodisk) otrohet och satsa på god öppen kommunikation för att reda ut vad det är man vill. Man skall inte vara dömande, paranoid eller hämdlysten. Är man det har nog relationen gått åt pipan för länge sedan.

Sedan betvivlar jag att man skall uppfostra barn tillsammans med den man har sex med. Det verkar komplicera saker alldeles för mycket.

#139  Divad suresh
2006-02-02 11:35:24

Dhal (4 portioner)



500g linser eller mungbönor
2 medelstora lökar
2 stora vitlöksklyftor
4 msk matolja eller ghee

ingefärsrot
gurkmeja
kummin
koriander
salt

Stek löken milt men länge tills oljan inte mättar löken mer

Koka bönorna och löken till en gröt. Pressa över vitlök och tillsätt kryddor. Servera som tilltugg till andra huvudrätter.

#140  Sv: Otrohet suresh
2006-02-02 11:49:28

Vid närmare eftertanke tror jag att man kan dela in trohetsgraden i ett förhållande i tre faser.

I början bör man inte vara alltför nog mad den, eftersom svartsjuka och sexuella krav kan skrämma och hämma en knoppande kärlek.

Efter ett eller ett par år - i det man kallar för ett moget förhållande kan man höja ribban litet. Nu är det inte längre kärleken, utan tilliten som är det viktigaste för att få förhållandet att fördjupa sig.

I det post-mogna förhållandet spelar frågan ingen roll längre. Man är bara glad om någon fortfarande orkar älska ens gamla partner, Det är rart på något sätt. (För favoritreplik kring detta : se Mona Malm i Fanny och Alexander)

#141  suresh Gullegubben
2006-02-02 11:55:30

Hmm, både lök och vitlök. Det kan du inte bjuda en brahmin på.

#142  #138 (suresh) Robert2
2006-02-02 11:58:29

Jag håller med dig, otrohet handlar i första hand inte om att ha sex med någon annan än sin partner. Det handlar om just det du skriver - ett löftesbrott, ett svek, att vara oärlig och att kränka en annan persons känslor.

Egenskaper som i varjefall inte jag sätter speciellt högt rankinglistan!

Egenskaper som i varjefall inte jag önskar att samhället bygger på och premierar.


Du säger att otrohet sällan är speciellt planerat. Och att det ofta uppstår i samband med alkohol. Samma sak gäller även våld. Som i exemplet i "otrohet vs. misshandel".

Det är som sagt en skillnad mellan att reagera och att agera. Men jag vill påstå att det i fallet otrohet inte är frågan om en reaktion på samma sätt som våld kan vara. Det är betydligt mer övervägt och medvetet.

Och i både fallet med övervägt/medveten otrohet respektive misshandel så anser jag att det är förkastligt! Det kandlar då i båda fallen om att kränka och förtrycka en människa.

#143  suresh Gullegubben
2006-02-02 12:05:37

Risken är väl att ena parten tycker att de är i ett post-moget förhållande utan att berätta det för den part som anser sig vara i ett moget förhållande.

Annars gillar jag din beskrivning. Min gissning är att den part som är mest svartsjuk och mest försöker kontrollera sin partner är den som mest troligen kommer att vara otrogen.

Den part som ser kärlek som något att njuta av här och nu men inget som det går att hålla fast, och som har en överflödesmentalitet, kommer förmodligen vara trogen och göra slut snarare än att vara otrogen.

#144  Sv: Otrohet suresh
2006-02-02 12:25:15

----------
Annars gillar jag din beskrivning. Min gissning är att den part som är mest svartsjuk och mest försöker kontrollera sin partner är den som mest troligen kommer att vara otrogen.
----------

Klok iakttagelse.

Om mogna förhållanden:

Jag hörde en gång om en kvinna på ett tåg som hade en man som passade upp henne hela tiden och ideligen sprang mellanvagnarna och hämtade henne saker. En medresenär, vi kan kalla honom Sherlock Holmes, frågade en gång då maken var på språng hur länge de varit gifta. I 7 år kvittrade kvinnan då.

- Du ljuger , sade Sherlock - har inte varit tillsammans med dig mer än två veckor!

Rodnande berättade hon då att det där inte var hennes man , utan hennes älskare och att de var på resa i hemlighet. Hon ville nu veta hur han hade fått reda på det.

- Elementärt, svarade Sherlock. Ingen man visar sin kvinna en sådan uppmärksamhet efter 7 års äktenskap.

#145  Sv: Otrohet suresh
2006-02-02 13:09:44

------------
Egenskaper som i varjefall inte jag sätter speciellt högt rankinglistan!

Egenskaper som i varjefall inte jag önskar att samhället bygger på och premierar.
--------------

Dert är mellan steg 1 och Steg 2 du begår ditt tveksamma tankehopp, Robert 2.

Samhället och Ett Förhållande är två helt olika saker. De rör sig i helt olika dimensioner. Om du inte ser det kanske du även tycker att otrohet skall leda till körkortsindragning. För hur kan en otrogen människa visa omdöme i trafiken?

Alla samhällets försök att dataljreglera relationslivet leder till förtryck mot individen.

Alla individens försök att politisera sina privata relationer leder till ideologiskt snömos.

Det personliga är INTE det politiska. Vare sig i din eller Gudrun Schymans tappning.

#146  NoManIsAnIsland #137 RasmusS
2006-02-02 13:13:16

NoManIsAnIslans sa:
Det är väl snarare som så, att en trygg, stabil och fungerande familj och relation sällan för med sig otrohet, jag tror du vänder bak-och-fram på orsakssambanden en smula.


*hehe*

Nej, jag tror att vi bara ser på exemplet ur lite olika perspektiv. Jag menar exempelvis att en partner kan tappa intresset utan att för den skull alls vissa det, man döljer det kanske för att man vill ha kvar den trygghet det innebär att ha kvar partnern man är otrogen mot genom att man har tak överhuvud och slipper ta konflikten osv. Den otrogne kanske testar sig fram tills h*n hittar rätt men behåller sin ordinarie partner av bekvämlighetsskäl. Detta exempel ger inte den som blir utsatt för otrohet någon större chans att agera alls åt endera hållet, h*n hålls ju utanför det man kommit överens om ska delas, dvs en väsentlig del av familjelivet.

Du har säker rätt i att en otrygg, instabil och ickefungerande familj har lättare att drabbas av otrohet än den andra välfungerande familjen men i stället för att vara otrogen bör man då bryta upp och göra slut. Precis som att A i stället för att jaga runt B i huset för att B varit otrogen bör göra slut i stället för att slå.

#147  Robert2 #136 RasmusS
2006-02-02 13:24:07

Tack =)

Det verkar som om en del fastnar vid ordet "otrohet" i stället för det jag inbillar mig är det du egentligen pratar om dvs. psykisk misshandel vs. fysisk misshandel. Du använder väl bara otrohet som ETT exempel på hur en part kan göra en annan väldigt illa psykiskt genom otrohet.

#148  Sv: Otrohet suresh
2006-02-02 13:44:22

Allt lagstiftaren - och de flesta i sin personliga mioral - skiljer mellan psykisk och fysisk misshandel beror nog på att effekterna av den fysiska misshandeln är grövre.

En sårad självkänsla kan vara nog så allvarlig att reparera, men en punkterad magsäck är det definitivt.

Dessutom är den fysiska misshandeln avgörande på något sätt. Den är en markering att nu är leken och samtalet slut och nu börjar tystnaden.

Därför tycker jag att det är riktigt att lagen markerar mot den fysiska misshandeln, medan moralen och självbevarelsedriften får ta hand om de mer psykologiska eller känslomässiga obehagligheterna.

Däremot bör lagen var försiktigare med att stigmatisera mindre fysiska skärmytsligar. Ett enstaka slag efter lång tids psykiska trakasserier borde inte ses som en diskvalificerande faktor i t ex en vårdnadkonflikt. Svårigheten här är bara att göra en riktig avvägning när man ställer de båda faktorerna mot varandra. I en situation där bägge parter har intresse av att svartmåla varandra kan anklagelser om psykisk terror komma att bli en väl lättviktig argumentation, medan ett blåmärke är en mer handfast teknisk bevisning.

#149  #147 (RasmusS) Robert2
2006-02-02 15:58:21

You are so correct!

Det är precis det jag försöker göra. Otrohet är ett verktyg i verktygslådan för den som utövar psykisk misshandel. Och psykisk misshandel är i mina ögon ofta värre än den rent fysiska. När fysisk misshandel förekommer i relationer så är den dessutom väldigt ofta tätt kopplad till utövandet av psykisk misshandel. Till slut behöver den som utövar fysisk misshandel inte ens slå för att kränka och förödmjuka sitt offer. Men det är faktiskt fullt möjligt att uppnå samma kränkning och förtryck av sin partner utan att någonsinn slå ett enda slag!

Men i samhället fokuseras det väldigt ofta på just den fysiska misshandeln. Kanske för att den är så konkret? De inre skadorna av den psykiska misshandeln låter sig inte mätas och dokumenteras på samma konkreta sätt.

#150  #147 (RasmusS) fortsättning Robert2
2006-02-02 16:02:34

Och den metoderna som används för att bedriva psykisk misshandel är ju ofta inte ens förbjudna i lag och i vissa fall, som otrohet, på väg att betraktas som "mänskliga" av många medborgare.

Varför?

#151  #148 (suresh) Robert2
2006-02-02 16:03:26

Se #149.

#152  Robert2 UppåtEmma
2006-02-02 16:05:45

"Och den metoderna som används för att bedriva psykisk misshandel är ju ofta inte ens förbjudna i lag och i vissa fall, som otrohet, på väg att betraktas som "mänskliga" av många medborgare"


Belägg?

#153  Sv: Otrohet Karra
2006-02-02 16:20:53

"Så att otrohet generellt inte skulle gå ut över barnen är nog lite väl naivt att tro."

Nej, det är klart att ungarna ofta märker att något är fel. Men att säga att det är samma sak att slå sin partner framför barnen som att vara otrogen tycker jag inte håller. Jag tror att barn som växt upp i hem där t ex pappa slår mamma är rätt mycket mer traumatiserade än de som växt upp i ett hem där pappa vänsterprasslar.

Bråk framför barn brukar ju dessutom ofta inträffa även då otrohet inte förekommit, särskilt tiden innan en skilsmässa.

#154  Sv: Otrohet suresh
2006-02-03 00:33:14

Hela den här diskussionen är otroligt löjlig.

Ett meddelande till alla psykiskt misshandlade karlar på denna sajt:

Om kärringen är otrogen och ni inte gillar det- skilj er då för h-e.

Men kom inte och gnäll över att samhället skall ge er någon sympati eller förståelse eller extra barnomsorg. Det är nämligen jag som bekostar domstolen med mina skattepengar. Och jag vill inte att de behöva lägga ner tid och pengar på att analysera ert krångliga sexualliv vid en vårdnadstvist.

Och bekymra er inte över vem er kärring ligger och knullar med. Hon låg med mig och jag lovar er att hon hade det fan så mycket bättre i min säng än i er. Så henne går det ingen nöd på. Och jag kommer se till att hon gör sitt bästa för att ta hand om era gnälliga ungar.

Så det så!

#155  #152 (UppåtEmma) Robert2
2006-02-03 08:10:33

Belägg för vad?

Att otrohet av många betraktas som "mänskligt". Tja, börja med att om läs tråden från början....

#156  #154 (suresh) Robert2
2006-02-03 08:12:55

Varför tar du bara upp "karlar"?

Jag är ganska övertygad om att just detta problemet är ganska lika fördelat mellan könen.

#157  Sv: Otrohet suresh
2006-02-03 08:16:17

Ett meddelande till alla psykiskt misshandlade kvinnor på denna sajt:

Om gubben är otrogen och ni inte gillar det- skilj er då för h-e.

Men kom inte och gnäll över att samhället skall ge er någon sympati eller förståelse eller extra barnomsorg. Det är nämligen jag som bekostar domstolen med mina skattepengar. Och jag vill inte att de behöva lägga ner tid och pengar på att analysera ert krångliga sexualliv vid en vårdnadstvist.

Och bekymra er inte över vem er gubbe ligger och knullar med. Hon låg med ....

Nej, nu går det inte längre...

#158  Suresh RasmusS
2006-02-03 08:35:03

[Citatvisning har stängts av då det här inlägget innehåller formateringsfel.]


[Citat Suresh] Men kom inte och gnäll över att samhället skall ge er någon sympati eller förståelse eller extra barnomsorg. Det är nämligen jag som bekostar domstolen med mina skattepengar. Och jag vill inte att de behöva lägga ner tid och pengar på att analysera ert krångliga sexualliv vid en vårdnadstvist [/citat]

Då förutsätter jag att du och dina barns mamma inte tar emot något som helst barnbidrag eller andra bidrag eftersom du säkert resonerar konsekvent och inte vill belasta oss andra med kostnaderna för just era barn. För det är ju inte rättvist. Eller hur?


[citat Suresh] Och jag kommer se till att hon gör sitt bästa för att ta hand om era gnälliga ungar [/citat]

Det är ju helt perfekt! DU ska se till att HON ska ta hand om barnen… Härligt, lite kvinnan-vid spisen-resonemang och DU som MAN ska har redan fattat ett ansvarsfullt beslut att bestämma över henne och hur hon ska göra. Toppen! Sen får barnen sig en känga de men för de är ju gnälliga, underförstått, jäkligt jobbiga ungar.

#159  Sv: Otrohet suresh
2006-02-03 08:37:45

Uff - jag var lite full igår. *ångest*

Så jag tar tillbaka vad jag skrev. Klart att jag inte tänker ta hand om någon annans gnälliga ungar.

#160  Sv: Otrohet suresh
2006-02-03 09:12:33

RasmusS skrev:

--------
Då förutsätter jag att du och dina barns mamma inte tar emot något som helst barnbidrag eller andra bidrag eftersom du säkert resonerar konsekvent och inte vill belasta oss andra med kostnaderna för just era barn. För det är ju inte rättvist. Eller hur?
---------

Hon tar emot fett med bidrag. Men vi belastar inte rättsystemet med våra vårdnadstvister.

#161  Sv: Otrohet Karra
2006-02-03 10:21:26

Kan man neka barnbidrag?

#162  Robert2 UppåtEmma
2006-02-03 12:21:00

belägg för detta:

"...som otrohet, på väg att betraktas som "mänskliga" av många medborgare"

Har du någon attitydundersökning som bekräftar det du säger?

#163  Karra RasmusS
2006-02-03 12:23:28

[Citatvisning har stängts av då det här inlägget innehåller formateringsfel.]


[Citat Karra] Men att säga att det är samma sak att slå sin partner framför barnen som att vara otrogen tycker jag inte håller [/citat]

Håller med, exakt samma sak är det inte. Jag säger inte att det är samma sak, jag teoretiserar bara över det faktum att smärta är subjektivt och att samhället gör skillnad på smärta och smärta. Otrohet är bara ETT exempel av alla sätt där man har ett val om man medvetet vill eller inte vill göra någon riktigt illa.

Alla reaktioner här har varit väldigt intressanta och visar väl på att ämnet i sig väcker mycket känslor, precis som misshandel, så nog betyder det att otrohet oftast smärtar och kränker något enormtvilket också misshandel gör.

#164  Karra RasmusS
2006-02-03 12:25:12

Neka och neka. Man behöver inte ta ut pengarna och förr eller senare lär de gå tillbaka till staten.

#165  UppåtEmma RasmusS
2006-02-03 12:30:59

UppåtEmma

Nu ska väl Robert2 få tala för sig själv men jag själv har noterat att när en del har försökt definiera skillnaderna mellan misshandel och otrohet så visas mycket större förståelse för otrohet än för misshandel. Jag vill väl inte tolka det som att folk tar lätt på otrohet, men om man utgår helt från sina subjektiva känslor och anser att man hellre får en käftsmäll än att bli utsatt för otrohet så kan jag i alla fall tänka mig att det kan låta som om den ”förståelse” som en del uttrycker för otrohet, men inte för misshandel, betyder att man tar lätt på otrohet.

Personligen tror jag inte att det betyder det, jag tror det bara betyder att man tar LÄTTARE på otrohet än misshandel och det är ju en viss skillnad.

#166  Suresh RasmusS
2006-02-03 12:34:47

Suresh sa:
Hon tar emot fett med bidrag. Men vi belastar inte rättsystemet med våra vårdnadstvister


Ok, ”alla” har vi varit fulla och haft den efterföljande ångesten. *garv*

Men om det var ett seriöst argument från din sida sett så håller det först då du och dina barns mamma inte belastar samhället för de kostnader NI har dragit på er genom att välja att NI ska skaffa tre barn. Dessa kostnader borde rimligtvis endast lastas dem som berörs och varit med att skapa dem, inte oss andra.

#167  Sv: Otrohet suresh
2006-02-03 13:03:04

----------
Men om det var ett seriöst argument från din sida sett så håller det först då du och dina barns mamma inte belastar samhället för de kostnader NI har dragit på er genom att välja att NI ska skaffa tre barn. Dessa kostnader borde rimligtvis endast lastas dem som berörs och varit med att skapa dem, inte oss andra.
-----------

Det där är ingen entydigt enkel fråga. Att alstra en ny generation är ett av samhällsbildningens huvudmål och en vis hövding som värnar om sin stams fortlevnad skulle lika gärna kunna fatta beslut om att de som bara äter av stammens mat utan att ge någon avkomma skall pryglas som straff och säljas som slavar.

Barnomsorg är alltså en samhällsfråga.

Vårdnadstviser är det dock inte. Vem har intresse av att kärring A inte kan komma överens med gubbe B. Därför borde alla vårdnadstvister vara cilivmål om de inte redan är det. Full betalningsbörda för de som väcker åtal och inte kan komma överens på egen hand.

#168  RasmusS UppåtEmma
2006-02-03 13:09:44

"Personligen tror jag inte att det betyder det, jag tror det bara betyder att man tar LÄTTARE på otrohet än misshandel och det är ju en viss skillnad."

Jag är helt med dig på den tolkningen - allt jämförs ju i relation.

men det verkar inte som att Robert2 håller med oss.

#169  #153 (karra) Robert2
2006-02-03 14:40:06

"Men att säga att det är samma sak att slå sin partner framför barnen som att vara otrogen tycker jag inte håller."


Men det är det väl ingen som har sagt. Det är något som isådanafall du och andra har lagt till själva. På samma sätt har några tydligen förutsatt att jag har jämfört otrohet vid ett tillfälle med systematisk misshandel.

Jag har i denna tråd jämfört otrohet som uppdagas vid ett tillfälle med misshandel vid ett tillfälle (jag har till och med specificerat mig i #19: "Att få en smäll på käften och en blåtira ses av samhället som allvarligare än att ens partner är otrogen mot en.").

#170  #154+157 (suresh) Robert2
2006-02-03 14:42:23

Säger du samma sak ("skilj er då för h-e") till de som utsätts för fysisk misshandel?

#171  Sv Robert2 NoManIsAnIsland
2006-02-03 14:46:53

som du säkerligen är bekant med är det primära rådet till de som utsätts för fysisk misshandel: skilj dig, gör slut, flytta därifrån så snart det går.

#172  #165 (RasmusS) + #168 (UppåtEmma) Robert2
2006-02-03 14:51:56

Visst är allt relativt. Ni får gärna relatera till det som LÄTTARE om ni så önskar.

Hur lätt eller lättare varierar säkert från person till person. Jag har ingen objektiv möjlighet att mäta exakt hur vardera person här värderar otrohet jämfört med misshandel.

I mina ögon (med mina referensramar) så verkar det finns även de som tar lätt på otrohet.

#173  #170 suresh
2006-02-03 14:53:30

-----------
Säger du samma sak ("skilj er då för h-e") till de som utsätts för fysisk misshandel?
----------

Det beror på om de gnäller över det eller inte.

#174  Sv: Otrohet NoManIsAnIsland
2006-02-03 14:53:58

Ja naturligtvis finns det de som tar lätt på otrohet.

#175  #171 (NoManIsAnIsland) Robert2
2006-02-03 14:56:12

Ja, men trots det så finns åtskilliga som stannar kvar i relationer där både fysisk och/eller psykisk misshandel förekommer.

Att då lägga skulden eller bördan på den som är drabbad brukar då refereras till som "blame the victim"-agerande.

#176  Sv: Otrohet suresh
2006-02-03 14:56:21

Vill du ha en trogen partner -

- köp en schäfer.

#177  Robert2 NoManIsAnIsland
2006-02-03 14:57:46

Jag är inte ute att lägga någon skuld i någondera fallet, men det bästa en kan göra är att hjälpa personen att lämna förhållandet, oavsett om det är misshandel eller otrohet den lider under.

#178  Sv: Otrohet suresh
2006-02-03 15:08:07

Och till alla formalister som tycker att man FÖRST skall göra slut, DÄREFTER hoppa i säng med grannen.

Surprise, surprise. Det gör inte ett dugg mindre ont för den övergivne partnern.

#179  #176 Robert2
2006-02-03 15:11:32


#180  #176 (suresh) Robert2
2006-02-03 15:12:41

Det behövs inte!

Jag har redan en trogen och ärlig partner!

#181  #177 (NoManIsAnIsland) Robert2
2006-02-03 15:13:35

På den punkten håller jag med dig till fullo!

#182  Sv: Otrohet Karra
2006-02-03 16:10:21

RasmusS: Hurdå? När man dör? Då ärver väl ungarna likförbaskat?

#183  Sv: Otrohet Karra
2006-02-03 16:12:39

RasmusS: Misshandel är värre än otrohet eftersom det har allvarligare följder och utgångar, till exempel döden. Att bli misshandlad är att befinna sig i en situation där man kan uppleva sitt liv som hotat. Det är inte fallet med otrohet.
Fysisk misshandel är heller inte frikopplat från psykisk misshandel. Att få stryk av sin partner är också att bli psykiskt misshandlad, likväl som fysiskt.

#184  suresh Gullegubben
2006-02-03 16:23:50

Jag tycker att man skall uppföra sig så, att ens partner är tacksam mot en för att man gjort denne till en bättre människa (eller gett denne möjlighet att utvecklas, ni förstår vad jag menar), och att denne tycker att det vore fel att kritisera en person som har gett en så mycket.

#185  Karra RasmusS
2006-02-07 10:58:15

Karra sa:
Hurdå? När man dör? Då ärver väl ungarna likförbaskat.



Så vitt jag vet så har du en viss tid på dig att inkassera överskjutande skatt från skattemyndigheten. Gör man inte det inom den angivna tiden så återgår pengarna till skattemyndigheten. (Det är i alla fall ingen som ärver dem)

Samma sak borde hända med andra pengar som betalas ut av staten.

Karra sa:
Misshandel är värre än otrohet eftersom det har allvarligare följder och utgångar, till exempel döden.


Kan vara så om man tänker sig det värsta, absolut. Om man tänker sig det värsta med otrohet så kan även den leda till döden för den som utsätts för den om den otrogna smittas med hiv och sprider smittan till sin sexpartner. Då blir det dessutom en flerårig tortyr med dödsångest till den dag sjukdomen till sist tar livet av en. Så oavsett om mamman är otrogen mot sin man eller slår honom så kommer hon att åsamka både honom och hela familjen stora trauman.

#186  Sv: Otrohet kezo
2006-02-07 19:36:38

Om misshandel är värre än otrohet eller tvärtom, beror enligt mig helt på omständigheterna. Enligt mig är det inte riktigt detta frågan handlar om.

Jag ser inte otrohet i första hand som ett brutet avtal, eftersom jag inte anser att man kan lägga rabarber på sin partners kropp (inte ens om man är gifta). Jag ser otrohet i första hand som en form av lögn. Och hur ska vi förbjuda lögner mellan privatpersoner? Hur skulle det se ut? Vissa lögner är redan förbjudna (t ex mened).

Det betyder inte att andra typer av lögner inte kan göra lika ont som fysiskt våld, eller t om ondare. Det kan en utskällning från chefen också göra, eller skvaller, skitsnack mm. Dessa beteenden är inte straffbelagda ändå, utom möjligtvis som förtal.

Som jag tror UppåtEmma var inne på: ska vi förbjuda otrohet, är det många andra lögner/ otrevliga beteenden som också borde förbjudas, och våra domstolar skulle nog få en hel del extra att göra : )

Och när det gäller att otrohet borde väga till en persons nackdel vid tex en vårdnadstvist, skulle det som sagt inte förvåna mig om det inte redan görs. På samma sätt som lögner knappast ger en positiv bild av en person. Det kanske inte är avgörande, men påverkar troligen helhetsbedömningen och personens trovärdighet.

#187  Kezo RasmusS
2006-02-09 10:07:46

Som vanligt har du åsikter snarlika mina, eller om det är tvärt om, att de är mina som är snarlika dina. =)

Jag har aldrig varit ute efter att förändra lagen när det gäller otrohet. Denna diskussion har däremot varit underhållande och intressant i och med alla känslor som lyser igenom inläggen och på det teoretiska planet går både otrohet och misshandel att jämställa, åtminstone för mig. Rent praktiskt ser jag dock stora svårigheter i hur man ska bedöma psykisk misshandel vilket gör att jag inte har något praktisk tillämpbar lösning på det hela.

#188  Rasmus kezo
2006-02-09 20:27:48

Det är dina åsiskter som är snarlika mina : )

Eller, det beror på. Hur gammal är du?

#189  Sv: Otrohet suresh
2006-02-09 21:48:18

----------------
Som jag tror UppåtEmma var inne på: ska vi förbjuda otrohet, är det många andra lögner/ otrevliga beteenden som också borde förbjudas, och våra domstolar skulle nog få en hel del extra att göra : )
----------------

Är alla feminister statskramare?

#190  #186 Kezo fjallyoghurt
2006-02-10 08:36:10

Kezo sa:
Jag ser inte otrohet i första hand som ett brutet avtal, eftersom jag inte anser att man kan lägga rabarber på sin partners kropp (inte ens om man är gifta). Jag ser otrohet i första hand som en form av lögn.


Ett ömsesidigt ingått avtal mellan två myndiga parter kan ju knappast kallas för ett rabarberläggande, så jag är nog alldeles överens med dej om att att ett avtalsbrott kan jämställas med en lögn. En speciellt infam lögn dessutom.

#191  Kezo #186 RasmusS
2006-02-10 14:35:20

Lite OT

Jag inbillar mig att vi tillhör ungefär samma åldersgrupp. Jag är sjuttitalist.

Stämmer mitt antagande? =)

#192  Sv: Otrohet suresh
2006-02-10 16:01:17

Skillnaden mellan äktenskap och protstitution är ju i första hand en fråga om avtalstidens längd. Detta har Iranierna insett och därmed legaliserat prostitutionen genom ''sighe'' , dvs kortare tidsbestämda äktenskap mellan hora och torsk.

Jag tycker att vi som goda protestanter skall gå åt det andra hållet och kriminalisera äktenskapet. HÄr blir cosk den svenska sexköpslagen ett problem. Vem är det som är horan och vem är torsken? Vem är det som köper den sexuella tjänsten inom äktenskapet? Som jag ser det kan det inte vara någon annan än den som har högst förmögenhet och lägst studieskulder vid äktenskapets ingående. Det skulle göra det möjligt för bl a mig att nu i efterhand anmäla min före detta för äktenskapligt horeri.

Klart är i alla fall att äktenskapsförättaren borde åka dit för förmedling av sexuella tjänster. Vad är prästen annat än Guds egen lilla hallick.

#193  Sv: Otrohet suresh
2006-02-10 16:03:18

"äktenskapligt horeri." skall givetvis vara "aktenskapligt sexköp". Horan i det här fallet är ju jag.

#194  RasmusS kezo
2006-02-10 18:30:25

Yes! Jag är av årgång -76.

Jag undrade bara vem av oss som rimligen kan ha inspirerat vem : )

#195  Kezo RasmusS
2006-02-13 09:48:01

OT igen sorry.

Fattade det =)

Jag är snäppet äldre men eftersom jag började tänka sent *garv* så är det mycket möhligt att det var du som inspireradde mig i alla fall. *hehe*

BTW: Det funkar dåligt att skriva kommentarer på din blogg, har försökt två gånger =)

#196  #194 Kezo Sthlmjesper
2006-02-13 10:07:23

Lite OT, men -76 är allt en fin årgång det ! :-)

Hmm, vad är egentligen On Topic i den här tråden just nu ?

Kan ju försöka ge min åsikt till urspungsinlägget, angående varför samhället skulle se så lätt på otrohet.
Jag vet inte om jag riktigt håller med om att folk skulle se lätt på otrohet generellt. Själv skulle jag se det som något mycket allvarligt om en partner är otrogen efter ett långt äktenskap. Skulle se personen som ett opålitligt svin.

Däremot vore det kanske en bra ide med ett samhälle där sex sågs som något mer okomplicerat och folk har öppna förhållanden och tillåter varandra att ha sex med andra.
Som det var nån på diskussion som uttryckte det så komiskt och bra
(ungefärligt citat):
"Tänk om sex var så avdramatiserat att folk kunde säga, "Ska vi gå på lunch och kn*lla lite sen." "

Eller så är det bara en galen småpervers ide från min sida...

#197  SUPER-OT kezo
2006-02-13 11:40:27

RasmusS

Ok, ska kolla upp min blogg.

Fan också. Jag vill ju ha MASSOR med kommentarer : )

Tack för att du sa till

#198  RasmusS kezo
2006-02-13 11:51:46

Prova igen.
Jag skrev en test-kommentar till mig själv och det funkade.
Dessutom har jag ju fått en kommentar från dig i mitt första inlägg, tack för den : )

Har du själv någon blogg? Eller något annat ställe där vi ev. kan föra en sådan här diskussion, som sagt lite OT här.

#199  Kezo RasmusS
2006-02-14 12:18:06

OT för sista gången i denna tråd.

Vi tar det på din blogg =)

#200  Sv: Otrohet Terminator
2006-02-14 12:53:52

#1
"Otrohet" är snarast hemlighållande, ljug, brustna förtroenden.

Men, jag ser det ändå så att de allra flesta (i vår kulturella sfär) ser sig själva som seriemonogama. Många har svårt att ta andras känslor på allvar. Många har svårt att kommunicera med varandra. Jag tycker inte att otrohet i sig är ett jättestort problem.

Problematiskt är snarare just bristande kommunikationsförmågan, bristande respekt och förväntningarna man har på varandra. Eftersom de flesta (ii vår kulturella sfär) är seriemonogama, är det då verkligen hela världen om den personen en är ihop med har en relation, förälskelse, fling vid sidan av? Beror på graden av lögnerna/hemlighållandet förstås, men principiellt tycker jag att det är konstigt att sexuella exklusiviteten ska vara ett större och viktigare kriterium för att ghålla en raltion vid liv än tex diska varannan gång.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?