Efter att ha tänkt efter har jag kommit fram till att grunden för att jag är JÄIFare är att jag inte tror på könsmaktsordningen.
Jag tror inte att kvinnor nedvärderas av vare sig män i allmänhet eller egna "falska medvetanden".
Jag tror att de skillnader som finns uppkommer när all världens människor positionerar sig för att få så mycket makt som möjligt över varandra.
Här kan kvinnor råka illa ut eftersom fysiskt våld ofta är ett fungerande maktmedel för män men mer sällan för kvinnor.
Medan kvinnor i sin tur oftast har ett känslomässigt och/eller sexuellt övertag.
Ingen könsmaktsordning utan bara 6 miljarder människor som försöker skaffa sig så stora fördelar som möjligt.

Så.. här är dealen, säg att jag har fel och få mig att tro på dig så avregistrerar jag mig.

Varför då?

Varför vad?
Om du menar varför jag i såna fall går med på att avregistrera mig är det för att jag inte ser någon större mening med att vara här om mitt grundresonemang inte håller (och jag borde egentligen göra andra viktigare saker än att hänga här).

Varför skulle man vilja att du avregistrerade dig?

För dig är det nog ointresant men för åtminstone ett par på feministsidan är det en seger.

Well, om du inte tror att det finns en samhällsstruktur där män generellt sett överordnas kvinnor, tja, då är du åtminstone inte feminist, och då är väl jäifare en bra etikett på dig på feminetik.

Menar du att du att du ar glad att du ar fodd till man och inte till kvinna och att du onskar att du far soner hellre an dottrar?

Det är där du gör det berömda felet Jpn, och du är inte ensam om det, du säger, "bara 6 miljarder människor som försöker skaffa sig..", du tänker på människor som enskilda individuella enheter och inte människor i strukturella helheter som ett samhälle.

Könsmaktsordningen handlar ju om först och främst de strukturella skillnaderna mellan kvinnor och män som finns i samhälls strukturen och hur dom skillnaderna används, inte för att förklara skillnader mellan enskilda kvinnor och män.

Ett typexempel var ju förr i tiden när en gift kvinna per automatik blev omyndig och hennes förmyndare blev maken. Ett mer nutida exempel är ju synen på kvinnoyrken, dom är ju fortfarande ansedda som lågstatusyrken. Andra exempel är ju alla namn som beskriver kvinnor, kärring är ju mer eller mindre ett skällsord för sig, medans gubbe måste oftast föregås av "jävla" innan det blir ett skällsord.

ps. oavsett om du tror mig eller inte så tycker jag inte jag att du ska avregga dig.

Tror du att de här 6 miljarder människorna påverkar varandra med sina åsikter?

Jag tror inte du har fel men du missar en sak. Kvinnor värderas (inte nedvärderas) som kvinnor och män värderas som män. Men könsmaktsordning i betydelsen "generellt underordnad" tror inte jag heller på.

Med tanke på att du berättar om vad könsmaktsordningen är förefaller det mig som om du accepterat den teorin.

Det hade varit intressant att höra hur du förhåller dig till mitt resonemang i denna tråd:

http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?s…

"Könsmaktordningen" finns!

I en del situationer och på en del ställen har kvinnorna könmsmakten och i ungefär lika många situationer och ställen har män könsmakten.

Men någon generell könsmaktordning där män har all- eller ens majoriteten av all makt existerar bara i feministers fantasier.

Snälla tala om för mig hur män skulle vara överordnade kvinnor?

I det du beskriver låter det som om "könsmaktsordningen" inte finns, alternativt att det finns flera "könsmaktsordningar.



Jag kan inte säga var, men hur. En klassisk maktordning är att någon enbart på grundval av ett attribut (exempelvis kön) skulle ha exklusiva tillträden eller rättigheter.

Detta är inte fallet i Sverige, men väl i andra länder som styrs av en stark religion.

Att män har högre sammanlagd lönesumma än kvinnor är absolut ingen "könsmaktordning". Det är ett resultat av att män sedan urminnes tider tilldelades "försörjarrollen". "Försörjarrollen" säger däremot ingenting om hur mycket faktisk makt innehavaren de facto har gentemot och relativt andra.

Efter att ha tänkt efter ytterligare ett par varv så kan jag ju gå med på att män oftast överordnas i de strukturer som finns.
Det jag egentligen vänder mig mot är väl tanken på att strukturerna skapats med ett slags mål eller mening att underordna kvinnor.
Det är möjligtvis en realitet men ingen har haft det som syfte, alla vill bara ordna det så bra som möjligt för sig själv.
Man slåss lika mycket mot alla oavsett kön men med olika strategier.
Är jag begriplig?



....Tack.... vänligt sagt av dig....tror jag..

Familjebalken? Lagen om kvinnofridsbrott? Värnpliktslagen? Lagen om barnadråp? Det faktum att kvinnor döms till mildare straff för begågna brott?

Kan det bli mer talande än så?

Varför är det så viktigt för feminister att kvinnor är generellt underordnade män?

Varför räcker det inte med att det finns mängder med orättvisor baserade på kön och enbart kön?

Snälla, förklara för mig!

Självklart så finns det flera "könsmaktsordningar. Precis som det finns "mustachmaktordningar", "hudfärgsmaktordningar" och "mycketpengariplånbokenmaktordningar". Eller varför inte ta klassikern "vemärdetsomegentligenbestämmerhemmamaktordningen".

Det som är obegripligt är feministers oförmåga att begripa detta.

Jag önskar att könsmaktordningen hade funnits. Då hade jag inte behövt leva ett sånt hundliv som jag gör nu!

Alla som har lite tips på hur jag kan bara mig åt för att underordna några kvinnor under mig är välkomna att höra av sig. Det skulle verkligen sitta fint!

In facto, den som har "försörjarrollen" har ju den ekonomiska makten mot den som är försörjd.

Så det är därför så få kvinnor ser till att kunna försörja sin partners. De vill inte ha den ekonomiska makten över dem. Och de kvinnor som har möjlighet att försörja en partner är så ädla att de hellre lever ensamma (se SATC) än att riskera att ha den ekonomiska makten över en fattigare partner.

Däremot kan kvinnor klara av att deras partner har den ekonomiska makten över dem till och med om de är feminister, utan att förhållandet blir ojämlikt.

Kvinnor verkar lita dåligt till sin förmåga att utöva den ekonomiska makten ansvarsfullt men däremot ha höga förhoppningar om att kunna leva jämställt även när en man har den ekonomiska makten över dem.

Kvinnor litar mer på män än på sig själva, vad gäller ansvarsfull maktutövning.

GG:
Du lägger alldeles för mycket betydelse i min invändning till "de facto" som BB påstod och det enda jag menade var att den som inte försörjer sig själv är "in facto" i en underordnad position till försörjaren.

Skiljer du på "de facto" (faktiskt) och "in facto" (i själva verket) eller vad är din poäng?

Min poäng är att det inte går att se endimensionellt på maktordningar och utgå från att alla som bär vissa "attribut" därmed befinner sig i en viss maktposition.

Makt är egentligen inget bra ord alls. Det handlar i grund och botten om "förmåga". Förmåga att kunna hantera och förvalta makt.

Hur är egentligen maktordningen mellan "värddjuret" och "parasiten" i naturen? Enligt min mening har den flera potentiella dimensioner.

Men vad vill du ha sagt? Ekonomin påverkar jämställdheten i mycket hög grad, det måste du ju hålla med om. Jag har redan gett mitt råd till män (leta efter en kvinna som kan och vill försörja dig) och kvinnor (skaffa dig rejäla inkomster och leta efter en man som förlorar så lite som möjligt på att vara hemma) som vill leva jämställt. Vad är ditt råd?

Mitt råd till alla oavsett kön, se till att du försörja dig själv i första hand.

Jag skulle inte kunna tänka mig att försätta mig i en position där jag är beroende av en annan persons ekonomi, lika lite som jag skulle kunna tänka mig att ingå i ett förhållande där min partner skulle vara ekonomiskt beroende av mig.

Ekonomiskt oberoende från en annan person är en frihet jag inte kan tänka mig att kompromissa om.

Fast nästan alla kan ju forsörja sig själva i meningen "i alla fall hanka sig fram på egen hand", så i den meningen har de flesta redan lytt ditt råd. Menar du att det, vad avser ekonomins inverkan, är tillräckligt för att skapa bästa förutsättningar för ett jämställt förhållande? Jag pratar nu om par som har barn sedan några år, innan barnen kommer är de flesta jämställda.