feminetik.se feminetik.se

Just nu 29 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Riskbeteende?


Gå till senaste inlägget



#1  Riskbeteende? bengtboman
2005-11-09 10:30:42

I en annan tråd ”Så ser han ut som våldtar” närmade jag mig området ”riskbeteende” för våldtäkt. Detta är något som många instinktivt reagerar på och menar att det är att sätta fokus på offret.

Jag hävdar att det finns 3 grovt generaliserade fall av våldtäktssituationer:

1. Överfallsvåldtäkt – Förövare och offer känner inte varandra (eller, åtminstone, förövaren är inte vid våldtäkten känd för offret)

2. Relationsvåldtäkt – Förövare och offer känner varandra och har inte sällan ett äktenskapslikt förhållande

3. Tillfällig mötesvåldtäkt – Förövare och offer är bara flyktigt bekanta med varandra.

Av dessa tre situationer är överfallsvåldtäkten ovanligast och relationsvåldtäkten vanligast. Hur vanlig Tillfällig mötesvåldtäkten är jämfört med de två övriga har jag ingen uppfattning om.

När det gäller sannolikhet att kunna binda förövaren vid brottet borde denna vara högst vid överfallsvåldtäkten. Här borde det sällan råda något tvivel om att brott begåtts ifall offret undersökts på vederbörligt sätt. Problemet i detta fall är att kunna säkra identifikationen av personen. Om identifieringen är gjord och offret undersökts borde det finnas goda möjligheter att fälla förövaren. Varför få överfallsvåldtäkter leder till rättegång måste som jag ser det främst bero på att det inte går att säkra identifieringen av förövaren. När det gäller sannolikheten att kunna binda förövaren vid anmäld relationsvåldtäkt är den väsentligt lägre eftersom sexuella förbindelser är ett vanligt inslag i en relation. Det senare gäller även den tillfälliga mötesvåldtäkten eftersom ONS inte är ovanligt. Om det inte finns tydliga tecken på våld eller annan bevisning som styrker anmälan så är sannolikheten låg att kunna bevisa att brott har begåtts.

Vad är då ett ”riskbeteende”?

För en överfallsvåldtäkt är det naturligtvis att ”utmana ödet” och det skiljer sig inte mellan män och kvinnor eller från risken att åka på ”livshotande stryk”. Män kan självklart bli våldtagna i ett överfall och då av andra män. Män kan självklart bli oprovocerat överfallna av någon och formligen krossas under vederbörandes nävar eller verktyg. Det finns i mitt bakhuvud och det är därför saker som jag väljer bort. Jag vill helt enkelt inte ta ”risken att” eftersom vinsten med det är så outsägligt obetydlig jämfört med förlusten ”om det värsta inträffar”. Självklart är sannolikheten att en kvinna blir våldtagen, i nuläget, betydligt större än att en man blir våldtagen. Jag vill dock inte säga att risken för att en kvinna ska bli våldtagen är högre än att en man oprovocerat blir sönderslagen. Så för allas vårt bästa, människa, utmana inte ödet. Vi kan naturligtvis inget göra om ”ödet utmanar oss”.

För en relationsvåldtäkt är naturligtvis ”riskbeteendet” att ”inte säga ifrån i tid”. Men det är inte lätt. Den nära relationen är en farlig plats. Familjen är inte alltid den ”trygga borg” vi vill att den ska vara. Titta exempelvis på den klassiska maffian och dess begrepp ”familjen”. I den ”älskar man och slår ihjäl av samma dumma skäl”. Familjen är en ”tidsinställd bomb”. Det pågår säkert lite av varje bakom familjefasaden här och där och det är alldeles säkert inte ett könsrelaterat problem.

För den tillfälliga mötesvåldtäkten är det naturligtvis ett ”riskbeteende” att medverka till att förutsättningarna uppstår. Alvunger skrev angående detta att:

” Det var iaf en kvinna som beskrev så vackert och härligt om hur kuuul och spännande och fantastiskt det är att valsa med ett gäng glada grabbar på efterfest. Skratta och festa och larva sig. Hör ungdomen till. Kanske en kyss, kanske inte, kanske bara flirt. Kanske bara en nyfunnen vän som jag ser soluppgången med i en park. Eller kuta ner till stranden med femton skitglada sprallpojkar och tar nakenbad.”.

Samt att:

”Det är livet vi går miste om. Jag är inte beredd att ta den dealen.”.

Ok, men handen på hjärtat, varför följer vi med någon (som vi bara känt några timmar) eller låter någon (som vi bara känt några timmar) följa med oss hem? Det är ett ”riskbeteende”. Detta ”riskbeteende” gäller dock såväl man som kvinna. Risken finns att han vill mer än hon, men risken finns också att hon inte vill i morgon det hon ville ikväll.

Jag tror att anmälningar, tveksamheter, våldtäkter, frianden och domar kan sammanfattas i dessa två uttalanden som åtminstone jag hört många gånger från människor.

– Han ska få jobba för det!

– Hon vill så hon skäms!

#2  Sv: Riskbeteende? NoManIsAnIsland
2005-11-09 10:40:54

Den enda rimliga slutsaten av ditt inlägg är ju, det helt korrekta, att livet självt är ett riskbeteende. Det är farligt att gå själv (överfallsvåldtäkten), att gå tillsammans med folk man inte känner så väl (tillfälliga relationsvåldtäkten) och att vara hemma med någon man känner mycket väl (relationsvåldtäkten). Så enda rimliga sättet att upphäva riskbeteendet är då att dö - alternativt så är det något annat än offrens beteende vi borde förändra?

Kanske dagens lätt absurda syn som innebär att alltid vilja ha sex är normaltillstånd - allt annat undantag som måste bevisas (ta t ex den norska kvinnan som dömdes för våldtäkt häromdagen och ursäktade sig - via sin advokat - med att hur skulle hon kunna veta att han inte ville ha sex istället för att ha en tanke på att ta reda på om han ville ha sex).

En syn som bottnar i någon slags märklig kombination som går ut på att mannen alltid vill (vare sig han vill eller kan), och att kvinnan nog egentligen också alltid vill (fast hon säger nej ändå).

#3  Sv: Riskbeteende? bengtboman
2005-11-09 13:52:02

"Den enda rimliga slutsaten av ditt inlägg är ju, det helt korrekta, att livet självt är ett riskbeteende.".

Sure, svårt är det att leva svårt är det att dö.

#4  Sv: Riskbeteende? Cosmo
2005-11-10 01:10:12

Är det inte ganska säkert att vara lesbisk? Det skulle jag vara om jag vore kvinna

#5  Cosmo bengtboman
2005-11-10 08:38:07

Wait and see, future will tell.

#6  Cosmo NoManIsAnIsland
2005-11-10 13:28:52

Tjae - vet inte om det avskräcker vare sig överfallsvåldtäkterna eller de tillfälliga bekantskaperna, de förra bryr sig nog inte och de senare kan nog tyvärr ibland se det som en ursäkta ordet "utmaning" - typ att enda anledningen till att hon är lesbisk är att hon inte fått "riktig kuk".

#7  Sv: Riskbeteende? liX
2005-11-10 21:35:55

Mina riskbeteenden:
- jag jobbar på en biograf vilket innebär att jag måste gå hem själv sent på kvällarna.
- i mitt arbete som kassörska ingår det att vara trevlig mot besökarna vilket av flera män verkar uppfattas som en invit.
- jag studerar och måste därmed ibland umgås med hela grupper av män.
- jag bor tillsammans med killen jag är kär i.

jepp, jag har gjort en hel rad med misstag. jobbar, pluggar och kärar ner mig i män. men jag ska ta tag i mig själv och göra det enda rätta:

bara umgås med kvinnor i fortsättningen. inte helt riskfritt, men närmare än någonsin!

#8  lix NoManIsAnIsland
2005-11-10 21:37:21

Förmodligen det närmaste du kommer - att inte umgås med folk alls är ett riskbeteende för en massa andra saker.

#9  Sv: Riskbeteende? donbullshit
2005-11-12 02:46:13

Cosmo #4

"Är det inte ganska säkert att vara lesbisk? Det skulle jag vara om jag
vore kvinna"

Näeh, förekommer misshandel inom lesbiska förhållanden, trots att
den onda mannen saknas i bilden.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?