feminetik.se feminetik.se

Just nu 28 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

behövs människor?


Gå till senaste inlägget



#1  behövs människor? clintan
2005-10-02 09:11:52

tycker frågan är befogad med tanke på den självgodhet många kvinnor uppvisar kring resonemanget att de klara sig bra utan män. visst klarar sig kvinnor bra utan män. och visst klarar sig män bra utan kvinnor. och visst skulle vår planet må bättre utan både kvinnor och män.

att den konstgjorda livmodern inte är utveklad än beror på att behovet inte varit så stort.

#2  Sv: behövs människor? clintan
2005-10-02 09:28:03

som radikalmaskulinist tror jag att män skulle klara sig riktigt bra men kvinnor skule få problem när vattnet slutade komma ur kranen, avloppet svämmade över, elementen blev kalla, lyset slocknade, bensinpumpen tom, ...he he

#3  Clintan billie
2005-10-03 17:54:54

du är ju retsam! Det där grejar de som en hel karl. De är ju redan sociala män så det blir nog bra. Men lite hormonterapi så kommer de att se ut som män också så de får något vackert att titta på. De behöver lika litet som en fisk behöver en cykel för att krossa patriarkatet. :)

Ska du vara verkligt radikal maskulinist får du härma killarna i Stepford?

Retsamma Billie.

#4  Clintan kezo
2005-10-03 18:08:39

Är du frusterrad över nåt Clintan? ; )

Jag tror inte att de flesta kvinnor menar att de skulle klara sig bra utan ALLA män. Jag tror att de menar att de skulle klara sig bra utan det förvuxna barn de menar att deras partner är, eller har blivit. Som inte tar lika mycket ansvar för hushållet, barnen mm.
Precis som en och annan man kanske tröttnar på att han alltid är den som får laga avloppet eller klippa gräsmattan (om det nu är så).

Människor behöver varandra. Men alla behöver inte alla. Och alla behöver inte någon specifik som de bor med/ lever med.

#5  Sv: behövs människor? Syltkokaren
2005-10-03 19:50:40

I många feministdebatter är det ett ständigt tjat över att männen ofta ej deltar i skötseln av hushållet och familjen i lika mycket som kvinnorna. Somliga uttrycker det så att kvinnorna utför mer obetalt "arbete" än män.

Jag skulle vilja komplettera Kezos analys med följande:

Män behöver i allmänhet kvinnor lika mycket eller lite som det omvända.

Allt handlar om prioriteringar. Män och kvinnor prioriterar olika saker i livet. När jag tittar mig omkring bland bekanta så förundras jag att hem sköts på så många olika sätt, och att jag kan inte se att ägarna av de mer välskötta hemmen är mer lyckliga än de mindre skötsamma. Inte heller ser jag egentligen någon avgörande skillnad i lycka på de som lagar gourmetmåltider hemma, jämfört med de som ägnar 10 minuter om dan på att steka korvar och blodpuddingar.

Problemet är att vi lever kvar i arvet från föregående generationer, där borgerskapets förhållanden från 1900-talets första hälft står som mall för hur vi skall sköta våra hem. I dessa familjer var det oftast så att den ene föräldern yrkesarbetade och den andre skötte hemmet. Exakt vilket av könen som vanligen iklädde sig dessa roller är för just denna diskussion ointressant, huvudsaken är att det avdelades en "heltidstjänst" på att sköta hemmet. Somliga rikare familjer satsade till och med ännu mer i och med att man kanske hade ett eller flera hembiträden. Detta ideal lever vidare på ett romantiskt sätt i en del av dagens barnfilmer. Se exempelvis Madicken och Lotta på Bråkmakargatan.

Som säkert är bekant för de flesta läsare är dagens situation annorlunda. Det finns (nästan) inga hemmafruar längre, och männen har vanligen ej axlat den manteln. I dagens moderna samhälle prioriterar vi andra saker än att sköta våra hem. Detta måste återspeglas i hemarbetet!

Männen har historiskt sett lönearbetat, och som en konsekvens av det endast till en mindre del deltagit i hemarbetet. Idag deltar även de flesta kvinnor i arbetsmarknaden, men ambitionen om det välstädade och välordnade borgerliga hemmet lever kvar. Enligt min mening är det upp till kvinnorna att lägga upp sina liv i enlighet med deras livsambition, antingen har man ett perfekt hem, eller också yrkesarbetar man. Det är bara att välja.

För egen del kan jag säga att jag har valt. Jag tror inte jag blir lyckligare av att det är kliniskt rent i hemmet. Jag tror ej heller jag blir lyckligare av att varje morgon ikläda mig nytvättade kläder. Jag tror ej eller jag blir lyckligare av att tillaga gourmetmåltider varje dag. Inte heller tror jag att jag blir lyckligare av att byta gardiner och sådant pyntande. Likaså tycker jag inte att jag blir olyckligare av lite bajsränder i toaletterna och kalkavlagringar i badkaret. Jag lever för att njuta och förkovra mig i livet! Det borde kvinnor också göra.

Jag kanske kan tillägga att min f.d. sambo inte delade min livsvision. Hon var tydligen, jag insåg det inte från början, fastvuxen i 1920-talets småborgerliga tradition och ingen av oss ville i längden kompromissa. Efter att hon stack så har jag förundrat mig över vilken skillnad det är. Förr gick exempelvis tvättmaskinen för jämnan, nu tvättar jag en sväng varannan eller var tredje vecka.

I vår relation var det nog så att hon gjorde 75% av allt "hemarbete" och jag resterande. Trots det gör jag mindre nu än då, trots att jag numer bor ensam i huset, ibland tillsammans med min son. Det är märkligt.

Visst, toaletterna är skitigare än då. Fönstrena skall vi inte tala om. Och nuförtiden låter jag grabbens leksaker ligga utspridda. Dessa städar jag undan endast en gång i veckan. Och vips, bara på detta område sparar jag in 85%.

Så...jag ägnar mig åt andra saker istället. För tillfället är det arbetet som gäller. Jag är en karriärist och har inget emot att jobba hårt och mycket. Det ger mig en hög lön, mina arbetsgivare tycker tydligen jag är värd det. Den energi en kvinna kanske skulle kanalisera på städning, matlagning och hemarbete ägnar jag åt min karriär.

Kvinnorörelsen tjatar mycket om lika lön för lika arbete. Vem sympatiserar inte med det? Jag gör det i varje fall. Tyvärr är dock sanningen att kvinnor (i många fall) har så stora ambitioner med hemmet och familjen att de inte satsar lika mycket som många män i arbetet.

Kvinnor! Strunta i städningen, matlagningen och fönsterputsandet. Bete er lite mer som män! Alternativet är att bli hemmafruar. Valet är ert.

Slut.

PS. Jag är för övrigt medveten om att det finns andra komponenter än ambitionen i arbetet som påverkar lönen, mitt inlägg vill inte försöka förklara hela skillnaden i lön mellan könen.

PS2. Jag hoppas för övrigt jag får förmånen att i framtiden uppfostra en dotter efter mina ideal. Med eller utan mamma.

#6  Sv: behövs människor? clintan
2005-10-03 21:38:06

Mycket bra beskrivet Syltkokaren! Jag känner igen mej i vartenda ord. Har många gånget tänkt i samma banor.

Kvinnors höga ambitionsnivå inom familjelivet är huvudanledningen till att jag föredrar att vara singel (och halvtidsfarsa).
Singel är helt enkelt överlägset för mej, jag gör som jag vill och kommer å går när och hur jag vill. Och pippar vem jag vill.

Och så slipper jag ha gardiner för fönstren!!! Fattar inte vad det skall vara för vits att göra fönster på husen och sedan täcka igen dem med blommor, gardiner och annan skit.

#7  Sv: behövs människor? vitastjerna
2005-10-03 23:13:09

Ansluter mig till hyllningen och fortsätter med att skryta om mig själv. Jag har börjat ha barnen halva tiden nu och kommer nog att försöka göra på ett något annorlunda sätt. Barnen får själva sköta sin hygien (jag kan säga till att det är dags att tappa upp ett bad), välja/byta kläder (jag tvättar deras kläder men sorterar inte), dom får själva borsta håret och sånt när det behövs.

Vi handlar och lagar mat tillsammans, jag är inte slaven som fixar allt. Förra söndagen gjorde vi två bleck äppelkaka. Jag diskar allt själv då jag tycker det är meditativt. Fiskespöna står vid ytterdörren och jag prioriterar alltid att gå ut. Tänderna och den borsten tar jag dock väldigt allvarligt på. Och tjatar oftast på cykelhjälmen. Annars är dom väldigt fria.

Jag har långt tålamod men när jag tänder till skriker jag rakt ut. Jag vet att jag har mina fel och brister. Måste göra upp något bättre schema för när det är idrottskläder och läxor och frukt och sådant som ska med till skola och dagis.

Jag har inte heller gardiner och det är stökigt och lite skitigt i lägenheten – men som sagt det är en prioritetsfråga, jag gillar inte heller att städa överdrivet mycket, speciellt inte soliga helger.

Fast jag lägger mig inte i hur andra har det hemma, men ser att det skiljer en del mellan barnens kompisar.

Nu har jag börjat undra: Hur mycket kvinna finns det egentligen i mig? Det ska ju enligt jungiansk psykologi finnas det? Luktar oxskit tycker jag.

#8  vitastjärna clintan
2005-10-04 21:52:26

jag tror du är radikalmaskulinist du med

#9  Sv: behövs människor? Peggy
2005-10-04 22:42:38

Shit Clintan, du har varit otroligt apokalyptisk på sista tiden.

What's eatin' you?

#10  Sv: behövs människor? vitastjerna
2005-10-09 00:40:25

clintan

Jag vet inte vad jag är. Förvirrad kanske.

Tröttsamt att jämt glida omkring på en räkmacka i den manliga stratosfären. Finns det inga utmaningar värdig en människa, på jorden?

Barnen sover, och snart vitastjerna likaså…

#11  Könsroller och fördomar Henrik
2005-10-09 00:58:39

"Män och kvinnor prioriterar olika saker i livet", står det i Syltkokarens roliga inlägg. Javisst, det är ju allmänt bekant. Lika välkänt som att skottar är snåla och skåningar dryga.

En annan teori är att det finns bohemer och pedanter av alla kön. Om ens sambo är av annan typ får båda jämka. Och lyckas inte det får dom väl flytta isär. Men vad det har med feminism och jämställdhet att göra är inte uppenbart för mej.

Hälsningar från signaturen Pedant.

#12  Sv: behövs människor? Vasadu
2005-10-09 01:12:52

För mig är de lätt att förstå vad detta har med könsroller att göra. Kvinnliga könsrollen ställer högre krav på att kvinnor ska ha en viss ordning där de bor, och därför blir de svårare för dem att strunta i detta. Men visst finns de också män som har pedantiskt syn på hur städat och snyggt man ska ha de. Men de finns de alltid när man pratar om kvinnligt och manligt. Så olika är vi inte att de går vattentäta skott mellan könen.

#13  Sv: behövs människor? clintan
2005-10-09 08:13:43

det handlar inte bara om städning/ordning. det handlat om allt som vi gör. det är en ständig dragkamp om vad som skall gälla i den fantastiska jämställda framtiden

själv har jag löst det genom att leva separatistiskt och se kvinnor som vilka människor som helst, inte bättre eller sämre, inte mer skyddsvärda, inte mer intressanta.

#14  Sv: behövs människor? kezo
2005-10-09 13:06:21

Så då har du ju löst ditt problem Clintan!

Och finns det någon feminist här som har påstsått att kvinnor inte behöver män, men män behöver kvinnor?

Det är snarare att det ser ut så i samhället, att kvinnor tenderar att ha lättare att leva ensamma/ välja singelliv oftare än vad män gör. Dvs det finns väl ungefär lika många manliga som kvinnliga singlar - men fler män än kvinnor har inte valt det.

Jag säger inte att det är så här, men mycket i samhället tyder på det. Sedan kan man ju spekulera i varför. Mitt inlägg ovan var ingen sanning, bara en spekulation.

#15  Kezo billie
2005-10-09 13:19:17

"fler män än kvinnor har inte valt det." (att vara singel)

Och den feministiska förklaringen är att män är överordnade kvinnor och att det vi ser är en social konstruktion. en könsmaktsordning.

Jag tror snarare att det är en biologisk följd av att kvinnor har 9 månaders havandeskap och en livslångt egagemang i barn oc hbarnbarn med en starkare nivå pga medfödda nivåer av hormoner. Självklart finns det också män som har denna kärlek till sina barn och kvinnor som inte har det. Men statistiskt verkar det vara mer vanligt att kvinnor har det om man tittar hur människor i alla tider och kulturer levt.

Den sociala konstruktionen har alltid skett inom de ramar som det biologiska gett oss.

Därför är män mer ensamma för tillräckligt många kvinnor valt bort dem. Trots påståendet att männen som grupp ska vara överordnade kvinnor som grupp.

Om det verkligen vore så så skulle ingen man ofrivilligt vara ensam.

biologin styr och de sociala konstruktivisterna försöker förklara varför det är en social konstruktion att biologin styr.

#16  Sv: behövs människor? clintan
2005-10-09 22:25:16

Män behöver frigöra sig från tanken att de behöver en kvinna för att må bra. det är en stor myt underhållen av alla som tjänar på att den lever.

män har en egen väg att gå för att frigöra sig från stereotypa roller/mönster/förväntningar/tänkesätt och börja leva ett värdigt liv efter egna önskemål

tyvärr finns det ännu inget bra forum för detta men det kommer nog när fler vaknar och inser att de är något sjukt med tvåsamheten och den puttignuttiga lyckliga familjen

#17  Sv: behövs människor? Syltkokaren
2005-10-11 01:10:59

Feministen "Henrik" anser att "En annan teori är att det finns bohemer och pedanter av alla kön. Om ens sambo är av annan typ får båda jämka. Och lyckas inte det får dom väl flytta isär. Men vad det har med feminism och jämställdhet att göra är inte uppenbart för mej.".

Inledningsvis vill jag tacka Henrik för att han uttryckte uppskattning för mitt inlägg.

Jag erkänner villigt att jag inte studerat feminismen i detalj. Jag kan därför ej i detalj peka ut feminismens särdrag på det självklara sätt som jag exempelvis jag särskilja andra ideologier. Jag vill därför be om ursäkt ifall jag blandat ihop saker och ting.

Min _uppfattning_ av saken, med utgångspunkt från feministiska debattörers favoritfrågor, är dock att det anses som att "det obetalda hemarbetet" är ett problem för jämställdheten. Enligt många debattörer utför vanligen (dags för generalisering en masse) kvinnor mer obetalt hemarbete än män. Detta är, enligt debattörerna, ett problem därför att kvinnor blir utarbetade, sjukskrivna och i värsta fall förtidspensionerade på grund av överarbete.

Min poäng är att det säkert är så att kvinnor utför mer obetalt hemarbete än män. Men varför i allsindar är det kvinnornas måttstock som skall användas när det gäller att definiera "lämplig" eller normal mängd hemarbete? Och varför utför kvinnorna detta extra arbete, är det deras män som tvingar dom? Vad händer om dom helt enkelt struntar i att utföra sådant arbete som männen enligt utsaga struntar i? Kommer deras män revoltera, eller vad skall hända?

Jag har verkligen svårt att förstå kvinnornas väl här! Om det är så förskräckligt, varför utför de detta "hemska" arbete? Min enda rimliga förklaring är att det är något sorts socialt beteende som det liksom somliga droger är svårt att göra sig av med.

För att vinkla saken på ytterligare ett sätt: Varför (och nu kommer jag naturligtvis generalisera duktigt ännu en gång) skall männen med sina surt förvärvade och inbetalade skattepengar subventionera sådant som många av dom finner onödigt och irrelevant? Och då talar jag om helt eller delvis skattebefriad hemhjälp eller plusjobbare som skall byta gardiner hos folk.

#18  #5 #17 Syltkokaren feather
2005-10-11 05:24:45

#5

Jag kan bara hålla med denne eminente syltkokare.
Varför i all världen städar kvinnor så hysteriskt mycket?
Pojkar och flickor uppfostras verkligen att prioritera olika saker i livet. Jag eftersträvade Duktighet och var läraktig och präktigt självgod elev när mamma städade huset, virkade dukar, sydde pyjamaser, lagade mat, bakade kakor, satte upp gardiner, hängde tvätt, arrangerade barnkalas och pyntade till jul och påsk. Jag var lillgammalt stolt över att jag minsann kunde skala mina egna räkor och potatisar helt själv, medan min STOREBROR smet undan skalandet genom att låtsas att han inte kunde skala något alls, vilket fick mamma att göra det åt honom...
Detta gedigna arbete att förvandla mig till en prydligt liten husmor gick åt pipan när min lärarinna dog innan förrättat värv - idag kunde jag knappast strunta mer i hur hemmet ser ut. Jag anser själv att alla städfanatiker borde sluta ägna så mycket tid av detta enda liv vi har till att göra samma sak om och om igen. Alla borde ägna mer tid åt att odla sina intressen, mänskliga relationer, personliga utveckling och motionera sig själva för att hålla sig friska och glada så länge som möjligt hellre än motionera en dammsugare vareviga dag. Tacka fan för att folk stressar ihjäl sig när de prioriterar tråkiga hushållssysslor istället för sådant som gör livet roligt att leva.
Lite skit i hörnen har väl ingen dött av. Folk bor i hyddor med stampat jordgolv på andra sidan planeten - de MÅSTE å andra sidan sopa ut löv och skräp ur hyddan för att slippa dela bo med allsköns giftiga och farliga kryp.

Jag håller med dig.
Tiden räcker inte till allt. Det är bara att välja. Antingen gör man karriär, eller har ett perfekt hem eller en rik fritid.
För min egen del har jag också valt. Jag skippar både karriären och det perfekta hemmet - jag blir lycklig av att njuta av livet och förkovra mig.

Vi är alltså ganska lika på den punkten.
Det enda som skiljer oss åt är att jag har erfarenhet av förhållanden med män som uttalat anser att jag BÖR intressera mig för gardiner, samt städa mer.
Jag känner också män som glatt skvallrar för mig om vad deras killkompisar anser vore bra om flickvännen kunde ägna sig mer åt - just det, städa deras gemensamma hem.
DU kanske inte är en av dem, men tro mig, de finns - männen som prioriterar livet i ett rent och välvårdat hem, men bara om de själva slipper göra jobbet...

Lik förbannat - dessa män kommer inte förändra sig för att man tjatar på dem. Och de kvinnor som drillats från barnsben att efterlikna mamman, Städerskan, hur ska de bara kunna släppa en av sina dogmer. Det är ju som att

Och vad gäller lika lön för lika arbete - nu har du aldrig sett mig in action på mina sunkiga arbetsplatser - men du kan tro mig på mitt ord, jag förtjänar inte ett öre mindre i lön än mina manliga kollegor - lik förbannat har det hänt att jag som trogen arbetare på ett (synnerligen oavancerat och snudd på anti-akademiskt) slavjobb uppburit några hundralappar mindre i lön än det manliga stolpskott som efter ett par månaders provanställning fotades pga LATHET. Förklara det om du kan.

Och jag värjer mig med bestämdhet mot ditt upprop att:
"Kvinnor! Strunta i städningen, matlagningen och fönsterputsandet. Bete er lite mer som män! Alternativet är att bli hemmafruar. Valet är ert."

För jag anser inte alls att jag beter mig "som en man" för att jag struntar i städningen, matlagningen och fönsterputsandet - jag anser att jag har gjort en mer eller mindre medveten omprioritering av min artificiella könsroll och beter mig därför mer som mig själv, och inte som en man.
Och ja, just detta hårklyveri beror ett hårstrå tjockt som Dalälven.

#17
Du skrev:
"Men varför i allsindar är det kvinnornas måttstock som skall användas när det gäller att definiera "lämplig" eller normal mängd hemarbete? Och varför utför kvinnorna detta extra arbete, är det deras män som tvingar dom? Vad händer om dom helt enkelt struntar i att utföra sådant arbete som männen enligt utsaga struntar i? Kommer deras män revoltera, eller vad skall hända?"

I mitt senaste samboförhållande delade jag och mitt ex upp hemarbetet under samförstånd - jag tog tvätten, han paxade ivrigt för städningen (eftersom han haft ansvar för städningen i tidigare förhållanden och utefter hans erfarenhet kunde han inte förstå varför folk tycket det var så jobbigt att städa, han tyckte det var lätt som en plätt och knappt tog någon tid i anspråk alls) och vi skulle dela på matlagning och disk.
Jag tvättade enligt överenskommelsen och struntade i städningen.
Lägenheten beckade igen och killen var helt chockad över hur fort det blev stökigt och hur ofta det behövdes dammsugas - inte för att det ledde till att han städade, han bara konstaterade med viss häpnad att det "redan" behövde dammsugas, och det aaaaaldrig tidigare i hans förhållanden hade tagit så kort tid för golvet att hamna i det skicket - istället för att ta fram dammsugaren gick han ut i hallen och undersökte undersidan av mina skor med den uttalade fantastiskt vilda teorin att just MINA skosulor skulle vara extra smuts-attraherande.
Jag lanserade för honom tanken att hans tidigare flickvänner kanske skötte städningen utan att han tänkte på det, men det kunde han då rakt inte tänka sig, det borde han ha märkt...

Han började aldrig sköta städningen - vi bodde i värsta knarkarkvarten i två år medan han gick och gnällde över hur smutsigt det var, utan att göra något åt det.
Till saken hör förstås att JAG jobbade heltid, han var under 95% av tiden mer eller mindre frivilligt arbetslös - ändå tyckte han på fullaste allvar att JAG borde tagit över städjobbet så att lägenheten skulle bli städad utan att han behövde göra det.

Och när jag konsekvent vägrade passade han på att klämma åt mig för det när vi gjorde slut genom att poängtera att han faktiskt var en MAN och att han gillade TJEJER, riktiga TJEJER, som gjorde tjejgrejer...
Hans flickvän efter mig var enligt hans samlade umgängskrets egen utsago ett mähä som aldrig sade emot honom utan helt enkelt gjorde som hon blev tillsagd. Och framför allt ägnade hon väldigt mycket tid åt att städa...
(Jaja, han var ett extremt exemplar, men han finns fortfarande, och finns det en finns det tio finns det tusen)

Och DENNA din formulering är tämligen olycklig:
"Varför (och nu kommer jag naturligtvis generalisera duktigt ännu en gång) skall männen med sina surt förvärvade och inbetalade skattepengar subventionera sådant som många av dom finner onödigt och irrelevant? Och då talar jag om helt eller delvis skattebefriad hemhjälp eller plusjobbare som skall byta gardiner hos folk."

Varför ska JAG med mina inbetalade skattepengar subventionera sådant som JAG finner onödigt och totalt irrelevant? Såsom skattebefriad hemhjälp, barnbidrag till högavlönade, socialbidrag till kriminella, subventionerad bensinförbrukning av folk som vägrar flytta närmare jobbet för att de gillar att bo på landet (pröjsa själva för nöjet då), förtidspensioner och sjukskrivningar för folk som inte vill gå till jobbet för att deras kollegor fått veta att de är dömda för sexbrott (stackarna) och folk som t.o.m. är friskare än JAG samtidigt som vården är så utarmad att jag inte får den vård jag behöver om jag inte är döende. Minst.
Blir jag extra snuvad på dessa skattepengar för att jag är kvinna?
Nej.
Precis som inga män blir extra snuvade på sina skattepengar bara för att de är män.

#19  #16 bengtboman
2005-10-12 12:33:40

Amen!

#20  #5 Simone
2005-10-12 15:05:08

Väl skrivet! Jag håller fullkomligt med, men med vissa förbehåll ;) Jag har själv varit en av dessa duktiga flickor som skurar och fejar och lagar mat till förbannelse. Det hela slutade med att jag alltid var sur och grinig på min sambo som inte fattade någonting. Till slut blev vi båda less på alltihop, kompromissade och möttes halvvägs, jag taggade ner och han taggade upp. Numera lagar jag mycket sällan mat, disken kan stå ett tag, jag skiter i att torka golven och jag kan ha klädhögar på sängen. Min sambo hinner göra saker, eftersom det finns en tidsrymd att göra dem på. Nu har vi det medelmåttigt hemma, men ett mer harmoniskt samliv. Jag är oxå karriärist, och är medveten om att jag inte kan ha kakan och äta den, vilket gör att jag kommer att prioritera bort vissa saker. Det är helt ok, men det har tagit lite tid att komma dit.

Jag tror att vi lever i en övergångsperiod, då kvinnor skall kunna allt, baka, sy, ha ett perfekt hem, göra karriär, vara en bra mamma, vara en superälskarinna mm. Vi skall göra allt våra mödrar gör, och allt de inte gjorde.

#21  feather NoManIsAnIsland
2005-10-12 16:28:11

ord, och inga visor, men som sagt: ord!

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?