feminetik.se feminetik.se

Just nu 12 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Är karriär en rättighet?


Gå till senaste inlägget



#1  Är karriär en rättighet? MartinK
2005-09-26 12:00:35

Tråden om diskriminerande arbetsplatser http://www.feminetik.se/diskutera.php?sub=3&a… verkar ju ha dött så jag skulle vilja ställa ovanstående fråga på samma tema.

Om man anser att människor som skaffar barn skall ha samma möjligheter som människor utan barn att göra karriär så måste väl det innebära att man ser karriär som en form av rättighet?

Personligen har jag svårt att se det som en rättighet och har inte alls svårt att acceptera att man måste välja vad man prioriterar. Rent jämlikhetsmässigt ser jag det dessutom mest som en fördel för det innebär att det finns ett tydligt incitament för kvinnor att släppa mer makt över barnen till männen. (Och det är ju också det som varit huvudsyftet med att engagera männen som föräldrar, inte omsorg om barnen eller männens rättigheter, det är kvinnors möjlighet att göra karriär som varit det viktiga).

#2  Sv: Är karriär en rättighet? UppåtEmma
2005-09-26 12:05:28

Rättighet och rättighet, det beror väl på vilket slags samhälle vi vill ha. Jag vill gärna ha ett samhälle där en kan vara både en bra förälder OCH vara harmonisk och tillfreds med sitt jobb (vilket betyder olika för olika personer, men om någon har potential att bli en bra ledare så ser jag inte varför personen ska harva i en växel bara för att hen är förälder...)

Jag ser inte varför "karriär" och "familj" nödvändigtvis måste krocka.

#3  Sv: Är karriär en rättighet? LostTranslation
2005-09-26 13:00:35

Jag tycker att svenskar i allmänhet ställer för höga krav på samhället. Jag ryser faktiskt då jag hör ordet"krav". Jag tycker inte ens att man kan ställa kravet att var och en ska ha ett arbete! I mina ögon är det absolut ingen rättighet att ha en "karriär". Däremot kan samhället UNDERLÄTTA möjligheten till jobb och karriär för olika gruppen. Men sluta säga "Vi kräver"!

PS. Mat, vatten och tak över huvudet tycker jag faktiskt man kan kräva... Det är inte alla i världen som har tillgång till ens det!

#4  LostTranslation UppåtEmma
2005-09-26 13:37:07

och vem menar du ÄR samhället om det inte är svenskar i allmänhet?

#5  Sv: Är karriär en rättighet? Golem21
2005-09-26 13:46:40

Jag är rädd för att det inte går att kombinera "karriär" och "familj". Det finns allt för många exempel som visar det. Utbrändhet och andra kroppsliga besvär, stress och trasiga relationer är exempel som bekräftar detta. Jag känner mängder av män och kvinnor på min arbetsplats (ett universitet) som känner att de inte klarar av att leva det "lyckade" livet med karriär, "livslångt lärande" (vilken jävla klyscha ha ha) och ett fungerande privatliv.

Nej, jag tror tyvärr inte att denna kombination fungerar för särskilt många. Kanske kommer det att se annorlunda ut i framtiden.

Jag prioriterar sedan några år alltid min familj och umgänget med mina vänner framför några extra övertidstimmar på arbetet.

#6  #4 LostTranslation
2005-09-26 13:48:18

Jag ser ingen motsättning i det jag skrev i den mening att "en svensk i allmänhet" är en individ och "samhället" är det maskineri där individerna ingår.
Människor måste själva jobba för deras individuella lycka och välfärd. Staten (märk: som en del av samhället) ska hjälpa de mest utsatta och försöka skapa någorlunda bra förutsättningar för människorna som ingår i staten. Men "rättvist" ut i fingerspetsarna är en utopi. Märk väl att jag personligen varken är rik eller (iaf i nuläget) speciellt framgångsrik inom mitt gebit.

Och ja, detta är subjektivt.

#7  Sv: Är karriär en skyldighet? billie
2005-09-26 13:49:11

"Mat, vatten och tak över huvudet tycker jag faktiskt man kan kräva... Det är inte alla i världen som har tillgång till ens det!" LostTranslation

Rättigheter och skyldigheter. Vi får väl bara rättigheter om vi lever upp till skyldigheterna?

De mänskliga rättigheterna är inskrivna i FN stadgan? De mänskliga skyldigheterna kanske vi borde tala om också.

Om någon vill försörja mig som författare men varken har talang för det eller lyckas sälja sina böcker? Vilka skyldigheter har denne för att ha rättigheten att bli försörjd av andra genom statliga stipendier?

Stå till arbetsmarknadens förfogande. Delta i AGAN. Byta yrke, gå en utbildning i xxx och inse att denne inte är författare eller kompositör.

Vilka skyldigheter bör man kräva av mig att jag lever upp till? Sopsortering tex. Skolgång och annan utbildning. Totalförsvaret. Att jag är medborgare i EU. att jag betalar skatt. Att jag röstar? Lyder trafikregler. Myndigheterna vill att ja motionerar och äter sunt. Det är en skyldighet jag har pålagt uppifrån?

#8  #2 UppåtEmma MartinK
2005-09-26 14:10:44

Jag har svårt att se att karriär och barn inte skulle krocka.. Karriär innebär ju att du presterar mer än vad övriga gör, så om man inte är väsentligt mycket smartare än sin omgivning så blir man tvungen att prestera mer genom att jobba mer. Att jobba mer tar tid, något som man sällan har om man har barn..

Jag har svårt att förstå varför det är svårt att acceptera, det betraktas som fullt normalt att dra ned på festande och resande när man fått barn men jobba skall man plötsligt kunna göra lika mycket.. ?

#9  MartinK Golem21
2005-09-26 14:35:26

Jag tror att både män och kvinnor måste acceptera den inneboende konflikten mellan barn och karriär. I annat fall återstår inget annat än ett liv med sömnlösa nätter och antidepressiva mediciner. Det livet är inte mycket värt, det kan jag intyga.

Nej, som alltid handlar det om prioritering. Arbete behöver inte väljas bort om man ska ha tid för barn, familj, vänner och meningsfulla fritidssysselsättningar. Men det är så enkelt som att det inte går att göra karriär - om denna kräver stora mängder övertid - och samtidigt ha tid för allt annat. Den som påstår motsatsen är antingen en övermänniska eller en hycklare. Kanske går detta om man har hemhjälp och hjälp med vardagens slituppgifter i hemmet. Men det är bara ett fåtal rika som är förunnade denna möjlighet i dagens skattetyngda Sverige.

Det jag vänder mig mot är föreställningen att vi måste leva ett liv som ständigt handlar om ett klättrande på en karriärstege. Varför kan vi inte lugna ner oss en smula och komma till insikt om att var sak har sin tid. Små barn har sin tid, karriär (om man nu vill sträva efter detta) har sin tid.

Felet är att vi är så många så försöker göra allt på en gång: göra karriär, skaffa familj, renovera sommartorp, vara tränare i fotbollsföreningen, laga nya exotiska maträtter, ströva i skog och mark, träna på gym osv. Men så en dag så blir det information overload och vi undrar: vad fan var det som hände? Sedan återstår bara att kvittera ut antidepressiva mediciner och försöka hitta rätt i livets snåriga djungel. En del hittar aldrig rätt utan blir bittra eller faller tillbaka i samma gamla mönster med trolig hjärtinfarkt som slutlig lösning.
Andra inser hur jäkla absurd (men samtidigt komisk) vår tillvaro är och försöker hitta ett annat sätt leva.

#10  MartinK Gullegubben
2005-09-26 14:39:03

Jag har faktiskt aldrig träffat på någon högpresterande person som klagat på att det inte går att förena karriär och familj. De flesta har helt enkelt tagit mindre krävande jobb eller stannat kvar på jobb som de annars hade lämnat. De som fortsatt att avancera har en fru som är hemmafru eller nästan hemmafru. Det är fråga om människor som har hög uppfattning om sig själva men som inte har sådant storhetsvansinne att de får för sig att de kan göra samma jobb på halva tiden, i så fall hade de redan gjort det.

Det verkar som om de som klagar på att det inte går att förena karriär och familj mest är sådana som inte har det rätta virket för att göra karriär utan familj (eller barn snarare) heller.

#11  Vad är karriär? Robert
2005-09-26 15:06:40

Vad menar ni som skriver att karriär är?

Vad ligger i ordets betydelse?


Många gånger hänvisar feminister till att kvinnan är hemma med barnen (tar ut merparten av föräldraledigheten), medan mannen gör karriär. Det låter då som om alla män som jobbar per automatik gör karriär. Även Pelle som jobbar på golvet på Volvo (ja, han har ju rätt längd...) och som passar på att jobba lite extra när tillfället ges för att få ihop några kronor till i månaden. Gör Pelle också karriär då?

#12  Sv: Är karriär en rättighet? Gullegubben
2005-09-26 15:14:36

Jag använder inte karriär i dess ursprungliga bemärkelse, alltså att följa en upptrampad stig. Ibland använder karriär för yrkesarbete i allmänhet. Här använder jag oftast ordet i betydelsen att vara höpresterade och i varje delmoment prestera bättre än genomsnittet och således, oavsett grupp och sammanhang, alltid lämna sin post för en bättre fortare än de flesta med samma ingångsdag på samma post.

#13  Sv: Är karriär en rättighet? kezo
2005-09-26 16:30:18

1. Att göra karriär innebär väl att avancera och utvecklas inom det yrke man har. Få mer krävande och ansvarsfyllda uppgifter, till exempel. Att vara något av en "expert" på sitt område, och inte bara "personen på gatan" är också viktigt - antingen man nu har jobbat sig till eller pluggat sig till dessa kunskaper.

2. Nej, jag tycker inte att karriär är en rättighet. Däremot tycker jag att man ska kunna kombinera yrkesarbete och familj, men det är givetvis svårt om man har en massa övertid.

Det feminister reagerar på, är att det dock inte verkar vara lika svårt för män. Mängder med män gör karriär och är nästan inte hemma i perioder, trots att de har småbarn - medan deras fruar får stå tillbaka och försaka (antingen det nu är självvalt eller inte).
Jag menar att BÅDA könen måste prioritera och kanske försaka vissa saker om de vill ha tid för sina barn (och det vill väl alla?)

#14  #13 kezo MartinK
2005-09-26 16:41:14

Nej, det är inte lika svårt för män, tvärtom är det så att män tvingas göra karriär för att betala för att mamman skall kunna vara hemma! Men den karriären sker ju också på bekostnad av familjelivet. Och medans män är medvetna om att man måste välja mellan karriär eller familjeliv (och i allt högre grad väljer familjeliv) så verkar kvinnor fortfarande tro att man kan både äta kakan och ha den kvar. Det är klart att det leder till besvikelser..

#15  kezo Gullegubben
2005-09-26 16:41:55

Som jag sagt flera gånger så byggs grunden för könsrollsbundna val för kombinationen arbete/familj redan i parbildningen. Av någon anledning tycker högpresterande kvinnor sällan att lågpresterande män är attraktiva.

#16  Sv: Är karriär en rättighet? MartinK
2005-09-26 16:46:11

Personligen är jag inne på Gullegubbens definition av karriär. Dvs man avancerar och utvecklas fortare än sina jämlikar. Men oavsett vilken definition man använder så har jag svårt att se något annat än att ju mer man presterar desto mer karriär gör man.. Och tyvärr innebär att prestera mer också att jobba mer för de flesta av oss. (Det finns ju faktiskt folk som presterar mycket och väljer att avstå karriär och i stället jobba färre timmar, de svinen ;)

#17  Vem är hög- respektive lågpresterande? Golem21
2005-09-26 20:51:04

Jag måste säga att jag tycker att begreppen hög- respektive lågpresterande är jäkligt trista och missvisande. Jag känner mängder med människor som presterar oerhört mycket utan att för den skull kunna kallas "karriärister" (i meningen "avancera och utvecklas inom det yrke man har", för att citera Kezo). Dessa människor är oerhört högpresterande - även om deras insatser inte alltid kan omsättas direkt i en marknadsekonomi. Mina ideella insatser i pingisföreningen är väldigt högpresterande och leder förhoppningsvis till att många barn och ungdomar får en meningsfull och trevlig fritidssysselsättning! På samma sätt är det mina barns lärare. De är mer högpresterande än många av mina kollegor på universitet. Deras intellekt är mer "utvecklade" och "avancerade" än många odugliga akademiker som duperar sina stackars adepter med pseudokunskap (oj, vad jag blev elakt :D

Och vad menas med att "utvecklas" "avancera"? Använder ni dessa begrepp för att prissätta arbetskraftens värde på arbetsmarknaden? Eller vad är det ni vill säga?

Får jag välja mellan att vara en obildad Bert Karlsson som är beredd att gå över lik för att lyckas eller att vara en bildad lagerarbetare så väljer jag utan att tveka det senare.

#18  "Karriär" och "livslångt lärande" - riskfyllda ord Golem21
2005-09-26 21:06:44

Funderar på om man kanske borde starta en tråd kring vilken tänkbara risker det finns att handskas med ord som "karriär" och "livslångt lärande". För visst finns det väl intressanta motsatspar till dessa positivt laddade modetermer? Den som inte vill göra karriär får lätt stämpeln som en hillbilly a la jägarna....

Och livslångt lärande? Finns det inte lite av floskler bakom detta begrepp? Den som inte tror på ett livslångt lärande, är inte den personen utvecklingsfientlig och looser i vårt nya informationssamhälle (också ett knepigt begrepp som borde problamtiseras lite oftare :D)?
Var ska vi lära oss för livet? Vid universitetet? Njae, de flesta av mina kollegor är inte särskilt väl skickade till det eftersom de är fostrade vid akademiernas skyddade verkstad. I arbetslivet? Ja, kanske. Men varför inte låta begreppet "livslångt lärande" gälla även livet utanför arbetet?

Min tes är enkel: Ord är makt! Och de ord jag nämner i detta inlägg är är likt rakblad i den självmordbenägnes hand. Om man inte vet hur man ska hålla detta redskap så riskerar man att skada sig själv ;-)

#19  #17 Golem21 MartinK
2005-09-27 11:21:31

När jag pratar karriär och högpresterande så är det ju just inom ramen för den karriären. Dvs att vara högpresterande jämfört med dem man konkurrerar med i det man vill göra karriär i. Om din ambition är att lära ungdomar spela pingis så kan du ju precis som du skriver vara högpresterande i det, då är det din karriär (som jag använder den i den här tråden). Du har säkert prioriterat ditt engagemang för ungdomar framför din karriär i yrkeslivet, och då blir du väl inte förvånad om du blir omsprungen på jobbet?

Manliga karriärister brukar inte ha nått problem att acceptera detta, väljer man att prioritera barn så går karriären på jobbet sämre. Kvinnor däremot verkar förvänta sig att jobbet de lägger ned på barnen på nått sätt skall räknas dem till godo även i yrkeslivet..

#20  Sv: Är karriär en rättighet? Golem21
2005-09-27 11:41:45

Då är vi inne på samma spår. Man bör inte bli förvånad om man blir omsprungen på jobbet av andra som har valt att prioritera arbetet före allt annat. Det tycker jag är självklart.
Som tur är har jag en expertfunktion där jag slipper konkurrens från andra ;-)
Men jag förstår vad du menar. Mitt inlägg var mer på en generell nivå där jag efterlyste en diskussion kring vissa "självklara" begrepp.

#21  Äta kakan och ha den kvar Karra
2005-09-27 19:33:25

NÅN måste ju ta hand om ungarna. Och om nu alla signaler utifrån säger att det är mamman som ska göra det, kombinerat med att karln brakar på med sin karriär och kanske inte ens vill ta ut föräldraledighet, ja då kanske det inte är så märkligt att det blir kvinnan som tar huvudansvaret för familjen.
Problemet är ju att detta slår mot ALLA kvinnor, även de utan barn eller de som delar lika i hemmet. En kvinna ses som en riskfaktor på arbetsplatsen, hennes livmoder är som nån sorts tidsinställd bomb ur vilken det kan börja spruta barn vilken sekund som helst. Och då MÅSTE hon ju vara borta, det är KLART, annars är hon ju KONSTIG!

Att män tvingas göra karriär för att kvinnan ska kunna stanna hemma tror jag inte speciellt mycket på. De flesta kvinnor har alldeles egna jobb som ger dem föräldrapenning och sedan en alldeles egen lön när ledigheten är slut (för de flesta kvinnor jobbar faktiskt).

#22  #13+#21 Karra Robert
2005-09-27 21:38:03

Karra skriver:

"Mängder med män gör karriär och är nästan inte hemma i perioder, trots att de har småbarn - medan deras fruar får stå tillbaka och försaka (antingen det nu är självvalt eller inte)."


Det intressanta är dock att det är vanligare bland män med högre lön och akademisk bakgrund att ta ut sin föräldraledighet än vad det är bland män med lägre lön och icke-akademisk bakgrund! Det är vanligare bland akademikerpar att båda delar mer lika på föräldraledigheten än vad det är bland icke-akademikerpar.

Samtidigt är det långt vanligare att göra karriär och nå höga positioner som akademiker.

Slutsatsen av detta är alltså att det är vanligare bland karriärister att dela lika på föräldraledigheten än vad det är bland de som jobbar "på golvet". Detta tyder ju på att det inte alls verkar stämma att det inte går att kombinera barn och karriär!

#23  Robert Golem21
2005-09-28 08:46:25

Jag tror att du har en stor poäng i det du skriver om akademiker. Mina erfarenheter från ett antal år vi ett universitet tycks bekräfta statistiken. Jag och mina manliga kollegor med akademisk bakgrund eftersträvar att dela föräldraledigheten.

Bland arbetare ser det uppenbarligen annorlunda ut. Den enkla slutsatsen till varför det är är att hänvisa till öka medvetenhet och förändrade värderingar hos dem med akademikerbakgrund. Men vi får inte heller glömma att människor "på golvet" kanske tvingas göra val av ekonomiska skäl. Om kvinnan har en lågbetalt yrke, t ex inom vården, så kan de anse att det är bättre att hon tar det största ansvaret eftersom det är den för hushållet mest lönsamma lösningen.
Hos akademikerparet finns ingen anledning att göra samma bedömningar eftersom löneskillnaderna mellan välutbildade kvinnor och män inte är så stor.

#24  #21 Karra MartinK
2005-09-28 10:04:34

I stället för att komma med de vanliga feministiska fördomarna kanske vi skulle titta på fakta och statistiken är rätt tydlig på den punkten, män jobbar _mer_ när de får barn och kvinnor är dem som faktiskt vill vara hemma mest med barnen.
FYI så utgör föräldrapenningen bara 80% av lönen, det är de saknade 20% som männen får försöka kompensera med mer jobb.

#25  Om kvinnor och karriär Robert
2005-09-28 10:26:00

Finns en liten artikel om kvinnor och karriär i dagens DI ( http://di.se/Index/Nyheter/2005/09/26/157937.… ).

Enligt Monica Renstig är följande utmärkande för kvinnor som går långt i karriären:

1. De arbetar lika mycket som männen.
2. De kan prioritera vad som är viktigt så att de inte bränner ut sig.
3. De har tränat mycket på det de gör.
4. De har arbetat inom försäljning eller annan verksamhet som kan ge ett mätbart resultat.
5. De är modigare än resten och vågar ta risker.
6. De är inte rädda för konflikter.

Alltså - det handlar om att prestera och visa framfötterna. Precis samma sak som är utmärkande för män som gör karriär.

#26  Sv: Är karriär en rättighet? TheCarolinch
2005-09-28 10:26:18

tja, jag tycker inte att det är en rättighet att göra karriär, men män har alltid tagit sig den rätten oavsett hur många ungar de har varit med och avlat.

nu när vi har fastslagit att det inte är någon rättighet med karriär, så kanske männen kan förmås att vara hemma mer med ungarna. det vore ju finemang. min egen pappa såg jag inte röken av när jag var liten, för han var ute och "gjorde karriär".

#27  The Carolinch Golem21
2005-09-28 10:37:16

Men så har du kanske inte heller så bra kontakt med din pappa som du hade fått om han hade gjort ett annat val.
Låt människor göra de val de själva tycker är lämpliga. Sedan får de ta konsekvenserna av sina val. Eftersom pendeln har svängt och många män idag vill ha en nära relation till sina barn så kommer de att göra andra prioriteringar. Denna förändring påskyndas genom att kvinnor ställer tydliga krav till de män de vill leva med om hur de vill ha det. Samtal, kommunikation, överenskommelser=större utsikter till lyckade relationer och väldigt bra för barnen.

#28  #26 (TheCarolinch) Robert
2005-09-28 10:58:44

Nej, män har inte tagit sig rätten att göra karriär.

Att försörja sin familj har traditionellt sett ingått i den manliga könsrollen. Att förvärvsarbeta och se till att familjen har pengar, bostad, mat på bordet och kläder är något som män förväntas göra. Inom vissa familjer och släkter har kraven på männen att skaffa mycket pengar varit högre än inom andra. Det är främst inom dessa familjer och släkter som du finner de män som lägger mycket vikt och tid vid att göra karriär.

Merparten av de pengar som männen har arbetat ihop spenderas sedan av kvinnan. Det framgår också av artikeln i #25 att kvinnor står bakom 85 procent av alla inköpsbeslut i samhället. Det ingår alltså i den kvinnliga könsrollen att förvänta sig att mannan ska försörja dem och förse dem med de pengar som de behöver för att handla. Detta innebär också att det indirekt är kvinnor som driver män att arbeta hårdare och längre för att tjäna mer pengar till familjen, så att kvinnan får mer att spendera.

Själv tycker jag att det är på tiden att alla dessa förväntningar om att försörja familjen flyttas från mannen till att gälla både mannen och kvinnan. Det är dags att varje individ själv tar ansvar för sin egen försörjning och att varje individ kan stå för sina egna kostnader. Se mer i tråden "Roberts recept"!

Det är först när varje individ själv tar ansvar för sin egen situation och sin egen försörjning som vi har uppnått jämställdhet. Då kommer också fler kvinnor att börja fokusera mer på karriär och arbeta så hårt som det krävs för att göra karriär. Då kommer förhoppningsvis också män och kvinnor i samma utsträckning stå bakom inköpsbesluten i samhället och därmed kommer också män sluta ses som vandrande pengamaskinen och därmed sluta värderas av kvinnor efter hur mycket pengar de har i plånboken och på banken.

#29  Hallå! Gullegubben
2005-09-28 11:01:16

Är jag helt ensam om att anse att grunderna för könsrollsbeteende i livet med barn grundläggs redan i partnervalet? Ta ett exempel: Om en tjej pluggar på KTH och där träffar en kille som dessutom läser in en civilekonomexamen parallellt och som under sin uppväxt har flyttat världen runt med sin höjdare till far och vars mor då varit hemmafru, som är högpresterande och som konkurrerar med sina likaså högpresterande bröder, är det då så konstigt att denne kille kommer att göra snabbare karriär än henne och ta för givet att han kan fortsätta med det även när de skaffar barn? "Jag attraheras av dig för att du kommer att gå mycket långt och förmodligen längre än mig, men när barnen kommer tar jag för givet att du slutar med det, trots att det är en av de sakerna som gör mig attraherad till dig"?

The Carolinch: Har du inte läst alla mina exempel på män som tagit mindre krävande jobb eller stannat kvar i mindre krävande jobb, för att livet med barn kräver det?

#30  #26 TheCarolinch MartinK
2005-09-28 11:07:55

Robert har redan uttryckt det bra men låt mig uprepa det i alla fall:
Det är inte männen som tar sig rätt att göra karriär, det är kvinnorna som tar sig rätten att vara hemma. Läs själv statistiken..

#31  #29 Gullegubben MartinK
2005-09-28 11:11:00

Nä, jag är helt ense med dig där! Tyvärr så är det inte så populär åsikt bland feminister, det innebär ju plötsligt ett ansvar för kvinnan, att faktiskt planera sitt liv lite..

#32  MartinK Gullegubben
2005-09-28 11:15:42

Tack!

#33  #29 (Gullegubben) Robert
2005-09-28 13:13:22

Som du så ofta brukar påpeka så finns ju möjligheten för de kvinnor som verkligen vill satsa mycket tid och energi på att göra karriär att finna en man som inte är högutbildad, välavlönad och som inte siktar mot att göra karriär. Den gruppen av män är ju också långt större än gruppen högutbildade, välavlönade, karriärsmän!

Jag är säker på att det finns åtskilliga av dessa män som gärna skulle vilja slippa huvudansvaret för att försörja familjen och istället ta hand om hem och barn samt stötta sin karriärssugna fru.

Varför ser vi aldrig kontaktannonser av typen: "34-årig karriärkvinna som tröttnat på singellivet och längtar efter familj och barn, utan att behöva ge upp min karriär. Söker dig man i lämplig ålder som hellre vill lägga din tid på hem, barn och mig, än på jobbet. Jag är beredd att ta huvudansvar för vår försörjning om du tar huvudansvaret för våra barn och vårt hem. Svar till "VD inom 5 år". "?

#34  Sv: Är karriär en rättighet? Fabian
2005-09-28 13:24:40

Sjalv haller jag med Robert och de andra om att kvinnorna bar ett minst lika stort ansvar för den konstellation vi har idag.

Bland de par jag kanner hittar jag inte en enda man som passar stereotypen 'dominant man som tvingar frun att ge upp sitt jobb och stanna hemma sa att han kan göra karriar och sta i rampljuset'.

Jag har intrycket av att feminismen ser detta problem pa ett mycket ensidigt satt. Men jag kanske har fel? Carolinch?

Ljuspunkte i det hela ar att vi alla ar överens om att förandringar behövs för att uppna jamstalldhet.

#35  MartinK Gullegubben
2005-09-29 09:52:28

"Varför ser vi aldrig kontaktannonser av typen: "34-årig karriärkvinna som tröttnat på singellivet och längtar efter familj och barn, utan att behöva ge upp min karriär. Söker dig man i lämplig ålder som hellre vill lägga din tid på hem, barn och mig, än på jobbet. Jag är beredd att ta huvudansvar för vår försörjning om du tar huvudansvaret för våra barn och vårt hem. Svar till "VD inom 5 år". "?"

VD vid nästan 40? Det var lite klent som karriär. Den man som jag hade som exempel ovan blev VD för 80-90 anställda vid 33 och hade då redan fått två barn.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?