feminetik.se feminetik.se

Just nu 14 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Vem bryr sig mest? (Från tycka)


Gå till senaste inlägget



#1  Vem bryr sig mest? (Från tycka) Jpn
2005-09-19 16:50:31

Kezo skrev
"Jag har den senaste tiden haft diskussioner med flera tjejer som uttryckt frustration över att de upplever att de intresserar sig mer för sina pojkvänners/ manliga vänners liv och intressen, än vad de får motsvarande tillbaka. Jag kan känna igen den frustrationen själv, i tidigare förhållanden. Och ibland tror jag att många män som tycker att det är jobbigt att få till en relation och tycker att "kvinnor verkar trötta fort", "kvinnor verkar ha så höga krav" osv, borde fundera på de här sakerna. Hur mycket intresserar du dig egentligen för hennes liv? Är hon en PERSON för dig, eller är hon främst en FLICKVÄN? Sällskap och sängvärmare typ, vad hon i övrigt pysslar med, är inte så intressant? (Utom på dejtingstadiet förstås. Då måste du ju verka intresserad av det hon gör och tycker, om det ska bli något)."

Jag önskar att jag fick se henne mer som PERSON än som FLICKVÄN eftersom jag då kunde bry mig MINDRE!
Dom flesta kvinnor verkar anse att ett PAR är en sammansmält enhet som ska göra allt tillsammans.
Som det är nu är hon arg för att jag bryr mig för lite om vad hon gör och tycker, och jag är arg för att hon bryr sig för mycket om vad jag gör och tycker och inte låter mig vara ifred.

#2  Sv: Vem bryr sig mest? (Från tycka) DavidM
2005-09-19 16:55:52

Min erfarenhet är att att alla par styrs av följande formel.

X gör allt för att få mer tid ihop och Y allt för att få mer frihet.

Nu råkar X oftast vara en kvinna.

#3  Sv: Vem bryr sig mest? (Från tycka) bengtboman
2005-09-19 17:01:31

När ska människor förstå att en relation handlar om att skapa ett mervärde. De två (?) aktörerna i realtionen ska känna att tvåsamheten ger mer än livet i ensamhet. Samtidigt ska inses att den enda person i världen som jag kan förändra är den jag själv är. Jag kan inte förändra min partner om inte den personen vill.

Att leva i en realtion där en stor del av tiden handlar om att känna sig tillkortakommen är helt enkelt inget som skapar ett mervärde. Ta fram vad som är bra (om det finns något) och njut av det. I övrigt gäller det att fortsätta vara det enda som man någonsin kan bli, en individ. Att förlita sig på andra är att upparbeta beroende.

#4  realtion = relation bengtboman
2005-09-19 17:02:46

Ibland hoppar fingrarna lite hur som helst på tangentbordet. Fram för intuitiva tangentbord.

#5  Sv: Vem bryr sig mest? (Från tycka) qatt
2005-09-19 17:17:44

Jpn och DavidM,

Vilka trista personer ni tycks känna.

#6  Jpn Gullegubben
2005-09-19 17:23:59

"If you point a finger, three fingers are pointing at you."

Hur uppmärksamma och proaktiva är dessa tjejer på vad som är viktigt för deras killar?

Sedan skall man ju inte undervärdera den bekräftelse i sin könsroll man får av att inte förstå det andra könet.

#7  Sv: Vem bryr sig mest? (Från tycka) DavidM
2005-09-19 17:34:41

qatt:

Det roliga är att det inte endast är min slutsats. De finns studier som visar på samma sak. Iallafall böcker som jag läst.

#8  Sv: Vem bryr sig mest? (Från tycka) Jpn
2005-09-19 17:35:19

Till qatt
Ja kanske det, var hittar man mindre trista personer?

Till Gullegubben
Det här ställer till så mycket så jag tror dom flesta skulle ge mycket för att förstå.

#9  Jpn Gullegubben
2005-09-19 18:05:07

Jaså? Jag tycker annars att kvinnor hellre offrar förhållandet än "vinsten" att få fortsätta tänka och agera som en kvinna, i vilket bland annat ingår att inte riktigt förstå sig på det andra könet. Samma sak gäller män.

Monica Belluci sade en hemsk sak i en intervju: "Kvinnor är gjorda för att älskas, inte för att förstås."

Tack för den!

Hur som helst är det en grym balansgång för alla utom de som av någon nyck får något viktigt gratis.

#10  Gullegubben Jpn
2005-09-19 18:26:51

Det händer, visst är det så.
Men jag kan/vill inte tro så illa om människor i allmänhet.
Det citatet kunde jag inte, det var verkligen ganska hemskt.

#11  Sv: Vem bryr sig mest? (Från tycka) bull
2005-09-19 18:30:00

Min erfarenhet av kvinnor i min bekantskapskrets är att de alltid vill kontrollera hur mycket mannen får göra i ett förhållande. De sätter ett egenvärde i att förhindra mannen att tex. åka och fiska, köra en sväng med hojen etc. etc.

Tyvärr har jag sett att kvinnor oftast inte har några intressen, detta gör att de fort blir avundsjuka då mannen i paret alltid har diverse aktiviteter att sysselsätta sig med. De tvingar därför mannen att stanna hemma och hålla handen framför TV'n.

De av mina "par vänner" (tyvärr nästan alla) som uppvisar detta beteende har alltid en kvinna som totalt saknar intressen. Inte ens ifall jag tänker efter länge kan jag påminna mig om att någon av dem har ett enda intresse. De finner helt enkelt inget nöje i att fiska, köra mc, virka, spela fotboll eller vadsomhelst. Detta tycks självvalt. Då de sedan ser sin man sticka ut med polare på massor av, för honom, jätteroliga aktiviteter slår det slint i skallen på dem, avundsjukan slår till och de förbjuder sina män att ägna sig åt dylika aktiviteter. Inte för att de på något sätt blir lidande utan mest för att de i sin avundsjuka tycker det är orättvist att mannen har roligt medans de själva har tråkigt.

Är det någon mer än mig som sett detta beteende?

#12  Bull Jpn
2005-09-19 18:35:17

Avundsjuka?
Kan det vara så enkelt?
Dom flesta människor har väl egna inntressen, och har man inga kan man skaffa sig.

#13  Bull Jpn
2005-09-19 18:35:44

Avundsjuka?
Kan det vara så enkelt?
Dom flesta människor har väl egna inntressen, och har man inga kan man skaffa sig.

#14  En kvinnlig synvinkel Jpn
2005-09-19 18:39:57

Skulle nog den här tråden må bra av.
Om du är kvinna och har en bra teori om varför det blir så här snälla skriv, jag vill veta.
Det upplevs ju definitivt som ett allvarligt problem och är väl värt att diskutera.

#15  Jpn bull
2005-09-19 18:45:45

stammar du eller.... ;-)


Vad tror du om min iaktagelse, stämmer den eller inbillar jag mig bara? Har du kanske inga par-vänner och passar därför?

#16  bull Snorkeln
2005-09-19 18:48:24

Jag håller inte alls med dig, utan dom kvinnor jag har levt med har alla haft egna intressen, och jag har aldrig blivit hindrad från att ägna mig åt mina intressen.

#17  Sv: kezo
2005-09-19 19:23:40

Jag har alltid haft egna intressen, med eller utan relation. Jag är något av en ensamvarg ibland och känner inte igen mig alls i bilden av tjejen som vill umgås "hela tiden". Tvärtom - en sådan relation skulle kväva mig!

Men det är inte samma sak som att inte vara intresserad av/ engagerad i vad den andre gör, tycker, tänker etc. Om man inte är så intresserad av detta, brukar relationen självdö förr eller senare, för då har man ju tillslut inget att prata om. Att inte alla dessa realtioner dör, beror oftast på att endera part (vanligen kvinnan) kämpar för att upprätthålla någon slags samhörighet genom att intressera sig för mannens saker. Det är när hon tröttnar på detta, som relationen tar slut. Och han står där helt frågande. "Vi hade det väl bra?"

Sedan det som Alvunger tog upp någonstans i den andra tråden också. HAN hade ett intresse som skördade nästan varenda helg.
Det var okej. När HON inte kunde vara med honom och hans familj den enda helg HAN kunde, då var det plötsligt inte okej.
HON skulle alltså leva sitt liv i några slags jour-termer bredvid honom? "Alltid redo".

Men flickvänner som inte har några egna intressen/ umgänge och därför inte heller vill att deras pojkvänner ska ha det, gör naturligtvis precis lika fel. Över huvud taget handlar det väl om att man både måste intressera sig för varandra, och ge varandra utrymme. Svår balansgång ibland kanske.

#18  Sv: Vem bryr sig mest? (Från tycka) memma
2005-09-19 19:43:38

Jag vet knappt hur jag ska börja det här inlägget. Jag är väl den sämsta på att förklara hur det kan komma sig att jag som kvinna alltid haft för ögonen att ha någon att älska i en odelad enhet och sedan ändå dö känslomässigt. En viktig orsak är nog att jag med mitt intensiva sätt dragit till mig män av machotyp, som sedan blivit frustrerade över att jag innerst inne är en ganska vek, men ändå seg surviver "surviver". Jag har häftiga humörsvängningar som har förpestat mitt liv och det har orsakat svåra relationsproblem. Min dröm var en gång att få barn med en man och sedan leva odelat med honom tills döden tog någon av oss. Så blev det inte. Jag har fått en dotter trots de mycket låga oddsen att kunna bli med barn och hon är den största glädjen i mitt liv. Att så intensivt som jag att önska bli gravid är nog svårt att förklara.
Jag är mycket tydligt feminist. Det finns en grådaskig slöja som omärkligt läggs över mig som kvinna och ständigt har det funnits ett inslag i mina relationer att det är min partner som ska beundras så där lagom hela tiden. Ingenting vad jag gjort har räknats på samma sätt. Det har känts som om mitt värde mest legat i vad jag har mellan benen och att jag haft trycket på mig att vara så proper och snygg att det har kunnat spegla hans självbild.
Jag har tyvärr haft flera förhållanden och jag har alltid tvingats bryta upp därför att känslorna långsamt malts ned i denna egendomliga maktkamp som jag inte begriper mig på i mitt hjärta.
Jag har haft bakom mig rätt krävande studier och det har väl bidragit till att mina relationer fått utstå extra påfrestningar. Angående det att män ofta är borta från hemmet med kompisar så vill jag påstå att detta drag hos en hel del män går stick i stäv mot vad man som kvinna önskar av ett förhållande. Jag har velat ha mycket tid tillsammans och det är just att vi är tillsammans som är huvudpunkten. Det är så svårt att vara en mans kvinna när han är fylld av många intressen utanför hemmet och sedan förväntar sig en pigg och glad tjej som på en given signal ska ställa om och bli älskarinna. Och sedan är alltihopa över på 10 minuter, för det var min kropp han sökte och inte mig som människa. Jag begriper väl att det måste finnas många bra män som inte är så, men jag är bränd. Sammanfattningen blir väl att mina känslor alltid dött ut just för att jag inte räknats lika mycket. Bara nästan. VARFÖR det är så kan jag inte förklara på något övertygande sätt, men ATT det är så råder det ingen tvekan om och det är ett dovt subtilt och ihållande problem för en majoritet av oss kvinnor. Jag skriver gärna här i JÄiF för det är pudelns kärna jag vill åt. Det är tråkigt om det är så att vi kvinnor och män ska gå förbi varandra. Kan det vara så att det som man ibland kallar för patriarkatets diktatur är en överlevarreaktion hos män, medan den "oförstörda" mannen fanns i det gamla jägarsamhället? Och den "oförstörda" kvinnan likaså? Detta är ett hopplöshetens perspektiv, men någonstans måste man väl tänka på att vi levt i små grupper i jägarsamhällen under ofattbara tidrymder och med en evolugenetisk anpassning till förhållandena, vilka under de senaste årtusendena kraftigt förändrats för att nu vara bortom varje jämförelse. Men INGA av dessa förändingar i levnadsförhållanden rättfärdigar den ena sorten att förminska den andra. Det finns en drivkraft hos mannen att förminska kvinnan till något slags 80% människa. Jag anklagar inte den enskilda mannen för variationerna är enorma, men som kvinna är det fullständigt omöjligt att undvika bli påmind om det dagligdags. Jag önskar inget annat än att få en djupgående diskussion just i detta JÄiF -forum eftersom allt här ställs på sin spets. Det är klart att jag inte kan undvika att se många inlägg som vittnar om mannens frustration. Den är inte inbillad. Men någonstans måste vi mötas, eftersom ett samhälle går under om man och kvinna ställs mot varandra i ett oförsonligt ställningskrig.
Skyttegravarnas utslungade ammunition blir till slut våra egna barn.

#19  Bull Jpn
2005-09-19 19:54:53

Jag tror inte att du inbillar dig, men jag tror att du av en slump känner ovanligt många par där kvinnan inte har inntressen.
Dom klart flesta jag känner har det.

#20  memma Jpn
2005-09-19 20:06:02

Nu förstår jag lite mer..
Men jag har aldrig försökt förminska någon bara kämpat för att inte förminska mig själv.
Finns det någon möjlighet för ett par att leva tillsammans och ändå vara fria och starka bägge två?
Jag vill inte heller ner i skyttegraven vi är inga fiender, åtminstone borde vi inte vara det.
Jag har fått en del att tänka på tack för det.

#21  memma bull
2005-09-19 20:16:38

Du talar om dina bekymmer utifrån ditt perspektiv, tidigare talade jag utifrån mitt, vi har båda förmodligen både rätt och fel.

Du nämner att variationerna är många vad gäller män men samtidigt nämner du att "det finns en drivkraft hos mannen att förminska kvinnan till något slags 80% människa". det är din åsikt och tro.

I alla de varianter på män och, förmodar jag kvinnor, som du talar om finns det många som tycker det är fantasier. Hur ställer du dig till det? Varför framställer du det som ett faktum samtidigt som du ödmjukt letar förståelse hos män? För många män finns inte problemet överhuvudtaget. För mig tex. jag ser inte ett ojämställt antal orättvisor mellan könen. Jag tycker det är jämställt även bland orättvisorna.

#22  memma Jpn
2005-09-19 20:36:56

Du skrev
"Det har känts som om mitt värde mest legat i vad jag har mellan benen"

och
"Det är så svårt att vara en mans kvinna när han är fylld av många intressen utanför hemmet och sedan förväntar sig en pigg och glad tjej som på en given signal ska ställa om och bli älskarinna. Och sedan är alltihopa över på 10 minuter, för det var min kropp han sökte och inte mig som människa."

Om ditt värde MEST har legat där har du nog haft lite otur med män, men det finns en liten poäng där.
om du ber en man att rabbla upp fördelar med ett förhållande gentemot att vara singel kommer han snart att nämna relativt säker tillgång till sex.
Det andra är ett enkelt manligt resonemang som lyder ungefär, det är skönt med sex därför bör man ha det så ofta man får tillfälle.
Det är svårt att bedöma och väga mot varandra men med dom jag varit tillsammans med har jag känt kanske 35% sexuell lust och resten övriga känslor.
Det har debatterats mycket och ofta förkastats men jag undrar ändå om inte män generellt tycker att sex är viktigare än kvinnor, och att denna skillnad orsakar en hel del problem.

#23  Kezo Jpn
2005-09-19 20:40:57

Vad är det som gör att inte båda parter kan bry sig om vad dom själva har och vad dom har gemensamt men strunta i vad den andra har för sig själv?

#24  bull memma
2005-09-19 21:04:30

"Är kvinnans ställning jämlik i Iran, Indien,? Nej, men DÄR är inte som HÄR för vi män har HÄR medvetet utvecklat ett samhälle med allas lika värde som mål för våra ögon. Och NU är det inte som DÅ för 400 år sedan för NU har VI förstått och vi är i grunden UPPLYSTA och inget mer finns att göra utom att förklara för våra kvinnor att deras missnöje är oberättigat, ja totalt obegripligt i själva verket. Om bara kvinnorna för en gångs skull kunde begripa vilket PRIVILEGIERAT liv de lever. Ett liv i det samhälle som VI byggt upp åt dem. Att vi ALDRIG ska få ett enda tack tillbaka för det! Jag som slet för familjen i alla dessa år och tacken, ja hon tog en annan! Nej, kvinnor är småfalska och utnyttjar oss på samma sätt som ryttaren utnyttjar sin häst. Inte konstigt att vi dör i förtid. Att de aldrig kan se på sex som en enkel och rak sak. Alltid är det något som krånglar. Det är klart att dom vill ha stora penisar fast dom döljer den saken för oss i någon missriktad medömkan. Och får man inte stånd när så erfordras så tror dom genast att de inte är älskade. Dom har det bra. Själv får man ligga ovanpå och slita men inte är dom nöjda för det. Men en del av dom är nog översexualiserade och fullständigt omättliga. Det är faktiskt väldigt orättvist att dom kan få flera orgasmer på rad. Dom njuter säkert mer än vi och ändå behöver dom bara ligga och vänta och ha det skönt. Att havandeskap skulle vara något belastande är en myt. Dom får en skön legitim paus i livet, något som vi män aldrig får oss till skänks. Det är klart att den pausen måste få smaka något i alla fall, annars vore det väldigt orättvist. Förresten, och nu kommer jag till det värsta. Det är helt klart att de utnyttjar oss, för när de viftar litet på baken, så kommer vi skuttande som stackars kaniner för att bli utvalda efter rang och förmåga. Vi är de VERKLIGA offren".
Detta är ett utdrag ur min tänkta Inernetbok "Sagor för män". Är det sådana du vill jag ska presentera? DET ÄR INGEN IRONI FÖR ALLT DETTA HAR JAG HÖRT I OLIKA TAPPNINGAR I ÅRATAL FRÅN DEN GRUPP AV MÄN SOM ABSOLUT IN G E T TYCKS HA FÖRSTÅTT


Mvh Memma

"som fått barn och nu inte längre behöver någon karl"

#25  Sv: Vem bryr sig mest? (Från tycka) billie
2005-09-19 21:10:23

Alla är ju olika? Men vissa saker är så vanliga att många känner igen sig.

" Dom flesta kvinnor verkar anse att ett PAR är en sammansmält enhet som ska göra allt tillsammans.

Som det är nu är hon arg för att jag bryr mig för lite om vad hon gör och tycker, och jag är arg för att hon bryr sig för mycket om vad jag gör och tycker och inte låter mig vara ifred."

Det där känner jag igen mig i. Jag har även hört och läst andra säga så.

Alla män är inte så och alla kvinnor är inte så. Men tillräckligt många för att författare ska göra texter till filmer teater mm.

Jag tror ibland att kvinnor lär sig det där först med mamma. Sedan med en bästis. Sedan vill de ha samma sammansmältning med mannen och sedan med barnet, barnen.

Män istället lär sig oberoende av sin pappa. Klara sig själv eller underordna sig en manlig hierarki. Så det är ett mycket gammalt mönster.

När feministersäger att de vill krossa könsroller mfl begrep så är det väl delvis det här de talar om?

Något som inlärts så djupt är nog inte lätt att ändra på. Ändrar sig på ett mer djupgående sätt gör ma nväl bara om man är mycket motiverad. Bara om man har något att vinna.

Jag har inte lyckats ändra på mig. Ändå har jag haft motivation och tid och stöd utifrån. Har ni lyckats ändra på er.

#26  memma bull
2005-09-19 21:24:45

memma, jag fattar inte vad du pratar om. Är det ett försök att förlöjliga att jag och många med mig inte anser att kvinnor drabbas av fler orättvisor än män?

Menar du att det är sant att kvinnor behandlas illa för att du tycker det eller....?

Kan du erkänna förekomsten av mitt resonemang ens?

#27  bull memma
2005-09-19 21:38:15

Nej, jag förlöjligar ingen och det är självklart att jag kan erkänna det som du uttrycker som "förekomsten av mitt resonemang".

Mvh Memma

#28  memma ultraliberal
2005-09-19 21:43:50

"Memma, som fått barn och nu inte längre behöver någon karl"

Är det ironi? Om du ser din partner som spermadonator, är du ju också bara ute efter det som din partner har mellan benen. Du har/hade ett stort behov av (gratis) sperma, eftersom du har nedsatt fertilitet, någon snubbe kanske har nedsatt potens och söker sex utan gummi med en snygg tjej...lika djuriskt i båda fallen.

En gnutta biologism:
Honan vill försäkra sig om att hanen stannar kvar och hjälper till att försörja de eventuella ungarna efter samlaget, därför försöker hon skapa ett känslomässigt beroende hos honom. En mycket stor del av kvinnokulturen (t.ex. feminismens syn på män som "ser kvinnor som sexobjekt") kan förklaras utifrån denna enkla princip. ;)

#29  memma bull
2005-09-19 21:44:04

Förstår du att du förolämpar mig då du påstår att "det finns en drivkraft hos mannen att förminska kvinnan till något slags 80% människa"?

#30  tillägg bull
2005-09-19 21:45:11

Jag är man, jag har en far, en bror, en son. Har alla dessa den vidriga egenskapen du tillskriver män?

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?