Carl Hamilton lyfter fram (v)'s feminism-motion från 2001. http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0…

För att göra det möjligt att bekämpa ojämlikheten mellan könen, så ska man stimulera motsättningarna för att tydliggöra ojämlikheten. Rätta mig om jag har fel, men ett sådant synsätt gör väl att man omedelbart utesluter manliga feminister?

Kommentarer?

På det personliga planet kan man ju undra hur en person som skrivit (under) detta öht kan leva tillsammans med en man i det privata? Hur är hon (och han) funtad? Och hur ser deras vardag ut, med en oändlig rad av konfrontationer för att tydliggöra ojämlikheten? Jag skulle inte stå ut! Men hon kanske inte lever som hon lär... ;-)

Imorgon skall elitfeministerna sätta sig i TV-soffan och debattera revolutionen de vill ha fram. Hur mycket av denna gamla skåpmat kommer då att tas upp?

"Strategin är klar. Först hård, oförsonlig kamp där kön ställs mot kön och samarbete förkastas, därefter ett krossande av könsmaktsordningen och slutligen även av ”könskonstruktionsprocessen” (könet konstrueras enligt vänsterpartisterna på dagis och i skolorna). Därvid kommer de bägge könen ”man” och ”kvinna” att upphöra och vi inträder i feminismens högsta stadium, det könlösa samhället."

Den största skillnaden är att denna gång är inte elitfeministerna vänsterpartister utan socialdemokrater. Frågan är dock om detta kommer att märkas på tisdag. Margareta Winberg har redan visat i artiklar vad hon anser den svenska mannen vara värd. Frågan är då vad vill de uppnå denna gången i världens näst mest jämställda land?