Läste i Metro om Schyman, Witt-Brattström och M-P Boethius nya planer på att bilda parti och fundera över rubriken "Elitfeminister". Är det bara ett traditionellt misstänkliggörande av kvinnor som vill något eller har uttrycket någon annan bakgrund?
När dök det upp?
Används det utanför media?

Susanna Popova gav ut en bok med namnet Elitfeministerna, men jag har aldrig förstått vad som menas. Om man kallar Schyman för elitfeminist varför kallar man inte Reinfeldt för elitmoderat, Ohly för elitkommunist, eller varför inte Popova för elitantifeminist? Offentliga personer som kan ge intervjuer i stora tidningar hur lätt som helst, (eller skriva i dom, som Popova), och har högre lön än de flesta av oss, tillhör ju i en viss mening en "elit", men vad är poängen?
Och Popova, som ju trivits så bra i SvD, vad har hon emot eliter egentligen? Brukar inte den tidning hon skriver i vara känd för att just försvara eliters intressen? Mycket märkligt, allt ihop.

Men jag har alltid tyckt att det osar "splittra och härska" teknik över denna term.
Ett sätt att få tjejer att tycka illa om feminister och bygga upp en myt om att det skulle handla om dessa feministers egennytta och inte ngt som var och en skulle kunna ta del av.

Nä, är det sant...Var överskriften "elitfeminister"? Så typiskt. Visar var metro står. Verkar sannerligen vara ett retoriskt knep för att få läsarna att förstå att dem här radikal, elit, knasfeminiterna har planer på ett elitistiskt parti som inte borde få folkligt stöd. (okej precis vad du elinlite skrivit..)

Visst – nu kommer jag ihåg Popovas bok (tror till och med jag såg morgonprogrammet) Antagligen såldes den i hundra ex. men lyckades skapa ett obehagligt ord som anagligen kommer att hamna i ordlistan och prägla tänkandet i framtiden. Så produceras ideologi...

Instämmer, synnerligen obehagligt...

Darn, jag trodde faktiskt att "elitfeminist" dog samtidigt med att Popovas bok dog den nesliga 'pinsamt-taskigt-researchad-med-tvivelaktig-finansierings'-skamdöden.



Jag tyckte om Skugges krönika till svar på Popova-hypen. Huvuddragen var typ "elitfeminist, klart jag vill bli det. låter ju jättetufft".



Tolka elit som i elitidrottare snarare än i elitistisk :)

Man *kan* ju bara hoppas att den dog, men denna typ av hypade alster verkar leva ett andra liv.

Oavsett hur illa vi tycker om begreppet elitfeminism, så kommer vi säkert att få brottas med det under överskådlig tid. I synnerhet om vi lyckas erövra något av den politiska makten genom ett feministiskt parti.

Letar vi efter de djupare rötterna till denna ord-konstruktion hamnar vi osvikligt bland de olycksaliga elitteoretikerna Gustave Le Bon (1841-1931), Georges Sorel (1847-1922), Vilfredo Pareto (1848-1923) och Gaetano Mosca (1858-1941). http://130.238.79.99/ilmh/oskar/Idehistv16.htm Deras sociologiska idéer blev i princip grogrund för alla de horribla politiska strömningar (på både höger och vänsterkanten) som gisslat mänskligheten under 1900-talet.

Lenins avantgardefilosofi är ett exempel. Partiet skulle vara förtruppen som beredde vägen för massornas befrielse. Denna elitistiska idé, som försåtligt smög sig in i tankestrukturerna, blockerade till slut det ursprungliga syftet och ledde till ett förtryck utan like.

Hur ser vi då på oss själva kontra den stora omedvetna massa som fortfarande sväljer könsförtrycket i det patriarkala samhället? Var fjärde kvinna lär vara villig att rösta på Gudrun i dagsläget enligt temo. Det skulle leda till att partiet får ett rejält politiskt inflytande, men vad händer sedan med partiet och kan vi kapa alla trådar som letar sig ner till elitteoretikerna?

Ursäkta ordvitsen, men om 25% av kvinnorna dvs 12,5% av befolkningen är villig att rösta på en "elitfeminist" som dessutom stått i blåsväder efter blåsväder och inte direkt har någon positiv klang i de flesta läger, så undrar jag hur liten en elit kan vara? Gränsen att ta sig in i riksdagen är väl 4-5 % (har de ändrat det eller ej?) och då är inte 12,5% särskilt lite. Inte "toppskikten" i alla fall.

Jag tror att många, nedlåtande, skulle kalla mig för elitfeminist om de diskuterade med mig bara för att jag är en påläst akademiker som är någorlunda insatt i feminism och dess olika riktningar. Och jag har en hel del fantasi vilket gör att jag har rätt kreativa argument och är bra på att argumentera.

Men jag har låginkomst-arbetarklassföräldrar plus att jag är arbetslös och bor i Norrland.

Jag tror att eftersom det är en antifeminist som uppfann ordet elitfeminist så ska man tolka det nedsättande, alltså ännu ett sätt att avväpna och håna feminister.

Feminismen har varit en del av min möjlighet till klassresa.

Men jag ser mig inte som elitfeminist för jag har aldrig jobbat med
Schyman och co. Tycker det ordet låter väldigt knäppt, gillar inte eliten nånstans för jag har alltid identifierat mig som arbetarklass eftersom jag är född in i den.

Jag har jobbat med anarkafeminister, queerfeminister och många andra grupper av feminister, en hel del "kända" eller vad man skall säga.. Dock inte med regeringens/riksdagens feminister. Men det är lätt att jobba med feminism eftersom det handlar så mycket om sin egen upplevelse.

Däremot vore det skönt att ha ett forum där man kunde diskutera djupa saker på ett sätt utan att bli störd av att måsta "försvara" sig.

Vissa av dem som kallar sig feminister ser det som varje vuxen människas plikt att kalla sig feminist, och är generösa med definitionen - ofta räcker det med att vara "för jämställdhet".

Problemet med denna grupp är att det inte blir särskilt många gemensamma ståndpunkter kvar att grunda en rörelse på.

Andra av dem som kallar sig feminister är noggranna med vad man får säga, tycka och vara för att med rätta kunna kalla sig feminist. De kan utesluta män, silikonbröstbärare, patriarkatsförnekare eller särartsfeminister. Detta kan med gott fog kallas "elitfeminism".

Problemet med denna grupp är att det inte blir särskilt många människor kvar att grunda en rörelse på.


En fråga som borde vara central är: finns någon tillräckligt lång lista ståndpunkter som samlar tillräckligt många röster för att kunna utgöra en framgångsrik politisk rörelse?