feminetik.se feminetik.se

Just nu 20 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Var går gränsen?


Gå till senaste inlägget



#1  Var går gränsen? Ewa
2016-03-31 22:02:04

Jag är högutbildad och trodde att vi levde i ett jämlikt samhälle. Blev utsatt för grov misshandel för fyra veckor sedan av en man som jag avvisat några månader tidigare.
Jag läker ihop, med hjälp av kvinnofridslinje, brottsofferjour vänner och familj, och det är inte det jag vill diskutera.

Efter övergreppet har jag uvecklat en allergi och avsmak för sexköpare.
Min man, som bor i Norge, spelar golf hela dagarna med en som heter Atle.
Jag har tidigare, i flera år, vinnlagt mig mot att vara trevlig mot alla och baka kaka.
Nyårsafton 2015 hade Atle med sig en fillippinsk tjej. Hon satt i soffan. Ingen pratade med henne och det var helt uppenbart att Atle bara var intresserad av vad hon har mellan benen.

Min protest då, var feg och oansvarig, förstår jag nu.
Jag blev förbannad för att det FÖRVÄNTADES av mig att prata med henne. Eftersom jag också är kvinna.
Så jag gjorde inte det. Jag tänkte att jag har lika stor rätt att bara sitta och äta gröt, som Otto och min man och alla andra 6 män på festen.

Och hon satt i soffan. Kunde inte ett ord norska och jag vägrade att prata med henne.

Nu, fyra veckor efter övergreppet, förstår jag att jag inte hade blivit slagen halvt till döds om jag hade följt med den mannen till sovrummet.

Min man i Bergen börjar komma över sin svartsjuka, men det är ändå så att jag är en liten halvhora i hans ögon.
Jag har inte haft sexuell aktivitet med någon på fem år och han orkar inte ligga med mig för att han är för tjock, ca 150 kilo.

Min debattinlägg gäller sexturism.
Efter övergreppet mår jag fruktansvärt dåligt över att min man tillbringar hela dagar med att spela golf med Atle, som köper ny thailändska varje halvår.
Min man har dessutom köpt en hora till en kompis som han tyckte synd om.
Min man menar att det är helt normalt och att när män har behov, kan man köpa.

Jag krigar och försöker säga att det inte är så. Min pappa är inte så, min bror är inte så.
Efter övergreppet har jag bestämt mig för att aldrig mer invitera Atle över min tröskel.
Jag har sagt till min man att om han spelar golf med vem som helst kan han ju lika gärna spela med Breivik eller Hitler.
Han menar att man inte ska dömma människor och att Atle är den enda som klarar att spela i motvind.

Jag tror inte att jag kan förändra samhället. Men efter att bli blåslagen och utkastad i en hästhage som om jag vore en soppåse hände det något inom mig som gör att jag blir så äcklad.
Äcklad över av att män, i egenskap av att de är större och starkare, menar att vårt liv är på deras villkor.

Jag skäms över att min man är på golfbanorna med Bergens största sexturist.

Är jag fördomsfull?

Hjälp mig! Skriv.

Med vänlig hälsning,
Ewa

#2  Sv: Var går gränsen? vildvittra
2016-04-01 15:21:14

Hej Ewa!
Jag beklagar det fruktansvärda du blivit utsatt för, blir så arg och ledsen när jag läser om det! Hoppas du fått den hjälp du behöver, om inte så kräv mer hjälp. Du har varit med om ett trauma och förtjänar all hjälp du kan önska!

Till det du skriver om: nej det är INTE okej att köpa kvinnors kroppar, det är en vidrig sak att göra att köpa sex eller köpa en thailändska att utnyttja. Man utnyttjar någon i beroendeställning för sina egna sjuka behov, det anser jag och många med mig.
Att köpa sex kanske skulle kunna funka i en jämställd värld där ingen var i underläge, men så är ju inte fallet. Och jag tvivlar på att någon skulle välja att sälja sin kropp om man inte var tvungen, går inte att jämföra med vanliga jobb.
Så nej, du överreagerar inte. Det var en vidrig sak av din man att köpa en kvinna till sin kompis, kvinnor är inte saker att köpa, utnyttja och kasta bort, kvinnor är MÄNNISKOR.
Skulle han tycka det är okej att nån behandlar hans dotter eller syster så? Skulle inte tro det.
Stå på dig!

#3  Sv: Var går gränsen? Ewa
2016-04-02 09:44:52

Tack för respons!

Så tycker ju jag också, och jag har utmanat honom nu och sagt dumma saker igen.
Han har rika kusiner som är toppadvokater.
De har döttrar.

Så var jag dum nog att säga att vi kan vänta tills lilla Oda är könsmogen. Så kan han köpa henne till sin kompis (otto 160 kilo) nästa gång Otto blir kåt.

Reaktionen blir tystnad.
Min poäng är naturligtvis att det tydligen är skillnad på kvinnor och kvinnor.
Om han köper en kvinna till Otto, köper han ju en hora.
En hora är tydligen något annat än dottern till hans kusin.

Man fortsätter att dela in oss i madonna/hora.
För mig är det fruktansvärt svårt att förstå.

Varje liten kvinna som sitter på gatan eller som måste sälja sin kropp har exakt samma människovärde som mig. Och dottern till hans rika kusin.

Jag utmanar nu och behöver ännu mer stöd från kloka människor som du.

Så nästa gång jag blir kåt, åker jag med till Thailand och köper kuk?

Då har man liksom missat vad livet handlar om. Nämligen kärlek.
Och jag blir så vanvettigt trött ibland av att tillhöra det svagare könet.

För att jag är liten och kvinna.
Men det är samtidigt inte sant.

Jag är klok och vacker och skitsnäll och intelligent.
Efter övergreppet kommer jag alltid att kämpa för alla kvinnor. Kvinnojouren i Stockholm har telefonkö på nätterna. Bara det är jävligt.

I en god värld behöver vi inte kvinnojour.

Jag ser inte skillnaden på mig eller de på gatan eller kvinnorna i Thailand eller på min mamma. Det finns ingen skillnad.
Jag har tur som är rik.

Enda skillnaden är att jag har tur och är född i rätt land.

Tusen tack igen för svar.
Jag längtade efter det. Inte för att jag vill kriga, men jag vill utmana.
Och jag kokar inte mer kaffe till sexköpare.

Jag har min fulla rätt att säga nej och jag har lust att mobba ut dem.

Är det knäppt och elakt att säga så?

Ewa

#4  Sv: Var går gränsen? Ewa
2016-04-02 10:19:29

Jag gillar inte att mobba människor, men hur skall man annars göra?

#5  Sv: Var går gränsen? samusaran
2016-05-19 05:17:32

Det är verkligen upprörande att läsa om det som du har varit med om. Förstår att du inte vill älta det, men du ska veta att jag tycker du är beundransvärd som tog dig vidare.

Sen tänker jag så här: min respekt upphör för människor som behandlar andra som redskap för sina egna syften. Det är liksom gulligt när mammas katt behandlar oss som att vi är till för honom, men inte i närheten lika gulligt när en människa uppträder likadant. Där är Atle samma sorts svin som han som misshandlade dig; en som utnyttjar andra människor och tycker sig ha rätt att göra det.

Vet att det kanske är att svära i kyrkan här, men jag har inget principiellt problem med män som köper sex. Men sen finns det väldigt många om och men inblandade i det. Delvis i vilken beroendeställning hen befinner sig i givetvis, men också hur hen blir behandlad av kunden. Om det är någon som behandlar hen som en person; pratar med henom osv, snarare än bara ett hål som ska penetreras. Och om hen rimligen har andra valmöjligheter. Ja, jag tror helt klart att man kan välja det även i ett jämnställt samhälle, även om de flesta inte skulle göra det. Brooke Magnanti ("Belle de jour") är ett exempel på det. Tycker man ska akta sig för att använda termen "sälja sin kropp", vildvittra. Vi är inte våra kroppar.

Det som gör mig mest upprörd i din historia är att den här Atle behandlar kvinnorna som nån slags slit och släng-varor, och också tydligen lurar dom att tro att dom har en framtid med honom, när dom istället bara blir utbytta när han ledsnat på dom, typ? Tycker inte att sexköp måste vara konsumering av kvinnor, men här känns det helt klart som nåt åt det hållet.

Tycker du gjorde helt rätt som markerade med kommentaren. Även om det blev dålig stämning. Du satte fingret på hyckleriet och dubbelmoralen. Den värsta sortens män är dom som delar upp kvinnor i ett a-lag och ett B-lag; fina flickor och "horor". Där dottern förstås är en fin flicka. Man undrar lite spontant hur den här sortens män skulle reagera om det kom fram att just hans egen dotter finanserat sina studier med detta "extraknäck"?

#6  Ang: #5 av samusaran vildvittra
2016-06-02 13:44:38

samusaran sa:
Tycker man ska akta sig för att använda termen "sälja sin kropp", vildvittra. Vi är inte våra kroppar.


Förstår inte hur du menar? Min kropp är en jävligt stor del av mig? Det någon gör mot min kropp gör hen mot mig. Om någon gör våld på min kropp så skadas även min själ.
Det handlar ju om att sälja/köpa kroppar med allt vad det innebär, dvs tankar, känslor, "själen". Går inte att särskilja detta från varandra.
Ditt exempel på att man kan välja att sälja sig i ett jämställt samhället har jag svårt att köpa, iom att det inte finns någon jämställt samhälle.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?