feminetik.se feminetik.se

Just nu 20 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Pojkvän som inte delar intresse för genus


Gå till senaste inlägget



#1  Pojkvän som inte delar intresse för genus vildvittra
2015-10-02 13:44:46

Har ett problem som börjat kännas alltmer frustrerande. Jag har varit engagerad i feminism/genus/jämställdhet sedan tonåren och umgåtts en del i såna kretsar, läst lite genus m.m. För mig är genusglasögon lika självklart som att äta, bajsa, sova.
I min värld bland mina vänner och familj har och är detta så självklart så jag inte reflekterat så mycket kring det. Att kunna diskutera saker, stort som smått, ur genusperspektiv, fälla kritiska kommentarer om manschauvinism på film, reflektera över olika villkor m.m. Jag har ju mitt tänkt och jag gillar att diskutera.
Nu är det så att jag träffar en ny kille sedan några månader, han är bra, vi trivs ihop och han har bra värderingar vad det verkar. Men såna här saker är liksom utanför hans världsbild, det betyder inte att han är någon mansgris utan har många vettiga åsikter (annars skulle jag dragit för länge sen) men han reflekterar inte. Han är ointresserad av diskussioner kring genus, verkar tycka att jag är lite för "mycket". Inte så att han säger det rakt ut, det kan vara min felaktiga tolkning, men liksom att han ser lite trött ut när jag börjar med mitt.
Ändå är jag ganska laid-back, går inte igång på saker, blir inte jobbig eller arg, utan jag är mer typen som fäller kritiska kommenterare kring saker och ting runt omkring. Handlar givetvis inte bara om genus/sexism osv. utan rasism, homofobi, sånt jag ogillar starkt. Men det är just när det gäller genusgrejerna som han verkar ta illa upp, annars kan han gärna diskutera och fälla någon kommentar han också.
Men ser vi en film på tv där jag inte kan låta bli att störa mig på typiska könsroller, hur kvinnor framställs som passiva objekt etc., eller om vi hör en diskussion om föräldraledighet och jag yppar något, då är det som att han blir tyst.
Vilket gör att jag blir än mer benägen att yttra mig, det blir lite "så här är jag, så här är mina åsikter, take it or leave it", jag nästan känner lite för att provocera...

Nu blev det långt det här, men det jag ville fråga/diskutera var egentligen om någon av er andra med starka feministiska åsikter har upplevt liknande, att vara kär i en kille (eller tjej) som inte delat era intressen/åsikter om feminism och vad ni gjort då?
Som det känns nu är det intellektuell öken på hemmaplan, det frustrerar mig! Det är ändå pojkvännen jag umgås mest av allt med, och vill (är ju förälskad trots allt), men det är så tråkigt att inte få respons på detta, som ju är en stor del av mig. Jag känner mig jobbig och tjatig och är också rädd att han ska tröttna pga detta. Men det är ju jag och jag vägrar sitta tyst när jag ser orättvisor och förtryck...

#2  Sv: Pojkvän som inte delar intresse för genus AAAAAZZZZZ
2015-10-08 19:53:59

Jag är glad för att du har fått vara i en sådan miljö som du beskriver. Önskar att jag hade levt så.

Jag känner igen det som du beskriver, och har då inte kunnat stanna i relationen. För mig var det centralt att jag inte kunde vara mig själv, utan började undvika ämnen, anpassa mig, inte kunde prata om det som engagerade mig allra mest och inte fick den intellektuella stimulansen. Det vore ok, tycker jag, om man inte tog alla diskussioner i ett visst ämne med sin partner, men att inte kunna ha dem alls, eller knappt, är en för låg nivå för mig. Då skulle jag svika mig själv.

Din pojkväns reaktion på just genus/sexism visar förmodligen att det finns något känsligt i denna fråga för honom som han inte vill ta i. Även om man delar synen på t ex jämställdhet eller feminism på ett medvetet plan, så är det inte ovanligt att det ändå blir konflikter när man verkligen ska praktisera det, så om man inte ens har den gemensamma ramen så blir det nog mycket svårt. Det kan vara bra att höra med honom exakt VAD det är han reagerar på, så att du inte har fel eller det kanske finns något som ni kan göra åt det. Fråga honom vad han vill.

Problem och oenigheter kommer ju alltid att finnas i alla relationer, så jag menar att första gången som något blir ett större problem i en relation så har man chansen att se hur man som par hanterar detta och lägga upp bra mönster för hur man gör det alternativt göra slut om man ser att det inte fungerar.

JAG har haft lätt för att gå ifrån mina principer och tänkt att ett visst problem är av övergående art; ”bara vi tar oss över detta så kommer vi att känna oss trygga med varandra och jag kan gå tillbaka till mina principer”. Men det har inte fungerat: Det har inte känts bra för mig och jag har lagt grunden till ett mönster som har blivit svårt att bryta sedan.

Du ska förstås göra som du känner är rätt för dig.
OM det vore jag skulle jag nog ta upp ämnet med honom när omständigheterna är goda, dvs inte i ett bråk eller när känslorna svallar av andra skäl, och sakligt berätta om hur viktigt detta är för mig och hur jag har uppfattat läget, med öppenhet för att det är min subjektiva bild. Det kan ju hända att han som du skriver inte reflekterar så mycket utan saker ”bara händer” för honom. Låt honom gärna smälta det hela lite, innan han svarar, och KRÄV inget svar överhuvudtaget utan se vad han gör med det som du säger.
Lyssnar han? Tycker han att dina känslor och åsikter är viktiga? Är han intresserad av att nyfiket och öppensinnat fråga, be dig utveckla ditt resonemang och vill han förstå vad du menar? (Den sista frågan är förmodligen för avancerad för en kille som inte reflekterar) Går han i försvar? Bjuder han till: Är han beredd att tänka om eller närma sig dig på något sätt? Dåliga tecken är förstås om han avfärdar hela diskussionen, säger att du har fel, ”kör över dig”, bara vill ”få rätt” o dyl.
Det är viktigt att välja sina ord om man vill bli seriöst betraktad, att be om ursäkt om man går över en gräns. Men man ska inte behöva känna sig ”jobbig”, ”tjatig” eller vara rädd för att han ska tröttna när man tar upp rimliga krav.

Du kan vara säker på att det sätt som han hanterar detta på återkommer när ni pratar om andra känsliga frågor, eller tar i konflikter, i framtiden.
Det är inte ”kört” om han ger en del dåliga tecken när ni pratar om det, utan det kan vara ”kört” om han håller fast vid dessa dåliga tecken när han har fått smälta det hela och tänka på det i lugn och ro. Människor är olika snabba när det gäller att komma fram till saker.
Jag tror att det är bra om du säger så lite som möjligt, gör det sakligt och pratar om dig själv, hur du reagerar och tänker: ”Jag tror att du ogillar när jag… Jag känner så här när detta händer…” Inte anklagar eller pratar om hur han gör: ”Du lyssnar aldrig på vad jag säger”. Detta underlättar för dig att verkligen kunna se att det är sakfrågan som han reagerar på och inte på hur det sägs. Det är också viktigt för att inte ge honom goda skäl att gräla eller vända bort fokus från huvudfrågan.

Jag uppfattar att huvudfrågorna för dig är att du vill kunna prata spontant med din partner om sådant som är jätteviktigt för dig samt att få en intellektuell stimulans i relationen. Det är viktigt att du tänker igenom i förväg vad du anser vara huvudfrågan/orna så att du kan föra tillbaka samtalet till dem om det tar andra vägar. Det är vanligt i en konflikt att båda parter undviker huvudfrågan/orna och fokuserar på kringfrågor för att det blir för känsligt, eller för att man har lättare att hitta motargument där.

Lycka till!
Inlägget uppskattas av vildvittra

#3  Flickvän som inte delar intresse för genus Henrik
2015-10-09 21:54:09

Jag har varit aktiv feminist så länge jag minns men min flickvän sedan drygt femtio år delar inte mitt engagemang. Det har faktiskt aldrig varit något problem. Att jag sprungit på möten och demonstrationer, lyssnat på feministradio osv har hon sett välvilligt på, lika välvilligt som jag har sett på hennes intressen och engagemang.

#4  Ang: #3 av Henrik AAAAAZZZZZ
2015-10-10 08:59:09

Man kan ju ha olika behov av att prata om "sina intressen" med sin partner. Som jag skriver behöver man inte ha all intellektuell stimulans i sin relation.

För en kvinna som jag är inte feminismen vilket "intresse" som helst, utan en grundläggande värdering i livet; det handlar om att jag, kvinnor, har lika värde som män.
Det är inte en sådan fråga där jag kan rycka på axlarna och "nöja" mig med att tänka; "tja vi tycker väl olika i denna fråga helt enkelt." Jag kan inte kunna respektera en man som inte tycker att alla är lika mycket värda, i grunden.

Det är nog även lättare för den som är gynnad i samhället att ha en avspänd inställning till brister i samhället än den som missgynnas av dessa brister.

För att ta ett exempel så har jag aldrig träffat på en man som inte tycker att det är löjligt att sträva efter 50 % kvinnor och 50 % män i olika sammanhang. Men jag är övertygad om att de tycker så utifrån en förväntan att män alltid kommer att vara i numerärt överläge.
Om det vore 70% (eller varför inte 100 %) kvinnor i företagsstyrelserna så är jag övertygad om att män plötsligt skulle börja tycka att det var en mycket viktig fråga att få in fler män och att det var djupt orättvist mot männen att de var i så kraftig minoritet.

Så länge könen uppfostras så olika och lever i så olika världar med så olika förutsättningar och har så olika erfarenheter så finns det en enormt viktigt poäng med att få med dessa olika erfarenheter i olika sammanhang. Att ha med någon/några kvinnor för att visa att man inte är sexistisk, kvinnor som går in i männens värld och inte har något att säga till om där, är inte något seriöst försök att göra något åt snedfördelningen och kommer inte att göra någon större skillnad.

Det kanske kommer en dag då könsrollerna inte finns mer och där alla är fria mångfacetterade individer, en dag då man inte behöver ta hänsyn till kön och därmed inte sträva efter 50/50.

Den som gynnas kan välja att bry sig eller inte, medan den som missgynnas påtvingas följderna av det varje dag och kan möjligen försöka blunda för det.
Det finns förstås undantag till detta; personer som gynnas och som inser att denna ojämlikhet även påverkar den gynnade negativt t ex i relation med sin älskade i en värld där den älskade missgynnas.
Inlägget uppskattas av Henrik

#5  Sv: Pojkvän som inte delar intresse för genus Feminism2015
2015-10-16 20:19:34

Om jag hade varit ihop med dig hade jag tyckt det var skitjobbigt om du fällde negativa kommentarer om jämlikhet och gick igång på sånt hela tiden.

Hade nog bett dig att "chilla" "lugna ner dig" "andas lite" och försökt styra in dig på mindre negativa tankar.

Letar man konstant efter problem och orättvisor kommer man hitta det överallt i världen.

Det blir jobbigt i längden att leva ihop med en sån partner tyvärr. Så chilla lite och tänk på någonting annat när du umgås med din pojkvän är mitt tiås. Tror han skulle uppskatta det väldigt mycket och er relation förbättras drastiskt.

Mvh Andreas

#6  Sv: Pojkvän som inte delar intresse för genus AAAAAZZZZZ
2015-10-20 17:03:00

Egna erfarenheter efterfrågades så här kommer några till:

För MIG är den centrala bakgrunden till mitt svar att jag vill ha en förändring.
Inte bara av sexism, utan jag vill bekämpa diskriminering generellt, skapa mer jämlika och rättvisa system och sluta överanvända jordens resurser.
Detta förändringsarbete kräver ett medvetandegörande av sådant som vi gör automatiskt, för att vi har lärt oss det (oavsett om det som vi lärt oss var uttalat, eller vi lärde oss det genom omgivningens ageranden, reaktioner osv.)
En förutsättning för att kunna ändra på något är att se hur verkligheten ser ut och hur det gamla systemet upprätthålls. JAG vill inte ha en partner, oavsett könstillhörighet, som ”sitter nöjd i båten”, och definitivt inte någon som t o m STÖRS av att jag gör detta jobb.

Att se saker ur nya perspektiv, eller att uppmärksamma dolda mönster, är både skrämmande och spännande. Att vara tillsammans med någon som inte också brinner för att göra denna resa vore otänkbart för MIG.
Det känns också otroligt gammaldags och kärlekslöst att hävda sina (ärvda, inte förtjänade) privilegier på sin älskades bekostnad. En sådan inställning säger allt om den personens värderingar. Att kvinnan ska anpassa sig till mannen är också ett mönster som jag inte vill ha i en relation. Den man som skulle vara kunna må bra med ett sådant arrangemang, med vetskapen om att jag håller tyst för husfridens skull, går bort för mig.
Inlägget uppskattas av vildvittra

#7  Ang: #5 av Feminism2015 kx2
2015-10-21 14:08:18

Trollstav Denna forumdel är avsedd för feminister. Om du är ointresserad av att diskutera frågor med feministisk utgångspunkt bör du avsluta ditt medlemskap och omregistrera dig som JÄIF, http://www.feminetik.se/om_oss.php?sub=faq&am….

#8  Ang: #5 av Feminism2015 vildvittra
2015-10-22 09:12:03

Som jag skrev så "går jag inte igång" men fäller gärna kommentarer om allt möjligt i samhället jag uppfattar som rasistiskt, sexistiskt, homofobiskt m.m.
Man behöver knappast leta efter orättvisor för att se dem, snarare är det tvärtom, de finns överallt så det är omöjligt att missa så länge man inte blundar för dem...
Att "chilla" eller "andas" som du skrev kändes bara förminskande, tänk om alla kvinnor skulle chillat eller tänkt på nåt annat då vi uppfattat orättvisor, då hade kvinnor inte ens haft rösträtt idag...

Jag börjar luta åt att det inte är rätt partner för mig ändå, jag vill verkligen ha någon som brinner lika mycket som jag för såna här frågor, därmed inte sagt att det är det enda man behöver prata om eller tänka på. Det kan gå dagar eller veckor utan att jag knappt reflekterar över orättvisor utan går runt och är rätt "liknöjd", men sen händer något som gör att engagemanget vaknar igen. Mina tidigare partners har samtliga haft samma åsikter och engagemang som jag, och jag märker att jag saknar det!

Tack för alla svar!

#9  Ang: #5 av Feminism2015 AAAAAZZZZZ
2015-10-24 15:05:58

I denna tråd efterfrågades egna erfarenheter och åsikter från personer med starka feministiska åsikter; du gav dina åsikter, Andreas.
Men vad som skulle kunna betraktas som feministiskt i ditt svar kan jag inte se, tvärtom tycker jag att svaret är extremt patriarkalt.
Upplys mig gärna hur ditt svar hänger ihop med dina starka feministiska åsikter.

#10  Ang: #7 av kx2 kasimir
2016-12-05 00:32:18

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?