Personer som är emot genustänket brukar ibland hänvisa till pojken på 70-talet som uppfostrades till flicka efter att hans penis bortopererades, och som mådde väldigt dåligt av det.
http://en.wikipedia.org/wiki/David_Reimer
Genom att dra det exemplet menar många att det är slutdiskuterat; män är från Mars och kvinnor från Venus etc.
Jag ser en massa luckor i deras argumentation (erfarenheter från en individ kan inte appliceras på hela världens befolkning, uppenbarligen kände han att hans biologiska kön var en mans vilket inte säger något om hans förmågor och intressen etc) men jag vill gärna höra fler tankar från feminister.

Intressant! Jag hade inte hört talas om den där personen förut. Jag måste läsa mer vid tillfälle.

Jag håller med om att det är svårt att dra slutsatser bara av ett fall. Det finns mycket annat som spelar roll också. Vad tyckte föräldrarna (det står att det blev "persuaded")? Vad sa omgivning? Mediauppståndelsen som ändå tycks ha varit? Kan det ha varit så att hela grejen med ett könsbyte är så anmärkningsvärd i vårt dikotomiska samhälle att ett byte upplevs mycket mer påfrestande än vad det skulle behöva vara? Osv.

När sånt här dyker upp i debatter brukar jag dock försöka undvika den där vägen. För ett tag sedan var jag på en föreläsning med Kristina Henkel (http://www.feminetik.se/abffm/index.php?sub=e…) och hon hade ett himla bra argument. Hon menade att "genustänk" handlar om att ta bort begränsningar. Och oavsett ifall flickor och pojkar är olika eller inte, borde vi väl inte begränsa dem? Det har jag inte hört något motargument för.