hej allihopa. några av er minns säkert mej från förr. nu är jag tillbaka och i högform.
jag har en fråga om transsexualism, eller kanske snarare min uppfattning om det. det har nämligen visat sej att den inte är så pk.
för ett tag sen blev jag stött på av en tjej som jag visste har varit man tidigare. i just denna specifika situation var det inga problem att avgöra min ställning till hela grejen eftersom jag inte var intresserad, men det fick mej att göra en ganska ingående utvärdering av mina sexuella/relationsmässiga preferenser. jag började fundera på om jag skulle ha några problem med att ha en relation(utöver vänskap) med någon som bytt kön, och min slutsats blev att jag nog skulle ha det. det har dock inte att göra med äckelkänslor eller nåt liknande eftersom jag inte tror att jag skulle ha samma problem med en man. problemet ligger snarare i att en person för vilken det är så viktigt vilket kön den råkar ha uppenbarligen måste ha en ganska fast syn på könen, alltså, någon som känner exempelvis att han är en kvinna i en mans kropp måste vara av uppfattningen att män av naturen är på ett sätt och kvinnor på ett annat. om någon har en sån uppfattning så är den personen ingen för mej. jag kan inte riktigt se hur jag skulle kunna attraheras av en person för vilken det är så viktigt att vara antingen man eller kvinna.
min fråga: är det någon som hittar några brister i mitt resonemang? tar jag något som kan ifrågasättas för givet?

skont att höra att du är i högform och tillbaka! :)
det ar bra fragor.
begriper hur du resonerar. problemet är ju som du sager att detta med att proklamera sma intryck av konsidentitet blir sa viktigt och manga av oss forsoker vara snarare vandra bort fran det.
man vill ju helst se 'manniskan' bakom, men vad är en manniska eg. i det har sammanhanget? jag tycker man blir vad man gor sig till, men om man nu delvis gor sig till ngt konstypiskt..hm.
vet inte riktigt faktiskt sa kan inte ge ett riktigt bra svar- men det finns antagligen ratt mkt i personen du gillar (eller om situationen var hypotetisk, men iaf) som ligger i det personliga och inte i choserna eller likn. det är val kanske det det handlar om?
ah, vet faktiskt inte, kanske fler kan skriva och battre?

det är en hypotetisk situation, men jag utgår ifrån en jag var med om. hade jag varit intresserad av just henne så har jag redan bränt mina broar misstänker jag,

hmm. tryckte på "skicka" innan jag var klar visst. jag är inte intresserad av någon transsexuell i nuläget, men det jag funderar på är hur jag skulle ta det om en sån situation faktiskt uppstod. du har rätt, man vill se människan bakom, och det är vad jag försöker göra. men när den människan är en som är väldigt angelägen om att ha/vara av ett visst kön känns det inte som en person som jag skulle vilja inleda något med. jag undrar lite hur ni andra ser på transsexualitet vs socialt konstruerade könsroller

En lite tillspetsad fundering och fråga, det är inte personligt menat utan syftar mest till att väcka funderingar:

Dejtar du bara personer som är androgyna och/eller som inte vill tillskriva sig någon fast könsidentitet? Om du ska vara helt konsekvent borde du göra det. Min tanke är nämligen så, att en trans-tjej eller trans-kille inte är mer mån om att vara av ett visst kön än den genomsnittliga biologiska mannen/kvinnan. Men eftersom vi exempelvis är vana vid att se biologiska kvinnor måna om sin könstillhörighet genom ex. kvinnliga attribut tycker vi inte att det blir lika påtagligt som när en trans-tjej gör det, fast det egentligen är precis samma sak. Yttre attribut som vi godtyckligt tillskriver ett visst kön.

Kul att du är tillbaka och att du är i högform, chalky!

Jag har också klurat lite på trans i förhållande till synen på könen som sociala konstruktioner. För någon månad sedan skrev jag om det i en annan tråd och då skrev jag så här: "Att känna att en har fel kön förutsätter ju att könsegenskapen implicerar något som kan vara fel." Enligt mitt sätt att se det läggs det för mycket fokus på kön och jag tycker det känns som en viktig värdering som jag gärna skulle vilja att en partner delade.

Angående det kx2 tar upp så skulle jag se samma problem hos en icke-transperson. Jag har exempelvis svårt att se mig själv tillsammans med en tjej som vägrar gå utanför dörren utan att sminka sig, måste ha en man som är längre eller som tycker det är självklart att mannen in förhållandet rensar avloppet.

Det där sista kan kanske misstolkas. Jag menar inte att det jag skrev om smink och avlopp gäller alla transpersoner, absolut inte. Det var bara exempel på åsikter som människor som lägger mycket vikt vid kön kan ha.

[Detta meddelande har blivit raderat på grund av att författaren inte följde feminetik.se:s regler.]

kx2:
borde nog utveckla. när jag läser ditt svar inser jag att det låter som att jag strävar efter relationer med vissa typer av människor, men det handlar snarare om en tendens jag har identifierat hos mej själv. ja, jag föredrar mer androgyna partners, inte nödvändigtvis i utseende, men definitivt i personlighet. jag håller med dej om vad du säger, men jag talar om personer som har bytt(eller vill byta) kön, inte transpersoner överlag. jag har t.ex. varit tillsammans med tjejer som har varit alldeles för "feminina" för min smak, men det finns inget lika konkret hos dom som påvisar deras syn på könsroller. samma sak finns i samma utsträckning hos vissa individer som hos transsexuella, men det finns ingenting som gör det så påtagligt.



exakt min poäng.

det är en intr. fraga aven rent pragmatiskt filosofiskt.

"borde nog utveckla. när jag läser ditt svar inser jag att det låter som att jag strävar efter relationer med vissa typer av människor, men det handlar snarare om en tendens jag har identifierat hos mej själv. ja, jag föredrar mer androgyna partners, inte nödvändigtvis i utseende, men definitivt i personlighet. jag håller med dej om vad du säger, men jag talar om personer som har bytt(eller vill byta) kön, inte transpersoner överlag. jag har t.ex. varit tillsammans med tjejer som har varit alldeles för "feminina" för min smak, men det finns inget lika konkret hos dom som påvisar deras syn på könsroller. samma sak finns i samma utsträckning hos vissa individer som hos transsexuella, men det finns ingenting som gör det så påtagligt."

Nej, jag kan förstå att du upplever könsbyte som mera påtagligt än yttre attribut. Men alla transpersoner som har genomgått/vill genomgå könsbyte är ju inte likdana och behöver ju inte lägga in könskonservativa värderingar och egenskaper i det, utan det kanske främst är en fråga om att få det yttre att stämma med det inre? Och vad är då skillnaden på en kvinna som genomgått ett könsbyte och en kvinna som inte gjort det, men som framhäver sin feminitet genom yttre attribut, men har "könsneutrala" eller androgyna personligheter? Ex. en kvinnan som har genomgått ett könsbyte kan ju ändå vara mer eller mindre "androgyn" till sin personlighet?

Spännande!

Det jag undrar över är om du blir "avtänd" (i brist på bättre ord) om du får reda på att en person genomgått någon form av könskorrigerande behandling? Säg att ni redan umgåtts ett tag och det är en person som du verkligen gillar, kanske börjat falla för - skulle allt det ställas på ända om du fick reda på att personens kropp tidigare såg annorlunda ut?
Hur ställer du dig då till människor som förändrar sina kroppar för att se mer androgyna ut, är inte det också då att lägga för stor vikt vid kön? Jag tänker exempelvis på människor med kvinnokroppar som opererar bort sina bröst för att de inte mår bra av att se "kvinnliga" ut.

Det jag tänker är att man inte kan veta vad en människa grundar sina beslut och handlingar i förrän man lärt känna dem, för dig kanske det verkar självklart att människor som genomgår könskorrigerande behandling har en fast syn på kön, men så kanske inte är fallet.

Om jag går tillbaka till mig själv så kan jag tänka mig att du skulle reagera ganska olika på mig (ur just könsperspektivet) beroende på när vi sågs. Jag har en kropp som ser kvinnlig ut och ibland får jag lust att dolla upp mig, klä mig i klänning och sminka mig och piffa, men oftast bryr jag mig inte alls. Klär mig i byxor och tröja, sminkar mig inte och gillar dessutom att ha kort hår. Oavsett om jag är dollad i klänning, långt hår och smink eller mitt vanliga jag med relativt "unisex"-kläder och kort hår (som jag haft tidigare under stora delar av mitt liv) så är jag samma person, men det vet du ju inte förrän vi lärt känna varandra lite.

Det här är alltså funderingar från min sida, tycker tråden är intressant!

kx2:
jag tror fortfarande att du missförstår. det finns två aspekter som gör mig osäker i en situation som den här:
1. tendensen att vilja vara av ett annat kön än det man råkar födas med är så stark att personen i fråga känner sig tvungen att gå igenom en lång (och antagligen på många vis plågsam) process för att byta. det tyder på att personen har en extremt utpräglad syn på hur en person av ett visst kön "är" eller "bör vara". denna syn är problemet.
2. en man som vill vara en kvinna har ingen aning om vad det skulle innebära. vi definieras av hur vi bemöts, och när folk har fördomar om de grupper man delas in i omfattar fördomarna även dej. kontentan är att en man som vill vara kvinna har en mycket romantiserad bild av vad det skulle innebära. resultatet är att personen blir en karikatyr snarare än något annat. en man kan inte veta vad det innebär att vara kvinna, utan måste förlita sig till sina egna fördomar och föreställningar.

Liv:
Ja, jag skulle bli avtänd. inte av kroppen, men av intellektet. jag vill inte tala om "bättre" eller "sämre" intellekt, utan vill röra mig i termer av "annorlunda" eller "kompatibla" intellekt. det är ungefär som om jag fick reda på att någon jag hade en relation med var pingstvän(vilket har hänt mej flera gånger. kommer från jönköping nämligen)
hur jag ställer mej till andra "modifieringar" är svårt att säga. det måste nog bedömas från fall till fall. i allmänhet är jag dock tveksam till estetiska kirurgiska ingrepp. men värt att nämna är att man nog måste ha en ganska fast syn på kön för att använda begreppet "könskorrigerande" ingrepp.
enligt din beskrivning verkar du vara den typen av person som ( i alla fall utseendemässigt) kan gå mellan olika könsroller på ett ganska enkelt sätt, och det är en typ av beteende jag absolut inte har några problem med(eller kort sagt: du verkar vara en person i min smak ;) ). för att vilja byta kön måste man ju dock vara väldigt säker på att det är vad man vill, och den säkerheten kan inte grunda sig i något annat än en (som jag ser det) osund syn på kön och genus.

men det är en lite kranglig fraga eller fenomen detta. menar, alla har vi ju en historia av könsbaserade präglingar bakom oss, vad r det egentligen som är skillnaden i att gå igenom det senare än förr?
och är man inte ganska mkt mer än det?

"kontentan är att en man som vill vara kvinna har en mycket romantiserad bild av vad det skulle innebära. resultatet är att personen blir en karikatyr snarare än något annat. en man kan inte veta vad det innebär att vara kvinna, utan måste förlita sig till sina egna fördomar och föreställningar."

det är väl darfor man ofta kan kanna sig lite "hotad" av t ex transvestiter (som är en helt annan sak) - de utovar ofta sana uttryck som tillhor en romantiserad eller exotiserad bild av ett kön, samtidigt som det kan bli ganska ytligt och karikaterat. det hotar oss dels för att vi kanske tycker det är schabloner i oss sjalva, men även för att det avslojar beteenden som kanske inte är sa sanna som de blir när de blir bekraftande i ett konsrollssamhalle. hamnar utanför sin kontext liksom. det är sa skumt med symbolik!

ursakta, lite val diffust inlagg. :/

det handlar om kön som central punkt i en persons självbild. att en person tar hänsyn till vilken roll ens kön har spelat är oproblematiskt, men att fråga sig "vad är jag?" förutsätter att man redan gjort en rad problematiska antaganden. och ja, det är ganska mycket mer. det är vad jag försöker säga. kön borde inte vara så centralt i en persons självbild.

jo, men grejen är ju att personen kanske redan har gått igenom andra identitetsskapande saker, men inte tagit itu med konsidentiteten än, och varfor ska man rakna bort den personliga utvecklingen bara for att det handlar om könsroller? lite ar det ju som att man inte vill se manniskan bakom den har processen.

..och uppenbarligen är kön centralt i personens sjalvbild under den har processen.

frågan är om det är produktivt att säga att det är ett hot. för min egen del så blir det bara en av alla de personlighetstyper som inte tilltalar mej. "hotet" uteblir.

jag säger inte att kön inte är centralt i människors personliga utveckling, bara att det inte borde vara så.

Detta med "byta kön":

[länk]

Det är därför en (allt fler inom HBTQ världen) allt mer idag använder orden könskorrigering, inte "byta kön".

#21
na, men nu är det ju sa det är for de har personerna.

FumikoFem:
"korrigering" är en term som alltid känns absurd när det handlar om människor. det antyder att det finns ett syfte med att vara människa och att något kan göras för att bättre uppnå detta.

Blindalina:
ja. och jag försöker bara förklara varför jag inte, i ett romantiskt/sexuellt avseende, tilltalas av människor för vilka det är så centralt. jag fördömer ingen, det kanske jag borde vara lite tydligare med.

Hur vet du att önskan att göra en könskorrigering härrör ur en idé om vad ett visst kön "bör" vara?



Alla kvinnor är olika. Vilken av alla kvinnor sitter inne på sanningen om vad det "är" att vara kvinna? Jag håller förövrigt med Blindalina i #15.

vad skulle du annars härröra ur? en uppfattning om att ens kropp är "fel" måste ju grunda sej i en uppfattning om hur den bör vara istället. iaf såtillvida det inte handlar om ett förakt gentemot det egna könet. hur som helst blir problematiken ungefär densamma.



jag håller också med om #15. ser inte hur det säger emot något av det jag påstår.
vad jag menar är ungefär att det enda som definierar en kvinna/man är hur personen bemöts i egenskap av kvinna/man, och den erfarenheten varierar givetvis. bara för att man inte kan definiera en "sanning" betyder det inte att den inte finns. även om ingen kan säga vad det innebär att vara kvinna/man så innedär det något. annars skulle det t.ex. inte vara meningsfullt att vara feminist.

""korrigering" är en term som alltid känns absurd när det handlar om människor. det antyder att det finns ett syfte med att vara människa och att något kan göras för att bättre uppnå detta."

Det finns en betydelse i denna term, och det är en term som används av allt fler transsexuella personer. Det handlar också här om att ha en term som inte andra redan har bestämt åt transsexuella, att dom tar sig tolkningsförträde. Vilket orden "byta kön"/"könsbyte" mera kan sägas handla om. Samt att det handlar om att bättre förklara om vad det handlar om.

det spelar inte riktigt nån roll vem som använder termen och vad den menar med det. "korrigering" är fortfarande ett begrepp som antyder något helt annat än vad det syftar till. jag förstår absolut varför transsexuella känner ett behov av en "egen" term, och jag förstår verkligen problematiken i att andra skapar termer för en viss grupp av människor. frågan är bara om det verkligen rör sig om en korrigering, eftersom den termen antyder att något är fel, att personen inte kan fullfölja syftet med sin existens utan att "korrigeras". hela den tanken grundas i att det finns ett problem i att en persons bild av sej själv inte stämmer med verkligheten, men är det inte så för alla? ingen ser väl på sej själv så som den verkligen är? det är väl en av konsekvenserna av att ha ett medvetande?

Det spelar roll att använda ordet könskorrigering istället för ord som "könsbyte", eftersom det förklarar mer och visar på hur många tänker och känner och hur dom identifierar sig. På bloggen som jag länkade till förklaras det mer. Och ja det handlar om en könskorrigering, det har att göra med kroppen. Sen kan ordet också betyder mer än det. Och vad jag tänker så är det väl snarare så att dom flesta i samhället identifierar sig som ett kön?

Att transpersonen skulle vara fixerad vid könet behöver inte alls stämma. I min närhet finns en tjej som har en killes kropp. Sen hon var ett år har hon uppfattat situationen så och tagit det väldigt lugnt, klätt sej i tjejkläder men inte gjort någon affär av det. Det är bara omvärlden som ofta reagerar könsfixerat. Som jag ser det är hon ett föredöme som visar en attityd bortom könsroller och könsfördomar.

FemikoFem: ordet syftar till att beskriva en process, inte en känsla eller tanke. och ja, dom flesta i samhället definierar sej som ett eller annat kön, men jag tror att ganska få är beredda att byta kön om dom föds med "fel". jag undrar om det ens är möjligt att födas i "fel" kropp. det är ju hur som helst den kroppen man föds med som definierar en, och en önskan att byta måste därför handla om en önskan att inte vara av det kön man är, snarare än att vara det andra.

Henrik: det är inte vad jag har sagt heller. jag har sagt att om en person har en önskan att byta kön antyder det direkt att kön är en väldigt central del i personens liv.

chalky, du tänker på kroppsligt könsbyte, eller hur? Den person jag tänker på har inga planer på könsoperation men en stark känsla av att ha hamnat i fel kropp. Så vitt jag kan bedöma är inte kön en väldigt central del i den personens liv och personen har inte heller en mycket romantiserad bild av vad det skulle innebära att vara kvinna. Hon menar att hon alltid varit kvinna men tar den kroppsliga situationen med jämnmod. Det uppfattar jag som att hon är mindre könsfixerad än dom flesta av oss.

"FemikoFem: ordet syftar till att beskriva en process, inte en känsla eller tanke. och ja, dom flesta i samhället definierar sej som ett eller annat kön, men jag tror att ganska få är beredda att byta kön om dom föds med "fel". jag undrar om det ens är möjligt att födas i "fel" kropp. det är ju hur som helst den kroppen man föds med som definierar en, och en önskan att byta måste därför handla om en önskan att inte vara av det kön man är, snarare än att vara det andra."

Du visar fortfarande på att du inte har förstått. För mångar handlar det inte om att "byta kön" eftersom dom redan anser sig vara det som dom identifierar sig som. Det blir enbart biologistiskt och väldigt nedlåtande att då resonera på det sätt som du gör i och med påstånden som "det är ju hur som helst den kroppen man föds med som definierar en" samt liknande resonemang som du skriver i #13. Du tar dig tolknings företräde över någons könsidentitet och baserar resonemanget på vad personen har mellan benen och avfärdar alltså vad dom själva ser sig som.

Henrik: då pratar vi om olika saker. jag talar om kroppsliga könsbyten

FumikoFem:
jag förstår precis. jag håller bara inte med om att det är nedlåtande. eller att jag tar mej tolkningsföreträde för den delen. jag påvisar helt enkelt ett orimligt sätt att använda ett ord.

[länk]

Identifikation utåt är väl en sak, där kan man säkert läsa in värderingar. men att känna att ens kropp är främmande oavsett värderingar är väl lite mer fruktansvärt?

Den problematik du beskriver kan väl oftast uppstå med dem som diagnosticeras som sekundärt transexuella, dvs söker hjälp senare i livet.

De primärt transsexuella brukar numera oftare och oftare fångas upp redan i förpuberteten, ibland så tidigt som i 5-6 årsåldern, jag har svårt att se att deras värdegrund för hur kvinnor och män är skulle vara speciellt utvecklad men att deras självidentifikation är medfödd och att deras tillstånd då mest är ett medicinskt snarare än psykologiskt problem.

Vilket är bra, ju tidigare desto bättre behandling och normalare liv.
[länk]
...som vilken vanlig tjej som helst.

Det är väl ändå det de flesta transsexuella strävar efter snarare än att ha massa värderingar om könsmönster, att kunna leva och fungera normalt?

Kan du skriva något mer om det. Jag är mycket intresserad av att få veta mer. Hormonbehandling av transbarn är tyvärr olagligt i Sverige.

Hej!
Vad jag HÖRT av mitt ex som är TS så erbjuds antiandrogener för MTF för folk under 18 för att försena puberteten innan hormoner sätts in då de blir myndiga i dagsläget. Jag antar att motsvarande medicinering finns för FTM TS.

Tyvärr har jag förstått är utredningsgången och behandligen inte lika i hela landet just nu, det är under utredning varpå det kan se olika ut i olika landsting.

Jag föreslår att du provar att skriva och fråga Vanessa [länk] för mer insatt info då hon gick ut med sin transition i tonåren i senaste nummret av QX.

Den psykologiska delen av utredningen vet jag inte hur den ser ut för barn men jag antar att den är längre och mer omfattande än för vuxna. Och den för vuxna är ändå på minst 12 månader innan en diagnos kan ställas och någon form av behandling kan sättas in.

[länk] är ett nätverk som arbetar för att harmonisera medlemsländernas olika lagstiftning och de kan säkert peka dig rätt om du är intresserad av generella frågor.

Är du allvarligt intresserad prova att ringa t.ex. M56 på Huddinge Sjukhus och fråga.

Kram

Just det sorry för dubbelposten läste precis på :)

I DSM-IV / TR skiljer man på diagnosen
302.6 Gender Identity Disorder in Children
302.85 Gender Identity Disorder in Adolescents or Adults

Vad jag förstått är att personer som hela livet uppträtt motsatt sitt biologiska kön primärt transsexuella, typ hon i filmen mitt liv i rosa.

Sekundärt transsexuella har levt i sin biologiska könsroll innan de bytt.

Och vad jag vidare förståt är begreppet myntat på 70-talet och ganska hett omdebatterat bland TS på nätet eftersom det är ett försök att klassificera TS hierarkiskt.

Vad det skulle kunna påverka vet jag inte riktigt, kanske självkänslan hos en del TS men faktum är ju att vårdgivarna faktiskt vill ge en person bättre livskavalitet och är du en 60-årig biologisk man utan hår som levt som man hela ditt liv kanske de är lite mer tveksamma till kirurgiska ingrepp än om en 5-åring uppvisar ett transsexuellt beteende, i det senare fallet kanske det mer är en fråga om lagar och föräldrar för läkare och psykologer som avhåller från ingrepp.

vad jag vet har fumikofem redan kollat upp sant, men later fumikofem svara istallet. :)

iaf sa ar val anda det viktiga ad en persons personliga subjektiva uppfattning av sin identitet och verklighet det viktiga? som upplever det, alltsa.
horde i p1 idag om en "man" som ville byta till kvinna, och trivdes inte, och bytte tillbaka igen, mer eller mindre. men var val fortfarande samma person, med samma personlighet och intr, och det ar dar vi ar de vi ar. men for det kan man inte saga till ngn att de ite "ska vara paverkade av konsidentiteter" eller likn, om personen kanner sig paverkaf av detta sa ar det ju det som galler? givetvis. eftersom konsroller och identitet -ar- en stor del av var vardag, integrerat, varfor skulle en ts person inte vara lika paverka av det som vi andra? :/

"vi andra" sorry. :P alla lika men lite olika organ bara, eg. ingen difference.

em aha , det var till henrik du lankade tips. ;) fattar nu.

ok ar trott, skriver for mkt blahahinlagg nu, men..tankte pa

att liksom, bara for att man ar ts eller ngn annan likn grupp, betyder inte det att det ar en bra ide att isolera sig fran de vanliga konsrollsplebejerna och typ skapa ngt forfinat, pk, med andra ideal.
du slipper inte konsrollerna for det, du tar bara stallning mot.
da ar det battre att grava ner sig i konsrollerna och allas trask av konsroller hit och dit, for att beta igenom det. om ngn fattar min flummiga allegori (antagligen inte). men tycker det later lite naivt att saga att man som ts ska skita i sant som allmanna identiter och skapa sin egen vag, ungefar. helt konlos. det finns inget sant.