http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?f…
udd sa:
3) Det är sant, som Escapist säger, att långt ifrån alla testar sig. Att därifrån dra slutsatsen att det finns ett (procentuellt sett större) mörkertal tycker jag dock är väldigt omotiverat. Det är ju ganska rimligt att tro att fler test görs i fall där fel fader är angiven än i fall där rätt är det.
Apropå mörkertal så läste jag den här artikeln för några år sedan
http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel…
Dock vet vi alla att ett stort antal fäder inte är fäder till de barn de skall vara fäder till. Detta vet vi inte bara för att vi sett oss om bland folk vi känner och genom hörsägen; som barn hörde jag så vid middagsbordet vilka som var fäder till vilka i vilka förhållanden i de svenska intellektuella/politiska tjugo- och trettiotalen. Nu vet vi det också med hållbar statistik. Den undersökning i Umeå där till militärtjänst inskrivnas blodgrupper kördes i dator och fäder jämfördes med söner fick av sociala skäl avbrytas då alltför många söner inte kunde vara sina fäders söner.
Det brukar bland fackfolk sägas att vart tionde barn har annan fader än den officiella.
Och jag har sedan dess undrat både över siffran var tionde och ifall det stämmer det med militärtjänsten och blodgrupperna. Jag har haft minimal kontakt med det militära och googlande har inte gett mig något ordentligt svar på ifall det tas blodprov och isåfall på vilka.
Och siffran kanske var högre förr i tiden när det var sämre ställt med preventivmedel och skilsmässa var mindre vanligt så fler fortsatte att leva med någon annan än de helst ville.
Men siffran var tionde kan kan ju ses i relation till den här artikeln
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/articl…
17 procent av kvinnorna och 19 procent av männen har varit otrogna sedan barnen kom.
11 procent av kvinnorna och 9 procent av männen har varit otrogna under föräldraledigheten.
Sen kan ju iofs kan ju den officiella fadern veta mycket väl att han inte är den biologiska.
Men sveket kan ju även vara gentemot barnet. Det gick en dokumentär på radio för ett antal år sedan om en man som när han kom upp i tonåren fick reda på det som alla andra i släkten redan visste, att hans riktiga far var en i familjens bekantskapskrets och han upplevde det som ett enormt svek.
Lars von Trier och hans tillkomst och rekation när han fick reda på det är ett annat exempel.
http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?f…
Corona sa:
Men hur kan det vara svekfullt att ge en man äran av att vara far till ett barn han inte är far till?
Det är en ärobetygelse!
http://www.feminetik.se/diskutera/index.php?f…
feman sa:
Moderns svek är i all betydelse underkastat partnerns överordnade ställning och dess behov dvs det är det överordnade könets normer som framkallar sitt behov av ’svekfullhet’ från det underordnade könet.
Det är klart att effekten av en röjd ’svekfullhet’ i de enskilda fallet kan bli förödande för parternas tillit mm. Dock torde det inte ha någon annan betydelse än att det konserverar den befintliga könsordningen med den manliga normen som riktmärke
Så jag tycker det känns som Jan Myrdal iaf hade rätt om en sak i sin text:
Vem är far till mitt barn?
Det är en fråga som i vår kultur nu blivit oacceptabel. Lars Gyllensten uttryckte därför en gängse och politiskt korrekt samtida uppfattning när han menade att den som inte brast ut i gapskratt när han läste Fadren hade en hjärna som guttaperka.