feminetik.se feminetik.se

Just nu 13 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Feminismens mål!?!


Gå till senaste inlägget



#1  Feminismens mål!?! erka
2006-10-09 14:01:00

Kvinnor har under många århundraden få ta mycket skit för att dom är just kvinnor. Inget snack om den saken och jag tror inte ens att dom mest rabiata antifeministerna vill påstå något annat. Men i dagens svenska samhälle har män och kvinnor samma möjligheter och det finns ingen diskriminering. Människor får göra vad dom vill med sina liv oberoende av kön, (om man bortser ifrån att feminister vill föbjuda kvinnor att göra vissa saker som att visa sig lättklädda i reklamer och arbeta med erotisk film osv).
Men den feministiska rörelsen verkar inte vara nöjd med detta och verkar istället propagera för ett icke jämställt samhälle fast åt andra hållet. Mäns problem anses inte lika viktigt och det ska vara fritt fram att diskriminera män. Vill dom med detta kanske skapa ett jäkligt samhälle för män i några hundra år för att jämna ut orättvisorna som kvinnorna har drabbats av i historien? Är feminismen egentligen en rörelse med hämnd som motiv och inte jämlikhet? Eller är feministerna så förblindade av sitt hat på grund av hur kvinnor behandlades för många år sedan att dom inte klarar av att se samhället för vad det är? Vad tror ni?

#2  Sv: Feminismens mål!?! RasmusS
2006-10-09 14:52:30

Kvinnor _och_ män har fått ta mycket skit på grund av sin könstillhörighet men den enda skiten vi i princip talar om är kvinnornas. Därför ser inte alla den skit som männen utsatts för på samma sätt som skiten kvinnorna utsatts för, det är till och med så att den skit som män utsatts för osynliggörs genom att enbart beskriva de områden där de gynnades pga. sin könstillhörighet. Ur detta förenklade och endimensionella sätt att beskriva verkligheten har ett flertal feministiska överdrifter och myter uppstått. Det är på dessa myter och överdrifter dagens feminism verkar bygga på och så länge det inte verkar finnas ett generellt intresse av självrannsaka, självkritik och självsanering inom feminismen så lär inte detta förändras.

Jag erkänner precis som de flesta feministerna diskriminering av kvinnor, den existerar även i Sverige och inte bara i u-länder. Mitt engagemang för jämställdhet sträcker sig dock längre än många feministers eftersom jag också erkänner diskriminering av män. Dessutom finns områden där kvinnor/män gynnas/missgynnas pga. sin könstillhörighet. Så visst har många feminister rätt, det finns orättvisor, men felet de begår ät att fokusera enbart på en av grupperna som båda missgynnas fast i olika situationer.

At inte ens beskriva de situationer där män är utsatta och behöver hjälp utan bara de situationer där de gynnas och är ”mäktiga” nog att klara sig själva är helt i enlighet med de gamla könsrollerna som många feminister åtminstone påstår sig motarbeta. Men det kanske mest bara är en läpparnas bekännelse. Och att enbart beskriva de situationer där kvinnorna är utsatta och behöver hjälp samtidigt som de utelämnar de områden där kvinnorna är starkare än männen är dessutom rent ut sagt bara ett fett könsrollskramande.

Jag tror inte att feminismen som ideologi bygger på hämndbegär men för många feminister hänger sig åt att beskriva den svenska jämställdheten av i dag med vad kvinnor får utstå i u-länder och vad kvinnor har fått utstå i Sverige för hundra år sedan och ofta ännu länge tillbaks i tiden. Det gör att de, precis som du skriver, inte förmår att se (eller vill inte se för att de känns obekvämt) verklighetens jämställdhetsproblem i Sverige och i dag. Sen att så pass många feminister håller de många sexistiska feministerna bakom ryggen när de fäller den ena kommentaren mer sexistisk än den andra gör ju inte saken bättre.

#3  RasmusS erka
2006-10-09 14:57:44

Vilken diskriminering av kvinnor anser du att vi har idag?

#4  erka #3 RasmusS
2006-10-09 15:48:59

Jahaja, din lilla taskmört, jag hade hoppats på en omvänd fråga, dvs. inom vilka områden män diskrimineras på eftersom de är så pass tydliga, men icke sa nicke. ;P

Men har man sagt A får man väl säga B eftersom du så snällt frågar. *mutter mutter*

Problemet är att jag faktiskt inte på rak arm kan påstå att det förekommer diskriminering av kvinnor, däremot kan jag hävda att jag både tror och håller det för tämligen sannolikt eftersom det existerar annan diskriminering. Diskriminering behöver inte nödvändigtvis ske medvetet på samma medvetna sätt som exempelvis FI:s diskriminerande styrelseregler skapades genom en omröstning, den kan även begås omedvetet och frågan är om inte det kan vara den vanligaste formen av diskriminering. Det är väl därför den är så svår att greppa och därför lika svår att åtgärda. Rätta mig om jag har fel

Jag tror att de flesta som haft arbetsgivaransvar, oavsett vilket område, med en begränsad budget att hålla skulle hålla med om att en ensamstående småbarnsmamma inte är det attraktivaste en kan anställa pga. fördomar om att hon kommer att ha en generellt högre frånvaro än om de anställde exempelvis ensamstående kvinnor/män eller dem som har nästan vuxna barn. Oavsett om den ensamstående mamman lever upp till arbetsgivarens fördomar eller ej så har hon diskriminerats i fall arbetsgivaren valde bort henne pga. sina fördomar om hur hög närvaro och hur produktiv hon skulle vara i relation med en man.

Jaja, jo, jag kan också skjuta hela saken i sankt genom att säga, ”men ensamstående pappor då”, och jo, resonemanget faller lite eftersom hon i så fall diskriminerats som ensamstående förälder och inte pga. sin könstillhörighet.

Jag kan inte komma på någon diskriminering i Sverige i dag som riktar sig mot kvinnor och som uttryckligen sker både öppet, uttalat och medvetet på samma sätt som viss diskriminering som riktas mot män, exempelvis värnplikt, avsaknad av samma rättsliga skydd som kvinnor fått genom kvinnofridslagar osv. Men på samma sätt som män verkar diskrimineras när det gäller familjerätt så tror jag att kvinnor diskrimineras inom vissa delar av näringslivet. Det handlar i så fall om folks generella förväntningar om vad en individ klarar och inte klarar av pga. sin könstillhörighet. Sen spelar det mindre roll för begreppet diskriminering om detta är medvetet eller omedvetet.

Jag ser ingen vinst i att benhårt hävda att allt hänger på den enskilda individens val trots att jag ser mig som ”individualist” (med reservation) eftersom _det_ vore att förenkla lika grovt som jag emellanåt beskyller en del feminister för att göra. Så länge vi lever i ett samhälle så lever vi ”tillsammans”, vi sitter i samma ”båt” (samhället) och om en sätter ”båten” i gungning så kommer alla andra att gunga med, frivilligt eller ofrivilligt.

#5  Sv: Feminismens mål!?! Gullegubben
2006-10-09 16:27:29

Diskriminering är ju att lika fall behandlas olika pga olikheter som inte får beaktas.

Jag brukar hävda att det förekommer genusdiskriminering på arbetsmarknaden men inte könsdiskriminering. "Manligt" beteende belönas, oavsett det biologiska könet på den som ägnar sig åt det. Jag tycker också att det är rätt att "manligt" beteende belönas eftersom de flesta skulle bete sig "kvinnligt" på arbetsmarknaden annars.

#6  Gullegubben RasmusS
2006-10-10 11:16:41

Tror du har hittat en utmärkt formulering av problemet diskriminering, en jag själv försökt applicera i mina egna resonemang. Men effekten för män respektive kvinnor är densamma oavsett om det är genusdiskriminering (alltså beteendet) eller könsdiskriminering, någon blir ju diskriminerad pga, de förväntningar den som diskriminerar har oavsett om det handlar om medvetna eller omedvetna förväntningar.

Ett annat problem är nog att de flesta förväntar sig att en man som stiger in på en anställningsintervju kommer att bete sig enligt mansnormen, dvs. ”manligt”. Samma sak med kvinnorna, de förväntas nog att de ska bete sig enligt kvinnonormen, dvs. ”kvinnligt” och allt hänger på att arbetsgivaren, familjerättsjuristerna osv. sällan är omedvetna om vår könstillhörighet.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?