feminetik.se feminetik.se

Just nu 13 besökare varav 0 feminetister och 0 jäif:are

Forum

Feja: Rädslan och föraktet inför kvinnor. (tycka)


Gå till senaste inlägget



#1  Feja: Rädslan och föraktet inför kvinnor. (tycka) donbullshit
2005-10-23 14:35:41

Feja #1:

"En företeelse i vårt samhälle som kanske gör mest ont och som är
väldigt kränkande och som alltid stannar kvar, som en känsla i
magen, är kvinnoföraktet! Det finns överallt – jag ser det än
tydligare i dag, mot tidigare. Inte för att föraktet nödvändigtvis är
större i dag – tvärt om kanske? Utan för att jag har lärt mig att
känna igen och AGERA emot föraktet, men så har det verkligen
inte alltid varit."

Det är tråkigt att Feja känner så här, men Feja verkar inte direkt
ifrågesätta det omdömen Feja skapat sig själv om detta. Det Feja
påstår och hävdar känns rätt subjektivt. Verkar mest basera sig
i Fejas känslor och att Feja gjort dumma val själv, och varit passiv.



"Jag förstår inte hur jag kunde undgå att ”upptäcka” det tidigare,
men de var ett accepterat och naturligt språkbruk i vårt samhälle
tidigare. Kvar låg dock känslorna i magen, men jag kunde inte
kopplade dem intellektuellt, till just föraktet och rädslan för kvinnor."

Det kan må varit det någon gång, men jag har inte någon gång
under min livstil upplevt att kvinnoförakt vore naturligt eller
normalt språk bruk.

Intressant är även hur Feja verkar grunda sina erfarenheter i
speciella omständigheter, på en Teater-pjäs!?!?
Och därgenom blir kvinnoförakt naturligt och normalt?

"Jag mins en radikal teatergrupp i mitten av 80-talet som hette ”Mellanankom” eller något i den stilen. De var kult under mitten
av 80-talet och vi såg deras föreställningar flera gånger och
någon i gänget kände någon i ensemblen. Jag mins deras stora
fester, någonstans i en stor källarlokal, runt Rådmansgatan tror
jag det var? De satte upp en stor filmduk på väggen och under
hela festen så visades där porrfilm från 20-talet. Mycket alkohol.
Gruppen drev mycket med allt och alla och de bröt många tabun.
Teateruppsättningarna var väl snarast som en liten vassare och
aggressivare form av revy. Korta sketcher. Ståupp komiken hade
inte nåt Sverige och hip-hopen var en ny företelse, som de bland
annat ironiserade över.

Olika nummer i föreställningarna återkom ofta med uttryck som
”din lilla surfitta” (säger programledaren i en sketch till ett par
rädda tjejer i 12årsåldern, som parodi på av en skruvad variant
av ”Vi 5a”) och ”ta dina menstrosor och stick” etc. Vidare ”Din
lilla kåta hora”. En karaktär mins jag, som drack ”6000 öl” misshandlade sin fru regelbundet bärettade för oss i publickenen
att han en gång tjuvtittat in genom ett nyckelhål och där såg två
lesbiska tjejer.
”En av dem hade krupit upp i sin egen fitta och försvunnit.” "


Feja drar på ett underligt sätt en paralell mellan samhället och
radikal teatergrupp, och i sina tankar har Feja på något sätt fått
dessa två saker att smälta ihop och bli en och samma sak.

Människor som önskar sig vara radikala i sitt beteende, för dem
är det het vanligt att de vill driva till ytterligheter med saker i
samhället. Ett drivande, som första gången man hör det, kan verka
rätt kul och komiskt, men efter en stund blir det uttjatat och gam-
malt
Meningsfullheten i det hela är tämligen begränsat, som slutligen blir
ett privat nöje för en liten sluten grupp, rätt poänglöst alltså.

Radikala grupper speglar samhället ytterligheter, det speglar ej
vanlighet eller norm.


"Exemplen på grovt kränkande och kvinnoförnedrande inslag var
många. Vi, alla i mitt gäng (med majoritet av unga svartklädda
tjejer) skrattade igenkännande åt relationshumorn. Vi lät alla
kränkande påstående passera genom att titta på varandra eller
ner i bordet vara tysta och svälja. Det var ”nästan” som om det
var omedvetet riktigt för män att utrycka sig så och även inför varandra – som om vi omedvetet gått med på att godkänna detta?
Vi kanske var rädda för att framstår om humorlösa? Vi såg eller
hörde inte vad som sades till oss. Om någon sa ”Å vilket
kvinnoförakt” till en kille på krogen kändes de passé´ på något
sätt. Ungefär som om någon i dag skulle säga att ”Men det är ju
emot kommunistiska manifestet”. "


Det hade varit bra för Feja, om Feja någonstans insett att hon/han
deltar i en radikal teatergrupps aktiviteter och föreställning. Och
bra hade även varit om Feja känt till innebörden tför ordet "radikal".

Feja ogillade tydligen sitt deltagande i denna radikala teatergrupp,
men trots det förtyrckt hon sina egna känslor och stannade kvar
där. Troligen var Feja en osäker ungdom som bl.a. lockades av
fest och alkohol, och kunde inte stå på sig för sina egna tankar och
inte gå till gruppen.

En grupp som jag inte gillar, skulle jag lämna efter första gången
jag var där. Och det är fritt fram att även göra det, dessa saker
är frivilliga och man går dit av egen frivillighet.
Detta är vad Feja gjort, trots att Feja personligen inte ens tydligt
trivts där. Feja kan endast själv skylals för detta, och Feja har tyd-
lig placerat sig själv i en atmosfär, där man kommer känna sig
dålig.

Av Feja, dåligt omdöme, osäkerhet och personlig svaghet. Fanns
kvinnoförakt med någonstans där, troligen inte alls.
En eller flera teater-pjäser är inte verklighet, de är fiktion.
De är även rätt normalt när människor går och ser en biofilm, och
filmen råkar var tillräckligt dålig. så kan folk börja bua, och vandra
ut ur salen. Vissa tycker att de nu bör se filmen för de betalt det.
Men efteråt sänker de filmen ned i träsket genom att fri uttala sin
egen kritik till filmen.

Feja verkar inte någonstans direkt agerat själv alls, det kan endast
sägas vara svagt. Troligen hade Feja då ingen egen maskin att gå
på då, på 80-talet, det Feja uppvisar bara passivitet från den tiden.

Sin egen passivitet och feghet kan Feja såklart försöka skylla på
samhället, det är rätt normalt att människor gör just så här. När
de inte vågar ta sig själv i kragen och inse sina egan misstag.
Varför fan satt jag kvar på möte jag hatade?

Så man börjar skylla på andra, dock det betydet inte att felet sitter
i de andra. Oftast sitter felet inom en själv.
Tråkigt nog uppvisar Feja detta i sitt exempel och fortfarande idag
av den bakgrund Feja har, tror Feja kämpa emot en större ondska
i samhället.


"Det dröjde länge innan jag nyfiket lyssnade kom att lyssna på en
karismatisk anarkafeminist på Kafé 44, och hon talade om
kvinnoförakt och mycket av min unga värld vändes såsmåningom
runt, med undersidan upp! Mer och mer gick det upp för mig hur
mycket av förakt för kvinnan som drev, bland annat musikkulturen
framåt. Det värsta var naturligtvis att vi alla var så vana vid detta
förakt att vi inte insåg att föraktets fula tryne fanns överallt. Jag blev
omskakad och förnekade i början alla påståenden om att
kvinnoföraktet drev fram yttringar och företeelser som det gick att
dels förstå och dels förutsäga och därför att göra något åt."

Om Feja känt en förnekelse inom sig, vore i detta fall logiskt, då
innerst vet Feja att den egna situationen var själv orsakad.

Feja uppvisar inget där verklig kvinnoförakt förekommit.

I teatern och litteraturen finns även vampyrer, tror Feja även på
dem? Inte en dum fråga, för att jag har träffat på personer som
tror på vampyrer, men den motivation att det finns berättelser
med vampyrer.

Men det tenderar vara svag omdöme, och inget reellt.

"Mycket har hänt sedan dess. Men hur är det i dag för unga
er unga? Berätta gärna! "

Ingen borde nog egga upp mer dina ungdomens upplevelser och
de missuppfattningar du skapat åt dig själv ur dem.

Det är bra att du idag vågar lite mer stå på dig, men att du tidigare
inte vågade, det får du skylla på dig själv och vara även ansvarig
för det själv.

Du måste bli medlem för att få skriva i forumet.

Användarnamn:

Lösenord:

Kom ihåg mig


Vill du bli medlem?
Glömt lösenordet?
Problem med inloggning?